Annandag påsk - möte med den uppståndne....

Annandag påsk April 2007

Femte Mosebok 18:15-18
Kolosserbrevet 3:1-4
Lukasevangeliet 24:36-49

Möte med den uppståndne.

Lärjungarna tvivlade. Sörjde. Kvinnorna berättade att Han inte fanns kvar i graven. Maria berättade att Jesus talat med henne.

Jesus visade sig för Maria.
Hon förundrades. Hon berättade. Hon blev inte riktigt trodd.
Jesus visade sig för fler. Som förundrades, tvivlade och förundrades.
De blev inte riktigt trodda.
Jesus visade sig för fler. Och fler.
Som förundrades och tvivlade.

Visst är det svårt att tro. När man inte vet. Något så uppenbart alldeles för märkligt.
Eller. Visst är det svårt att tro – även när man verkligen vet. De visste att han var död. Pinad, plågad – och verkligen död. Att han inte var kvar.

Att han då skulle visa sig för någon, tala med någon. - Visst kan man förstå att det var svårt för lärjungarna att tro på detta. När man inte med egna ögon har sett och förstått. Ord, som låter så osannolikt osannolika att det bara inte kan stämma. Och även om man sett, så måste det varit svårt att förstå.

Men just så var det ju. Just så var det förutsett. Bestämt. Sagt. Och just så skulle det ske. Att Messias, skulle lida och dö, och sedan bli levande igen på den tredje dagen.

Tre dagar. Tre dagars sorg och förtvivlan. Vånda. Med en undran över vad de nu skulle ta sig för. Då dök han upp hos dem. När de fortfarande stod där, och talade. Med varandra. I sorg och förtvivlan. Just då, stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade på dem. ”Frid över er”. Frid. En hälsning med värme.

De förskräcktes när de fick se honom. De trodde verkligen inte sina ögon. Det blev helt enkelt alldeles för mycket, alldeles för osannolikt, för lärjungarna. Det borde de kanske inte ha blivit, kan man kanske tycka – men det blev de verkligen. Jesus måste verkligen ha suckat djupt inom sig, för deras ständiga tvivel. Men han gav verkligen inte upp om dem. Han visade, visade och visade. Han talade, talade och talade. Överbevisade genom sina sår. Överbevisade genom att påminna om vad som varit sagt sedan förr. Överbevisade genom sitt tal, sin kärlek och sitt handlande. Han öppnade deras sinne för ord och förståelse.

Till slut. Till slut. Blev de övertygade.

Då talade Jesus vidare med dem. Och de lyssnade när han försökte få dem att förstå. Förstå att Jesus tagit människornas straff för att var och en som ångrar sig i sina mänskliga tillkortakommanden, och tror på Honom - skall kunna få förlåtelse. För att kunna orka gå vidare i livet, i världen. För att kunna leva tillsammans med andra, och visa kärlek till sin nästa. I tron att kärleken gör just det. Kärleken till den som fyller oss med kraft. Fyller oss med kärlek, glädje, omsorg.

När de till slut förstått – bad Jesus dem att stanna och samla kraft.

Samla kraft.
Fundera.
Reflektera.
Be.
Samla kraft.

Att se vad som är av vikt.

Innan de skulle ge sig iväg ut för att sprida det som är av vikt, till andra.
Dela med sig. Till andra.

För att fylla oss med kunskap om det som är av värde.

Jesus bad dem att gå ut och sprida budskapet om honom, Herren.

Tvivla inte.
Tro.
Samla kraft.
Dela med dig till andra.

Herre.
Hjälp mig att Tro
Hjälp mig att Samla Kraft
Hjälp mig att dela med mig till andra

Amen