Vi inleder vår stund med en vacker sommarpsalm. En psalm som ofta spelas vid skolavslutningar. En psalm som talar om sommaren som kommer och är - och påminner oss om den nåd som finns. Vi sjunger - Den blomstertid nu kommer, psalm nr 199.
Fjärde söndagen efter Trefaldighet (2007-07-01)
Att inte döma
Sakarja 7:8-10
Romarbrevet 14:11-14
Johannesevangeliet 8:1-11
Alla ska stå till svars för sina egna handlingar
inför Gud.
Sluta därför att döma varandra.
Säg istället till er själva:
Vi ska aldrig mer göra något
som kan få en troende
bror eller syster att synda. (Romarbrevet)
Gud är den som dömer, fostrar och leder oss.
Det är inte vår roll – att döma.
Det är inte din och min roll.
Det är bara Guds roll.
När jag tänker efter så är det väldigt skönt, att det är så.
Just i detta, har vi bara ansvar för oss själva.
Inför Gud.
Vi har att stå till svars för våra handlingar, våra egna handlingar.
Inför oss själva – för att kunna stå till svars inför Gud.
Vi behöver inte, kan inte, skall inte - stå till svars för andras handlingar.
Ansvaret som faller på oss är bara våra egna handlingar.
Våra egna handlingar kan vi styra, dem kan vi påverka, dem kan vi förändra och göra något åt.
Just de handlingarna – som vi själva kan styra och förändra - måste vi själva ta ansvar för.
Inte för någon annans handlingar.
Bara våra egna.
När jag tänker efter igen, så är det verkligen väldigt skönt, att det är så det skall vara.
Det är verkligen en nog så mäktig uppgift.
Att ta ansvar för sina egna handlingar.
Det känns viktigt att begrunda vårt, mitt och ditt – var och ens - levnadssätt.
Det känns viktigt att se hur vi lever, verkar och gör.
Det känns viktigt att ständigt försöka leva så gott och hänsynsfullt som bara är praktiskt möjligt.
Det känns viktigt att leva just så som Herren har tänkt.
Jag kan begrunda ditt sätt och handlande, se hur det kan påverka mig, se hur jag kan påverka dig – men jag kan inte döma. Du kan på samma sätt begrunda mitt – men vi bör avstå från att döma.
Jag – och du - har istället att begrunda vårt egna sätt och handlande – och försöka göra bättring i allt det som brustit. Brustit - dag för dag, stund för stund. I tanke, i handling, i livets göranden
Det finns ord som tyder på att räkenskapens tid kommer när vår tid på jorden är ute. Att det är då vi skall avlägga räkenskap inför Gud. För mig kan det inte vara så. För mig måste det vara att avlägga räkenskaper inför Gud varje dag, varje stund.
Att leva med det.
Att tänka på hur vi lever.
Att begrunda. Igen och igen.
För möjlighet att förändra, göra bättring, försöka på nytt.
Att varje dag se. Lägga fram. Begrunda.
Att se hur jag, idag, har levt mitt liv.
Att se hur jag, idag, har verkat för att göra gott för människor och jord.
Att se om jag, idag, har dömt någon - fast det inte är min uppgift.
Att varje dag avlägga räkenskaper inför Gud blir ett sätt att Summera.
Att finna klokskap och råd.
Att finna en möjlighet, ett sätt, att börja om.
Igen.
På nytt.
Till en ny dag.
Alltså skall var och en av oss avlägga räkenskap
Inför Gud
Låt oss därför inte längre döma varandra
Istället skall ni se till att ni inte
kommer någon broder att snava eller falla.
(Romarbrevet)
Inför Gud
Låt oss därför inte längre döma varandra
Istället skall ni se till att ni inte
kommer någon broder att snava eller falla.
(Romarbrevet)
Istället för att döma.
Låt oss hjälpa varandra.
Låt oss sprida vänlighet, hjälpsamhet och kärlek omkring oss
Låt oss sprida gott – i syfte att göra gott för vår nästa och för vår värld.
Så att vår nästa, och vi själva, inte hamnar i otakt med varandra eller med den tanke som Herren tänkte när han skapade oss för just den uppgift vi finns här för att göra.
Istället för att döma.
Kan vi försöka se hur vi på bästa sätt kan göra för att inte någon annan skall slira fel på sin vandring genom livet, att inte medverka till att fresta eller lura någon – medvetet eller omedvetet – att snava eller falla på livets vandring.
Den av er som är fri från synd
skall kasta första stenen på henne.
(Johannesevangeliet)
skall kasta första stenen på henne.
(Johannesevangeliet)
Berättelsen om kvinnan som begått äktenskapsbrott. Vars straff var stening.
Visst är det viktigt att följa lagens bestämmelser. Men det är också viktigt att vara barmhärtig och visa förlåtelse. Jesus är barmhärtig - förstår och förlåter – visar en stor empati. Herren är den som har att döma. Vår lott är inte att döma. Vår lott är att hjälpa varandra och göra gott, i denna värld som inte är så lätt att leva i alla gånger.
Nog är det så – att vi inte förmått klara alla våra hittillsvarande dagar utan att snubbla och slira fel.
Nog är det så – att vi inte kan hävda, utan att fara med en god dos osanning, att vi är fria från synd och skuld.
Nog är det så – att vi därmed inte kan, även om vi ibland förirrar oss och tycker att vi kan, kasta den första stenen och döma vår nästa.
Nog är det så att det är fantastiskt att det än finns tid att reflektera, summera och begrunda – för att kunna be vår Herre om förlåtelse och igen försöka leva en stund utan vånda för vår otillräcklighets skull.
Nog är det så att det finns trygghet i tanken kring ordet som vi läser i texterna från bibeln idag.
Herre.
Hjälp oss att minnas.
Att vi inte skall döma andra.
Hjälp oss att minnas.
Hur vi skall verka och leva.
Herre.
Tack, för din godhet.
Att ge oss en chans på nytt.
Att påminnas varje dag.
Om din tanke.
Om vårt ansvar.
Herre.
Tack, för allt det goda i livet.
Tack, för påminnelserna och de förnyade förutsättningarna.
Amen
Vi avslutar med en psalm i förtröstan och trygghet.
Psalm nr 249 – Blott en dag, ett ögonblick i sänder.
Herren välsignar oss och beskyddar oss
Herren låter sitt ansikte lysa mot oss och visar oss nåd
Herren vänder sitt ansikte till oss och ger oss sin fred
I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn
Amen
