Varje gång jag försöker göra, tillföra
slås jag ner
och krymper i kraft
Jag kommer inte upp
jag krymper mer och mer för varje försök
att tillföra till annat och till andra
Jag är rädd
Jag blir räddare för varje nytt slag
varje nytt mot
varje ny vrede som når mig
Jag är så rädd
att jag inte törs gå utanför min dörr
Jag är så rädd
att jag inte törs svara eller tala
All min kunskap försvinner
All min kraft likaså
Jag har förstått
att jag ingenting kan
och inget kan bidra med till andra
När jag tittar mig i spegeln ser jag något
så litet, så litet
helt utan kraft och glädje
Hur kunde det bli så?
Herre, hjälp mig
Jag behöver styrka....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar