Dagarna går vidare, nästan som om inget har hänt...

Det har gått en tid, på detta kyrkoår.
Vi har firat Advent.

Ett nytt kyrkoår. Ett omtag, med nya tag.
Vi har firat Jul. Ett verkligt omtag. För visst var det så, när han föddes. Eller något väldigt nytt. Men det visst vi – eller de som då levde – inte än.

Sedan blev det nyår. Ett omtag igen.
Dagarna går vidare, nästan som om inget har hänt.
Fast mycket har hänt.
Mycket smått, och mycket stort.

Dagarna går vidare, nästan som om det inte betydde något alls att vi misslyckas igen och igen i våra föresatser att skapa bättring i olika mått. Miljön. Vännerna. Bekantingarna. Jobbet. Kyrkan. Och allt det andra.

Knut hade namnsdag.
Då lyssnade vi på härlig gospel
Det skärpte och gladde
Sinnet och takten.

I början av februari mötte jag några fantastiska kvinnor i ett stilla samtal.
Vi lyssnade, talade och reflekterade.
Dessa kvinnor bär verkligen mycket klokskap i sina led.

Sen kom fastan. En tid för tanke, reflektion, stillhet. En tid för att avstå från något av överflödet. Kanske ett tv-program, kanske övermåttet av mat, kanske från något av det materiella välståndet – till förmån för någon annan, till förmån för din hälsa i fysisk mening och/eller till förmån för din hälsa i andlig mening.

Då mitt i fastan firande vi Världsböndagen. Då samlades kollekt för utbildning till kvinnor. Utbildning som kan ta människor ur fattigdom. Utbildning som kan åstadkomma riktiga underverk i människors liv. Jag ber för att kollekten kommer väl till pass. Att den skapar förändring i positiva mått.

Vi firade Maria Bebådelsedag häromveckan. Det var då 9 månader kvar till Jesu födelse, eller snarare vårt firande av Jesu födelse. Änglarna besökte Maria och vi förundras över det som hände. Vi betraktar tanken som om den gick att förstå. Men gör den det?

Söndagarna avlöser varandra. Vi firar nytt. Vi firar födelse. Vi firar andrum. Vi firar Marias graviditet. För att strax därefter fira påsk. Påsk, med död som borde vara sorg i övermått, men som egentligen bara kan vara innerlig glädje.

Det tar tid att förstå alla svängningar genom kyrkoåret. Genom kyrkoåret och dess texter, genom dess handlingar och dess tankar. Genom dess färger och rutiner. Tvåtusen år har vi gjort så. Igen och igen. Söndag efter söndag. Ändå har vi inte lärt oss klart. Är det inte märkligt så säg.

Den tredje söndagen i påsktiden är temat ”Den gode herden”. Herden, som samlar oss. Herden, som ser efter oss. Låt oss lita på att Herden finns för oss.

Låt oss lita till detta..................

Sök...

Det sägs att den som söker Gud bara kan finna honom genom att själv låta bli att stå i vägen.

Fånga tiden, tanken, stillheten, närvaron....
Reflektera över nuet.
Reflektera över livet och dess olika stigar.

Kanske inser du att man helt enkelt inte kan vandra utan honom.

Det finns anledning att tro att det är så ..................

Eftertanke....

Torsdag 23 april 2009
Uppenbarelseboken 7:13-17


En stunds eftertanke
som för mig åter till mig själv
och till min egen handling

En stunds eftertanke
som får mig att se ur ett annat perspektiv

Det som faller på mig måste jag få en möjlighet att rätta
- medmänniskorna måste bistå i detta

Eftertanken. Rekapitulationen. Nystarten.
Den tiden är här.

Stanna där du är.
Låt tiden fånga uppgiften.
Låt Herren leda dig rätt.

Hasta inte.
Stanna där du är.
Låt Herren leda dig rätt

..................

Hon blir arg...

Hon blir arg och jag hukar mig
Till slut törs jag inte tala
Jag ber om hjälp

att komma loss från vredens rädsla

Tystnaden möter mig

Jag försöker igen

med tystnad som svar

tills vreden igen kommer loss

Jag släpper taget

sörjer

men släpper taget

Jag ger upp

och vreden har vunnit sitt slag

Kanske är det så att jag gör bättre nytta på en annan plats?

Jag läser 1 Petrusbrevet 2:22-25...

Jag finner texten;

Han överlät sin sak åt honom som dömer rättvist.

Jag finner tröst i orden och ser att det inte är jag som skall döma.

Jag kan bara överlåta, och söka ledning i detta.

För att inte fångas i vredens och sorgens grepp.

Vad är ett samtal....

Jag ställer en fråga. Jag lyssnar på svaret. Jag funderar, värderar, undrar mer, undrar
annat. Jag är nöjd, och lägger det till ro, eller jag talar vidare om saken.

Varför frågar jag? För att jag tycker att jag ska? För att jag måste? För att jag är
intresserad? För att jag vill veta? För att jag måste veta?

Varför svarar jag? För att jag tycker att jag har något att berätta? För att någon intresserar
sig, och jag vill dela min tanke utifrån den frågan, min fråga eller annans fråga. För att det
tilltalar.

När väljer jag att inte svara? När det blir för tungt, för personligt. När jag inte vill dela
med mig, eller inte kan, eller inte tycker att jag har något att dela med mig av. - och
framförallt när det upplevs som ett villkor, ett krav för vidare samtal. När allt ligger hos
mig, och jag måste ’betala’ för att få tala vidare.

Ett samtal bygger på förtroenden. För mig kan inte förtroenden vinnas genom påpekandet
att jag måste ge för att få. För mig vinns det genom det ömsesidiga samtalet. Om
ömsesidigheten och respekten inte finns, så kan? – ska? – bör? – får? - inte förtroendet
växa. Ibland vill människor tala, även om jag inte ger av min eventuella/personliga
problematik. Jag kan kanske ge annat, än sådant. Specifikt vad det är, måste tiden och
förhållandet till den enskilda individen utvisa. Det kan inte särskilt nämnas, eller värderas,
vad det skulle kunna vara.

Du väljer – eller känner - om du litar på mig. Du väljer om du vill tala med mig. Jag
lyssnar gärna, väldigt gärna, men du kan inte kräva något specifikt i retur. Returvalet är
mitt, mitt och bara mitt. Precis som ditt val att tala med mig, bara kan vara ditt. Jag kan
inte tvinga dig.

Du kan önska och be direkt till mig, men du skall också vara medveten om att det i sig
kan resultera i att jag går. Du kan önska och be om något, i bön och tro, och hoppas att du
skall bli bönhörd.

Kanske vinner vi framgång om vi agerar med intresse och kravlöshet?
Kanske vinner vi framgång om vi ser varandra och lyssnar noga….?
Visa varsamhet mot din nästa.

Tala om varför du går.
Tala om varför du stannar...

Tro...

Om vi tror, så kommer vi längre
Om vi tror, så strävar vi dit
Om vi tror att vi kan, så kan vi

Om vi omvandlar drömmen från fantasi till verklighet.
Om vi tror att vi kan….
så kan vi….

Höj blicken över det omöjliga.
Tro.
Gör.

Hur skall vi veta att det är möjligt, innan vi ens har försökt?

Det sägs...

Det sägs att drömmar kan förverkligas.
Det sägs att drömmar är till för att förverkligas.
Det sägs att människans möjligheter bara begränsas av hennes fantasi..

Trettonde söndagen efter trefaldighet...

Romarbrevet 12:16-21 och Matteus 7:12; ”Medmänsklighet”… Där finner jag ord...att begrunda.

Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa.

Så måste det naturligtvis vara. Att bemöta alla lika. Att se att vi inte är förmer. Att se att andra är viktiga att se, att träffa, att umgås med. Att inte tro att vi är förmer, större, än någon annan.

Lever vi så? Lever vi i insikten och med tanken om att vi skall bemöta alla lika, värdigt, att även möta de som vi av någon anledning inte finner lika goda som vi.

Vilka skulle det egentligen vara? Vilka är de som vi finner ringa, som vi finner oss för goda för att umgås med? Visst måste vi väl ha lärt oss att vi alla är lika mycket värda? Visst måste vi väl ha lärt oss, att vi inte är förmer än någon annan? Hur ser vi på vår granne? Hur ser vi på barnen? Hur ser vi på invandrarna? Hur ser vi på de sjuka? Hur ser vi på de arbetslösa? Hur ser vi på alkoholisterna eller de som på annat sätt nyttjar droger? Inser vi, att de är fantastiska unika människor, eller ser bara det till det yttre och dömer hårt efter detta?

Är du förmer än dessa? Är jag förmer än dessa? Hur skulle vi kunna vara det? Guds barn. Är vi inte alla precis lika stora, precis lika mycket värda, fantastiskt unika -- precis väldigt, väldigt viktiga - var och en för sig, och speciellt tillsammans i församlingen. Lemmarna som gör helheten. Varje lem är unik, och oerhört viktig för helheten. Varför glömmer vi några av dem?

Hur kan jag få näring, kunskap, insikt – om jag inte umgås med mina medmänniskor?
Hur kan jag få för mig att jag kan begränsa mig och mina medmänniskor, genom att välja bort människor av en viss sort?

Jag tänker på min prioritering av min tid – vi hinner inte möta alla människor, vi måste göra en prioritering. Hur gör jag denna prioritering? Gör jag den utifrån det som tilltalar mig mest här och nu. Det kända, det som jag vet tilltalar mig? Eller gör jag det med tanken att se hur…vad…om…på vilket sätt…jag kan lära mig av de som jag normalt sett inte väljer att möta?


Var inte självkloka.

Vad menas med detta? Självklok. Att jag vet, utan att ta hänsyn till andra? Att jag vet själv, utan att lyssna på andra? Att jag är förmer, än andra?

Kan jag leva med andra människor – med bara min egen kunskap, min egna sanning?

Hur gör jag, för att se att andra kan mer…annat…än jag?

Hur gör jag, för att lära mig att andra kan ha rätt – t o m väldigt mycket mer rätt - än jag….?

Hur gör jag, för att lära mig att ta till mig andras unika klokhet och inte bara inbilla mig att min sanning är den enda sanningen?

Löna inte ont med ont.

Så - detta önskar jag verkligen att jag kan hörsamma. Löna inte ont med ont. I detta ligger, för mig, ett viktigt tankesätt i tanken kring medmänskligheten. Löna inte ont med ont. Löna ont med gott. Ge medmänniskan respekt, vänlighet, omsorg... även om den personen inte ger oss det. Även om vår medmänniska inte ger oss gott just nu, så är sannolikheten otroligt mycket större att den gör det i framtiden – om vi inte fortsätter i agg, i bråk, i krig….utan faktiskt stannar, vänder, och ler. Sprider vänlighet omkring oss.

Detta innebär inte – kan inte innebära - att vi skall låta oss hunsas, eller att vi skall låta människor fortsätta att göra oss och andra illa. För mig innebär det att vi skall tala, vi skall tala till rätta i ett ömsesidigt samtal, vi skall fånga, försöka lösa problematiken, men vi skall inte löna onda ord och handlingar, med onda ord och handlingar i retur. Vi skall löna varje ord och handling, med vänlighet och respekt i retur. Det känns, för mig, ofantligt viktigt att ha detta med sig... i tanken...i görandet... i de handlingar...i de ord vi sprider omkring oss.

Tänk på vad som är riktigt för alla människor.

Riktigt. Det som är riktigt för alla människor. Detta säger mig att vi måste vårda vår nästa. Detta säger mig att vi måste se, lyssna, vara med, göra gott, för andra människor. För de unika individerna. Det ger mig kravet att se de unika individerna, och ta reda på vad som faktiskt är riktigt - och därmed också viktigt - för alla människor.

Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er.

Ibland hamnar vi i fullständigt omöjliga situationer. Krig. Bråk. Frustration. Människor vägrar att lyssna på konstruktiva argument, och vi kommer inte vidare. Eller – kan det vara så att skulden ligger hos oss själva. Kan det vara så att vi är de som vägrar att lyssna på de konstruktiva argumenten. Hur stor del i striden har vi själva? Hur stor del i världens krig har vi själv? Är vi verkligen så oskyldiga som vi ofta gör gällande? Är det verkligen så att det är de andra som inte förstår, kan, vill, förmår… eller ligger en stor del…kanske t o m den största delen – och därmed också det faktiska ansvaret – på oss själva.

Just på mig, i kriget med min nästa. Just på mig, i kriget med människorna runt omkring mig. Beror det kanske just på mig, när jag hamnar i irritation eller bara ett uns av negativ tanke i förhållande till min nästa.

Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet; Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren.

Rollen som dömande instans. Rollen som rättsskipande instans. Vems är den? Den är inte min. Jag äger inte rätten att döma, jag kan därmed inte heller äga rätten att skipa rättvisa eller utkräva hämnd. Endast Gud äger den rätten. Att döma, att skipa rättvisa. Vi behöver inte. Vi ska inte. Vi skall bara vårda, göra vårt absolut yttersta, visa vänlighet och värdighet i förhållande till andra, och i förhållande till oss själva.

Men är din fiende hungrig, genom honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Visa vänlighet och värdighet. Bemöt inte ont med ont.

Varför är din fiende din fiende egentligen? Av hunger, av rädsla för dig, av rädsla för skada, av rädsla för brist på tak över huvudet, av rädsla för straffet från något man har gjort eller inte gjort.

Om jag vore hungrig, hur skulle jag vilja att min fiende gjorde mot mig. Kanske ge mig en kram och en tallrik varm soppa? Kan jag kanske göra detsamma mot någon som är hungrig….?

Om jag vore stressad och irriterad, hur skulle jag vilja att min fiende gjorde mot mig. Kanske ge mig avlastning och vänliga förstående ord? Kan jag kanske göra detsamma mot någon som är stressad och irriterad….?

Om jag vore arg…bar stora mängder agg, hur skulle jag kunna skaka av mig detta…kanske om någon såg till att jag bara stannade, lugnade, talade, och såg att min sanning som gjorde mig arg…inte var riktigt rätt. Kanske genom lyssnade samtal. Kanske genom en dos tid och tålamod. Kan jag kanske göra detsamma mot någon som är arg…?

Om jag vore trött, hur skulle jag kunna skaka av mig detta…Kanske om någon gav mig en säng, eller soffa – och samtidig omsorg om mina fantastiska barn. Kan jag kanske göra detsamma mot någon som behöver….?


I Matteus 7:12 finner vi orden…. Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem…Det känns som ord som talar om medmänsklighet. Om omsorg om vår nästa – utifrån hur vi själva vill bli behandlade.

Vad vill jag att människorna skall göra för mig? Jag tror att jag vill möta vänlighet, omsorg. Jag tror att jag vill möta mänsklig glädje. Jag tror att jag vill möta intresse och samtal.

Jag tror att jag vill möta någon som håller i mig, eller hjälper mig upp när jag snubblar…eller rasar helt och hållet….

Jag tror att jag vill möta någon som hjälper mig rätt, när jag är ute och virrar på felaktiga spår.

Jag tror att jag vill möta dig, min medmänniska, som gör mitt liv, min tid på jorden glad, omvårdande och positiv …

Sådant vill jag att människorna skall göra för mig.

Sådant vill jag lära mig att göra för dig…och alla de andra som vandrar på vår jord.

Så lätt, men ändå så väldigt, väldigt svårt.

Så självklart, men ändå så väldigt omöjligt?


Eller …

Är det verkligen svårt eller omöjligt?

Är det inte bara helt självklart, att vi skall ägna vårt liv åt att glädja och stödja varandra….?

Hur lär jag mig, att möta ont med gott?

Hur lär jag mig, att bemöta alla lika respekterande och vänligt?

Hur lär jag mig, att hålla fred, fullständig fred – och lättare kunna ge liv och värme – till min nästa?

Hur lär jag mig, att inte vara självklok och sätta mitt vetande, min sanning, över någon annans?

Hur lär jag mig, att inte vredgas över andra?

Hur lär jag mig, att inte döma ... inte tro att jag äger rätten att skipa rättvisa, när jag inte ens äger rätten att döma?

Hur lär jag mig, att låta Gud skipa rättvisa när rättvisa behöver skipas?

Hur lär jag mig, att behandla min fiende som en vän – som den fantastiskt unika människa han faktiskt är?

Hur lär jag mig, att sprida glädje och omsorg till vår värld?

Augusti 2005....

Jag mötte en vän.

Jag mötte en vän. En ny människa. En fantastiskt unik människa. Han var alldeles unik. Han hade tilldelats alldeles unika gåvor, som ingen annan hade. En del av dessa gåvor förmådde han använda på ett sätt som tillförde fantastiskt till andra människor. Han visade omsorg om sin nästa, han visade kärlek till sina vänner. Han strålade. Han fanns, levde, var tillsammans med oss, mig, på ett sätt som ingen annan någonsin varit. Han förmådde, förmår, föra fantastiska samtal i fantastiska ämnen. Han förmår dyka i ordet, i tanken, i livet. Han förmår våga. Han förmår våga vara öppen och ärlig, i insikten om att Gud vakar över honom och att han lagt sin trygghet i Guds famn.

När jag tänker på honom, så tänker jag att det är fantastiskt när ví lyckas använda våra gåvor, våra godaste egenskaper, på ett sätt som ger stor glädje till vår nästa.

Hur kom det sig att jag fick möta honom?
Jag valde att stanna och lyssna. Jag valde att bara vara närvarande i samtalet, att göra mitt yttersta för att se och höra på honom. Det var verkligen inte svårt, när jag väl bestämt mig för att stanna, se, och lyssna. Jag är så ofantligt glad, att jag valde att stanna, se och lyssna. Utan detta, så hade jag missat denne vän. Denne fantastiske vän.

Jag inser att jag, just i den stunden, lika gärna hade kunnat välja att susa vidare i den vanliga farten. Jag inser att jag, om jag gjort just så – hade missat en like, en tvillingsjäl, som jag inte vill vara utan…inte vill förlora ur sikte…En kort sekund. Ett kort beslut. Tack, för att också du, just där just då, valde att se just mig och våga kliva in för påbörjandet av ett magiskt samtal.

Må Gud ge mig det jag behöver för att ge honom det han behöver i vår fantastiska relation… må Gud ge oss näring och omsorg.

Ja, Herre, jag har dig kär...

Onsdag den 22 april 2009
Johannes 21:15-17

Ja, Herre, jag har dig kär.

Det verkar som jag tvekar ibland. Det verkar som om jag inte vågar ibland. Det verkar som om jag tänker fel ibland. Men - visst har jag dig kär. Jag behöver dig verkligen. Jag behöver verkligen din kraft och din omsorg, varje dag. Jag klarar mig helt enkelt inte utan dig. Skulle jag säga något annat vore jag verkligen ute och cyklade.

Och visst är jag ute och cyklar ibland. Inte så att jag tror att jag förnekar dig och mitt behov av dig, men kanske att jag ibland tror att jag klarar mig själv mer än jag faktiskt gör.

Tack, Herre, för att du inte ger upp om mig.
För att du finns vid min sida trots min stora otillräcklighet.

Tack, Herre, för att du låter mig inse att så är fallet.
Att du står vid min sida, så att jag kan försöka igen.

Amen

Sätt av 20 minuter om dagen....

Välj en lugn plats

kanske ett eget rum, en strand

eller en sten i naturen

Sätt dig till rätta

Slut ögonen

Andas

Andas lugnt

Låt tankarna flyta

som dem vill

Låt dem vara

Låt dem gå den väg de önskar

Låt dem bara gå

Andas

Vänd blicken inåt

Andas

Låt tankarna gå, utan att fånga dem

Sitt kvar

Tills tiden har nått sitt slut.

Fatta ett avgörande beslut...

Fatta ett avgörande beslut.

Idag.

- Att göra Gott för dig.

Vem älskar ....

Vem älskar du mest idag?

Servera en stor portion kärlek till den personen idag

- utan krav på motprestation.

Sen...

servera också en portion kärlek till en person

som du inte riktigt kan förlika dig med.

Stå för dina värden....

Var den du är

Var ärligt mot dig själv

Var den du är - i förhållande till andra

Stå för dina värden

- när du är väl förankrad i dina värden

Känn ...

Känn möjligheterna
Känn omsorgen

Var närvarande
Se glädjen hos människor
Se kunskapen

Känn omsorgen

Tolka signalerna i positiva termer

Känn omsorgen

Tro...

..att du kan...

Tro...

att du är unik
i en positiv ton.

Tro...

att du är viktig

och värd.

Tro...

att du är unik.

För det är du.