Bönen - Bönsöndagen 27 april 2008

Bönsöndagen
2008-04-27

Bönsöndagen infaller den femte söndagen efter påsk - och 35 dagar efter påskdagen.

Matteus 6:5-8
Det är tid för bön.

Det är visserligen alltid tid för bön, men idag skall vi uppmärksamma den lite särskilt.

I Matteus text för idag talar Jesus om bönen – som ett samtal mellan dig och Gud, inte som något som skall skyltas med, eller skryta med. Utan något förtroligt, er emellan - oss emellan.

Det känns viktigt, tycker jag, att samtalet med Gud, bönen, är just det innersta och viktiga. Det som berör, det som spelar roll, det som gör ont, det som gläder, det som skaver, det som tillför – för var och en.

Just, det personliga - även om det personliga också kan röra stora frågor, såväl som det som bara rör dig själv egentligen.

Be - och ära! Till Gud. Be om stöd och ledning, be om förlåtelse och tacka. Och ära han som finns vid vår sida.

För Jesus var de osjälviska motiven av vikt. Inte att göra saker för att få egen uppmärksamhet som t ex att be i det offentliga när man inte annars gör det i sin egen kammare, i sitt innersta jag.

Där brister vi emellanåt. Vi, kanske alla lite till "mans" emellanåt, kan tro att det "tar" mer, när det hörs eller syns - men just den tanken visar sig vara felaktig. Där får vi ta ett steg tillbaka från tid till annan, och reflektera, samtala och vara i vår egen stillhet - med Gud. Inte själva, sålunda, utan med Gud.

Gud vet precis vad vi behöver, innan vi ens behöver be om det, så vi behöver inte tala högt, eller upprepa, eller formulera med fina ord. Det räcker med en bön från hjärtat. Såklart kan också den vara uttalad i offentlighet, upprepad eller vara formulerad med fina ord – men huvudpoängen är; menar du vad du säger? Kommer din bön från hjärtat?

Ibland behöver vi också formulera oss i det offentliga, med fina ord, eller med vardagliga, stapplande ord - men vi måste ställa oss frågan varför. Vilket är syftet, respektive gång?

Ibland kan vi inte formulera oss. Alls.

Kanske är det så att vi, i vårt hjärta, inte kan formulera några ord, alls. Vi blir bara tysta, förblindande tysta – men även i detta kan vi be. Det gör inte något att vi inte finner några ord. Det är det fina i kråksången här.

Vi kan vara tysta. Med en tyst ordlös bön, i sorg eller glädje, eller frustration eller vånda eller i sprudlande lycka. Vi behöver inte formulera särskilda ord. Vi kan, men vi behöver inte - så.

Det ÄR INTE det utåt sett fina och välstädade som Gud ser. Han ser, och hör, din bön, din längtan, din närvaro och ditt innersta jag. Men glöm inte att ställa dig i hans led, i hans sfär. Glöm inte att lyssna, tala, vara - just med Gud. Låt inte dina tankar lämna honom, och hans omsorg om dig, om oss.

Ibland slår tvivlet oss. Om världen, om oss själva, om annat. Glöm inte! Att - när ditt tvivel landar i dig, eller du söker honom att tala med – då lyssnar han. Stanna då en stund. Lämna världen utanför en liten stund och överlämna dig till ditt samtal med Gud. Var där närvarande, i ditt samtal med Gud, inte på väg någon annanstans. Han är där, närvarande - då är det naturligtvis av stor vikt att vi är där också.

Vi tillber Gud, och ser att det är på hans väg vi skall vandra. Vår far, som är i himlen - tillber vi, med en önskan om helgande om hans namn, med en bekräftelse om att hans vilja är det vi vill ansluta oss till. Vi tillber Gud, som vi ber om, och längar efter gemenskap med.

Låt mig be en bön. Om du håller med i dessa ord, läs då gärna med. Tyst eller högt, avgör du själv. Det som betyder något – finns i ditt hjärta.

Vi läser från Matteus 6:9-13. Vår Far i himlen, vi ber att du skall bli ärad….

Vår fader, du som är i himlen.

Låt ditt namn bli helgat.

Låt ditt rike komma.

Låt din vilja ske,

på jorden så som i himlen.

Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
Och förlåt oss våra skulder,

liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Och utsätt oss inte för prövning,

utan rädda oss från det onda.

Jesus säger; Ja, om ni förlåter den som har gjort fel mot er, så er Far i himlen också förlåta er. Men om ni vägrar att förlåta andra, kommer han inte att förlåta er era synder.

Så – stanna en stund. Fundera över livets prioriteringar. Tala med Gud om dem, som i ett samtal mellan två som verkligen bryr sig om varandra. Varje dag, varje vecka, varje stund av värde i ditt liv.

Gud hör vår bön.
När den kommer från vårt hjärtas röst.


Herre
Tack, för att du hör vår bön
I vår längtan, i vår glädje och i vår sorg.
Amen

Bönen - Bönsöndagen 13 maj 2007

Bönen – Bönsöndagen 13 maj 2007

Jeremia 29:11-14
Första Johannesbrevet 5:13-15
Lukasevangeliet 11:1-13

Välkommen att fira Gudstjänst denna söndag.
Välkommen att fira Gudstjänst i det hus, det fysiska hus, som skapats för att söka Herren, för att vila i tryggheten Herrens famn, för att be och för att skapa gemenskap utifrån Herrens sätt att vara.

Herren vill oss väl. Han vill att vi skall må gott, hans avsikter för oss är välgång, välgång och inget annat är välgång. Herren vill oss väl. Herren vill att vi åkallar honom och ber till honom. Han lovar att lyssna. Han lovar att vi skall finna honom när vi söker honom.

Herren håller vad han lovar.

Låt oss samla oss. I rummet och i tanken.
Låt oss samla oss. I lugnet och stillheten.
Låt oss samla oss. Tillsammans.

Herre.
Hjälp oss att samla oss.
Hjälp oss att för en kort stund lämna världen utanför
För att samla oss, finna rätt och fel utifrån ditt ord
Och finna ny kraft att skapa rätt och hindra fel i oss själva och i vårt samhälle utifrån din tanke när du skapade världen, och när du skapade oss

Herre
Hjälp oss att samla oss
Hjälp oss att be
Hjälp oss att söka dig
Hjälp oss att på allvar söka dig

Herre
Tack för att du leder oss, så att vi kan fira gudstjänst tillsammans under ditt väldiga tak

Taket över vår kyrka
Och himlen över vår jord.

Amen


Bönsöndagen

Idag är en dag när vi talar om bön.

Vi talar om – tänker på…

Vikten av bön. Styrkan i bön. Vinsten av bön.

…och vi ber till den som bär våra liv i sina händer.


I vår gammaltestamentliga läsning finner vi Herrens fantastiska ord. Starka ord. Herren önskar oss välgång. Herren lovar oss en framtid och ett hopp. Herren talar tydligt om för oss att när vi åkallar honom – ber till honom – skall han lyssna på oss. Han talar tydligt om att när vi helhjärtat söker honom, skall vi finna honom.

Han kräver bara ….
…att vi helhjärtat söker.


Han kräver att vi helhjärtat söker.
Inte bara hummar, utan talar tydligt.
Inte bara lajar, utan söker tydligt.
När detta sker, lovar han oss välgång, framtid och hopp.

Så lätt. Så skönt. Så fantastiskt.
Eller hur?

Samma ton. Samma andemening finner jag i episteltexten – Första Johannesbrevet 5:13-15.

”Och vår frimodiga tro på Gud”….

Öppet
Ärligt
Helhjärtat

Öppen, ärlig, helhjärtad är vår tro – när vi läser vidare och finner ord på det vi redan vet.

. ”Om vi ber honom om något efter hans vilja, så hör han oss. Och om vi vet att han hör oss vad vi än ber om, så vet vi också att vi får vad vi ber honom om.”

Om vi ber honom om något efter hans vilja – så hör han oss och ger till oss vad vi ber om.

Kanske inte en Mercedes Benz, men kanske styrka att känna trygghet i världen.
Kanske inte att någon skall kyssa mina fötter, men kanske att jag kan bemöta min nästa med en sådana ord och sådan kärlek att min nästa slutar att slå mig, genom grymt sårande ord och handling.

Kanske inte materiell rikedom, men kanske tillförande bröd i andlig tappning och grundläggande materiell standard i värdig och nödvändig mängd.

Kanske inte möjligheten att ge gott till världens alla hörn, men kanske att visa just dig att du är värt något stort även för mig – inte bara för vår Gud, din skapare.

Om vi ber honom om något efter hans vilja – så hör han oss och ger till oss vad vi ber om.

I dagens Evangelium – Lukas 11:1-13 får vi veta hur vi skall be.

Ska. Inte tips och råd. Utan ska.

Fader. Låt ditt namn bli helgat.
Far i Himlen, vi ber att du skall bli ärad.

Vi skall prisa, bära, lyfta, adressera – direkt till vår Herre. Vår Far.
Först.
Det viktigaste först.

Sedan. Visandet av väntan. Längtan.

Låt ditt rike komma
Kom och regera bland oss.

Vi skall visa att vi väntar, längtar – efter den tid när han åter mer konkret skall vandra mitt ibland oss. Hans rike. Han som regent. Över hela vår värld. Inte bara fysiskt här kanske, utan i tro över hela vår värld.

Fader i Himlen, vi ber för att du skall bli ärad.
Kom och regera bland oss.

Ge oss den mat vi behöver, dag för dag
Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer

Mat genom andlig näring. Varje dag. Det räcker inte med en stor måltid, vi behöver verkligen ny näring dag för dag. En text om dagen, för tanke och reflektion. Ett samtal om dagen, för nya infallsvinklar och innebörd.

Vi behöver också Mat genom mat i magen. Drivmedel för vår kropp.

Vi kan inte leva, här på vår jord, utan andlig näring. Ny, tillförande, uppbyggande för varje dag. Vi kan inte leva, utan kroppslig näring. Ny, tillförande, uppbyggande för varje dag. Vi ber om det nödvändiga. För vår överlevnad, det mest basala. Den viktigaste grunden. Mat. Näring. Grund.

Näring i form av ord och insikt. Näring i form av soppa och bröd. Varje dag.

Fader i Himlen, vi ber för att du skall bli ärad.
Kom och regera bland oss
Ge oss den mat vi behöver, dag för dag

Och förlåt oss för att vi har syndat mot dig
Och förlåt oss våra synder

Herren förlåter, när vi uppriktigt, helhjärtat, frimodigt söker hans förlåtelse. När vi ber, så att han hör. Uppriktigt, helhjärtat, frimodigt.

Fader i Himlen, vi ber för att du skall bli ärad.
Kom och regera bland oss
Ge oss den mat vi behöver, dag för dag
Och förlåt oss för att vi har syndat mot dig

För vi förlåter själva alla dem som gör fel mot oss
Ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss

Jag hör det varje dag. Om svårigheten att förlåta. Vedergällningstanken. Det bristande samtalet. Ont möts med ont. Det sårande som aldrig löses utan lämnar en hård knut i vårt hjärta. Det möts med hårdhet – och inga riktiga försök till förlåtelse.

Här får vi igen ta omtag. Efter varje dag. Efter varje stund. När vi stöter på livets svårigheter genom den mänskliga kontakten. Finns det någon dag där vi klarat oss igenom hela dagen utan att tänka en tanke som innebär någon form av agg i förhållande till en annan människa vi mött, som sagt eller gjort något som stört oss eller som satt en tagg i ditt hjärta? I vår bön, som Herren vill att vi ber, finns krav. Rättvisa krav, men ibland nästan oöverstigliga krav. Varför skall jag, när du inte vill? Varför skall jag, när du inte ens vill lyssna? Jo, därför att Herren vill att så skall vi leva. Han förlåter oss, när vi förlåter andra. Han förlåter oss, när vi förlåter oss själva. Han gör gott, när vi gör gott.

Fader i Himlen, vi ber för att du skall bli ärad.
Kom och regera bland oss
Ge oss den mat vi behöver, dag för dag
Och förlåt oss för att vi har syndat mot dig
För vi förlåter själva alla dem som gör fel mot oss

Och låt oss inte utsättas för frestelse
Och utsätt oss inte för prövning

Vad är frestelse?
Vad är prövning?
Prövning av livets svåra möten?

Möten med människor, möten med företeelser som inte följer den väg som Herren tänkt, möten med önskan om annat än Herrens vilja. Kanske är det inriktningen på Pengar, vars jakt förstör såväl människor som miljö? Kanske är det brist på insikt om vilka värden som är de väsentligaste – är det omsorg om sin nästa, eller är det att jag skall få den största tårtbiten? Är det samtalet med den som hamnat vid sidan om som bör ligga som hög prioritering – eller är det bara någon annans ansvar? Frestelsen att falla för Lättjan. Att blunda. För det är lätt. Lättare än att våga. Lättare än att tala.

Frestelsen att falla för Mammons makt.
Frestelsen att tro att man själv är större än någon annan.

Mitt ansvar är att hålla mig på mattan. Inte i begränsningens tecken. Men i allt sådant som skadar något, eller någon annan. Jag ber, varje dag, Herren om hjälp i detta. Kraft att inte smita iväg på en stig som jag inte skall vandra på.

Vi ber – tålmodigt, ärligt, öppet, tydligt - att vi inte utsätts för mer än nöden kräver – för att hålla oss på rätt spår, på rätt stig.

Något mått av prövning känns viktig. Annars blir det ju inte riktigt realistiskt. Annars har vi ju inte alls något eget ansvar, i vår värld som vi är satt att leva i. Men ibland känns det som vi möts av prövning i övermått. Då måste vi be. Herren lär oss att be om detta – att inte utsättas för övermått av prövning. Han lär oss att be. Uppriktigt. Ihärdigt. Utan att ge upp. På gränsen till tjat.

Bön om att Herren skall komma gör att han kommer. Han regerar mitt ibland oss. Här och nu.
Bön om mat ger mat. Hör och nu. Här och nu föder han oss med näring
Bön om Herrens förlåtelse ger insikt.
Bön om förlåtelse ger förlåtelse.
Bön om styrka ger styrka.
Bön om kraft ger kraft.

Kraft till Herren
Kraft till den vi ber för
Kraft till det vi ber för

Bön ger formulering
Formulering ger insikt
Insikt ger kraft

Låt oss tillsammans be den bön, som Herren vill att vi ber.

Låt oss sedan – var och en för sig, eller tillsammans i samtal med andra människor, eller varför inte i samtalet med Herren – under veckan som kommer nogsamt fundera kring innebörden av varje ord, varje mening, i denna bön. Låt oss läsa den, varför inte läsa den en, eller kanske till och med två, gånger om dagen – och fundera kring vad orden verkligen säger.

Vad de säger dig – i ditt förhållningssätt till din tro, i ditt förhållningssätt till dina medmänniskor och i ditt förhållningssätt under din tid på jorden…

Vill du fånga den tanken som en tanke att bära under den kommande veckan?

Vi ber…Herrens bön … tillsammans…
Vår fader, du som är i himlen
Lät ditt namn bli helgat
Låt ditt rike komma
Låt din vilja ske på jorden så som i himlen
Ge oss idag det bröd vi behöver
Och förlåt oss våra skulder
Liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss
Och utsätt oss inte för prövning
Utan rädda oss från det onda
Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet

Amen


Psalm 824 - Herre, hör min bön