Hur stressade får vi vara, innan olyckorna händer? Innan vi går sönder? Innan hälsan slår slint i vår kropp? Innan vi förstör för oss själva, och för andra?
Du kör i 80 km/h på en 70-väg, lite för fort, men bara lite - men var går gränsen, och vad leder det till? Du kör för fort. Fortare än du får. Fortare än vad som är lämpligt, men du tror att du klarar det. Men gör du det, egentligen?
Du kör för fort, men bara lite - samtidigt ligger det bilar bakom dig som vill köra om. De stressar och hetsar lite. Det är lite kurvigt, lite smalt och lite möten. Din stressnivå går upp.
Jag, som kör "bara lite" fel, blir stressad av de som ligger nära där bakom, och inte riktigt kommer om. De som ligger bakom och inte kommer om, blir stressade av det. Det är förutsättningar som kommer till. Som stör, som jag inte riktigt kan räkna in. Eftersom jag inte helt kan se hur de spelar roll.
Samma sak gör jag genom resten av livet. Jag "kör" lite för fort, stannar inte vid riktigt alla stopptecken och ser inte hela bilden klar. Det finns förutsättningar som kommer till, som stör, som jag inte riktigt kan se och därmed inte helt hantera.
Ett av dagens stora samhällsproblem, stressen, når oss ständigt. Pockar och drar.
I trafiken är den påtaglig. Där skapar den olyckor vare sig vi är laglydiga eller trafiksyndare - eftersom det finns några av varje sort. Vi skapar stress omkring oss i båda riktningar. Och vi har inte full kontroll på varandra. Det finns inte tid till det.
Samma sak är det i samhället i stort. Stressen fångar oss, och hindrar förekomsten av samtal och möten. Ingen har tillräckligt med tid - eller tar sig den tiden - att se varandra, att se problemställningar och att fånga dem tillsammans. För visst är det så, att vi hela tiden påverkas av varandra, av varandras liv och föreställningar - som vi inte riktigt kunna räkna in i den bild vi skapar om oss och vår livssituation? Eller är bilden och alla förutsättningar klara?
Varför kan vi inte tillsammans ge livet en riktig chans? Genom att följa livets hastighetsbegränsningar - genom de mått där vi egentligen mår bra?
Istället för att köra för fort, såväl i bilen som i livet, kan vi följa den takt som vi mår bra av och som vi egentligen är avpassade för. Det skapar en bättre miljö, det skapar lugn i trafiken, det skapar bättre hälsa för var och en.
Livssäkerhet är något som vi kan skapa tillsammans. Att komma fram helskinnad dag för dag, genom livet, måste vara målet med livets händelser oavsett vad det gäller för företeelser. Då är det ju ganska dumt att medvetet sänka sina chanser till detta genom att köra genom livet för fort.
Klok "levning" förlänger livet och ger det kvalitet. Det bygger omsorg och välmående, såväl för oss själva, som för andra. I det kloka kan ligga olika ingredienser. Några viktiga, riktigt viktiga ingredienser är;
- en god dos själslig vård, stillhet
- en god dos nyttigt inmundigad kost
och
- en god dos motion.
Men vad är detta?
Själslig vård. Stanna en stund. Reflektion, meditation och mental omsorg. Gör det goda för ditt intellekt och gör det goda för ditt inre lugn.
Nyttig kost. Ät rätt. Det finns många goda råd, och du måste finna ditt rätt och din rätt. Det som håller din kropp i rätt form och i rätt fas, den som gör att du mår riktigt bra - inte bara tillfälligt lustfyllt, utan oxå bra på sikt.
Motion. Springa, cykla, promenera, golfa, åk skidor - eller precis det som är bra för just dig. Motion, är att röra på sig en stund om dagen. Det behöver inte vara på löparbanan, men det behöver röra din kropp. Det behöver inte pina, det räcker att njuta.
Stanna en stund. Det tillför till ditt liv, och kanske oxå mitt......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar