Fjärde söndagen i Påsktiden 29 April 2007
Jesus Syraks Vishet 28:3-7
Andra Korintierbrevet 4:16-18
Johannesevangeliet 14:1-14
Vägen till livet
Min dator känner inte till Jesus Syraks Vishet. Datorerna stryker rött under sådant den tycker att jag stavar fel. Syrak – vill den inte riktigt veta av. Min dator, som är en stor del av mina – och många andras – aktiva arbetsredskap, och därmed också på något sätt en stor del av mitt liv – känner inte till något så klokt som Jesus Syraks Vishet.
Gör du det?
Gör jag det?
Syraks Vishet.
Där står klokskap.
Där står ord, som förtjänar reflektion och närvaro.
Om en människa bär på agg mot en annan – hur kan hon då kräva läkedom av Herren?
Om en människa bär på agg mot en annan – hur kan hon då kräva läkedom av Herren?
Vi – jag – måste stanna.
Inse att vi aldrig är bättre än någon annan.
Inse att vi inte på något sätt är bättre än du – eller att du på något sätt är bättre än jag.
Jag bär agg, stort eller smått.
Jag gör ont, stort eller smått.
Jag tänker fel, stort och smått.
Jag dömer, stort och smått.
Jag försöker hela tiden låta bli. Men jag gör det verkligen ändå. Tänker fel. Gör fel. Liksom du. Liksom vi alla.
Jag ber. Jag kan bara försöka. Att inte bära agg mot någon annan.
Jag tycker inte att det är ok. Att be om förlåtelse från Herren, om jag själv inte är ett spår bättre. Eller gör jag det? Ber. Kräver förlåtelse, fast jag själv inte ser. Inser. Att jag inte själv är ödmjuk och stannar. Funderar på var jag själv står i förhållandet till min nästa.
Hon visar ingen nåd mot sin medmänniska, men när han själv har syndat tar hon till böner!
Vi bär agg. Som om vi vore större än vår nästa.
Vi visar inte den stora kärlekens omsorg. Som om du inte förtjänande det – fast ändå tycker vi själva att vi förtjänar det.
Hur kommer det sig? Gör du så? Gör vi så?
Jag säger att jag förlåter dig.
- men gör jag verkligen det när det sitter kvar en tagg i mitt hjärta?
Har jag då verkligen förlåtit dig?
Till vilken nytta. Till vilken glädje har jag underlåtit att förlåta dig som skrapat i min frid? Är det någon glädje att inte förlåta? Är det någon glädje att inte släppa förtreten och gå vidare på kärlekens stig? Finns det verkligen någon glädje i att inte lösa de problem som vi har – människor emellan, vänner emellan, församlingsmedlemmar emellan? Finns det verkligen någon glädje att låta det vara, utan att lösa knuten som hindrar flytet i vår relation?
Har du gjort någon ledsen på sistone? Har du varit hård och oförsonlig på sistone?
Ta fram den tanken igen - Och utifrån bara dig fundera på vad som gick fel. Visa nåd. Visa den stora kärlekens omsorg. Inte bara i din tanke – utan aktivt i förhållande till din nästa.
Hon bär på agg, hon som själv är dödlig – vem skall då ge försoning för hennes synder?
Vilken synd kan rättfärdigas i jämförelse med en annan synd?
Liten som stor.
Med vilken rätt kan jag säga att jag är bättre, när jag ändå dömer någon annan?
Har jag rätt att bära agg för att någon gjort ont mot mig?
Till vilken nytta? Till vilken glädje?
Tänk på livets slut och hata inte mer; minns döden och förgängelsen, håll fast vid buden.
Tänk på buden och vredgas inte din nästa;
Minns förbundet med den Högste och glöm andras fel.
Livet är kort. Lyckligt, plågsamt, spännande, skrämmande. Livet är kort. Låt oss ta vara på livet – tillsammans. I glädje.
Vårda varandra. Visa kärlek. Visa kärlek till din nästa. Visa kärlek till Herren, och alla hans kloka ord.
Minns Herren och hans ord. Glöm andras brister. Du – jag – vi – är verkligen aldrig bättre, större eller vackrare än någon annan. Herren är. Bättre, större och vackrare. Men inte vi.
Minns förbundet med den Högste, och glöm andras fel.
Budskapet är. Igen.
Älska din nästa. Håll fast vid buden. Älska din nästa.
Budskapet är. Igen.
Bär tålamod. Ge inte upp. Gör det som är rätt – lev som Herren vill att du skall leva.
Paulas talar till församlingen i Korinth. Med klokskap och tålamod. Med insikt och vädjan om att vi inte skall ge upp. Vi är här. I församlingen. På plats tillsamman. Vi skall inte ge upp för motgångarna i vår vardagliga värld. De stöter vi obevekligt på. Motgångarna. Dag för dag. Större eller mindre. Dag för dag. Det finns några av oss, som är duktiga på detta. Att bortse från de motgångar som finns. Inte bortse, så att de inte finns. Men bortse, så att det inte blir ett tungt ok i vår vardag. Vi lever här och nu. En kort, kort stund. Det finns verkligen inte någon nytta med att ge upp hoppet på det som är Livet.
Vi skall hålla fast vid det som är viktigt. Tron. Tron på Herren. Våra allt skröpligare kroppar, är inte det viktigaste.
Vårt inre. Vår tro. Vårt hopp. Är viktigare. Det är detta vi skall hålla alldeles fast vid. Det finns ett löfte. Om den eviga och underbara härlighet som Gud har berett för den som tror.
Vår stund på jorden är kort. Vi har placerats på jorden av ett särskilt skäl. För en särskild uppgift. Den skall vi göra. Utifrån Herrens bud. Vårt yttersta, bästa. Utifrån Herrens bud.
När vår uppgift är slutförd. Är tiden mogen för att gå till den härlighet som Gud har berett.
Berett för den som tror.
Här och nu, är kort och flyktigt. Här och nu, är tillfälligt. Låt oss göra det som Herren tänkt. På det sätt som Herren tänkt. Utan att ge upp.
Bär tålamod. Ge inte upp. Gör det som är rätt – lev som Herren vill att du skall leva. En bättre tid kommer. Utan det svarta i livet. En bättre tid kommer. Ge inte upp.
Johannes. Evangelietexten för dagen.
Lita på Herren. Vägen är, att lita på Herren. Han har sagt att det eviga finns. Han har sagt att han lämnar plats – eller gör i ordning ett rum – åt oss.
Jesus säger:
Jag är vägen till Fadern, för jag har visat vem han verkligen är, och jag är den som ger liv. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.
Jesus är i Fadern. Fadern är i Jesus. De är ett. En enhet tillsammans. På detta skall vi tro. Jesus och Fadern väntar på oss. Jesus och Fadern väntar på oss, om vi tror. När vi tror.
Texterna idag bär genomgående påminnelsen om att vi skall Tro. Inte Ge upp. Herren finns. Han har talat om för oss att han finns. Han har talat om att han berett plats. Han har bannat lite för att vi tycker att vi så tydligt måste se vad som är sant, och inte förstå alla tecken som finns. Han har bannat lite för att vi sviktar. Men han är ändå kärleken, omsorgen, personifierad. Han uppmanar. Tro. Så skall ni göra under. Stora och fantastiska under. Be. Om vad som helst. I Herrens namn.
Han säger att vi skall Be. Om vad som helst. I Herrens namn. Vad är vad som helst, i detta avseende? Ja, vi kan be om vad som helst som överensstämmer med Guds tanke, Guds karaktär, Guds vilja. Vi kan inte be om sådant som är svek, bedrägeri och bristande omsorg. Vi kan inte be om sådant som är egotrippat och i avsaknad av Kärlekens Godhet. Kärlekens Godhet mot Gud, mot människorna, mot naturen, mot djuren och allt annat i vår värld.
Livets väg. Vägen till Livet. Vägen i Livet och Vägen till Livet.
Ge inte upp hoppet. Vi vandrar på Livets väg. Livet är här och nu, det korta förgängliga livet, med kamp, småaktighet och elände, men också med kärlek, omsorg och stora värden – på väg till Livet, utgörande evighetens goda liv utan den ständiga kampen, sorgen och livets alla förtret.
Låt hoppet fånga dig. Låt insikten stanna i dig om att Herren har ett rum för dig. Ett rum på en plats, som rymmer gott, glädje och frid.
Låt Vägen till Livet kantas av glädje och hopp. Låt Livet här och nu fyllas av glädje – i väntan på den glädje som kommer i vårt nästa Liv. Herren väntar tills tiden är mogen.
Herre.
Tack, för att du mutar in ett rum åt mig i din – vår - värld
Förlåt, för att jag tappar hoppet emellanåt och inte ser, fast allt är så tydligt och klart.
Herre.
Hjälp mig att under den tid jag finns på jorden göra just det du tänkt när du skapat mig
Hjälp mig att inte ge upp.
Hjälp mig med tålamod, ödmjukhet och tillförsikt.
Herre.
Tack, för allt gott på vår jord.
Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar