Rannsaka mig...

Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar,

pröva mig och känn min oro.... (Psaltaren 139:22)

Rannsaka mig, Gud. 

Känn mina tankar.

Pröva mig

och känn min oro.

Jag rannsakar mig, dag efter dag. Ser min del, men undrar hur jag kan vara en människa. En hel människa, utan förtärande och ältande skuld.

Mina tankar går i en evig rundgång. Jag kommer inte framåt. Jag kommer inte loss. Jag känner mina tankar, som i en evig pina.  

Herre.
Rannsaka mig
Följ mina tankar
Hjälp mig, Herre
Led mig rätt.
Led mig till tillförsiktens och kärlekens famn.

Herre.
Led mig.
Omslut mig.
Amen

Herren Gud är sol och sköld.

Herren Gud är sol och sköld.

Herren ger nåd och ära,

dem som lever ostraffligt

vägrar han ingenting gott.

Ps 84:12

Herren Gud är sol och sköld.

Han glädjer och han skyddar.

Han finns omkring oss, nära, nära.

Håller om.

Skyddar.

Herren ger nåd och ära.

Han ser oss. Förstår oss. Förlåter. Höjer oss. Är med oss. 

Han håller om, och han håller i.

Han släpper inte taget om oss. 

Dem som lever ostraffligt vägrar han ingenting gott.

Den som ser och hör honom hittar rätt.

Den som inte glömmer eller bortser omsluts i evighet av godhetens kraft. 

Den som ärar honom får sin belöning.

Med överväldigande kärlek.

Tack, Herre, för att du är min sol och min sköld.

Tack, Herre, för all din nåd.

Tack, Herre, för alla vackra spår.

Tack, Herre, för att du är med mig på min vandring genom livet. 

Amen

Låt mig åter glädjas

Låt mig åter glädjas över att du räddar,

håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.

Ps 51:14

Tack, Herre, för att du idag låter mig glädjas.

Åter.

För att jag idag orkar lyfta mina händer mot dig.

Mina händer och mitt hjärta.

Tack, Herre, för att du ser mig, hjälper mig att hålla mig uppe

och ger mig ett villigt sinne.

Tack, Herre, för att du lägger undan sorgen för en stund, räddar mig

fångar solen, färgerna och glädjen

Om än bara för en kort sekund.

Tack, Herre

för att du är med mig

och håller mig uppe

Amen

Lita inte till våld

Lita inte till våld,

sätt inte ert hopp till rövat gods.

Om än er rikedom växer,

förtrösta inte på den.

Ps 62:11

 

 

 

Lita inte till våld

Våldet kan aldrig vara lösningen.

Vare sig det rör ordet eller handlingen

Våldet kan aldrig skapa kärlek, omsorg och framgång

Våld skapar bara rädsla och mer våld

Det behöver vi inte mer av

Vi behöver förtröstan och kärlek

Det ges med omsorg och närvaro

 

Sätt inte ert hopp till rövat gods

Rövat gods är någon annans

Inte ditt

eller mitt

Någon annan gods kan inte

ge mig hopp

 

Om än er rikedom växer, förtrösta inte på den

Rikedom som ting

räcker med det nödvändiga

 

Rikedom som kärlek

behöver vi mer

 

Ickevåld och omsorg.

Står för en bättre värld

 

Du gjorde vägen fri...

Du gjorde vägen fri framför mig

och gav stadga åt mina steg.

Ps 18:37

Du gjorde vägen fri

Framför mig

Du gav stadga åt mina steg

Du lärde mig att se

Framtiden

Du höll mig i din famn

Du lärde mig att hoppas

Känna tillförsikten

Du höjde min dag

Tack, Herre

För din innerliga kraft

Tack, Herre

För att du ser mig

För att du hör mig

För att du omsluter mig

På alla sidor

Amen

Godhet & trofasthet, fred & rättvisa...

Godhet och trofasthet möts,
fred och rättvisa omfamnar varandra.

Ps 85:11

Godhet.

Godhet står för omsorg och vänlighet. Liksom för närvaro och medmänsklighet.

Trofasthet.

Trofasthet står för närvaro och medmänsklighet. Liksom för omsorg och vänlighet.

Godhet och trofasthet vandrar gärna tillsammans.

Fred.

Fred står omsorg, kärlek och hänsyn. Men fokus på omsorg, kärlek och omsorg,

Rättvisa.

Rättvisa står för rätt och vist. Tillsammans. Nästan som i lika till alla, fast det aldrig någonsin kan bli så. Rättvisa står för rätt och vist, som att alla skall få vara med i det som är rätt och vist.

Jag håller mig tätt intill....

Jag håller mig tätt intill dig,
din hand ger mig stöd.

Ps 63:9

Strax intill.

Om jag står där strax intill dig.

Så vet jag att du finns.

Där.

Nära.

Strax intill.

Så vet jag att du håller om mig.

Skyddar.

Inte bara med din hand.

Men med hela ditt väsen.

Håller du i mig.

Håller du om mig.

Om jag blundar en kort sekund, tvekar.

Så vet jag att du står kvar.

Jag vet att du alltid står kvar.

Och håller i mig.

Med din hand.

Det är en trygghet.

Att veta.

Att du alltid finns.

Här nära.

Strax intill.

Jag vill tacka dig...

Jag vill tacka dig, Herre, min Gud,
av allt mitt hjärta
och alltid ära ditt namn
Ps 86:12

Tack, för att du finns här i min närhet
Tack, för att du omsluter mig
Tack, för att du vandrar vid min sida

Du är.
Här nära.

Stilla din harm....

Stilla din harm, låt din vrede slockna,
reta inte upp dig, det leder bara till ont.
Ps 37:8

Ett djupt andetag.
Ta ett djupt andetag.
Sätt dig ner.
På din egen kant.

Sätt dig ner.
Vänd ditt sinne till stillheten.
Vänd ditt sinne till omsorgen.
Låt vreden tystna.
Låt vreden slockna i ditt sinne.
Tyna bort.
Sakta.

Vreden bygger ont.
Den tär och förtar.
Den gör oss onda och tvära.
Den skapar sorg och förtvivlan.

Låt vreden tystna.
Låt den sakta tyna bort från ditt sinne.
Låt den läka ut,
i tystnad och med stillheten vandrande genom dig.

Sätt dig ner.
Fånga värmen i ditt liv.
Låt vreden tystna.
Sakta och i stillsam tystnad.

Kom till ro, min själ,

Kom till ro, min själ,
Herren har varit god mot mig.

Ps 116:7

Kom till ro.
Inse hans kraft.
Inse att han har dig i sin famn.

Kom till ro.
Se hans omsorg om din själ.
Se hans väl om ditt allt.

Kom till ro.
Kom till ro.

Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud...

Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud,
sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet.

Psaltaren 86:15


Låt oss vara detsamma.
Barmhärtiga. Förlåtande. Hänsynsfulla.
Mot varandra och mot oss själva. Mot naturen.
Och mot vår värld. Mot allt det Gud har skapat.
I handling och i tanke.

Låt oss oxå vara sena till vrede.
Låt oss tänka till ett varv extra, innan vi låter vreden frodas i oss.
Tänk om, när den når dig.
Vreden och våldet får aldrig växa.
Låt oss lära oss att leva utan våld och vrede.

Låt oss vara rika på kärlek.
Rika på kärlek till livet, till Gud, till varandra och till oss själva.
Låt oss tro på kärleken som livets kraft.

Och låt oss vara överfulla av trofasthet.
Mot varandra, mot Gud och mot livet själv.

I ödmjukhet, närvaro och med Gud och hans son som medvandrare i våra liv.

Herre.

Hjälp oss att vara barmhärtiga,
sena till vrede,
rika på kärlek och
att vara trofasta.

Hjälp oss
att följa kärlekens spår

Amen

Guds hus - Söndag efter nyår...

Söndag efter nyår - 4 januari 2009
Guds Hus

Epistel; Heb 3:1-6
Evangelium; Luk 2:42-52
Psaltaren; 84:2-5
GT; 1 Sam 3:1-10


1 Samulesboken, i Gamla Testamentet, kommer direkt efter den fantastiska boken om Rut. Orden i 1 Sam. 3:1-10 hanlar om att Herren tilltalar Samuel, som till slut hör och förstår. Samuel svarar; Tala, din tjänare hör. I kapitlets forstättning berättar Samuel för Eli om Herrens dom över Eli och hans söner. Eli förlikade sig med Herrens dom genom orden; "Han är Herren, han gör vad han vill."

I Lukasevangeliets 2 kapitel talas inledningsvis om Jesu födelse. Maria lindar sin lon och lägge rhonom i en krubba. En ängel visar sig för några herdar i närheten. Med ord med sig i bagaget som - "Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt" besökte de Josef, Maria och det lilla utvalda barnet.

Åren gick och när Jesus var 12 år gammal gick Maria, Josef och Jesus till Jerusalem för påskfirandet. Det hade gjort förr, så det var inte något nytt utan istället en trygg och inarbetad tradition. De firade och gladdes.

När de lämnade Jerusalem stannade Jesus kvar i templet. Ressällskapet missade helt enkelt att Jesus inte hade anslutit. När detta uppmärksammades blev föräldrarna alldeles ifrån sig av oro. Efter tre dagar fann de honom i templet. Nyfiken, engagerad, frågvis och aktiv gav han glädje i templet. Han hade hittat sin plats.

Men - för föräldrarna skapade tilltaget oro. Han bannades och han följde med sina föräldrar hem. Han var en god son och lydde dem i allt.

För Jesus var det inte konstigt att vara kvar i templet. Han förstod inte sina föräldrars oro. För honom var det så självklart. Han var helt enkelt hemma i sin faders hus.

Maria tänkte och begrundade. Hon förstod. Och hon bevarade händelserna och orden i sitt hjärta.

Jesus hade verkligen hittat sin plats. Godhetens plats. I Guds hus. Han växte. Han blev visare. Han vann människors välbehag. Och han vann Guds välbehag.

Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot

Jag förtärdes av längtan

till Herrens förgårdar.

Nu jublar min själ och min kropp

mo den levande Guden.

Sparven har funnit ett rede

och svalan ett bo för sina ungar;

dina altaren, Herre Sebaot,

min konung och min Gud.

Lyckliga de som bor i ditt hus

och alltid kan sjunga ditt lov.

Ps 84:2-5

Herre

Led oss till ditt hus

Till det du har byggt

För vår allas skull

Led vårt sinne till godhetens plats

Till den plats där längtan

efter din stora omsorg gör

oss, var och en, till större och bättre

människor

Amen

22.a efter Trefaldighet - Frälsningen

22.a efter trefaldighet - 2008-10-19.
Frälsningen.

GT Jesaja 2:2-5
Epistel 2 Pet 1:2-8
Evangelium Joh 12:35-43
Psaltaren 62:10-13

Ps. 62:10-13

Bara en vindfläkt är människorna,

de dödliga endast ett bländverk.

Läggs de i vågskålen höjer den sig,

ja, de är lättare än luft.

Lita inte till våld,

sätt inte ert hopp till rövat gods.

Om än er rikedom växer,

förtrösta inte på den.

Ett har Gud talat,

två ting har jag hört;

att Gud har makten,

du, Herre, är trofast

Du lönar var och en

efter vad han har gjort.

.

Läs den igen.

Och sedan en gång till.

Säg mig sedan - vad betyder orden för dig?

.

Jag tänker kring texten....

.

Herren lönar var och en, efter vad han eller hon har gjort.

- tillsammans med att bara han kan döma.

Inte jag, inte du, inte någon annan.

Vi lönas efter vad vi gör, efter de förutsättningar som vi har.

Så måste det nog vara, att vi lönas efter vad vi gör, utifrån de förutsättningar vi var och en har.

Jag kan bidra, göra, tillföra - utifrån mina gåvor och kunskaper. Och det är oxå min skyldighet att göra det, kan jag tänka. Att jag måste dela med mig av det jag kan, för andra, till andra - för att stå till deras tjänst, när jag kan, förmår och bör. För visst måste jag kunna det? För visst är det min skyldighet? För visst måste det vara så att det är just så Herren tänkt, när han skapade mig med just de förutsättningarna som just jag har?

Ibland slirar vi, tänker att det får någon annan göra, eller att det inte är mitt ansvar. Men kanske är det just mitt ansvar. Att besöka en behövande, att bidra med min kunskap fast jag inte tycker att jag riktigt kan eller vill. Även om det inte ger mig rikedom eller gods eller upphöjelse av de levande på vår jord.

Det räcker att Herren ser våra tag, och vår omsorg om vår nästa.

.

Jag läser vidare i episteltexten (Andra Petrusbrevet 1:2-8), där frågan om begäret uppmärksammas. Begäret efter mer. Begäret som vi ständigt uppmärksammar, utsätts för och nästan inte kan hålla oss borta ifrån. Det kräver en ständig tanke. Det besöker oss igen, och igen, i olika former och skepnader. Jag tar åt mig uppmaningen - att till tro foga styrka, till styrkan foga kunskap, till kunskapen foga självbehärskning, till självbehärskningen foga uthållighet, till uthålligheten foga gudsfruktan, till gudsfruktan foga omtanke och till omtanken foga kärlek.

Jag strävar efter att hålla begäret borta, och att sprida kärlek i stora mått på min färd genom livet. Jag lyckas ibland, och misslyckas ibland. Jag försöker igen.

.

Herre

Lär mig att se just det som är viktigt.

Just det som just jag är tänkt att utföra.

Här och nu.

I din tjänst.

Amen

Psaltaren 103:1-6 Lova...minns....

Ordet för Idag 2007-08-27

Psaltaren 103:1-6

Låt oss Lova
Låt oss Minnas

Lova Herren att du skall vandra vid hans sida
Minns hans godhet, dag för dag

Minns att han förlåter
Minns att han botar
Minns all nåd
Minns all barmhärtighet

Minns att han fyller livet med gott

Minns att Herren handlar
med Kärlekens ledstjärna

Låt oss Lova
Låt oss Minnas

Att vi skall handla just så….

Psaltaren 51:12-14

Torsdag den 24 maj 2007
Psaltaren Psalm 51:12-14

Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,
Ge mig ett nytt och stadigt sinne.

Driv inte bort mig från din närhet,
Ta inte ifrån mig din heliga ande.

Låt mig åter glädjas över att du räddar,
Håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.

Orden ger uttryck för längtan
Längtan att vara hos Gud
I insikten om att Gud är den kraft som håller oss uppe

Orden ger uttryck för en rädsla
En rädsla att förlora det som är viktigt

Orden ger uttryck för insikt
Insikt om att Herren finns där,
Att vi kan söka stöd och hjälp hos honom.

Herre.
Skapa i mig
Ett rent hjärta
I varje stund

Herre,
Låt mig inte svikta
Låt mig alltid göra gott
För dig, för mig, för jordens alla människor
Och för jordens allt levande

Herre,
Svara mig
Tala med mig
Styrk mig
Var med mig
Fyll mig med din goda kraft
Amen

Psaltaren - psalm 21

Måndag 21 maj 2007

Psaltaren – Psalm 121

Jag ser upp emot bergen:
Varifrån skall jag få hjälp?

Hjälpen kommer från Herren
Som har gjort himmel och jord.

Han låter inte din fot slinta
Han vakar ständigt över dina steg
Han sover aldrig
Han vakar ständigt
Han som beskyddar Israel.

Herren bevarar dig
I hans skugga får du vandra
Han går vid din sida.

Solen skall inte skada dig om dagen
Inte månen om natten
Herren bevarar dig från allt ont
Från allt som hotar ditt liv.

Herren skall bevara dig
i livets alla skiften
Nu och för evigt.

Tack, Herre.

För att du, som har gjort himmel och jord,
Vakar över mig

För att du ständig ser. Bevarar.
För att du går vid min sida.

För att du ser mig varje stund
Dag som natt
När jag är vaken eller sover
När livet är ljuvt och när livet är svårt

Tack, Herre
För att du ständigt går vid min sida.

Amen

Psaltaren 13 - ordet för idag 2007-05-08

Ordet för idag – 2007

Psaltaren 13

Hur länge skall du glömma mig, Herre?
Hur länge skall du dölja ditt ansikte?
Hur länge skall tankarna mala,
mitt hjärta ängslas dag efter dag?

Hur länge skall min fiende triumfera?

Se på mig, svara mig, Herre, min Gud!

Ge ny glans åt mina ögon,
låt mig inte somna in i döden,
låt inte min fiende säga att han besegrat mig,
mina ovänner jubla över mitt fall.

Jag litar på din godhet,
mitt hjärta skall jubla över din hjälp,
jag vill sjunga till Herrens ära,
ty han är god mot mig.

*** *** *** ***

En vacker text. En text med värde. Att läsas långsamt. Att läsas betraktande. Att läsas med eftertänksamhet.

Den speglar….

Förtvivlan.
Längtan.
Frustration.

Bön om hopp
Bön om hjälp

Tillit
Kraft.

En samlande kraft.

Hur länge skall du glömma mig, Herre?

Kanske är det så att Herren inte alls har glömt mig, utan istället ger mig tid att behandla mitt jag. Kanske är det så att Herrens avsikt är just att ge tid för vånda, samtal, tanke – reflektion – tills det är tid att återvända eller svänga av på en ny stig i livet. Inte i syfte att våndas, utan just i syfte att reflektera, samla kraft och åter fyllas av det som är viktigt.

Be. Om tålamod. Om tålamod för att att fyllas med kraft. Om tålamod att låta tiden verka. Om tålamod att lyssna och utvecklas. Lyssna inåt, på tanken, på orden. Lyssna utåt, på livet, samhället och tiden.

Hur länge skall min fiende triumfera?

Låt honom triumfera. Till vilken glädje är triumfen, när den är på bekostnad av någon annan?

Be. Be om kraft att låta fienden triumfera.

Be. Om insikt. Om insikt om vad som är vad. Om insikt om vem som skadat, och på vilket sätt jag kan ändra mitt fokus för att åstadkomma bättring i livet och världen. För det som är värt att lägga fokus på.


Se på mig, svara mig, Herre, min Gud!
Ge ny glans åt mina ögon,
låt mig inte somna in i döden,
låt inte min fiende säga att han besegrat mig,
mina ovänner jubla över mitt fall.

Uppmaning. Till Herren.
Uppmaning. Till oss själva.
Längtan. Att åter verka.
Frustration och längtan.

Jag litar på din godhet,
mitt hjärta skall jubla över din hjälp,
jag vill sjunga till Herrens ära,
ty han är god mot mig.

Förtvivlan, längtan och frustration byts mot tillit och hopp. Och kraft.
Sorgen byts mot glädje och kraft. Vi är – igen - på väg.
På väg på en ny stig i livet.
Efter omtagets reflektion återvänder vi.
På ett nytt sätt.
Med en annan sorts kraft.
Med en annan packning i ryggsäcken, som präglar oss för framtiden.

Hur den präglar oss beror på … ja, vad beror det på?
Hur den präglar oss, kanske helt enkelt beror på – vårt samtal med Gud…

Herre.
Tack, för att du inte glömmer mig.
Tack, för att du ger mig styrka att se genom diset.
Tack, för att du låter mig förstå din godhet

Amen