Maria Bebådelsedag - 25 mars 2008

Maria.
Kära Maria.

Tänk, vilken kraft.
Tänk, vilken tillit.

Vilken tro, hon bar
Vilket fullständigt fantastiskt under.
Marias Ja.

En kvinna. En ung kvinna.
Bara gör, som Herren ber.
Bara Är, för Herrens verk.

Maria
Får bud
Lyssnar
Accepterar
Gläds
Och ger hela världen ett fantastiskt under

Tänk, så utlämnade vi måste ha varit
Så utspridda
Så utlämnade utan ledning
Man väntade
Det var ju sagt, hur det skulle bli

Folket skulle vara utlämnat till dess hon som skulle föda fött

Man väntade
Det var ju sagt, hur det skulle bli

Han skulle träda fram som herde
Med Herrens kraft

Och folket skulle bo
I trygghet

Abraham trodde
Sviktade inte
Var förvissad

Bara det
Är tryggt

Att veta
Att undret kommer
Att veta
Att inte svikta
Inte tveka

Bara det
Är ett under

Bara det
Är tryggt

Maria
Fick bud
Lyssnade
Accepterade
Gladdes
I trygghet

Folket
Fick bud
Lyssnade
Tvekade
Tvivlade
Vände och vred


Herre.
Hjälp oss
Att förstå
Det fantastiska undret
Som finns
I att veta
Hur det är.

Vad som är
Av vikt
Av yttersta vikt

Amen

Hur långt är ditt liv?

Att njuta av livet
Att sätta det lätta före det tunga
Att se livet, framför sorgen

Att vårda sig själv och sin kraft
Att vårda sin nästa och dennes kraft
Att vårda naturen och dess kraft

Att vårda sin fysiska kropp
Genom motion
- och rätt sorts kost
Att vårda sin mentala kropp
Genom kultur, reflektion, andlig medvetenhet
- mental motion

Stanna en stund.
Får jag föreslå att du stannar i två veckor, eller kanske tre.
Att du stannar alldeles ensam en stund.
Och ser på dig själv och ditt liv.

Stanna.
Stanna, innan tiden är förbi

Stanna, och se, på dig själv och ditt liv

Var alldeles ensam
Med dig själv, och ditt liv


Ser du, vad du vill se?

Hur långt är ditt liv?

....

Gud - Ge mig sinnesro....

Gud
Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden

Sinnesro
Bönen.
Den som beds över världen.
Av man och av kvinna.
Dag för dag.
Världen över.

Tag den med dig.
Be den om morgonen
Be den om kvällen
Be den, dag för dag.
Med insikt och omsorg
Om dig själv.
Om den värld du lever i.
Om din nästa.

Sinnesro.
Ro, och lugn.
Stillhet i sinnet.

Inte i rusande irritation och kvävande sorg.
Inte i stress.
Inte i frustration.

Utan i sinnesro.
I ro, och i lugn.
Med stillhet i sinnet.

Gud
Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra

Vad är det jag inte kan förändra?
Var lägger jag mitt krut?
Vad är det jag inte kan förändra?

Det som varit kan inte förändras.
Det som kommer kan.
Det som sagts kan inte suddas bort.
Det kan inte riktigt backas.
Det som är sagt, det är sagt.
Men det kan mildras, det kan blekna.
Det kan talas om, och det kan förlåtas.
Och vi kan lära oss till nästa gång.

Till det som varit kan vi ändra förhållningssätt.
Vi kan se det, vi kan samtala om det, vi kan förhålla oss till det, och vi kan förlåta.
På så sätt kan vi förändra, även det som varit.
Men vi kanske inte kan ändra, förändra, det som är förbi.

Ett liv.
En anställning.
En dom.
Ett övergrepp.
En sorg.

Ibland blir det dags att släppa.
Släppa taget.
Och gå vidare igen.

Hur är det hos dig?Är det något du sörjer?
Är det något du söker upprättelse för?
Vad kan du göra?
Kommer du att göra det?
Kan du göra det?
Tjänar det något till?
Vad vill du skall ske?
Kommer det att ske?
Kan du göra, så att det sker?
Kanske kostar det bara mer?
Kanske är det dags att släppa?

Kanske är det just en sådan sak – som inte kan förändras.

Gud
Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan

Är det så?
Eller kan jag förändra?
Kanske ligger det bara hos mig.
Hur ser jag det?
Kan jag förändra? Är det möjligt, eller skall jag ge upp?
Kan jag förändra, det som är fel?
Kan jag se, att något är fel, och bringa mod, att försöka ändra?

Vad kan jag påverka?

Kan jag påverka förhållningssätt?
Hur? Vems? Vilkas?
Kan jag påverka freden, ickevåldet, orättvisor, utsatthet?
Hur? Vems? Vilkas?
Kan jag påverka utsläppen, miljöfrågorna, vägnätet, skolgången?
Hur? Vems? Vilka?

Ja, visst kan jag påverka. Visst kan du påverka.
Vissa saker är gjorda i ett nafs.
Vissa tar tid.
Men ge inte upp.
Ge inte upp för inställningen att det inte går.
Det tar tid. Påverkan. Insikt.
Ge inte upp.

Gud
Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden

Accept.
Mod.
Förstånd.

Lägg inte tid, kraft och påverkan.
Där du vet och tror att det kommer att misslyckas.
Lägg tid, kraft och påverkan
Där den kan göra nytta.

Förstånd.
Att inse loppet kört.
Att lägga ner, och gå vidare på nya spår.

Accept
Mod
Förstånd
För liv och framåtkraft.

Gud
Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden

Kampen mot ondskan

Tredje söndagen i fastan
2008-02-24
Kampen mot ondskan

Jag läser texten för idag.
Markusevangeliet 9:14-32
Jag läser texten. Och gör det igen.

Det är berättelsen om fadern som bad Jesus om hjälp att driva ut en ande ur sin son. En ande som bråkar och ställer till. En ande som plågar, igen och igen.

Det är också berättelsen om Jesus, som frustrerades över oss. Som lite suckande frustreras över oss. Suckade över människorna som aldrig lär sig att riktigt tro. Oss människor, som tvivlar, igen och igen.

Men han finns där ändå. Hos oss, för oss. Jesus finns där ändå.

Ja, Jesus finns där, trots tvivel.
Han hör vår bön. Här hör han faderns bön, för sonen. Han hör hur han ber.

Jesus säger; ”Allt är möjligt för den som tror.”
Och pojkens far ber. Han tror, och han ber.

Då finns vår herre där. Och gör. För den som ber.

Till sina lärjungar som våndas över sin brist, sin oförmåga, sin längtan att göra mer säger han i tröst: ”Den sorten kan bara drivas ut med bön.”

I tröst, och för lära hör vi; ”Den sorten kan bara drivas ut med bön.”

Vi ser, att någon ondska kan drivas ut med handling och någon kan drivas ut med bön.

Så låt oss göra, och låt oss be.
Ja, låt oss göra, och låt oss be.

I allt där ondskan finns. Låt oss göra. Låt oss göra, med fred i sinnet. Med omsorg och kärlek.

Låt oss uppmärksamma, låt och visa, låt oss fånga tillsammans. Ibland är det svårt att veta hur. Så att tanken inte blir hämnd eller mot.
Men låt det då inte vara, stanna som det är.
Om det skadar och förgör.
Finn ett sätt.
Och gör.
Låt det bara inte vara.
Utan gör.
Just det, kan vara det som tillför.
Fred och vänskap.
Just det, kan vara det som tar bort.
Ondska, våld och orättvisa.
Det börjar i det lilla.
Fred och vänskap börjar i det lilla.
Även ondska, våld och orättvisa börjar där.
Fånga.
Just det.
När det är.
Fånga glädjen.
Där.
Låt den växa sig stor.
Fånga ondskan, våldet, orättvisan.
Just där den är.
Uppmärksamma.
Fånga.
Släpp den inte sen.
Låt den stanna, krympa.
Förtvina.
Håll i den hårt.
För den skall vi be.
Hålla i. Hålla om.
Tala om.
Be om.
Så skall den stanna, krympa. Förtvina. Försvinna.
För det skall vi be.
Igen, och igen.
Så, låt oss be.

Så låt oss göra, och låt oss be.


Herre
Hör vår bön

Hjälp oss att se
Hjälp oss bidra med gott till vår värld
Hjälp oss att alltid möta ondskan med kärlek
Hjälp oss att alltid möte vrede med glädje
Hjälp oss att alltid möta våld med insikt och omsorg,
med rätt och med rätt

Hjälp oss att se
Att vi kan göra, och vi kan be

Hjälp oss att se
Att det bara kan gå om vi alltid möter ont med gott
Alltid
Oavsett vad

Herre
Hör vår bön
Hjälp oss att se
Att det börjar i oss

Låt oss tro
Låt oss be
Låt oss göra
Låt oss inse

Amen

Noomi & Rut - kvinnor med omsorg

Noomi och Rut.
Kvinnor med omsorg om varandra.
Kvinnor med omsorg om tidens rätt.

På den tid då Israel styrdes av domare blev det en gång hungersnöd i landet.
Människor bröt upp och sökte sig till nya platser. De sökte sig till nya främmande platser för att skaffa sig ett bättre och lättare liv. Precis såsom många människor gör idag, när livet blir för svårt.

De flyttade från Betlehem, i Juda, till Moab. De flyttade från väster om Döda havet, till öster om. Han, Elimelek, och hon, Noomi, och deras två söner, Machlon och Kiljon. De slog sig ner i Moab och levde vidare i sina liv.

Kanske brukade de jorden, sålde och köpte, köpslog om gods av olika slag, umgicks med grannar och vänner, delade måltider, firade årsdagar och sörjde när tidens tand värkte i deras liv. De levde vidare, sådär som vi gör, allteftersom, tills makens liv en dag tog slut. Kanske dog han i strid. Kanske dog han av sjukdom. Kanske dog han av en olyckshändelse.

Oavsett skälet till att hans liv tog slut, ändrades livets förutsättningar för de som var kvar. Sönerna, Machlon och Kiljon, fann varsin hustru. De kom från det området där de nu bodde. Öster om vattnet, öster om bergen. De kom från Moab. Hustrurna, Orpa och Rut, ingick sedan i familjernas hushåll, stretade i den tidens liv och levde tillsammans. Som livet då var. Lite annorlunda än vårt. Lätt ibland, och slitsamt ibland. Men alltid annorlunda än vårt.

Det gick en tid, en tid av alla deras liv. Ett liv med bruk, köpslående, umgänge, måltider och årsdagar. År, efter år. En tid med liv, en tid med glädje och en tid med sorg.

Sedan kom döden emellan, igen.

Sönernas tid, Machlon och Kiljons tid var ute. Kanske dog de i strid. Kanske dog de av sjukdom. Kanske dog de av olyckshändelser.

Oavsett skäl till att deras tid var slut. Så ändrades livets förutsättningar för de som var kvar. Det var nu bara kvinnorna kvar. Noomi, Rut och Orpa. Vi ser inga barn. Vi ser inga män. Vi ser inga släktingar vid deras sida. Vi hoppas och tror ändå, att det fanns några vid deras sida. Där och då. Där de levde, stretade och brukade i sina liv.

Noomi, den äldste av de tre, modern i huset, fann att det var tid för att återvända hem.
Hem, till sitt Betlehem, i Juda, på andra sidan havet, på andra sidan bergen. Väster om.

Förutsättningarna var nu bättre där. Som det nu var. Tre ensamma kvinnor. Noomi, som den äldste och kanske ledande av de tre. Noomi, en på sitt sätt ensam kvinna, i främmande land. Så de började sin vandring, åter hem. Men Noomi insåg strax att det som var hennes hem, inte vara Ruts och Orpas hem. Hon såg att de kanske skulle få det lättare kvar, här i det som var deras hem. Här i det som var deras land. Det moabitiska kvinnornas hem, här i Moab. Strax öster om havet.

Orpa stannade i Moab. Rut stannade vid Noomis sida. Hennes hem, hennes kärlek, hennes omsorg och hennes liv fanns vid Noomis sida. Ett val, som påverkar. Ett val, som skapar värde för fler. Ett val, som ger återverkningar på framtidens regenter och landens utveckling. I Ruts linje, några generationer senare, finner vi Kung David. Om inte Rut vandrat vid Noomis sida, hade historien sett annorlunda ut. Inte bara för Rut, eller Noomi. Utan kanske också för dig och för mig. Och för hela vår värld.

Noomi och Rut vandrade hem, till Juda land, till Noomis Betlehem.

Där var det skördetid. Noomi och Rut saknade försörjning, och Rut gav sig ut för att plocka rester efter skörden. Hon gav sig av för att på andras fält plocka rester av det som lämnats kvar. Det var ett farligt uppdrag. Hon var utsatt. Ensam och utsatt, i en allt annan än enkel tid. Ensam och kvinna. Utan skydd.

På fältet mötte henne vänlighet. Hon möttes av någon som hört att hon i godhet och omsorg stannat vid sin svärmors sida, hon möttes av någon som insåg vem hon var. Hon möttes av någon som såg sin roll i ansvaret för sin nästa. Även när detta nu var en kvinna från fjärran.

Må Herren löna dig för vad du har gjort, ja må Herren, Israels Gud, ge dig allt vad du förtjänar, när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar.

Så lät beskyddarens tanke. Omsorgen tryggade. Det gav lättnad i livet för Rut och för Noomi.

Det var Boas mark. Boas hörde till Noomis makes släkt. Boas mötte henne med vänlighet och omsorg. Han lät henne plocka resterna efter skörden, han bad skördarna hålla omsorgens uppsikt över henne, han lät hennes äta och dricka.

Rut bodde hos Noomi, hjälpte henne, fanns vid hennes sida. Noomi fanns också vid Ruts sida. Höll henne i sin omsorg, vårdade och gav henne av sin klokskap och ledning. Rut fortsatte sin skörd av resterna på Boas åkrar. Dag efter dag, tills skörden var klar. I tysthet, men nära. Utanför, men ändå i kretsen av skydd.

Tiden gick. Noomi önskade trygghet för sin Rut. Hon gav henne råd att visa sin trofasthet till Boas. Boas, som hade ett ansvar för Noomi och för Rut, genom släktens band. Men inte ännu sett och tagit det. Han fångade det, så snart han såg.

I berättelsen hör vi att någon annan stod före i ansvarsledets ordning, men Boas lotsade och ansvarade. Han tog sin roll. Rätt. Ordningen tog form. I ansvar, utan utnyttjande. I tidens ordning. På det sätt som föreskrevs då. I tidens rätt.

Tiden gick. Rut fick Boas. De fick en son. Som fick en son. Som fick en son. Som hette David. Kung David. Smord till kung. På Herrens uppmaning. Med Herrens beskydd.

Rut, Noomi och Boas. Människor med livsmod, som ger livsmod. Som ger omsorg om varandra. Människor som sätter spår. Historiens spår. Vardagliga spår. Omsorgens spår.

Rut. Just detta var en historia om Rut. Hon var en kvinna med rätt. Hon tog ansvar. För Noomi. För sin nära och kära. Det gav gott, för henne, för Noomi, för Boas och säkert för många, många fler.

Herren vandrade vid deras sida. I deras nöd och i deras glädje.
I omsorg och med stöd.

Rut.
Historien om gott.
Historien om rätt.
Historien om omsorg och kärlek.



2008-02-24

Se där....

Se där
Solen skiner
Det är kallt
Snöfritt
Skönt, tycker några
Förskräckligt, tycker andra

Vi färdas genom landskapet
Tysta
Sida vid sida

Vi ser
Vattnet i älven
Fruset
Eller flödande i sakta mak

Vi ser
Rådjuren
Betande
Stilla
Tryggt

Jag ser dem, med mina ögon
Du, med dina
Alldeles olika
Fast vi ändå ser just samma sak

Vi ser
Landskapet
Som flyter fram

Öppet
Rent
Fritt

Vi ser
Inga vapen
Ingen bostadsbrist
Inget utanförskap

Vi ser bara
Ett oändligt vackert öppet landskap
Som om det bara var just det som fanns

Öppet
Rent
Fritt

Jag ser vårt landskap, med mina ögon
Du ser ditt, med dina
Alldeles olika

Jag ser vårt vackra landskap
Men vet att det döljer så mycket sorg

Det gör ont att veta
Att där, i allt detta vackra, finns så mycket ondska, så mycket sorg

Så många människor
Så många barn
Så många kvinnor
Och så många män
Som far illa

Här
Strax nära
Där
Strax bortanför

För att vi inte hittar sätt
Som gör
Att vi fångar, ser
Och tar ansvar
För varandra

Vad gör vi, för vår nästa, idag?

Gud skapade världen..... (1 Mosebok)

Gud skapade världen.

Han skapade ljuset, och satte gränsen mot mörkret.
Han skapade himmel, hav och vatten och satte gränsen mot jorden.
Han skapade grönskan, örter och träd.
Han skapade sol och måne, han skapade dag och natt.
Han skapade levande varelser av olika slag. Fyrfota, fåglar och kryp.
Han skapade också människan.

Mannen och kvinnan.
Till sin avbild, och som varande över de övriga varelserna.
Han skapade i tanke på gott.
Han såg att det han skapade var gott.

Men han planterade ändå kunskapens träd, där, mitt i allt det goda.
Han planterade det just där.
Mitt i.
Som en frestelse.

Redan från början fanns den där.
Frestelsen.
Risken att dras till det förbjudna,
det som skapar blygsel, rädsla, egna personliga värden och vandring på en annan sig än den som tillför värden till livet.
Till det goda livet, som tillför värden till alla – tillsammans.

Gud skapade himmel och jord.
Han formade Adam från jorden på marken.
Han formade Eva från Adams revben.
För att de skulle vara tillsammans, i en god värld.

Frestelsen blev för stor.
De åt av trädet.
De åt av det som var planterat just där.
För dem att inte ta del av.

Varför planterade Herren trädet just där?
Varför utsatte han dem för den prövning,
som han bör ha sett att de inte klarade av?
Varför utsatte han sin egen skapelse
för denna frestelse?

Eva föder Kain, Abel och Set.
I Kain finns vi ondskan, kanske som ett resultat av avundsjukan och missunnsamheten mot sin bror.
Eller kanske som ett resultat av en frustration och sorg.
Kain var inte sedd.
Kanske var det just det, som gjorde att Kain dödade sin bror.
Herren såg honom inte.
Han utsatte honom för frestelsen, för synden, och Kain mäktade inte stå emot den själv.
Kanske var det prövningen, att inte vara sedd, att bli ratad, som gjorde Kain liv till utanförskap.

Set, Evas tredje son och Kains bror, föder Enosh.
Enosh föder en son, som föder en son, som föder en son.
Många generationer senare, i Sets led neråt, finner Noa sin väg till jordelivet.

Noa som själv fick tre söner med sin hustru; Sem, Ham och Jafet.

Nu har många år gått sedan Gud skapade världen. Människor har levt, i glädje och sorg. De har format sina liv efter de förutsättningar som då rådde och tillsammans med de människor de mötte. Herren har vandrat i deras liv, alltsedan de började åkalla Herren, vid Enosh.s tid. Vid Set.s sons tid på vår jord.

Vid Noas tid insåg Herren att ondskan spritt sig stort.

Det verkar som han inte riktigt räcker till. Som att han inte når, inte förmår se – var och en som behöver hans ton. Han frustreras och räds, han längtar tillbaka till från början. Han ångrar sin skapelse.

Borde han inte bara ha ångrat skapelsen av kunskapens träd?
Borde han inte bara ha ångrat skapelsen av frestelsen?

Han ångrar sin skapelse, och lägger sin kraft på förstörelsen.
Han ber Noa om hjälp för att inte förstöra allt. Noa, som personifierar den goda kraften. Kraften som lever i godhet.
Det som ändå visar att något gott fanns i allt det skapade.

Noa bygger sin ark av goferträ. Han inreder och bestryker med beck. Han samlar sina anhöriga – man och kvinna, han samlar jordens levande arter – hane och hona. Han samlar växter, örter och all slags föda.

Herren täcker jorden med vatten.
Högt över alla breddar.

Herren utplånade allt som fanns på jorden.

Eller nästan allt.
Kvar blev Noa och de som vandrade vid hans sida.

Gud utplånar allt, men skapar ändå förutsättningar för att börja om på nytt.
Han river ner, men skapar en grund för att också bygga nytt.
Han gör sitt yttersta för att riva ondskan, för att på nytt försöka bygga det goda.

Såg han det så?
Var det Guds tanke?

I berättelsen låter det som om Gud plötsligt uppmärksammade Noas belägenhet. Som om han inte tänkt, eller som om han glömt bort honom.


Gud lät en vind blåsa över jorden och vattnet började sjunka undan.

Det vände för Noa, det vände för livet ombord och det vände för tidens gång.

Något nytt var på väg.

Det började på toppen av berget Ararat, där arken blev stående när vattnet sjönk undan.

Berget Ararat.
I östra Turkiet.
En slocknad vulkan.
Nu – 5 165 m öh.
Högt och ståtligt.

Noa, vän av Gud.
Noa offrade och tillbad.
Sin Gud.
Som fört dem tryggt till land igen.

Gud drabbas av insikt.
Ånger.
Igen.

Han lovar sig själv - att aldrig mer förbanna marken för människans skull.
Han lovar sig själv - att aldrig mer förstöra allt levande, som han nu hade gjort.

Så länge jorden består
Skall sådd och skörd, köld och värme
Sommar och vinter, dag och natt
Aldrig upphöra att skifta. (1 Mos 8:22)

Men han ser.
Han förstår.
Att människans onda uppsåt kommer att härja på vår jord.

Varför fångar han inte detta?

Står ondskan utanför hans kontroll?
Eller är den nödvändig, för livets gång?

Tillhör den Guds plan, eller står den utanför hans kontroll?

Gud välsignar Noa och hans söner.
Han ber honom vara fruktsam och föröka sig.
Han ger, igen, människorna makten över djuren.
Som ett högre väsen.

Han instruerar om födan, och han hotar med straff när människor dödar människor.
Straff, utgjutande av människoblod. Av människor, gjorda till Guds avbild.

Gud lovar.
Han ingår ett förbund med Noa, hans söner och deras efterlevande.
Aldrig mer.
Aldrig med skall alla varelser utplånas av flodens vatten.
Aldrig mer skall en flod ödelägga jorden.

Livet går vidare. Noa bygger ett nytt liv. Han blir åkerbrukare. Han var den förste som anlade en vingård.

Men – vad skapade detta? Frestelser, som drabbar någon annan. Berusning av vinet. Utslagenhet. Som Noas son Ham blev vittne till. Oförskyllt.
Ham berättade för sina bröder, Sem och Jafet, om vad han sett. De skylde Noa, för att ingen fler skulle se. Det ter sig gott.

Men varför förbannar Noa Ham? För att han oförskyllt råkat se Noas nakenhet, hans utslagenhet. Och varför straffas Ham genom sin son Kanaan? Vari ligger logiken i detta?

Noa går ur tiden, efter 950 års vandring på jorden. Hans söner, deras söner, och deras söner vandrar vidare på vår jord. De sprider sig, i generation efter generation, ut över jordens land. I tiden efter flodens tid.

Hela jorden hade samma språk och samma ord. (1 Mos 11:1)

Några människor flyttade österut, och fann en dal i Shinar. Där slog de sig ner, och byggde sin stad. Där byggde de också ett torn, som skulle nå upp till himlen – så att alla skulle se deras stad, så att alla skulle hitta dit, så de skulle slippa vara skingrade över hela jorden.

När Herrens såg detta slog han sönder deras tanke om enhet, genom att ge människorna olika språk och genom att skingra alla människor över jordens yta.

Varför skapar Herren splittring?
Varför slår han sönder enheten, och det som byggs i syfte att samla?
Är inte enheten god?
Bygger Herren hinder för närheten och enheten?
Skapas ondska i enheten, eller skapas livets goda genom splittringen?
Hur skall bilden ses?

Sem lever vidare i sin tid. Han föder söner, som föder söner, som föder söner. De lever och verkar, i generation efter generation. I Sems led föds Abram. Abrams hustru hette Saraj. Abrams far, Terach, utvandrade med sina närmaste. De lämnade Ur i Kaldeen, för att färdas till Kanaan. Så långt kom de inte. De stannade i Harran.

Terach – far till Abram, Nachor och Haran.
Haran – far till Lot. Haran dog i Ur, medan de alla var kvar i Kaldeen
Abram – gifte sig med Saraj.
Nachor gifte sig med Milka, dotter till Haran.

Läser jag rätt? Gifter sig Nachor med Milka, dotter till Haran. Haran, som är bror till Nachor? Gifter sig Nachor sålunda med sin brorsdotter?

De lämnade Ur, i Kaldeen – för att utvandra till Kanaan. De kom inte så långt. De stannade och fortsatte sitt liv i Harran.

Terachs livstid blev 205 år. Terach dog i Harran. (1 Mos 11:32)

En ny tid, och nya händelser visar sig.

Herren talar till Abram.

Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar. Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelsen som du har fått.

Abram lyssnar, tror och gör.
Han tar med sig sin brorson Lot, och sin hustru Saraj. De vandrar till Kanaan.
När de nått den heliga platsen vid Shekem – Orakelterebinten – byggde Abram ett altare åt Herren, som uppenbarat sig för honom.

Abram blev kvar en tid i Kanaan, men blev allteftersom tvungen att flytta. Det blev hungersnöd, och familjen blev tvungen att flytta till Egypten. Nästan där blev Abram rädd. För egyptierna och för deras farao. Han utgav sin hustru för att istället vara sin syster. Hon fördes till faraos hov, och som tack fick Abram får och kor, slavar och slavinnor, åsnor och kameler. Herren vredgades för Sarajs skull. Han lät plågor drabba farao, som insåg vad som var vad – och befallde sina män att föra Abram, med familj och ägodelar, ut ur landet.

Abram, Saraj och Lot lämnade Egypten. De var nu rika, i överflöd. Deras hjordar och deras herdar krockade och de blev tvungna att dela sig. Lot valde Jordanslätten och Abram valde Kanaan.

… Så skildes de från varandra. Sedan bodde Abram i Kanaan och Lot i städerna på Jordanslätten. Lot hade sina tältplatser ända bort mot Sodom. Människorna i Sodom var onda och syndade svårt mot herren. (1 Mos 13: 11-13)


När Lot och Abram skilts åt lovade Herren land åt Abram. Land åt honom, och hans ättlingar för all framtid.


….fortsättning följer……strax….

Låt oss fångas ....

Det snöade häromdagen
Det lyste upp
Vackert och ljust
En kvällspromenad långt ute på landsbygden gjorde sig möjlig

Det var så ljust
Att vi glömde reflexvästen

Nu har snön smält bort.
Kvar är lite hal is, på sina ställen
Det ljusa har bytts mot kompakt mörker

Vårt vinterväder i denna tid är, trots att vi går mot
vårens ljusare tider,
grått, regntungt, ruggigt

Låt oss inte förvillas av mörkret
Dagen är fylld av glädje

Glädje i möten
Med människor

Glädje i händelser
Som tillför kraft

Låt oss inte nedslås av mörkret
Låt oss fångas av den positiva kraften

I glädje över
Livets,
Fredens och
Människans
Alla möten

Herre
Lär oss se
Det positiva i livet
Lär oss
Att inte låta mörkret härska
Utan låta ljuset fylla oss med kraft
Amen

Jesaja 9:2, 9.6

Allvis

Härskare

Gudomlig

Hjälte

Evig

Fader

Fredsfurste

Det är dags för en förändring...

Det är dags för en förändring

Vårt liv här är kort
Tillfälligt
Vi ser att det ofta är svårt att bryta upp från den vardagliga tryggheten
Vi stannar i vår vardag fast vi finner den otillräcklig
Vi ser att otrivsel, otillräcklighet - skapar ohälsa
Vi ser jakten efter materiella värden, eller mammons ting, som inte tillför

Det är dags att bryta
Medan tid är

Bryta med det som skapar ohälsa
Ohälsa för den fysiska kroppen
Ohälsa för den andliga kroppen
Ohälsa för vårt förhållande till vår levande jord,
var för sig, och tillsammans

Nu är tiden här
För att skapa förändring

Tid att skapa, byta, bryta
Bryta överflödet och generera hälsa

Var för sig, och tillsammans

Rörelse, Föda, Andlig närvaro
Kropp och själ
I en väl vägd ordning
Det är dags för förändring

Förändring
I det lilla
I vardagen
I det större
För oss själva
För jordens väl
För vårt allas väl

Vad består din i?
Vad kan du, och jag, och vi
göra
som är en förbättrande förändring?

Yvs inte över morgondagen,

du vet inte vad den bär i sitt sköte.
Ords 27:1

Jag längtar till den stund - när vi alla vill oss alla väl....

Var inte vred
Vi är oeniga
Vi når inte fram
Vi lyssnar inte klart
Vi ser bara vårt eget perspektiv
Kanske blir det bättre om vi tar ett steg tillbaka, lugnar oss och försöker se den andres perspektiv – tillsammans med vårt eget.
Kanske finns det en poäng i den andres ord…
Kanske har vi båda rätt…

Höj inte rösten mot mig
Vi svarar med ondskans makt
Med vrede, sorg och frustration
Med rädsla att inte räcka till, eller att inte få rätt, eller bara inte att höras
Vi kanske tror att om vi höjer rösten, så hörs vi bättre
Kanske hörs det bättre i lugnet, och med vänlighet i rösten…

Höj inte handen mot mig
Vi kanske tror att det tar bättre om vi sätter tydliga gränser
Vi kanske tror att vi verkligen visar var gränsen går, och att jag bestämmer,
så skapar detta Rätt för framtiden
Vi kanske tror att det inte tar utan hårda maktmedel
Kanske skapar det bara mer ont, sorg och frustration…
Kanske skapar det vilja till hämnd…

Tala inte om mig – tala med mig
Vi frustreras, vi tolkar, vi pratar om varandra
Kan vi verkligen lösa problemet, när vi inte pratar med varandra?
När vi inte pratar Med just den som vi är oense med…
Hur kan någon annan tolka vad som har sagts?
Kanske visar det sig – att vi bara talar förbi, inte lyssnar klart.
Kanske visar det sig – att vi har rätt, båda två.
Kanske visar det sig – att det tillför så oerhört mycket mer.
Att tala Med varandra – inte Om varandra, när oense råder oss emellan.

Var inte vred
Var inte vred
Jag vill dig väl
Jag vill vilja dig alltid väl – i varje enskild stund.

Jag längtar till den stund – när vi alla vill oss alla väl.

Gode Gud, Älskade Gud....

Gode Gud
Älskade Gud
Låt oss längtande människor inte gå ensamma genom livet
Fyll oss med tillförsikt
Hjälp oss att finna den väg som leder till ett bra liv
För oss
Med din ledning
I din tanke
För ditt ord
Och i gemenskap med andra
I kärlekens tecken

Vi behöver dig

Vi längtar

Vi våndas

Vi frustreras verkligen när vi inte riktigt hör din röst

Gode Gud
Älskade Gud
Låt oss längtande människor inte gå ensamna genom livet
Längre än en kort, kort stund

Vi behöver dig

Vi längtar

Vi våndas

Vi frustreras verkligen när vi inte riktigt hör din röst

Vi vill bara inte vandra alldeles ensamna genom livet

Det är så frustrerande tungt när vi inte känner din närhet...

Gode Gud

Älskade Gud

För oss dit, där möten sker

Möten med dig

Möten med människor

Amen

Sätt värde.....

Sätt värde....

Sätt värde på din tid.
Sätt värde på ditt liv.
Sätt värde på din kunskap.
Sätt värde på dig själv.

Låt den nyttjas.
Låt den fångas.
Låt den glädja.
Låt den göra nytta.

Men låt den inte utnyttjas - till sådant som inte är tänkt...

av dig
av Herren när han skapade
dig...

Herre
Lär oss
Lär mig

att...

Sätta värde på min tid.
Sätta värde på mitt liv.
Sätta värde på min kunskap.
Sätta värde på mig själv.

Hjälp oss
Hjälp mig
att...
Låta min tid, mitt liv, min kunskap nyttjas, fångas, glädja och göra nytta.

Låt den göra den nytta du tänkt
när du skapade och formade
just mig
just oss.

Låt oss inte slösa bort det vi har
det vi kan göra
eller det vi kan ge till andra

Amen

Låt inte budskapet stelna...

Reflektion med anledning av artikel i
Trots Allt nr 4/2007 - "Låt inte budskapet stelna"

Är varje läsare av Bibeln en tolk?
Ser vi religionens hela struktur som en pågående skapelse?
Som ändras allteftersom tiden går?
Som ändras allteftersom olika människor kliver in med sina tankar, handlingar och reflektioner?
Men ändå med grundstrukturen - ordet - kvar alldeles oförändrat?

Grundstrukturen.
Traditionerna.
Kvar i grunden.
Men ändå långsamt ändrade med hänsyn till tidens gång. Tidens samtal och tidens människor.

Att låsa in sig i dåtidens texttolkning och förutsättningar känns vanskligt och kanske fegt. Det känns klokare, och modigare att samtala vidare om livet, utifrån skapelsetanken om att allt skapat skall vara gott. Vi bör där anbringa mod för att möta allt det som inte är gott, för att tillsammans förmå mota det i dörren.

Låt oss bära med oss alla de texter som finns i vår Bibel - och låt oss samala och tolka utifrån den goda tanken och utifrån tanken att vi lever i en föränderlig värld, som ändå är densamma som den en gång var.

Låt samtalet aldrig stanna. Låt det utvecklas, svänga, vridas utan att spetsas - låt det hela tiden byggas med tanken om omsorg och kärlek till sammans.

A..
...............

Kristi Återkomst - 1 Tes. 5:9

Ordet för idag 2007-11-21
Kristi Återkomst
1 Tess 5:9

Gud har bestämt att vi skall bli räddade.
Det skall vi minnas!

Det skall vi lära varandra.
Inte döma. Inte kränka.
Inte såra.
Inte skada.

Vi skall uppmuntra.
Höja
Glädja
Vi skall förlåta
Visa omsorg
Stöjda
Vara med
Se
Finnas till hands

Vi ser livet med olika ögon.
För en del av oss är det en daglig strid.
För en del en oehörd gåva.
För en del är varje människa alldeles unik i fantastiska mått.
För en del unika - i besvär och oförsonlighet.

Att bli räddad
Från oförsonligheten
Till glädjens och omsorgens stig
Från vreden
Till de öppna, seende kärleksfulla stegen
Från oförmågan
Till viljan och makten att låta kärleken styra varje tanke och handling
under dag som natt
Från hatet och sorgen
Till livet med Jesu handlingssätt i ständigt minne

Att bli räddad
Till det godaste gott
för all vår tid...


*** ***

Tänd ett ljus....

Tänd ett ljus
För din tro
För din väntan på det som komma skall
För din bön

Tänd ett ljus
För din bön
Kanske om dig själv eller dina nära
Kanske om dina, eller din grannes barn.
Kanske om lycka, glädje eller sorg långt borta eller strax nära

Tänd ett ljus
Tänk din tanke
Be din bön
För just det som finns hos dig
Just här
Just nu

Om du saknar ett ljus
Be din bön ändå
Stanna till
Just här
Just nu
Där du står
Just nu

Herre
Lär oss att stanna
Just där vi står
Och be en bön till dig
Om just det vi längtar efter
eller tänker på
Just nu
Amen

Kristi Återkomst .... Johannes 3:16

Kristi Återkomst
19 nov 2007
Ordet för idag; Johannes 3:16

När du verkligen älskar någon är du beredd att betala ett högt pris för att kärleken skall vara besvarad - för att du skall få finnas kvar i den kärleken och omsorgen.

Var och en måste vara villiga att offra - en bekväm och trygg tillvaro, pengar, tid, omsorg, mm - för att hjälpa andra att ta emot Guds kärlek.

Var och en som tror - bör ansvaret att sprida tron vidare till sina medmänniskor på jorden.

Att sprida kärleken och dess budskap, till sin nästa - bör inte vara så svårt, eller hur?

Ju fler vi är, desto större känns hoppet bli.

Om en bättre värld.
Om mer kärlek och omsorg, enligt budskapet från vår Herre
Om mindre Ondska
Om att tiden för Kristi Återkomst snart är här.

Låt oss alla.
Ta del
Av uppgiften
Att sprida budskapet
till våra medmänniskor

.................................................

Vaksamhet och Väntan

Vaksamhet och väntan
Söndagen före Domsöndagen
18 november 2007

GT: Jesaja 51:4-6
Epistel: 2 Kor. 13:5-9
Evangelium: Lukas 5:22-30
Psalm; 139:1-18

Det finns någon som ser mig
När jag vandrar
Oavsett var jag vandrar

Det finns någon som hör mig
När jag talar
Eller tänker
Oavsett hur, eller vad, jag formar mina ord

Det finns någon som vet så mycket mer
Än jag
Inom alla områden
Som finnas kan

Det finns någon som tar hand om mig
Omsluter mig
När jag släpper in
Omsorgens & kärlekens kraft
I mitt liv

Denne någon väntar vi på
Medan livet pågår
Vi väntar
Med vaksamhet

Vi väntar
Med insikt
Om att han
Redan är här
Mitt ibland oss

Välkommen du Kristus i mitt Liv...

Välkommen
Välkommen du Kristus i mitt Liv
Välkommen du som tillför glädje
Välkommen du som lägger värme och kärlek i mitt hjärta
Välkommen du som gör
att vi kan känna trygghet och glädje i allt

Glädje i att lida
Glädje i att tjäna
Glädje i att tro
Glädje i att ge
Glädje i att veta att du är här

Välkommen
Välkommen du Kristus i mitt Liv
Välkommen du som får mig att försöka likna dig
Välkommen du som får mig att försöka förstå coh förlåta min nästa
Välkommen du som får mig att förstå
att jag här och nu
måste göra mer
för min nästa och för vår gemensamma jord
Skapad av dig

Välkommen du som får mig att känna glädje

Glädje i att lida
Glädje i att tjäna
Glädje i att tro
Glädje i att ge
Glädje i att veta att du är här

Amen

Vaksamhet och Väntan....

I sin undervisning sade Jesus vid flera tillfällen att han skulle lämna världen och komma tillbaka vid ett senare tillfälle. Komma tillbaka - för att sprida glädje och kunskap på vår jord. Bland alla folk.

I vår väntan, på hans återkomst, har vi att leva vårt liv.
Här och nu.

Det gör vi alla.
På olika sätt.
Några i lugn.
Några i stress.
Några i ensamhet.
Några tillsammans.

Vi alla bär, mer eller mindre, en längtan att göra, leva, verka - leva livet - tillsammans.
Tillsammans - i en gemenskap - är något av det som är tänkt. Så.

Vi är skapade för att vara tillsammans.
I livet.
Genom livet.
I väntan - samtidigt som vi gör, eller har att göra - livet bättre och bättre.
Var och en för sig.
Och tillsammans.

Vi strävar efter bättre.
I mer omsorg, kärlek till vår nästa.
I mer empati.
Med mindre hämnd och mer förståelse - för förlåtelse mellan varandra.

Vi arbetar tillsammans - för en bättre värld - medan vi med vaksamhet väntar på
den bättre världen
i all vår längtan efter det godaste gott.

Herre

Vi väntar
på din återkomst

Under tiden
ber vi dig
leda oss

Rätt

Amen

Tack, för människans kraft

Tack, Herre
För människans kraft
Tack, Herre
För det unika hos oss, var och en
Tack, Herre
För att vi lär oss, dag efter dag, att se just det
Tack, Herre
För att vi lär oss, att låta varandra vara just så

Unika
Fantastiska

Amen

Herre - vi tackar dig stort....

Herre
Vi tackar Dig stort….
för all den Tid
som Vi får vara hos Dig….

Du har Tillfört så mycket….
Värme
Kunskap
Omsorg

Du har Tillfört så mycket….
Trygghet
Tanke
Kärlek

Herre
Vi tackar Dig stort….
för all den Tid
som Vi får vara hos Dig….

Du har Tillfört så mycket….
Förlåtelse
Förståelse
Förmaning

Du har Tillfört.
Det Vi Sökt.
Det Vi Behövt.

Herre
Vi tackar Dig stort….
för all den Tid
som Vi får vara hos Dig….

Du har Tillfört
Just det, som bara Du Har
Som bara Du Kan
Som bara Du Är

Liv.
Kärlek.
Omsorg.
Hopp.

Herre
Vi tackar Dig stort….
för all den Tid
som Vi får vara hos Dig….

Amen

Förlåtelse....

Förlåtelse...

Jesaja 64:6-9

Herre
Förlåt oss
Förlåt vår otillräcklighet

Likt Vinden Sveps vi med
Med i det som vi skall hålla oss borta ifrån
Ifrån Ondskan, Hämnden
Hämnden som utesluter Kärleken och Omsorgen
Omsorgen och Kärleken som hindrar oförrätter att Växa
Som hindrar Hämnden att få utlopp

Låt oss...hindra oss...

från att Svepas med...
tillsammans med våra synder...

Låt oss lämna dem och istället
Svepas med av
Kärleken och Omsorgen

Kärleken och Omsorgen
som gör så Gott
Mot oss Själva
Mot vår Nästa
Och mot allt det som
vår Herre har Skapat

Låt oss Svepas med
Av Godheten själv
Av vår Herre, vår Skapare

Amen

Möt ont med Gott....

Möt Ont med Gott.

Varje tanke om förbättring av förhållandet mellan människor bygger på vänlighet i förhållande till varandra. När detta misslyckas uppkommer misshälligheter av olika mått. För att undvika detta krävs vänlighet. Vänlighet i alla led. Och vänlighet som motvikt mot all form av ondska i vårt samhället. Vänlighet, i form av kärlek och omsorg. Vänlighet, i form av uppmärksamhet.

Att möta ondska med vänlighet är svårt. Känslan av ”rättigheten” att bemöta ondska med motsvarande mått, infinner sig starkt. Känslan av rättfärdigandet av hämnden gör sig starkt gällande. För att förhindra att använda sig av den ”rättigheten” krävs en stark närvaro. En stark medvetenhet om att det är en ”rättighet” som skadar mer än den tillför. Den kan ge en tillfällig tillfredsställelse. Men den visar sig snart vara just tillfällig. Den leder inte framåt, på det sätt som omsorgen, vänligheten och kärleken gör.

Frågan är. Hur når vi dit? Hur når vi till det förhållningssätt som ger oss insikten att vi alltid skall möte Ont med Gott? I såväl tanke, som i handling.

Detta når vi genom närvaro. Medvetenhet. Närvaro i nuet, och medvetenheten om vårt förhållningssätt i förhållande till varandra. Liksom om insikten. Insikten om att Gott, föder Gott, som föder än mer Gott.

När vi älskar våra medmänniskor - såsom vi skall älska oss själva, så gör just den kärleken att många synder blir förlåtna. Att vara goda mot varandra, att visa medkänsla mot varandra blir en väg som gör det oerhört mycket lättare att möta Ont med Gott, varje gång någon misshällighet möter vår väg.

Matteus 6:12
Efesierbrevet 4.32
1 Petrus brev 4:8
Matteus 18:21
Matteus 6:14
Matteus 5:39
Efesierbrevet 1:7

Vi ger ofta ifrån oss Ursäkter, istället för – eller tillsammans med - ett förlåt. Ursäkter, istället för att stå för det som är gjort.
Ursäkterna ges som ett försök att rättfärdiga våra (fel)handlingar. Vi skyller ifrån oss, på någon eller något som gjort att vi måste fatta ett felaktigt beslut. Ett beslut som skadat något, eller någon. Ett beslut som egentligen var felaktigt, och som sannolikt inte skulle ha fattats så under andra omständigheter. Genom ursäkten – förklaringen - gör vi ett allvarligt försök att skjuta ifrån oss skulden på andra omständigheter.

Det rätta måste vara att tänka igenom handlingen och orden – innan den genomförs eller orden uttalas. Tänka igenom, för att försöka i så stort mått som möjligt, fatta kärleksfulla beslut innan – istället för att inse efter att handlingen skett i brådska och utan tillräcklig eftertänksamhet. Att möta Ont med Ont, sker oftast i vredesmod och utan kärleksfull eftertänksamhet. Att möte Ont med Gott, sker med kärlek och omsorg – om såväl oss själva, som om vår nästa….

Med just detta kan vi skapa en bättre värld. En bättre värld för dig, för mig, och alla våra medmänniskor. En bättre värld, där vi alla tar ansvar – med kärlek och omsorg – för varandra.

Den tiden har börjat. Tiden när vi bryr oss om varandra. Mer och nära. Den tiden behövs, i dagens tid med våld och utanförskap. Den har börjat hos mig, den har börjat hos dig. Den har börjat hos oss tillsammans. Ibland syns den inte så tydligt, för vi är ibland lite ovana. Men vi vandrar på den stig som för oss rätt. Eller – vi söker efter den stig som för oss rätt.

Den tid har börjat. Som Herren har skapat. Format. I Glädjens om Omsorgens Tecken. Med kärlek till oss alla – för oss alla att dela med oss vidare av.

Låt oss så göra.
Dela med oss.
Av all den Kärlek som vi får.
Av vår Herre.
Som finns just här.
Mitt ibland oss.

Tack, Herre
För att du
Dag för dag
Hjälper mig att se
Att tiden har börjat

Tiden för Kärleken

Tiden för att sprida Kärleken
Vidare
Precis så som du ger den till oss
Är det vår uppgift att ge den
Vidare
Till var och en som söker
Kärleken

Till dig

Amen

Alla Helgons Dag .....

Helgonen
2007-11-03
Alla Helgons Dag

Jesaja 60:18-22
Hebreerbrevet 12:1-3
Matteusevangeliet 5:13-16

Alla Helgons Dag
Dagen för alla våra helgon
Helgon. Människor som ”förverkligat” sig själva. Människor som har blivit just det som Gud har ämnat dem att vara.
Helgon.
Människor. Som, för oss, kan verka som förebilder. Som vi kan se upp till.
Och arbeta för att vi skall bli som dem.
I vår önskan att bättra oss.
Och göra rätt här, under vår tid, på jorden.

Hebreerbrevet.
Härda ut. Förlora inte modet.
Befria oss. Själva. Ifrån det ok vi bär.
Befria oss från all synd och gör istället det som vi är utsedda att göra.
Gör istället det vi är ämnade för.
Vi - var och en här.

Vi vet vad som väntar när vi härdar ut.
När vi gör vårt yttersta och försöker.
Göra gott, av vår tid här.


Matteusevangeliet.
Må ljuset lysa över er alla som gör det ni är ämnade för.
Må ljuset lysa starkt över er, så att ni ser att göra mer.
Må ljuset lysa starkt över er, så att alla era medmänniskor ser vad ni gör.....