Samhällsansvar - Rom 13:8

Ordet för idag 071023
Samhällsansvar
Romarbrevet 13:8

Ja. Se till att ni betalar allt ni är skyldiga.

Men en sak blir ni aldrig kvitt, och det är er skyldighet att älska varandra.

Den som älskar sina medmänniskor uppfyller kraven i Mose lag.

Vi kommer alltid att stå i skuld.
Oavsett hur mycket vi gör kommer vi alltid att kunna - eller måsta - göra mer.
Betala av, amortera, på den skuld vi har till Herren.
På allt gott som har gjorts och görs.

Någon kan tycka att vi då skall ge upp.
Det är ingen mening eftersom vi inte kan slutbetala. Bli skuldfria.

Men visst bär det mening!
Visst är det Meningsfullt.
Att sprida kärlek.
Att "Amortera" på "Kärleksskulden".
Just den skulden kan ibland te sig lite märklig.
Den ger - i sig - nämligen oxå tillbaka. Det är som att När jag ger - så får jag dubbelt i retur.
Det, insikten och känslan att det är så - kan skapa än mer glädje i att ge, vilket igen ger mängd i retur.

Visst är det härligt att ge presenter?
Visst är det härligt att skänka tid och kraft till någon som behöver?
Visst är det härligt att ge pengar till behövande?

När vi ser gläjden hos mottagaren.
När vi ser att tid, kraft och kunskap tas emot - används på ett klokt och konstruktivt sätt.
Visst ger det då känslan att vilja ge mer!
Mer tid. Mer resurser. Mer kunskap. Mer pengar. Mer omsorg. Mer kärlek.

Ibland tycker jag att jag blir missförstådd. Det kan bero t ex på att jag uttrycker mig otydligt, att mitt röstläge är annat än jag tror att det är - eller kanske att mottagaren, av informationen, misstror eller av annat släl missuppfattar mina ord, handlingar eller mina avsikter.
Det kan vara frustrerande. Det kan skapa ilska. Det kan ge problem i processen kring förlåt och försoning.

Kanske är det så att vi "bara" skall förstå att allt utgår ifrån oss själva. Utifrån våra förhållningssätt till oss själva och till andra.

När jag drabbas av orättvisa - det jag upplever som orättvisa - drabbas jag ibland oxå av vrede. Vreden förstör i sin tur - för mig - eftersom den hindrar mig ifrån att vara konstruktiv i arbetet med amortering på min skuld - min kärleksskuld. Vreden gör helt enkelt att skulden växer lavinartat på nolltid. Till vilken nytta för mig? Till vilken nytta för mina medmänniskor? Till vilken nytta för världens väl? Till vilken nytta för Guds rike?

När jag drabbas av denna orättvisa "måste" jag får rätt, eller någon form av upprättelse - blir min upplevelse. Denna upprättelse når mig oftast inte. Den skadar mitt givande, eftersom/när jag inte lyckas passera denna tanke - att jag måste få den upprättelsen. Men kanske ligger upprättelsen hos mig själva. Kanske är det bara jag som bär förmågan till denna upprättelse.

Hur gör jag då för att "vända" tåget, och skala av mig vreden - och på nytt vandra det kärleksfyllda spåret?

Hur gör vi för att - i alla led, på alla sätt - ALLTID förhålla oss till Kärleksbudet? Utan att skada oss själva. Utan att behöva förminska oss själva. För att istället Växa! - var för sig och tillsammans?

Jo. Vi bär tanken om Kärlek och Försoning allra närmast våra hjärtan i varje stund. Vi strävar alltid efter Rätt! - utgörande Guds Rätt! Vilket hela tiden är Kärlek och Försoning!

Samhällsansvar.
Civilkurage.
Månande om vår nästa.
I alla led.
Alltid.
Kan aldrig bli svårt - när vi ALLA arbetar och lever efter livsregeln.
Till oss själva.
Till varandra.
Till vår jord.

Herre
Hjälp mig idag
Att tänka och göra
Att i alla mina steg
idag och varje dag
Tänka och göra
i termer av
Kärlek och Försoning
Amen