Rannsaka mig...

Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar,

pröva mig och känn min oro.... (Psaltaren 139:22)

Rannsaka mig, Gud. 

Känn mina tankar.

Pröva mig

och känn min oro.

Jag rannsakar mig, dag efter dag. Ser min del, men undrar hur jag kan vara en människa. En hel människa, utan förtärande och ältande skuld.

Mina tankar går i en evig rundgång. Jag kommer inte framåt. Jag kommer inte loss. Jag känner mina tankar, som i en evig pina.  

Herre.
Rannsaka mig
Följ mina tankar
Hjälp mig, Herre
Led mig rätt.
Led mig till tillförsiktens och kärlekens famn.

Herre.
Led mig.
Omslut mig.
Amen

Och jag hörde...

Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?" Jag svarade: "Jag, sänd mig!" Jesaja 6:8

Jag?
Hörde?
Jag hör bara hat och vrede. Den rösten kan ju inte tillhöra Herren. Den tillhör människorna som känner mig mer än jag själv. Rösten berättar hur jag är.  Jag är helt utan värde.
Hur skulle jag någonsin kunna vara budbärare
för något?
Alls?

Jag vill inte...

Jag vill inte höra
vreden
som slår
mig samman
och sönder

Jag vill inte höra
mer
att jag
inte duger

Jag vill höra
att någon älskar mig
en liten stund
bara en kort sekund

Varför är jag ingenting?

Herre
Varför är jag ingenting?

Mitt hjärta jublar

Så bad Hanna:

"Mitt hjärta jublar över Herren,

jag kan bära huvudet högt.

Jag kan skratta åt mina fiender

i glädje över att du räddat mig. Sam 2:1

Mitt hjärta jublar

Jag gläds över Herren

Jag gläds över hans närvaro

-  Men, jag vill inte skratta åt någon

annan

Jag sörjer över meningsskiljaktigheter

Jag sörjer över fiender

Men, jag vill inte skratta åt dem

Jag vill skratta med dem.

Tillsammans.

Med Herren

Herre

Tack, för din närvaro

Tack, för att du fyller mitt hjärta med glädje

med jubel över din närvaro

Tack, också för att du hjälper mig att enas

med mig själv

med mina tillkortakommanden

och med min strävan efter fred med livets fiender

Amen

Låt oss vandra i ljuset tillsammans...

Men om vi vandrar i ljuset,
liksom han är i ljuset,
då har vi gemenskap med varandra,

och blodet från Jesus, hans son,
renar oss från all synd. (1 Joh 1:7)

Låt oss ändra texten, eller i tanken och i handlingen. Låt oss istället tänka, säga och känna, som i att göra - när vi vandrar i ljuset, inte med ett men eller med ett om, utan när - som att vi faktiskt gör.

När vi vandrar i ljuset - just där han är. Då har vi gemenskap med varandra. Då vandrar vi i ljuset tillsammans. 

I ljuset vandrar vi, tillsammans med han som lyfter oss, ser oss, renar oss och omsluter oss. Han, som skapar trygghet och närvaro. Tillsammans vandrar vi, i kärlekens spår. Kärlekens spår, de ljusa, de lätta och de trygga. 


Tack, Herre
För att du vandrar vid min sida.
Genom de ljusa tiderna, 
allteftersom.
Amen

Herren Gud är sol och sköld.

Herren Gud är sol och sköld.

Herren ger nåd och ära,

dem som lever ostraffligt

vägrar han ingenting gott.

Ps 84:12

Herren Gud är sol och sköld.

Han glädjer och han skyddar.

Han finns omkring oss, nära, nära.

Håller om.

Skyddar.

Herren ger nåd och ära.

Han ser oss. Förstår oss. Förlåter. Höjer oss. Är med oss. 

Han håller om, och han håller i.

Han släpper inte taget om oss. 

Dem som lever ostraffligt vägrar han ingenting gott.

Den som ser och hör honom hittar rätt.

Den som inte glömmer eller bortser omsluts i evighet av godhetens kraft. 

Den som ärar honom får sin belöning.

Med överväldigande kärlek.

Tack, Herre, för att du är min sol och min sköld.

Tack, Herre, för all din nåd.

Tack, Herre, för alla vackra spår.

Tack, Herre, för att du är med mig på min vandring genom livet. 

Amen