Att leva tillsammans - 20.e Sönd. e. Trafaldighet

2007-10-21
20.e söndagen efter Trefaldighet
Rut 1:6-19
Hebreerbrevet 13:2-3
Johannes Evangelium 11:1-7
Tema: Att leva tillsammans

Rut.
Att leva tillsammans.
Rut stannar med Noomi.
Till glädje och lycka för fler.
Rut visar Noomi en stor kärlek och omsorg när hon stannade hos henne. Hon lämnade henne inte ensam, åt sitt öde. Hon tog verkligen ansvar och stannade vid hennes sida. Hon gjorde det hon ansåg var Rätt. Och visade Omsorg. I det finns ett stort mått Kärlek och Värde.

Hebreerbrevet.
Här ges vi en fantastisk text. Kort, men så värdefull.
Att leva tillsammans – med hela vår kropp i världen.
Visa gästfrihet – kanske är det en ängel som gästar ditt hem. Inte motar vi gärna en ängel på dörren?
Tänk på de som sitter i fängelse, eller blir misshandlade – eller på annat sätt har det svårt.
Tänk på dem – som om de gällde dig.
Hjälp dem – som du vill bli hjälpt.
Bemöt dem – som du vill bli bemött.
Som om det gällde din egen, vår egen kropp.
Som om det gällde ditt eget, vårt eget, jag.

Johannesevangeliet 11:1-7
Lasaros, Maria och Marta.
Jesus brydde sig om dem – och fäste avseende på att Lasaros blev sjuk. Han dröjde men gjorde sedan tydliga under. Lasaros dog – men Jesus väckte honom till liv. Dröjsmålet var avsiktligt.

Dröjsmål skapar tid. För insikt. För tanke. För bön.

Att leva tillsammans.
Tillsammans med varandra.
Tillsammans med Jesus.
Tillsammans i tro.

Att inse att vi skall Leva Tillsammans, att Tro att det är möjligt.
Att Leva Tillsammans, som en enda Kropp.
Ja. Vår tid i världen skall vi leva tillsammans.
Vi skall tjäna varandra.
Vi skall måna om varandra.
Vi skall höja varandra.
Visa varandra omsorg och kärlek.

Vi skall leva tillsammans.
Sida vid sida.
Till glädje för varandra.
Till nytta.
Till gemensam framgång.

Men ofta märker vi att vi inte är så fantastiska mot varandra.
Där finns konkurrens, hets, jakt.
Där finns tanken på sig själva, med glömska om människor runt omkring.
Med glömska om sjuka, gamla, trötta, hemlösa, missbrukare och dess barn – maskrosbarnen som kämpar mot alla odds.
Men där finns också glömska om många andra.
Med unika gåvor, tilldelade av Gud.

Vi är formade.
Skapade.
Som en del av en hel kropp.
För att kroppen skall fungera som tänkt.
Måste alla delar finnas med.
Tillsammans.

Herre.
Hjälp oss att se.
Dag för dag.
Hur vi alla skall leva tillsammans.
Utifrån din tanke.
Amen