måndag 14 april 2008

Att Växa i Tro.....

Femte söndagen i påsktiden
Söndagen infaller 28 dagar efter påskdagen.
Temat är ”Att växa i tro”.

Texter för denna dag;

Hosea 11:1-4
Första Johannesbrevet 4:10-16
Johannesevangeliet 16:5-11

Hosea 14:5-9
Första Johannesbrevet 3:18-24
Johannesevangeliet 15:10-17

(2008-04-20)
Jesaja 57:15-16
Galaterbrevet 5:13-18
Johannesevangeliet 17:9-17

Dag för dag växer barnen – och även du och jag.
Dag för dag växer världens folk. Var för sig, och tillsammans.
Dag för dag växer gräset, träden och blommorna.
Dag för dag växer kärleken, hatet och utanförskapet.

Allt levande växer, och är beroende av hur det möts och vilken näring det får. Känslor, kärlek, människor, liv – och vår tro…

Barnen. De soliga, glada, underbara små ungarna. De som busar och lever rövare, de som vägrar, övar, pressar, leker och pinar. De som sträcker sina små armar efter sina föräldrar och syskon för närhet och kärlek. De som längtar och ber efter uppmärksamhet. De som längtar efter att växa, att bli stora, att få göra mer och mer – i vår värld. Tillsammans med andra.

Barnen. Vad behöver de för att växa? Kanske behöver de näring. Näring, som mat och vätska, som omsorg, som tak över huvudet, som trygghet och kärlek. Ja, visst är det så. De strävar och längtar efter näring, för att kunna växa. Precis som blomman där ute, så behöver de sin näring – för att kunna växa. De behöver få göra, och öva. De behöver få sin uppmärksamhet – från sig själva, från sina vänner och från sina föräldrar. Ibland blir det svårt och tungt, men ibland bygger det kraft. Allt eftersom man lär sig, så växer man. Allteftersom man tillförs näring, så växer man. Näring, som mat, som kärlek, som uppmärksamhet, som uppgifter, som att någon ser vad de gör, och ser dem för vad de är.

De vuxna. Precis som du och jag. Behöver också näring, för att kunna växa. Var och en behöver ses, var och en behöver mat, vätska och omsorg. Var och en behöver någon sorts uppmuntran, och var och en behöver ses och uppskattas. Utan allt detta, är det svårt att växa. Ibland alldeles omöjligt.

Den som inte ses, eller den som är ensam – får svårare att växa, än den som uppmärksammas. För inte så länge sedan skrev Ove Sommar i Sändaren om barnen. Han skrev om killarna, som tilläts ta plats och busa och stoja, medan tjejerna igen, och igen, skulle vara tysta och snälla. Hur skall tjejerna kunna växa, när de begränsas och tystas, igen och igen?

Att växa i tro. Handlar också det om näring. För hur kan vi växa utan näring?

Näring – som ord och tanke. Näring – som handling och omsorg. Näring – som närvaro i tron.

Att växa. Dag för dag. Genom att tillföra och fånga sådant som ger näring.

Tanke, bön, reflektion, att se och lyssna, att inte bara stanna i sig själv, utan att se allt runtomkring – och också att uppskattas av de grupper av människor du rör dig i.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar