Dagarna går vidare, nästan som om inget har hänt...

Det har gått en tid, på detta kyrkoår.
Vi har firat Advent.

Ett nytt kyrkoår. Ett omtag, med nya tag.
Vi har firat Jul. Ett verkligt omtag. För visst var det så, när han föddes. Eller något väldigt nytt. Men det visst vi – eller de som då levde – inte än.

Sedan blev det nyår. Ett omtag igen.
Dagarna går vidare, nästan som om inget har hänt.
Fast mycket har hänt.
Mycket smått, och mycket stort.

Dagarna går vidare, nästan som om det inte betydde något alls att vi misslyckas igen och igen i våra föresatser att skapa bättring i olika mått. Miljön. Vännerna. Bekantingarna. Jobbet. Kyrkan. Och allt det andra.

Knut hade namnsdag.
Då lyssnade vi på härlig gospel
Det skärpte och gladde
Sinnet och takten.

I början av februari mötte jag några fantastiska kvinnor i ett stilla samtal.
Vi lyssnade, talade och reflekterade.
Dessa kvinnor bär verkligen mycket klokskap i sina led.

Sen kom fastan. En tid för tanke, reflektion, stillhet. En tid för att avstå från något av överflödet. Kanske ett tv-program, kanske övermåttet av mat, kanske från något av det materiella välståndet – till förmån för någon annan, till förmån för din hälsa i fysisk mening och/eller till förmån för din hälsa i andlig mening.

Då mitt i fastan firande vi Världsböndagen. Då samlades kollekt för utbildning till kvinnor. Utbildning som kan ta människor ur fattigdom. Utbildning som kan åstadkomma riktiga underverk i människors liv. Jag ber för att kollekten kommer väl till pass. Att den skapar förändring i positiva mått.

Vi firade Maria Bebådelsedag häromveckan. Det var då 9 månader kvar till Jesu födelse, eller snarare vårt firande av Jesu födelse. Änglarna besökte Maria och vi förundras över det som hände. Vi betraktar tanken som om den gick att förstå. Men gör den det?

Söndagarna avlöser varandra. Vi firar nytt. Vi firar födelse. Vi firar andrum. Vi firar Marias graviditet. För att strax därefter fira påsk. Påsk, med död som borde vara sorg i övermått, men som egentligen bara kan vara innerlig glädje.

Det tar tid att förstå alla svängningar genom kyrkoåret. Genom kyrkoåret och dess texter, genom dess handlingar och dess tankar. Genom dess färger och rutiner. Tvåtusen år har vi gjort så. Igen och igen. Söndag efter söndag. Ändå har vi inte lärt oss klart. Är det inte märkligt så säg.

Den tredje söndagen i påsktiden är temat ”Den gode herden”. Herden, som samlar oss. Herden, som ser efter oss. Låt oss lita på att Herden finns för oss.

Låt oss lita till detta..................