Jag mötte en man...

Jag mötte en man som log vänligt när han vandrade genom dagen.

Han visar vänlighet och omsorg mot alla han möter.
Även när någon felar.
Han förlåter sin nästa för de tokigheter som uppstår.
Allt eftersom.

Det är som om han verkligen vet att det ibland blir tokigt,
fast man egentligen inte menar det.
Men, som att det ändå är ok på något vis.

Det är som om man hela tiden får en ny chans.
Ja. Man får ju tänka till, förstås.
Och han kan nog säga att "hallå, hur tänkte du nu?"
Eller kanske är det så att han får oss att säga just så till oss själva.

Men han förlåter och visar vänlighet och omsorg.
Och han ägnar sig inte, på något sätt alls, åt någon form av hämndverksamhet.
Det är stort.

Han är liksom bara med oss, och jobbar hela tiden på att lotsa oss lite rätt - eller snarare rättare.

Har du oxå mött honom?
Han är en hejare på reflektioner.
Han är riktigt duktig på möten.
Han skapar nytt och nödvändigt i våra liv.
Det är stort. Och coolt.

Just så borde vi alla vara mot varandra......