Jeremia 1:5-8 Du är Utvald, särskilt Formad.

2007-07-04 – Ordet för idag, 2007. Jeremia 1:5-8

Jeremia
Jeremia levde på 500-talet f.kr, under Judarikets sista tid. Förgäves kämpade han för rättfärdighet och trofasthet. Han försökte – utan framgång – väcka kungen till insikt.
Han skrev också till dem som förts bort att de skulle rota sig i det främmande landet,
eftersom återvändandet inte låg i deras livstid. [1]

Jeremia 1:5-8

Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig,
Innan du kom ut ur modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag;
att vara profet för folken.

Men jag svarade;
Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung!

Då sade Herren till mig:
Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig
och säg det jag befaller dig!
Låt dem inte skrämma dig,
ty jag är med dig och
jag skall rädda dig, säger Herren.

Du är skapad. Du är skapad och formad för något speciellt. Uttänkt. Just för dig.
Du är utvald. Specifikt utvald. Just du.
Herren utvalde dig. Herren formade dig. Till att vara just du. Till att vara just den specifika individ som just du är. Formad just så. Formad i moderlivet. Till en unik individ. Till att vara just du.
I moderlivet fick du ett uppdrag. Att utföra. Just utifrån dig, just utifrån hur du har formats. Just utifrån hur du har skapats.

För mig känns det tröstefullt. Att veta att jag skapats just så här. Att det funnits en mening med att skapa mig just så här. Med en del goda egenskaper, och med en del helt nippriga egenskaper.

Under alla de stunder när jag tvekat och våndats över mina negativa egenskaper, under alla de dagar jag upplevt tröstlöshet för att jag inte burit tillräcklig kraft för strid i livet – har jag glömt jag är skapad just så här. Uttänkt, just för mig. Ibland kan meningen vara svårsedd, men ur perspektivet och insikten att vi är skapade och formade, särskilt uttänkta, så måste det vara tröstefullt att inse att det faktiskt finns en mening även med de förutsättningar som vi inte alltid fyller en godartat funktion i våra liv. Det kanske är just det motstånd vi behöver för att försöka mer, skapa mer, göra mer. Det kanske är just det motstånd vi behöver för att ändra riktning, och tydligare se vad vi är skapade för. Det kanske är just det motstånd som gör att vi åstadkommer – i sinom tid – just det vi är tänkta att göra, vårt uppdrag här på vår jord, under vår tid i denna värld.

Vi skall inte protestera mot Herrens uppdrag. Vi skall göra just det som vi är utsedda för. Vi skall inte upprätta motstånd. Vi skall helt enkelt göra just det vi är kallade att göra. Just när vi är kallade att göra, just detta. Just detta, som Herren har bett oss att göra. Låt inte världen skrämma dig. Låt inte folket skrämma dig. Låt inte omständigheterna skrämma dig. Herren är med dig, Herren går vid din sida. Herren fångar dig och leder dig.

I hela tanken kring oss, kring dig, kring Gud - finns en ansvarsram, som utgår ifrån att var och en tar ansvar för sig själv och sina handlingar. Utan att döma vår nästa. I denna tanke tar Gud ansvar för det han skapat, när han hela tiden går vid vår sida, fostrar och leder det han skapat. Räddar oss, söker oss och är med oss.

Herre.
Tack, för att du har format mig
Tack, för att du tänkt ut en uppgift till mig
Tack, för att du leder mig i din riktning
Tack, för att du bygger styrka i mig för att utföra ditt uppdrag – just för det du utsett mig att göra
Tack, för att du är med mig
Tack, för att du räddar mig
Amen.

[1] Bibeln, Cordia 2001