Jag mötte en vän.

Jag mötte en vän. En ny människa. En fantastiskt unik människa. Han var alldeles unik. Han hade tilldelats alldeles unika gåvor, som ingen annan hade. En del av dessa gåvor förmådde han använda på ett sätt som tillförde fantastiskt till andra människor. Han visade omsorg om sin nästa, han visade kärlek till sina vänner. Han strålade. Han fanns, levde, var tillsammans med oss, mig, på ett sätt som ingen annan någonsin varit. Han förmådde, förmår, föra fantastiska samtal i fantastiska ämnen. Han förmår dyka i ordet, i tanken, i livet. Han förmår våga. Han förmår våga vara öppen och ärlig, i insikten om att Gud vakar över honom och att han lagt sin trygghet i Guds famn.

När jag tänker på honom, så tänker jag att det är fantastiskt när ví lyckas använda våra gåvor, våra godaste egenskaper, på ett sätt som ger stor glädje till vår nästa.

Hur kom det sig att jag fick möta honom?
Jag valde att stanna och lyssna. Jag valde att bara vara närvarande i samtalet, att göra mitt yttersta för att se och höra på honom. Det var verkligen inte svårt, när jag väl bestämt mig för att stanna, se, och lyssna. Jag är så ofantligt glad, att jag valde att stanna, se och lyssna. Utan detta, så hade jag missat denne vän. Denne fantastiske vän.

Jag inser att jag, just i den stunden, lika gärna hade kunnat välja att susa vidare i den vanliga farten. Jag inser att jag, om jag gjort just så – hade missat en like, en tvillingsjäl, som jag inte vill vara utan…inte vill förlora ur sikte…En kort sekund. Ett kort beslut. Tack, för att också du, just där just då, valde att se just mig och våga kliva in för påbörjandet av ett magiskt samtal.

Må Gud ge mig det jag behöver för att ge honom det han behöver i vår fantastiska relation… må Gud ge oss näring och omsorg.

Ja, Herre, jag har dig kär...

Onsdag den 22 april 2009
Johannes 21:15-17

Ja, Herre, jag har dig kär.

Det verkar som jag tvekar ibland. Det verkar som om jag inte vågar ibland. Det verkar som om jag tänker fel ibland. Men - visst har jag dig kär. Jag behöver dig verkligen. Jag behöver verkligen din kraft och din omsorg, varje dag. Jag klarar mig helt enkelt inte utan dig. Skulle jag säga något annat vore jag verkligen ute och cyklade.

Och visst är jag ute och cyklar ibland. Inte så att jag tror att jag förnekar dig och mitt behov av dig, men kanske att jag ibland tror att jag klarar mig själv mer än jag faktiskt gör.

Tack, Herre, för att du inte ger upp om mig.
För att du finns vid min sida trots min stora otillräcklighet.

Tack, Herre, för att du låter mig inse att så är fallet.
Att du står vid min sida, så att jag kan försöka igen.

Amen

Sätt av 20 minuter om dagen....

Välj en lugn plats

kanske ett eget rum, en strand

eller en sten i naturen

Sätt dig till rätta

Slut ögonen

Andas

Andas lugnt

Låt tankarna flyta

som dem vill

Låt dem vara

Låt dem gå den väg de önskar

Låt dem bara gå

Andas

Vänd blicken inåt

Andas

Låt tankarna gå, utan att fånga dem

Sitt kvar

Tills tiden har nått sitt slut.

Fatta ett avgörande beslut...

Fatta ett avgörande beslut.

Idag.

- Att göra Gott för dig.

Vem älskar ....

Vem älskar du mest idag?

Servera en stor portion kärlek till den personen idag

- utan krav på motprestation.

Sen...

servera också en portion kärlek till en person

som du inte riktigt kan förlika dig med.

Stå för dina värden....

Var den du är

Var ärligt mot dig själv

Var den du är - i förhållande till andra

Stå för dina värden

- när du är väl förankrad i dina värden

Känn ...

Känn möjligheterna
Känn omsorgen

Var närvarande
Se glädjen hos människor
Se kunskapen

Känn omsorgen

Tolka signalerna i positiva termer

Känn omsorgen

Tro...

..att du kan...

Tro...

att du är unik
i en positiv ton.

Tro...

att du är viktig

och värd.

Tro...

att du är unik.

För det är du.

Tro...

Tro
Att nåden når himmelskt långt
När sinnet är inställt på kärlekens bud

Tro
Att förlåtelsen finns
När insikten och reflektionen är närvarande

Tro
Att du kan leva utan att rikta vrede mot dina medmänniskor

Tro
Att fred är möjligt


Herre
Tack, för att du ger mig hopp
Amen

Kärleken är lagen i dess fullhet....

Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen.

Buden Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv.

Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.

(Romarbrevet kap 13)

Guds hus - Söndag efter nyår...

Söndag efter nyår - 4 januari 2009
Guds Hus

Epistel; Heb 3:1-6
Evangelium; Luk 2:42-52
Psaltaren; 84:2-5
GT; 1 Sam 3:1-10


1 Samulesboken, i Gamla Testamentet, kommer direkt efter den fantastiska boken om Rut. Orden i 1 Sam. 3:1-10 hanlar om att Herren tilltalar Samuel, som till slut hör och förstår. Samuel svarar; Tala, din tjänare hör. I kapitlets forstättning berättar Samuel för Eli om Herrens dom över Eli och hans söner. Eli förlikade sig med Herrens dom genom orden; "Han är Herren, han gör vad han vill."

I Lukasevangeliets 2 kapitel talas inledningsvis om Jesu födelse. Maria lindar sin lon och lägge rhonom i en krubba. En ängel visar sig för några herdar i närheten. Med ord med sig i bagaget som - "Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt" besökte de Josef, Maria och det lilla utvalda barnet.

Åren gick och när Jesus var 12 år gammal gick Maria, Josef och Jesus till Jerusalem för påskfirandet. Det hade gjort förr, så det var inte något nytt utan istället en trygg och inarbetad tradition. De firade och gladdes.

När de lämnade Jerusalem stannade Jesus kvar i templet. Ressällskapet missade helt enkelt att Jesus inte hade anslutit. När detta uppmärksammades blev föräldrarna alldeles ifrån sig av oro. Efter tre dagar fann de honom i templet. Nyfiken, engagerad, frågvis och aktiv gav han glädje i templet. Han hade hittat sin plats.

Men - för föräldrarna skapade tilltaget oro. Han bannades och han följde med sina föräldrar hem. Han var en god son och lydde dem i allt.

För Jesus var det inte konstigt att vara kvar i templet. Han förstod inte sina föräldrars oro. För honom var det så självklart. Han var helt enkelt hemma i sin faders hus.

Maria tänkte och begrundade. Hon förstod. Och hon bevarade händelserna och orden i sitt hjärta.

Jesus hade verkligen hittat sin plats. Godhetens plats. I Guds hus. Han växte. Han blev visare. Han vann människors välbehag. Och han vann Guds välbehag.

Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot

Jag förtärdes av längtan

till Herrens förgårdar.

Nu jublar min själ och min kropp

mo den levande Guden.

Sparven har funnit ett rede

och svalan ett bo för sina ungar;

dina altaren, Herre Sebaot,

min konung och min Gud.

Lyckliga de som bor i ditt hus

och alltid kan sjunga ditt lov.

Ps 84:2-5

Herre

Led oss till ditt hus

Till det du har byggt

För vår allas skull

Led vårt sinne till godhetens plats

Till den plats där längtan

efter din stora omsorg gör

oss, var och en, till större och bättre

människor

Amen

22.a efter Trefaldighet - Frälsningen

22.a efter trefaldighet - 2008-10-19.
Frälsningen.

GT Jesaja 2:2-5
Epistel 2 Pet 1:2-8
Evangelium Joh 12:35-43
Psaltaren 62:10-13

Ps. 62:10-13

Bara en vindfläkt är människorna,

de dödliga endast ett bländverk.

Läggs de i vågskålen höjer den sig,

ja, de är lättare än luft.

Lita inte till våld,

sätt inte ert hopp till rövat gods.

Om än er rikedom växer,

förtrösta inte på den.

Ett har Gud talat,

två ting har jag hört;

att Gud har makten,

du, Herre, är trofast

Du lönar var och en

efter vad han har gjort.

.

Läs den igen.

Och sedan en gång till.

Säg mig sedan - vad betyder orden för dig?

.

Jag tänker kring texten....

.

Herren lönar var och en, efter vad han eller hon har gjort.

- tillsammans med att bara han kan döma.

Inte jag, inte du, inte någon annan.

Vi lönas efter vad vi gör, efter de förutsättningar som vi har.

Så måste det nog vara, att vi lönas efter vad vi gör, utifrån de förutsättningar vi var och en har.

Jag kan bidra, göra, tillföra - utifrån mina gåvor och kunskaper. Och det är oxå min skyldighet att göra det, kan jag tänka. Att jag måste dela med mig av det jag kan, för andra, till andra - för att stå till deras tjänst, när jag kan, förmår och bör. För visst måste jag kunna det? För visst är det min skyldighet? För visst måste det vara så att det är just så Herren tänkt, när han skapade mig med just de förutsättningarna som just jag har?

Ibland slirar vi, tänker att det får någon annan göra, eller att det inte är mitt ansvar. Men kanske är det just mitt ansvar. Att besöka en behövande, att bidra med min kunskap fast jag inte tycker att jag riktigt kan eller vill. Även om det inte ger mig rikedom eller gods eller upphöjelse av de levande på vår jord.

Det räcker att Herren ser våra tag, och vår omsorg om vår nästa.

.

Jag läser vidare i episteltexten (Andra Petrusbrevet 1:2-8), där frågan om begäret uppmärksammas. Begäret efter mer. Begäret som vi ständigt uppmärksammar, utsätts för och nästan inte kan hålla oss borta ifrån. Det kräver en ständig tanke. Det besöker oss igen, och igen, i olika former och skepnader. Jag tar åt mig uppmaningen - att till tro foga styrka, till styrkan foga kunskap, till kunskapen foga självbehärskning, till självbehärskningen foga uthållighet, till uthålligheten foga gudsfruktan, till gudsfruktan foga omtanke och till omtanken foga kärlek.

Jag strävar efter att hålla begäret borta, och att sprida kärlek i stora mått på min färd genom livet. Jag lyckas ibland, och misslyckas ibland. Jag försöker igen.

.

Herre

Lär mig att se just det som är viktigt.

Just det som just jag är tänkt att utföra.

Här och nu.

I din tjänst.

Amen

Kristi Förklaringsdag

Kristi Förklaringsdag

6 juli 2008

Tema; "Jesus Förhärligad"

Andra Mosebok 40:34-38
Uppenbarleseboken 1:9-18
Lukasevangeliet 9:28-36

Jesus är höjd till skyarna
Av sin far, och av hans efterföljare
Höjd till skyarna
- i tanke, i ord och i handling

Förhärligad
Höjd
ur många perspektiv

Petrus, Johannes och Jakob föll i sömn när Jesus bad.
Man kan undra över deras uthållighet.
Men - de vaknade, och de såg Jesus härlighet.
De såg hans förvandlade ansikte, hans vita och lysande kläder

Strax därefter en röst - Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom.

De såg och de hörde
Jesu härlighet
och Herrens tydliga ord.

Detta är min son, den utvalde.
Lyssna till honom.

Skräckslagna, förundrade, fundersamma, längtande, tigande - vandrade lärjungarna vidare vid Jesu sida. Var sak har sin tid.

Tack, Herre
För att du givit oss din son
att lyssna på
att följa
att tillbringa tid och reflektion tillsammans med

Tack, Herre
För att du givit oss din son
att lyssna på
Amen

Människan är....

Människan är till sin natur rationell och förnuftig.
Människan bär frihet och möjlighet att välja mellan ont och gott.

Det är svårt ibland, men valet och den aktiva handlingen är var och ens. Var och ens handling, som en rättighet och skyldighet.

Ibland påverkas vi stort av andras handlingar och våra valmöjligheter blir färre och annorlunda, men visst är valen fortfarande våra egna?

Utgångspunkten måste vara att människan är medveten och råder över sina egna handlingar, och därtill även ansvarig för de handlingar hon gör.

Människan är unik och viktig. Oersättlig, såväl rent faktiskt som i ekonomiska mått. Ingen annan människa får äga, kränka eller skada en annan människa. Så måste det vara.

Varje människa är unik och oersättlig. Varje människa har samma värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk och religiös tillhörighet eller andra förutsättningar i livet. Människovärdet är knutet till existensen, ingenting annat.

´

Människan har såväl fysiska, psykiska som andliga behov. Varje individ har olika behov, i olika tid och i olika skeden genom livet. Dessa behov skall värnas, i varje stund. Av var och en, och för var och en.

´
Den enskilda människan bär ansvar för sitt liv, sina resurser, sina beslut och handlingar. Ansvaret gäller såväl de egna som de gemensamma resurserna, ansvaret gäller också våra medmänniskor. I ansvaret ligger rättvisa i förhållande till oss själva och till varandra, till livet och till vår jord - där ligger också måttfullhet, mod och praktisk klokskap, men även om omsorg och kärlek. Vi behöver begrunda och handla efter detta, i varje stund av våra liv. Detta gäller t ex i kyrkan, i arbetslivet, med familjen och med vännerna, i ensamhet, tillsammans och även i frustrationens ensamhet och sorgetimmar.

I måttfullhetens tanke, av hänsyn till natur och till varandras fortsatta varande på vår jord bör vi, var och en, fundera kring konsumtionssamhället. Vilka varor behöver vi egentligen? Är det något vi kan vara utan? Kan vi använda våra medel, våra resurser på annat sätt - som bättre ger plus till oss själva, varandra och till vår jord?

Människan strävar efter social samvaro och gemenskap. Hon mår bäst av att leva i en gemenskap som präglas av omtanke, ansvarstagande, medmänsklighet och kärlek. Huvudregeln - vad du vill att människor ska göra mot dig ska du också göra mot dem - är en god och viktig tanke, som vi bör bära med oss varje dag. Denna tanke gäller i alla led, och för varje person. Omtanke, ansvar, kärlek - till dig själv, och till din nästa.

´

Varje människa är av vikt, såväl för sig själv som i den större gruppen. Vi är beroende av varandra, vi kan inte utvecklas i ensamhet. Vi behöver ingå i olika gemenskaper för att bli sedda och kompletterade. Vi behöver utvecklas tillsammans med andra, i olika konstellationer. Utan detta kan vi inte växa. Vi behöver betona varandra, och vi behöver betona gruppen. De båda är av vikt - för just individ och det kollektiv vi tillhör.

´

Människan är till sin natur rationell och förnuftig - men ibland väljer vi fel, begår misstag. Ibland gör vi det medvetet och ibland missar vi en tanke i vårt rationella och förnuftiga tankespår. Vi är ofullkomliga, och vår värld är ofullkomlig. Vi begår alla misstag. För detta måste vi kunna förlåtas. Vi måste också kunna förlåta de, runt omkring oss, som begår misstag. Vi måste kunna hjälpa, hjälpas, att åter hitta rätt och fatta rationella, förnuftiga och omsorgsfulla beslut - för oss själva, för varandra och för vår värld. Vi måste hjälpas åt. Inte i översitteri, inte i beslut över varandra där vi tar bort varandras egna förutsättningar och val.

'

Vi måste hjälpas åt - i syfte att göra denna plats till en bättre plats för oss alla.

´

Herre

Hjälp oss

att skapa gott för varandra

Hjälp oss

att leda oss på rätt stigar

Hjälp oss

att inte göra misstag

som skadar oss själva, varandra och vår jord

Tack, Herre

för att vi får vandra med dig

Amen

6.e söndagen efter Trefaldighet - "Efterföljelse"

29 juni 2008
6.e söndagen efter Trefaldighet
"Efterföljelse"

1 Kung 19:19-21
1 Kor 9:19-26
Lukas 9:51-62

Välkommen.
Att ansluta till vägen som leder till målet.
Något uttrycker det som en tävling.
Där vi försakar allt för att nå målet.
Eller kanske är det en starkt vald livsstig,
som inte känns som ett försakande.

Välkommen.
Att ansluta till vägen som leder till målet.
Vik inte av.
Tveka inte.
Vandra med oss.
Tag med dina vänner.
Tag med alla du möter.
Berätta om det goda livet.
Berätta om det som är av vikt.

Välkommen
Att ansluta till vägen som leder till målet

Låt oss följa Honom
dit han leder oss.

Herre

Led oss rätt

Låt oss inte svikta

Låt oss tydligt se

Vilken väg vi skall vandra

Lär oss att vandra på den väg

som leder oss till målet

Dag för dag

utan sidospår

Amen

Låt oss hela denna vecka, när söndagens tema är Efterföljelse, fundera kring söndagens texter och hur det påverkar våra liv. Här och nu, och i de kommande dagarna vi har framför oss. Hur påverkar de oss, och vårt levnadssätt?

Den helige Johannes Döparens dag..

Söndagen 22 juni 2008
Den helige Johannes Döparens dag...
Den högstes Profet

Johannes.
Särskilt utvald för en uppgift.

Johannes skulle gå före
för att bana väg för Herren

Bana väg för Herren
Så att hans folk skulle få veta
att fräslningen är här
med förlåtelse för deras synder

Johannes var utvald för en särskild uppgift
Precis som du, och jag, är
utvalda för en särskild uppgift

Skapade unika
Utvalda och skapade
unika

Låt oss alltid minnas just det.
Att vi är unika, utvalda och skapade
av Gud.
Att han ser oss, och omsluter oss.
Låt oss stanna hos honom, och tillbe honom.

Herre
Tack, för din omsorg
Tack, för din skapelse
Amen

Denna söndags texter finner du i;

Jesaja 42:5-9

Apostlagärningarna 10:37-38

Lukasevangeliet 1:67-80

Frid....tappa inte modet....

Johannes 14:27

Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er.

Jag ger er inte det som världen ger.

Känn ingen oro och tappa inte modet.

´

Idag är en ny dag, med glädjeämnen och med prövningar.

Vi möter människor som vi inte förstår, vi våndas och vi blir missförstådda.

Men vi möter oxå människor och värden som tillför - tillför omsorg, kärlek och värde i några olika sorters mått.

´

Låt oss förhålla oss, på rätt sätt, till alla livets företeelser och till livets alla möten.

Kanske kan vi göra livets allt, till just tillförande - när vi förhåller oss "rätt" till dem.

´

Låt oss göra vårt yttersta för att ta emot och bära den frid vi givits.

Låt oss känna trygghet i detta och avstå från livets oro.

Låt oss lägga våra liv i Herrens händer.

´

Herre

Hjälp oss, led oss, stöd oss

att ta emot det du ger oss,

den frid du ger oss

Hjälp oss, led oss, stöd oss

att skaka av oss livets oro

och istället se att du bär oss

hela vägen

Herre,

hör vår bön

Amen

Sorg....

Gör det du måste.

Sörj.
Lid.
Bearbeta.
Tala.
Tig.

Men glöm inte livet och dina nära.

Klok "levning" förlänger livet....

Hur stressade får vi vara, innan olyckorna händer? Innan vi går sönder? Innan hälsan slår slint i vår kropp? Innan vi förstör för oss själva, och för andra?

Du kör i 80 km/h på en 70-väg, lite för fort, men bara lite - men var går gränsen, och vad leder det till? Du kör för fort. Fortare än du får. Fortare än vad som är lämpligt, men du tror att du klarar det. Men gör du det, egentligen?

Du kör för fort, men bara lite - samtidigt ligger det bilar bakom dig som vill köra om. De stressar och hetsar lite. Det är lite kurvigt, lite smalt och lite möten. Din stressnivå går upp.
Jag, som kör "bara lite" fel, blir stressad av de som ligger nära där bakom, och inte riktigt kommer om. De som ligger bakom och inte kommer om, blir stressade av det. Det är förutsättningar som kommer till. Som stör, som jag inte riktigt kan räkna in. Eftersom jag inte helt kan se hur de spelar roll.

Samma sak gör jag genom resten av livet. Jag "kör" lite för fort, stannar inte vid riktigt alla stopptecken och ser inte hela bilden klar. Det finns förutsättningar som kommer till, som stör, som jag inte riktigt kan se och därmed inte helt hantera.

Ett av dagens stora samhällsproblem, stressen, når oss ständigt. Pockar och drar.

I trafiken är den påtaglig. Där skapar den olyckor vare sig vi är laglydiga eller trafiksyndare - eftersom det finns några av varje sort. Vi skapar stress omkring oss i båda riktningar. Och vi har inte full kontroll på varandra. Det finns inte tid till det.

Samma sak är det i samhället i stort. Stressen fångar oss, och hindrar förekomsten av samtal och möten. Ingen har tillräckligt med tid - eller tar sig den tiden - att se varandra, att se problemställningar och att fånga dem tillsammans. För visst är det så, att vi hela tiden påverkas av varandra, av varandras liv och föreställningar - som vi inte riktigt kunna räkna in i den bild vi skapar om oss och vår livssituation? Eller är bilden och alla förutsättningar klara?

Varför kan vi inte tillsammans ge livet en riktig chans? Genom att följa livets hastighetsbegränsningar - genom de mått där vi egentligen mår bra?

Istället för att köra för fort, såväl i bilen som i livet, kan vi följa den takt som vi mår bra av och som vi egentligen är avpassade för. Det skapar en bättre miljö, det skapar lugn i trafiken, det skapar bättre hälsa för var och en.

Livssäkerhet är något som vi kan skapa tillsammans. Att komma fram helskinnad dag för dag, genom livet, måste vara målet med livets händelser oavsett vad det gäller för företeelser. Då är det ju ganska dumt att medvetet sänka sina chanser till detta genom att köra genom livet för fort.

Klok "levning" förlänger livet och ger det kvalitet. Det bygger omsorg och välmående, såväl för oss själva, som för andra. I det kloka kan ligga olika ingredienser. Några viktiga, riktigt viktiga ingredienser är;

- en god dos själslig vård, stillhet
- en god dos nyttigt inmundigad kost
och
- en god dos motion.

Men vad är detta?

Själslig vård. Stanna en stund. Reflektion, meditation och mental omsorg. Gör det goda för ditt intellekt och gör det goda för ditt inre lugn.

Nyttig kost. Ät rätt. Det finns många goda råd, och du måste finna ditt rätt och din rätt. Det som håller din kropp i rätt form och i rätt fas, den som gör att du mår riktigt bra - inte bara tillfälligt lustfyllt, utan oxå bra på sikt.

Motion. Springa, cykla, promenera, golfa, åk skidor - eller precis det som är bra för just dig. Motion, är att röra på sig en stund om dagen. Det behöver inte vara på löparbanan, men det behöver röra din kropp. Det behöver inte pina, det räcker att njuta.

Stanna en stund. Det tillför till ditt liv, och kanske oxå mitt......

Bönen - Bönsöndagen 27 april 2008

Bönsöndagen
2008-04-27

Bönsöndagen infaller den femte söndagen efter påsk - och 35 dagar efter påskdagen.

Matteus 6:5-8
Det är tid för bön.

Det är visserligen alltid tid för bön, men idag skall vi uppmärksamma den lite särskilt.

I Matteus text för idag talar Jesus om bönen – som ett samtal mellan dig och Gud, inte som något som skall skyltas med, eller skryta med. Utan något förtroligt, er emellan - oss emellan.

Det känns viktigt, tycker jag, att samtalet med Gud, bönen, är just det innersta och viktiga. Det som berör, det som spelar roll, det som gör ont, det som gläder, det som skaver, det som tillför – för var och en.

Just, det personliga - även om det personliga också kan röra stora frågor, såväl som det som bara rör dig själv egentligen.

Be - och ära! Till Gud. Be om stöd och ledning, be om förlåtelse och tacka. Och ära han som finns vid vår sida.

För Jesus var de osjälviska motiven av vikt. Inte att göra saker för att få egen uppmärksamhet som t ex att be i det offentliga när man inte annars gör det i sin egen kammare, i sitt innersta jag.

Där brister vi emellanåt. Vi, kanske alla lite till "mans" emellanåt, kan tro att det "tar" mer, när det hörs eller syns - men just den tanken visar sig vara felaktig. Där får vi ta ett steg tillbaka från tid till annan, och reflektera, samtala och vara i vår egen stillhet - med Gud. Inte själva, sålunda, utan med Gud.

Gud vet precis vad vi behöver, innan vi ens behöver be om det, så vi behöver inte tala högt, eller upprepa, eller formulera med fina ord. Det räcker med en bön från hjärtat. Såklart kan också den vara uttalad i offentlighet, upprepad eller vara formulerad med fina ord – men huvudpoängen är; menar du vad du säger? Kommer din bön från hjärtat?

Ibland behöver vi också formulera oss i det offentliga, med fina ord, eller med vardagliga, stapplande ord - men vi måste ställa oss frågan varför. Vilket är syftet, respektive gång?

Ibland kan vi inte formulera oss. Alls.

Kanske är det så att vi, i vårt hjärta, inte kan formulera några ord, alls. Vi blir bara tysta, förblindande tysta – men även i detta kan vi be. Det gör inte något att vi inte finner några ord. Det är det fina i kråksången här.

Vi kan vara tysta. Med en tyst ordlös bön, i sorg eller glädje, eller frustration eller vånda eller i sprudlande lycka. Vi behöver inte formulera särskilda ord. Vi kan, men vi behöver inte - så.

Det ÄR INTE det utåt sett fina och välstädade som Gud ser. Han ser, och hör, din bön, din längtan, din närvaro och ditt innersta jag. Men glöm inte att ställa dig i hans led, i hans sfär. Glöm inte att lyssna, tala, vara - just med Gud. Låt inte dina tankar lämna honom, och hans omsorg om dig, om oss.

Ibland slår tvivlet oss. Om världen, om oss själva, om annat. Glöm inte! Att - när ditt tvivel landar i dig, eller du söker honom att tala med – då lyssnar han. Stanna då en stund. Lämna världen utanför en liten stund och överlämna dig till ditt samtal med Gud. Var där närvarande, i ditt samtal med Gud, inte på väg någon annanstans. Han är där, närvarande - då är det naturligtvis av stor vikt att vi är där också.

Vi tillber Gud, och ser att det är på hans väg vi skall vandra. Vår far, som är i himlen - tillber vi, med en önskan om helgande om hans namn, med en bekräftelse om att hans vilja är det vi vill ansluta oss till. Vi tillber Gud, som vi ber om, och längar efter gemenskap med.

Låt mig be en bön. Om du håller med i dessa ord, läs då gärna med. Tyst eller högt, avgör du själv. Det som betyder något – finns i ditt hjärta.

Vi läser från Matteus 6:9-13. Vår Far i himlen, vi ber att du skall bli ärad….

Vår fader, du som är i himlen.

Låt ditt namn bli helgat.

Låt ditt rike komma.

Låt din vilja ske,

på jorden så som i himlen.

Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
Och förlåt oss våra skulder,

liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Och utsätt oss inte för prövning,

utan rädda oss från det onda.

Jesus säger; Ja, om ni förlåter den som har gjort fel mot er, så er Far i himlen också förlåta er. Men om ni vägrar att förlåta andra, kommer han inte att förlåta er era synder.

Så – stanna en stund. Fundera över livets prioriteringar. Tala med Gud om dem, som i ett samtal mellan två som verkligen bryr sig om varandra. Varje dag, varje vecka, varje stund av värde i ditt liv.

Gud hör vår bön.
När den kommer från vårt hjärtas röst.


Herre
Tack, för att du hör vår bön
I vår längtan, i vår glädje och i vår sorg.
Amen

Mitt samvete är rent.... (Ords 20:9)

Vem kan säga:

Mitt samvete är rent,

jag är fri från min synd.

Ords. 20:9

Ja, vem kan säga så?

Kan du, i denna tid, i denna dag?

Kan jag?

Har vi tänkt, som den vi är skapade att likna?

Har vi verkat, med det bästa för andra i vår tanke?

Nej, det brister än.

Låt oss försöka, än lite mer.

Låt oss se, låt oss verka, låt oss göra än mycket mer.

Herre

Hjälp oss rätt

på vår vandring genom livet....

Hjälp oss rätt

Amen

Idag längtar jag...

Idag längtar jag efter ett samtal, säger hon.
Bara ett enda.
Där någon talar med mig en stund.
Där någon lyssnar, ser mig och försöker förstå vad jag säger.
Eller än hellre, där jag får lyssna, se någon och få tillfälle att bry mig om.
Idag längtar jag efter ett samtal, säger hon, istället för denna ständigt kompakta tystnad.

Ja, det finns människor i vårt land som har det alldeles tyst omkring sig.
Tyst, som i att ingen ringer. Tyst, som i att ingen bryr sig om. Tyst, som i ingen utveckling i livet.
Köksklockan snurrar sakta vidare. Ett stilla tick-tack, som i att dagarna trillar på. Men utan kontakt med människorna runt omkring. Barnen är utflugna. De ringer ibland, men har fullt i sina liv. Sambon är ute, men det är tyst när han är hemma. Vännerna har liksom bara försvunnit. Syskonen likaså.

Förslagen är många. Engagemang, föreningsliv, arbetskamrater, studier. Men det fungerar liksom inte.

Vad gör vi för dessa? Vad gör kyrkans folk? Vad gör traktens människor? Vad gör jag?

Gud
Led oss till de ensamma
Led de som inte är ensamma, till de ensamma
Led oss, så att vi ser och hjälper varandra..
Amen

Predikaren 7:30 Gud gjorde människan enkel...

Dagens bibelord - Predikaren 7:30

Detta är vad jag kom fram till:

Gud gjorde människan enkel och rak,

men hon hittar på alla möjliga konster.

Så sant, så sant.

Visst kan vi många konster.

Sådana som vi kanske inte riktigt borde.

Men ibland finner vi oxå vägen till det enkla och raka.

Det gör onekligen livet lättare.

-

Hur lever du, just idag, i tanken som Gud tänkte sig när han skapade oss?

-

Att Växa i Tro.....

Femte söndagen i påsktiden
Söndagen infaller 28 dagar efter påskdagen.
Temat är ”Att växa i tro”.

Texter för denna dag;

Hosea 11:1-4
Första Johannesbrevet 4:10-16
Johannesevangeliet 16:5-11

Hosea 14:5-9
Första Johannesbrevet 3:18-24
Johannesevangeliet 15:10-17

(2008-04-20)
Jesaja 57:15-16
Galaterbrevet 5:13-18
Johannesevangeliet 17:9-17

Dag för dag växer barnen – och även du och jag.
Dag för dag växer världens folk. Var för sig, och tillsammans.
Dag för dag växer gräset, träden och blommorna.
Dag för dag växer kärleken, hatet och utanförskapet.

Allt levande växer, och är beroende av hur det möts och vilken näring det får. Känslor, kärlek, människor, liv – och vår tro…

Barnen. De soliga, glada, underbara små ungarna. De som busar och lever rövare, de som vägrar, övar, pressar, leker och pinar. De som sträcker sina små armar efter sina föräldrar och syskon för närhet och kärlek. De som längtar och ber efter uppmärksamhet. De som längtar efter att växa, att bli stora, att få göra mer och mer – i vår värld. Tillsammans med andra.

Barnen. Vad behöver de för att växa? Kanske behöver de näring. Näring, som mat och vätska, som omsorg, som tak över huvudet, som trygghet och kärlek. Ja, visst är det så. De strävar och längtar efter näring, för att kunna växa. Precis som blomman där ute, så behöver de sin näring – för att kunna växa. De behöver få göra, och öva. De behöver få sin uppmärksamhet – från sig själva, från sina vänner och från sina föräldrar. Ibland blir det svårt och tungt, men ibland bygger det kraft. Allt eftersom man lär sig, så växer man. Allteftersom man tillförs näring, så växer man. Näring, som mat, som kärlek, som uppmärksamhet, som uppgifter, som att någon ser vad de gör, och ser dem för vad de är.

De vuxna. Precis som du och jag. Behöver också näring, för att kunna växa. Var och en behöver ses, var och en behöver mat, vätska och omsorg. Var och en behöver någon sorts uppmuntran, och var och en behöver ses och uppskattas. Utan allt detta, är det svårt att växa. Ibland alldeles omöjligt.

Den som inte ses, eller den som är ensam – får svårare att växa, än den som uppmärksammas. För inte så länge sedan skrev Ove Sommar i Sändaren om barnen. Han skrev om killarna, som tilläts ta plats och busa och stoja, medan tjejerna igen, och igen, skulle vara tysta och snälla. Hur skall tjejerna kunna växa, när de begränsas och tystas, igen och igen?

Att växa i tro. Handlar också det om näring. För hur kan vi växa utan näring?

Näring – som ord och tanke. Näring – som handling och omsorg. Näring – som närvaro i tron.

Att växa. Dag för dag. Genom att tillföra och fånga sådant som ger näring.

Tanke, bön, reflektion, att se och lyssna, att inte bara stanna i sig själv, utan att se allt runtomkring – och också att uppskattas av de grupper av människor du rör dig i.

Barnens ljus

Underbara ungar.
Med bus.
Med kraft.
Med vilja att ses.

Med tjat.
Med egen vilja.
Med vilja att ses.

De utvecklas.
Därifrån de finns.
Med vilja att ses.

Någon i Sverige eller kanske i Pakistan.
Med trygghet och tak över huvudet .
Eller Med avsaknad av allt
Även här
Strax intill

Underbara ungar
Med bus
Och med skratt
Med vilja att ses

Ni, underbara ungar
När vi vuxna missar.
Fråga, be igen.
Vi vill se er

Ni, vuxna
Med omsorg om barnen
Påminn – oss själva och varandra, låt oss se.

Låt oss se barnen.
Grannens, våra egna och världens barn
De behöver vår omsorg och vår tanke

Låt oss, liksom vår Herre gör
Stå vid deras sida
Inte bara ibland
Utan i varje steg

Låt oss alla tända ett ljus.

Ett ljus för barnen som är här.
Ett ljus för barnet eller barnen i din tanke.
Ett ljus för dina barn.
Ett ljus för mina barn.
Och ett ljus för världens barn.