Idag längtar jag...

Idag längtar jag efter ett samtal, säger hon.
Bara ett enda.
Där någon talar med mig en stund.
Där någon lyssnar, ser mig och försöker förstå vad jag säger.
Eller än hellre, där jag får lyssna, se någon och få tillfälle att bry mig om.
Idag längtar jag efter ett samtal, säger hon, istället för denna ständigt kompakta tystnad.

Ja, det finns människor i vårt land som har det alldeles tyst omkring sig.
Tyst, som i att ingen ringer. Tyst, som i att ingen bryr sig om. Tyst, som i ingen utveckling i livet.
Köksklockan snurrar sakta vidare. Ett stilla tick-tack, som i att dagarna trillar på. Men utan kontakt med människorna runt omkring. Barnen är utflugna. De ringer ibland, men har fullt i sina liv. Sambon är ute, men det är tyst när han är hemma. Vännerna har liksom bara försvunnit. Syskonen likaså.

Förslagen är många. Engagemang, föreningsliv, arbetskamrater, studier. Men det fungerar liksom inte.

Vad gör vi för dessa? Vad gör kyrkans folk? Vad gör traktens människor? Vad gör jag?

Gud
Led oss till de ensamma
Led de som inte är ensamma, till de ensamma
Led oss, så att vi ser och hjälper varandra..
Amen