Palmsöndagen - Vägen till korset....

Palmsöndagen 1 april 2007

Johannesserien
Sakarja 2:10-13
Filipperbrevet 2:5-11
Johannesevangeliet 12:1-16
Psaltaren 118:19-29

Vägen till korset.

Sex dagar innan påskfirandet började kom Jesus tillbaka till Betania, där Lasaros bodde. Lasaros är mannen som Jesus hade uppväckt från det döda, som vi kan läsa om i Johannesevangeliets 11 kapitel. Sex dagar innan påskfirande bjöds det till fest. De åt och drack till Jesus ära. Maria, Lasaros syster , smörjde Jesu fötter med en dyrbar olja och torkade dem med sitt hår. Hon brydde sig om den man som gjort så mycket stort för vår värld. Hon brydde sig om den man som sedan inte så länge till skulle finnas kvar i sin fysiska form på jorden. Han skulle lämna oss, men ändå inte. Han skulle verkligen lämna oss, men ändå inte. Maria kanske bryddes sig särskilt om honom eftersom hon visste vad han presterat. Hon hade sett honom bota, hela och göra under . Kanske hade hon ett särskilt varmt hjärta till honom, för att hon sett honom väcka sin bror till liv.

Hon slösade dyrbar olja på honom. Hon slösade omsorg och kärlek på honom. Jesus visste att han skulle begravas snart, och såg det som en särskild kärleksbärande omsorg av Maria att hon delade med sig av detta till honom. Det måste naturligtvis ha varit obegripligt för lärjungarna och Maria att förstå vad han menade när han talade om sin begravning. Men sett i efterhand, och med den vetskap som Jesus hade, så var det ju just så. En kärleksbärande omsorg. Ett tack, och en omsorg. Maria visste att han var väl värd all omsorg. Hon visste vad han gjort. Hon tvekade en stund och förebrådde honom, känns det som, när jag läser Marias ord ; Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött. Hon tvekade nog inte mer när Jesus strax efter gjorde hennes bror Lasaros levande igen. Marias kärleksbärande omsorg känns som ett tack för det som Jesus gjort, och en omsorg om honom för framtidens händelser.

Det finns alltid några som tycker att man skall göra på andra sätt. Som Judas Iskariot som uttryckte att det var ett stort slöseri. Kanske för att han sökte egen vinning, kanske för att han hamnat på ett felspår i sin tanke. - Men kanske är det just den kärleksfulla handlingen, för någon eller något som finns just här nära som är så viktig att fånga.

Jesus är här. Nära.
Kyrkans kraft är här. Nära.
Ordet är här. Nära.

Hur kan vi lära oss att slösa på det som är viktigt. Att slösa på Jesus känns viktigt. Att slösa på det som han står för känns viktigt. Både vad gäller pengar och i praktisk handling.

Och att gör det nu. Att inte skjuta upp det till sen, utan att börja just nu. Om Maria inte hade smörjt Jesus just där, strax innan begravningen – så hade hon aldrig kunna visa honom just den kärleksomsorgen. Nästa vecka hade detta varit för sent.

Just det hade varit för sent. För nästa vecka fanns han – så fysiskt – inte på plats. Men vi skall också komma ihåg att det aldrig är för sent. Vi kan alltid börja just den dag vi nåtts av kallelsen att börja. Då är det viktigt att börja. Just då. Just nu. Vi missade just det tåget, att möta honom när han fanns på plats rent fysiskt. Men han finns ju här och nu, på plats för oss, för var och en av oss. Han finns – nu på plats för att visa oss vägen - för andra handlingar, för tro, för omsorg. Mot honom och mot våra medmänniskor. Han finns på plats i vår värld, för att vi skall kunna ta till oss hans verk och följa i hans fotspår.

I Filipperbrevet säger Paulus att vi skall leva i harmoni med varandra, att vi skall älska varandra. Han uppmanar oss att vara ödmjuka och att sätta andra högre än oss själva och att tänka på andras behov. Han uppmanar oss att ha samma inställning som Jesus hade.

En inställning som rör sig kring tro och handling. Ödmjukhet och omsorg om sin nästa. Att se sin nästa, att hjälpa sin nästa. Oavsett ställning i samhället. Oavsett den yttre bilden, som utseende och klädsel. Bortsett från egen vinning.

Jesus antog en tjänares gestalt när han blev en av oss . Han var lydig, så till den milda grad att han lät sig spikas upp på ett kors. Han var ödmjuk inför sin uppgift. Att tjäna oss, att visa oss den rätta vägen. Utan övermod, utan bara med tanke på oss. Bortsett från egen vinning.

Jesus sade; Lämna henne ifred! Hon sparade den här oljan så att den kunde användas inför min begravning. De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte att ha hos er så länge till.

Sprid kärlek. Slösa omsorg. Här och nu.
Mot just det, just den, som behöver det.
Just här och just nu.
I varje stund.

Herre.

Tack, för att du visar oss vägen.
Förlåt mig, för min otillräcklighet i ord och handling.
Hjälp mig att varje dag, varje stund, minnas vad Jesus gjort för oss.
Hjälp mig att inte vara självisk.
Hjälp mig att istället vara ödmjuk och se min nästa före mig själv

Hjälp mig att slösa.
Hjälp mig att slösa omsorg omkring mig, till varje människa och till varje fråga i vår värld som jag i något måtto kan tillföra till. Utan annan vinning än det som medför insikten att vi går i Jesu fotspår. Att vi försöker verka och vara som Jesus var, och är.

Amen