Ni är det salt som bevarar världen från förruttnelse.
Men till vilken nytta är salt om det har förlorat sin kraft?
Ni det ljus som lyser upp världen. Ni liknar en stad uppe på ett berg.
En stad uppe på ett berg är synlig för alla.
När man tänder en lampa så täcker man inte över den,
utan tvärtom ställer man den så att den lyser för alla i huset.
På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna,
så att de ser allt gott ni gör och hyllar er Far i himlen.
Matteus 5:13
Matteus 5:14-16
Salt. Kryddor utan arom, utan kraft, bär inte den nytta som den kan göra om den har sin kraft kvar. Och ljus. Kraft. Som i ledstjärnor.
Vems ansvar är det att se till att de människor som har kraft får ha kvar den? Att de orkar vara fyllda av rätt styrka även sen?
Jag kan se att det är var och ens ansvar. Att vi inte kan blunda för detta, utan faktiskt måste göra.
Det är mitt ansvar att se till att min kraft inte dör. Att jag orkar, att jag kan använda mina gåvor till glädje och styrka för andra.
Det är oxå mitt ansvar att se till att de människor som finns omkring mig inte dräneras på sin kraft. Att de orkar göra, att de orkar använda sina gåvor på bästa möjliga sätt, att de ses för just det de är och att de får leva och verka till glädje för andra.
Det är mitt ansvar att inte ta bort deras glöd.
Precis som det är ditt ansvar att se till att du orkar. Och att jag orkar. Det är ditt ansvar att inte ta bort dina medmänniskors glöd.
När du inte ser min kunskap, så kväver du mig en aning.
När du inte ler mot mig i retur, så tar du en bit av min kraft.
När du stirrar stint och inte hör att jag bidrar, så blir jag mindre själv.
När du ser min kunskap, så höjer du mig och gör mig mer till den jag är.
När du ler mot mig i retur, så fylls jag med tillförsikt och vill göra mer för dig och de dina.
När du ser med vänlighet och hör att jag bidrar, så gör jag gärna mer för världen även nästa gång.
Det är mitt ansvara att fortsätta vara en eldsjäl.
Det är ditt ansvar att hjälpa mig av stanna kvar.
