Lukas 18:18-30

19 juni 2007 - Ordet för idag 2007
Lukas 18:18-30

Det finns bara en som är Gud och det är Gud. Och hans bud kan du redan; Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap. Du ska inte mörda. Du ska inte stjäla. Du ska inte ljuga eller vittna falskt. Visa respekt för dina föräldrar.

Tack, Gode Gud
För påminnelsen
Igen och igen
Om att du är God
Om dina självklara bud,
Som ser så lätta ut – men är så svåra att klara.

Du skall inte vara otrogen i ditt äktenskap – klarar jag nog bäst av buden. Om jag jämställer min roll som sambo, med en roll som hustru – att inte i tanke eller handling gå till någon annan, så är det budet ok i uppfyllelsegrad.

Med nästa – Du skall inte mörda – går det sämre. Jag mördar kraft hos människor genom ordval och handling. Jag mördar kraft genom att inte se, höra och förstå hela dig och hela din tanke. Jag sörjer min oförmåga. Jag ber om mod och kunskap att skapa bättring mot dig. Jag ber att jag lär mig att inte mörda mer.

Och nästa bud – Du skall inte stjäla – skapar svårmod. Vi lånar telefonen av vår arbetsgivare, vi får med oss en mapp, eller ett kuvert. Är det ok, eller en faktisk stöld. Finns det andra stölder som vi inte ser? En idé som någon annan sått, som jag gör till min, eller du gör till din – utan att ära den som sått? Tid och kunskap som tillhör någon annan, men som jag – eller du - nyttjar utan att se att jag – eller du - tar? Att stjäla lust och glädje från mig själv? Att stjäla lust och glädje från min nästa. Känns lika grymt som att stjäla pengar eller konkreta ting. Jag sörjer min oförmåga. Jag ber om mod och kunskap. Jag ber om tålamod att göra på ett annat sätt. Jag ber att jag lär mig att inte stjäla mer.

Du skall inte ljuga eller vittna falskt – är också svårt. När vi rättfärdigare oss själva genom att vrida på orden lite grann. När vi säger som det passar just där – och på något annat sätt just här. Jag ser att varje ord värderas av dig, på ett annat sätt än det görs av mig. Vitt, svart och grått – av samma ord, kommer något helt annat ut, av dig och av mig. Ett ord blir en lögn, eller tystnaden blir en lögn – av slarv, med avsikt, eller i brist på omsorgens ansvarstagande mod. Den lilla, kanske vita, smiter över gränsen, som är ljust, ljust går. Den riskerar att växa, ändra skepnad – från ljust till något annat, som blir det skira vitas absoluta motsats. Jag ber att jag lär mig att bara tala utan grå nyanser. Klart vitt, utan att skada, utan att lura – vare sig dig, mig själv eller någon annan som jag möter på min färd genom livet.

Det sista budet – påminnelsen – i dagens text hänvisar till mina föräldrar och respekten för dem. Den är lätt, men ändå väldigt svår. Den är lätt när vi tänker lika. Den är lätt när de ser. Den är svår när jag tänker fel, den är svår när jag talar fel. Den är svår när jag inte ser.

Dem – och min far i himlen – skall jag ära. Vårda. Visa omsorg. Tänk – så lätt jag glämmer, och tro mig vara mer. Jag ber om påminnelsen. Jag ber om insikt av vikt. Att minnas – varje dag, varje stund – budet som ber mig att visa respekt för er som bistått i uppgiften att göra Herrens plan möjlig. Att skapa mig – för uppgift i Herrens tjänst.

Buden.
Så lätt.
Så rakt.
Så enkelt.
Men ändå så ouppnåeligt svårt.

Vilken trygghet.
Vilken glädje.
Vilka under.
Att se.
Att förstå.
Att jag idag, denna nya dag.
Kan be om förlåt.
Kan be om att få försöka igen.
Försöka – mer – igen.
Att följa Herrens bud.
Vilken trygghet.
Vilken glädje.
Vilka under.
Att se.
Att förstå.
Att Gud är Godheten själv.
Han låter mig – försöka igen.