Och jag hörde...

Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?" Jag svarade: "Jag, sänd mig!" Jesaja 6:8

Jag?
Hörde?
Jag hör bara hat och vrede. Den rösten kan ju inte tillhöra Herren. Den tillhör människorna som känner mig mer än jag själv. Rösten berättar hur jag är.  Jag är helt utan värde.
Hur skulle jag någonsin kunna vara budbärare
för något?
Alls?

Jag vill inte...

Jag vill inte höra
vreden
som slår
mig samman
och sönder

Jag vill inte höra
mer
att jag
inte duger

Jag vill höra
att någon älskar mig
en liten stund
bara en kort sekund

Varför är jag ingenting?

Herre
Varför är jag ingenting?

Mitt hjärta jublar

Så bad Hanna:

"Mitt hjärta jublar över Herren,

jag kan bära huvudet högt.

Jag kan skratta åt mina fiender

i glädje över att du räddat mig. Sam 2:1

Mitt hjärta jublar

Jag gläds över Herren

Jag gläds över hans närvaro

-  Men, jag vill inte skratta åt någon

annan

Jag sörjer över meningsskiljaktigheter

Jag sörjer över fiender

Men, jag vill inte skratta åt dem

Jag vill skratta med dem.

Tillsammans.

Med Herren

Herre

Tack, för din närvaro

Tack, för att du fyller mitt hjärta med glädje

med jubel över din närvaro

Tack, också för att du hjälper mig att enas

med mig själv

med mina tillkortakommanden

och med min strävan efter fred med livets fiender

Amen