Hur långt är ditt liv?

Att njuta av livet
Att sätta det lätta före det tunga
Att se livet, framför sorgen

Att vårda sig själv och sin kraft
Att vårda sin nästa och dennes kraft
Att vårda naturen och dess kraft

Att vårda sin fysiska kropp
Genom motion
- och rätt sorts kost
Att vårda sin mentala kropp
Genom kultur, reflektion, andlig medvetenhet
- mental motion

Stanna en stund.
Får jag föreslå att du stannar i två veckor, eller kanske tre.
Att du stannar alldeles ensam en stund.
Och ser på dig själv och ditt liv.

Stanna.
Stanna, innan tiden är förbi

Stanna, och se, på dig själv och ditt liv

Var alldeles ensam
Med dig själv, och ditt liv


Ser du, vad du vill se?

Hur långt är ditt liv?

....

Se där....

Se där
Solen skiner
Det är kallt
Snöfritt
Skönt, tycker några
Förskräckligt, tycker andra

Vi färdas genom landskapet
Tysta
Sida vid sida

Vi ser
Vattnet i älven
Fruset
Eller flödande i sakta mak

Vi ser
Rådjuren
Betande
Stilla
Tryggt

Jag ser dem, med mina ögon
Du, med dina
Alldeles olika
Fast vi ändå ser just samma sak

Vi ser
Landskapet
Som flyter fram

Öppet
Rent
Fritt

Vi ser
Inga vapen
Ingen bostadsbrist
Inget utanförskap

Vi ser bara
Ett oändligt vackert öppet landskap
Som om det bara var just det som fanns

Öppet
Rent
Fritt

Jag ser vårt landskap, med mina ögon
Du ser ditt, med dina
Alldeles olika

Jag ser vårt vackra landskap
Men vet att det döljer så mycket sorg

Det gör ont att veta
Att där, i allt detta vackra, finns så mycket ondska, så mycket sorg

Så många människor
Så många barn
Så många kvinnor
Och så många män
Som far illa

Här
Strax nära
Där
Strax bortanför

För att vi inte hittar sätt
Som gör
Att vi fångar, ser
Och tar ansvar
För varandra

Vad gör vi, för vår nästa, idag?

Jag längtar till den stund - när vi alla vill oss alla väl....

Var inte vred
Vi är oeniga
Vi når inte fram
Vi lyssnar inte klart
Vi ser bara vårt eget perspektiv
Kanske blir det bättre om vi tar ett steg tillbaka, lugnar oss och försöker se den andres perspektiv – tillsammans med vårt eget.
Kanske finns det en poäng i den andres ord…
Kanske har vi båda rätt…

Höj inte rösten mot mig
Vi svarar med ondskans makt
Med vrede, sorg och frustration
Med rädsla att inte räcka till, eller att inte få rätt, eller bara inte att höras
Vi kanske tror att om vi höjer rösten, så hörs vi bättre
Kanske hörs det bättre i lugnet, och med vänlighet i rösten…

Höj inte handen mot mig
Vi kanske tror att det tar bättre om vi sätter tydliga gränser
Vi kanske tror att vi verkligen visar var gränsen går, och att jag bestämmer,
så skapar detta Rätt för framtiden
Vi kanske tror att det inte tar utan hårda maktmedel
Kanske skapar det bara mer ont, sorg och frustration…
Kanske skapar det vilja till hämnd…

Tala inte om mig – tala med mig
Vi frustreras, vi tolkar, vi pratar om varandra
Kan vi verkligen lösa problemet, när vi inte pratar med varandra?
När vi inte pratar Med just den som vi är oense med…
Hur kan någon annan tolka vad som har sagts?
Kanske visar det sig – att vi bara talar förbi, inte lyssnar klart.
Kanske visar det sig – att vi har rätt, båda två.
Kanske visar det sig – att det tillför så oerhört mycket mer.
Att tala Med varandra – inte Om varandra, när oense råder oss emellan.

Var inte vred
Var inte vred
Jag vill dig väl
Jag vill vilja dig alltid väl – i varje enskild stund.

Jag längtar till den stund – när vi alla vill oss alla väl.

Höstmorgon....

Höstmorgon.
Solen stiger sakta.
Strålarna når frosten, som glittrar på hustak och i gräset.
Löven, de färggranna vackra höstlöven, bär frosten en stund.
Innan de släpper sitt grepp och faller till marken.
Några ligger där redan, och några faller snart.
Solen värmer mitt sinne, trots den faktiska höstkylan.
Jag närmar mig skogskanten, nere vid sjön.
Det prasslar till i kanten, och ut springer två vackra rådjur.
Alldeles framför mig.
Med lätta skutt, tar det sig över diket, vidare över vägen och strax är de över på andra sidan.
Som om de inte såg mig.
Strax efter kommer ett till.
Det ser mig. Tvärstannar. Vänder. Och springer skrämd åt andra hållet.
Jag går vidare.
Det är stilla. Varmt, men ändå lite kallt.
Det är underbart vacker.
Efter en stunds öppna fält, finns åter en skog på min ena sida.
Det prasslar till i kanten igen.
Kanske bara 25-30 meter bort, vänder sig skogens konung bort från mig.
I tunga, men ändå lätta, steg travar den sakta sin väg.
Snart är morgonfrosten borta.
Dagen är här.
Min morgonpromenad bär jag med mig, som värme i mitt hjärta.
Dag efter dag.

A..

Tack, Gud.

För dagen.

För dagen som börjat så vackert.

Låt mig idag se.

Låt mig idag se med klara ögon.

Amen

Solen strålar sakta....

Solen strålar sakta
Värmer
Tillför
Fyller med kraft

Som eftertanken
av de kloka orden
De som lämnar
Avund och Uteslutande
Utanför

De som får oss att
Se
Med Klokskapens och Omsorgens ögon

De som lämnar det
omåttliga vid sidan om

Och istället fyller var och en
med Kärlekens Kraft
till sig själv
till varandra
och till var och en
i tillförande takt

Lukas 12:22-34

Torsdag 21 juni 2007
Ordet för idag - 2007
Lukas 12.22-34
Oroa dig inte. Lägg tid och kraft på det som är Viktigt. Lägg övrigt åt sidan.

Om er Skatt finns i Himlen - Då kommer också ert Hjärta och era Tankar att vara där.

En underbar text. Så sann & så klok.

Visst måstevi arbete och skapa förutsättningar för bo och mat i magen. Visst måste vi "oroa oss" så att vi gör det vi måste. - Men inte så att vi jagar överflöd och "lyx" som inte skapar Gott för den Jord som vår Herre har skapat. Och inte så att oron tär och förgör, skapar oro i sig.

När vi följer i Herrens spår, vandrar vid hans sida - finner vi kanske att jagkten är alldeles onödig, att jakten är just tärande. När jakten på mer och oron för det inte nödvändiga fyller vår dag - hur skall vi då hinna ta oss tid för bön, samtal och tanke till vår riktiga Kraft. Till Han som håller om oss, håller i oss och styr oss dit vi ska.... Till han som förser oss med styrka. Styrka att klara just det faktiskt nödvändiga i våra liv. Det nödvändiga som Han har utsett oss för.

Det är dags att Stanna. Det är dags att Se.
Att tiden är kommen - just nu..
att göra
att verka
att se
att lyssna

på budskapet
på tanken
på uppmaningen
på Herrens Kraft.

Det är dags att förstå..

Hur litet det är värt att oroa sig för allt sådant vi inte kan göra något åt.
Låt Herren styra våra steg.

Hur mycket är är värt att finna trygghet och tillit.
Låt Herren styra våra steg.

Hur litet det är värt med Rikedom på Jorden, när Tryggheten ändå sätts på spel. När något ändå alltid saknas. När vi alltid jagar efter mer.

Hur mycket det är värt - att låta Herren styra våra steg.

Herre
Hjälp mig
Hjälp oss
Alla
Att sluta jaga flyktig Rikedom

Hjälp oss
Att lyssna till dig
Fyll oss med Kraft
Att aldrig Tvivla på din fantastiska förmåga
Att ge oss det vi behöver
Till oss alla
Varje dag.
Amen

Vila - Markus 6:31

14 juni 2007
Markus 6:31

Arbete och undervisning. Kontakter med människor. Aktiv tanke. Samtal. Inspirationen flödar och livet är aktivt. Jesus och hans lärjungar var aktiva i sitt spridande av ordet. Då säger Jesus att de skall vila.

Just det är viktigt. Att vila.
Hörsamma uppmaningen – glöm inte att vila!
Det är fantastiskt att göra, verka och rusa vidare – rida på framgångens våg…
Men vilan är nödvändig.

Jesus sade; ”Kom så drar vi oss undan till en öde plats där ni kan vila er lite.” (Markus 6:31)

Just det är viktigt. Att vila.

Vila
- för att vilan bygger upp kraften på nytt
- för att vilan ger möjlighet till reflektion
- för att vilan ger möjlighet till förkovran och samtal

För att vilan helt enkelt är helt nödvändig.

Så är det med fysisk träning. En aktiv idrottsman eller idrottskvinna som tränar oavbrutet bryter ner sin kropp. Nöter sönder den, nöter ut den. Uppbyggelsen sker i vilan – helandet av muskler och en ny längtan att skapa mer. Vilan kan frustrerar – bygga längtan för mer – men skapar och bygger förutsättningar för en aktiv fortsättning.

Vilan är också nödvändig i vårt arbete. Vi arbetar under många timmar under en dag, vi koncentrerar oss, sliter på kropp och tanke. Gör vårt ytterst att göra vårt bästa. Vi sätter spik och isolering på rätt plats, vi redovisar skatt på rätt sätt, vi ger rätt medicin och rätt råd, vi hjälper barnen på bästa sätt. Det tar kraft – som kräver vila för avi skall orka igen. Och igen. Och igen.

Precis som för arbeten måste vi bygga genom vila. Hela oss såväl fysiskt som psykiskt – för att klara vårt nästa uppdrag.

Samma sak gäller i vårt förhållande till vår tro. Att vila – att vila i – för att växa i tro. Vi lever i en fantastisk tid – men också i en fruktansvärd tid. I vissa avseenden bättre än förr – och i vissa sämre. Vad som bedöms som vad kan inte jag – eller du – yttra oss om. Det är alltför stort och alltför subjektivt.

Att vila i tron kan vara att inse vad som är vad, och hur vi kan förhålla oss. Att vi kan förlika oss och acceptera. Att vi kan handla och påverka. Att vi alltid kan göra – att vi alltid efter en stunds vila och reflektion kan finna ett sätt att göra – påverka – utifrån Tron. Den tro som präglats av Herrens tanke.

Vila är bön.
Vila är Gudstjänst.
Vila är reflektion.
Var för sig, och tillsammans
Vila är alternativet – till det du alltid annars gör.

Om du ”alltid” ber med andra – kan vila vara att be ensam. Om du ofta springer – kan vila vara att paddla kajak. Om du arbetar med medicin eller siffror, kan vila vara att snickra på huset.

Vila kan vara att sova i hängmattan – men också att springa ett maraton. För att bli bättre måste du avstå ibland. Du måste betrakta från håll – och sedan öva igen.

Ibland är vilan förskräckligt frustrerande. Då kan man undra om den gör nytta – men det gör den nog ändå. Den tvingar mig till tanke. Den tvingar mig till en annan aktiv handling.

Herre
Tack, för vilan
Tack, för att du berättar för mig att vilan är viktig.
Tack, för att du påminner mig om det igen.

Herre
Lär oss
Påminn oss
Att ta hand om varandra
Så att vi inte bränner sönder oss,
Vare sig till kropp eller till själ.

Lär oss
Att inse vikten av att vila

Amen

Jag sprang Sthlm Marathon i lördags.
Det var stort och fantastiskt
Jag njöt av känslan att ha gjort detta

Alla råd säger Vila
Men på måndagen tyckte jag mig ha vilat nog
Jag hade fel.

Jag gjorde fel när jag sprang på tisdagen.
På onsdagen kändes något inte rätt
På torsdagen var jag riktigt ordentlig förkyld
Dagens bibelord säger Vila.
Tänk, om jag lyssnat
Då kanske jag hade sluppit denna pina…

Imorse gick solen upp....

I morse gick solen upp,
En ny dag mötte mig.
Kanske finns här något nytt.
För mig idag.
Denna nya dag.
Kanske finns här något nytt.
För dig idag.
Denna nya dag.
Ett nytt försök.
En ny tanke.
En ny handling.
Din dag igår är borta.
Förbrukad.
En ny dag står för dörren.
En ny dag.
En alldeles ny dag.
Just för dig.
Att skapa nytt.
Att försöka igen.
Förlåt mig, för det jag gjorde igår.
Jag ber om en ny dag.
Just för mig.
Att skapa nytt.
Att försöka igen.