Johannes Uppenbarelse 12:7 - 12

Ondskan vredgas.
Växer och vrider.
Men får ge sig för det goda - när vi låter det goda få fäste i oss.
När vi låter Gud verka i oss, med tillförsikt och glädje, finns inte plats kvar för ondskan, i Satans form, att härja.
När vi tvivlar, när vår rustning skadats och vi tvivlar, kan han snärjas sig in och skapa oreda i oss.

Jag lyssnar på ord om Ersta - en plats för vår av sjuka hemlösa. En utsatt kvinna talade, om sin känsla. Ledningen talade om sin. Från två håll betonas vikten av lugn, omsorg.
Vikten av att se människan betonades.
Och så är det verkligen.
Känslan för livet.
För varandra.
För kärleken.
För godheten.
Allt har sin grun i att vi ser och förstår varandra.
När vi missar i detta är det någon som far illa.
Någon - vars tanke vi inte ser, hör, eller kan följa. - eller bryr oss om.
Detta skadar.
Såväl den andra som oss själva.

Må Herren vaka över oss idag.
Må vi söka Herrens kraft.