Romarbrevet 12:9-18 Medmänsklighet.....

Ordet för idag 2007-08-29
Romarbrevet 12:9-18

Medmänsklighet
Omsorg
Visa kärlek till varandra

För mig är detta ett huvudbudskap i Kristenheten
Medmänsklighet
Omsorg
Att visa kärlek till varandra

Jag förundras över frånvaron av medmänskligheten, omsorgen och kärleken
Jag förundras över detta – i världen, i det lilla samhället och också i församlingen
Ja, visst finns det. Här och där. Men ibland, där det borde växa allt mer, saknas det i alltför stora mått. Det skulle göra gott för människorna – både för de som får, och för de som ger.
Det skulle göra gott för de nära, som ser och märker glädjen och kärleken för de som ger och för de som får. Det skulle göra gott för oss alla. Riktigt gott.
För att kärlek och omsorg föder kärlek. För att kärlek och omsorg ger värme, trygghet och tillit. Föser bort rädslan. Föder istället mer kärlek, omsorg och medmänsklighet.
Visst är det så?
Att mer föder mer. Hårda ord, ger hårda ord i retur. De växer och skapar mer och mer ondska mellan människor och folk. En hög med rikedom i form av pengar, skapar ofta en önskan om ännu mer. Precis som med vänligheten. Som föder vänlighet, vänlighet och vänlighet. Det finns naturligtvis också fall när det utnyttjas och kränks, men i huvudspåret leder vänlighet till än mer vänlighet.

Kan vi hjälpas åt – att glädja varandra? Att hjälpa varandra att glädja varandra? Kan vi hjälpas åt att glädjas åt varandras glädjeämnen?

Kan vi hjälpas åt att avstå hämnd och missunnsamhet? Kan vi hjälps åt att göra gott mot alla vi möter? I smått och i stort? I vardag och i fest?

Låt våra – allas våra – liv fyllas av kärlek, glädje, omsorg, medmänsklighet. Låt oss vara utan hämnd, hat, avsky, avund…

Visa varandra kärlek…
Låt livet fyllas av gott….

Rut 1:15-17 Visa din Medmänniska Medmänsklighet....

Ordet för Idag 2007-08-28
Rut 1:15-17

Följ den du månar om
Följ den du älskar

Så som Herren gör….

Följ den som behöver dig
Följ den som litar till dig

Så som Herren gör….

Visa din medmänniska medmänsklighet
Stå vid hans sida
I glädje
I sorg
I välgång
I mot

Så som Herren gör….

Psaltaren 103:1-6 Lova...minns....

Ordet för Idag 2007-08-27

Psaltaren 103:1-6

Låt oss Lova
Låt oss Minnas

Lova Herren att du skall vandra vid hans sida
Minns hans godhet, dag för dag

Minns att han förlåter
Minns att han botar
Minns all nåd
Minns all barmhärtighet

Minns att han fyller livet med gott

Minns att Herren handlar
med Kärlekens ledstjärna

Låt oss Lova
Låt oss Minnas

Att vi skall handla just så….

Lukas 13:10-17 Arbeta. Vila. Arbeta. Vila....

Ordet för Idag 2007-08-26
Lukas 13:10-17

Arbeta. Vila. Arbeta. Vila.
Visst är det viktigt att vila, efter arbetet.
Det insåg Gud – när han skapade.
På den sjunde dagen vilade han.
Han välsignade den och gjorde den till en helig dag.
Efter ett stort arbetsverk behöver vi vila. Samla kraft.
För nya uppdrag.
Det går igen – oavsett vad vi gör.
Vilan är viktig.

Här i vårt land är affärerna – många av dem – öppna även på söndagar. Det finns andra länder som har andra principer. Vilodagen – söndagen – är inte vilodag för alla. Inte för andra länder, eller inte för andra människor i vårt land.
De får lägga sin vilodag på en annan dag. Kanske på tisdagen, eller fredagen. Kanske är dagen inte så viktigt. Men att det finns en vilotid är viktigt. Det stadgas t o m i vår arbetslagstiftning.

Vi arbetar. Koncentrerat. Målmedvetet. Kassörskan hör pipet från varorna som passerar. Lyfter varor. Koncentrerar sig på kunder, varor och pengar. Låter vänligheten möta oss som passerar, även om humöret är lågt. Läkaren, med ansvar för liv och hälsa, ordinerar och söker lösningar. Försäljare av luftvärmepumpar. Lärare på högstadiet. Den hemlöse som säljer Situation Sthlm på stadens gator. Alla behöver de sin vila – för återhämtning och påfyllnad av ny kraft.

Vi – alla – återhämtar och fyller på – på olika sätt. Någon gör det genom att arbeta med annat – läkaren snickrar på sitt hus, eller bygger en koja med barnen i skogen. Någon gör det genom reflektion och bön i kyrkan på söndagen. Någon gör det genom 10 intervallpass på löparbanan. Någon gör det på sin pråm, och någon gör det i grönsakslandet. Någon gör det genom samtal, och någon gör det i tystnad. Någon gör det i stadens brus, och något gör det där endast naturen hörs på en mängd olika sätt.

Oavsett hur vi gör det, så är det viktigt att vi gör det.
Vilar. Återhämtar. Fyller kraft.
För att orka ge oss i kast med vår vardag, nästa dag, igen.

Vilodagen, den sjunde dagen.
Efter flera dagars arbete, efter flera timmars stret – måste vi ta oss vår vila.
Annars kan vi inte skapa vidare
Annars bryts vi ner
Annars kan vi inte bygga ny kraft
Ny kraft
För ett nytt skapande

Vilodagen. Vilotiden. Vilostunden.
Är det som bygger.
Det måste vi minnas.

Vem avgör hur vi, var och en, bäst vilar?
Jag kan nog inte avgöra hur du bäst samlar din kraft.
Du kan nog inte avgöra hur jag bäst samlar min kraft.
Mer än ibland – då vi ser att vi, du och jag, gör fel.
Vi måste lära oss att inte döma varandra.
Att inte kritisera varandra för att vi gör fel.
Vilar fel, arbetar fel, bygger fel.
Vi kan inte alltid veta vad som är bäst, mest rätt, i olika situationer.
Inte för oss själva, och inte heller för andra.
Vi kan veta Att vi måste. Att vi måste Vila. Men inte riktigt hur.
Kanske är inte innebörden av Vila att vi måste lämna hela världen utanför, och bara fokusera på vårt eget.
Kanske är inte innebörden att vi måste lämna de som har det svårt utanför vår egen sfär.

Men kanske är det att vi inte skall lämna våra egna behov utanför.
Kanske skall vi inte – denna dag, denna tid – lämna vårt egna behov – för oss själva - av krafthämtning utanför.
Kanske är det av vikt – att vi fångar vilan för oss själva, för att mer kunna ge till andra under resten av vår tid.

Jag vet att jag behöver vila.
För att näringen skall få tid att omvandlas till energi i min kropp
För övningen skall få möjlighet att omvandlas till erfarenhet och insikt
För att kunskapen skall få tid att utvecklas, formas, reflekteras över
För att mina celler, och alla delar av mig, skall tillföras just det de behöver
Jag vet att jag behöver vila – för att kunna växa

Jag vet.
Du vet.
Herren vet.

Att vi behöver vila.
I trygghetens famn.
Hos Herren.

Rom 8:18 - I längtan.....

Ordet för Idag 2007-08-25
Rom 8:18

I längtan lever vi livet
I visshet lever vi livet

Här och nu
I längtan till bättre
Större
Vackrare
Tryggare
Lugnare

Den härligheten kommer
Sen
Tids nog

Vi vet att den kommer
Mer och mer
Ju mer vi försöker
Leva i Herrens ton

Den kommer
Allteftersom
Närvarande Här

Den kommer
Allteftersom
På olika sätt

Den kommer
Allteftersom
När vi minst anar det

I livet
Och när tiden
För vårt liv
På vår jord
Runnit ut

Vi vet
Att härligheten kommer
När vi lever i Herrens ton

Rom 8:18 - Tids nog....

Ordet för Idag 2007-08-25
Rom 8:18

Tids nog.
Får vi skörda frukterna.
Tids nog.
Får vi komma hem
Tids nog
Får vi uppleva det himmelskt himmelska.

Det är vad vi har framför oss
Det är vår belöning.

Under tiden
I väntan
Får vi göra vårt yttersta
I alla led
På alla sätt
Mot allt och alla vi möter

Tids nog
Får vi uppleva den största av alla belöningar
Den härlighet, som väntar
Som väntar - På oss.
Som väntar – På dig.
Som levt i Herrens tanke

Jesaja 38:1-6 Var trogen...

Ordet för Idag - 2007 08 24
Jesaja 38:1-6

Var trogen
Hela ditt liv
Varje stund

Herren minns dina steg
Herren minns din godhet

Var trogen
Inte för att visa andra din godhet
Utan för din Herres skull
För att det tillför
till honom, till mig - som är din nästa,
till vår jord, och till dig - som är värd allt gott
För att det tillför till var och en
- till det stora värdefulla alltet

Var trogen
Vi skall alla glädjas
över att du belönas
När Herren minns alla dina steg
När Herren minns all din godhet

Jesaja 38:1-6 Herren ser.....

Ordet för Idag 2007-08-24
Jesaja 38:1-6

Herren hör bönen.
Herren ser våndan och längtan.
Herren ser den som gjort gott
Herren ser den som försökt
Herren ser den som tar Herrens ledning på allvar
Herren hör bönen.

Ge inte upp..... 1 kor 10:13

Ordet för Idag 2007-08-23
1 Kor 10:13

Ge inte upp.
Herren hjälper dig.

Vi drabbas, igen och igen, av frestelser i livet.
Frestelser, som stör vår frid.
Frestelser, som inte tillför värde av vikt
Var och en, av sin dos.
Var och en, på sitt sätt

Vi känns ibland inte mäkta.
Det tycks ibland att våndan är för stor.
För stor för att klara av.
Oöverstigligt stort.
Vi frestas att ge upp.
Vi frestas att tro att just vår festelse är den största av alla.
Vi frestas att tro att just vår vånda är den största av alla.

Då, igen
Måste vi stanna
Inse
Igen
Att var och en drabbas av frestelser, svårigheter och våndor
Att var och en drabbas, igen och igen.

Då, igen.
Måste vi stanna.
Inse.
Igen.
Att Herren alltid vandrar vid vår sida.
Vid Din.
Och vid min.
För var och en som bett honom.

Då, igen, skall vi se
Att Herren hjälper oss
Visar oss rätt, var och en, i vår vånda
I vår otillräcklighet.
I vår tvekan.
Visar oss rätt
Till den väg som krävs just nu
Just här. Just nu
För just dig. För just mig
För just oss, var och en
Som glömmer, som tappar sikten, som frestas

Minns.
Att vi alla drabbas
Av frestelsen
Att ingen är förskonad från frestelsens ihärdighet
Minns
Att vi var och en
Kan hjälpa och stötta varandra
Minns
Att Herren vandrar vid din sida
Minns
Att Herren leder dig
Minns
Att åkalla honom
Dag för dag, stund för stund



Herre

Jag minns att du har lovat
Att finnas vid min sida

Jag ber att jag skall minnas det även när frestelsen
frestar mig

Jag ber att jag då inte skall falla
Jag ber att jag då inte skall frestas
Så att jag faller in i frestelsens grepp
Fångas i frestelsens famn

Herre
Jag ber

Låt
Övermåttan,
Avgudarna,
Girigheten,
Egennyttan,
Och annat tillhörande Förfallets väg
Stanna på vederbörligt håll

Jag ber
Att jag kan vända frestelserna ryggen
Och istället vandra på stigen som tillför,

För dig, för mig och för andra på vår jord

Amen

Gör er Inga bekymmer - Filipperbrevet 4:6-7

Ordet för Idag - 2007-08-22
Filipperbrevet 4:6-7

Gör er Inga bekymmer
Ha tillit till Herrens Kraft

Tro
På reflektionens styrka
Samtalets Makt

Tro
Att reflektera över ordet
Skapar styrka
Att samtalet och bönen – till Herren – bygger styrka, insikt, glädje, trygghet
Att tron ger kärlek och värme
Tillför lugn till livet
Tillför kärlek till livet

Vi lär oss
Dag för dag
Livet skapar erfarenheter
I ordet och i samtalet kring erfarenheterna skapas ny klokskap
Och nya spår
Nya insikter
Om vad vi, var och en, kan påverka
Och vad vi – för nu – inte skall oroa oss över.

Låt insikten och klokskapen prägla ditt levnadssätt
Här och nu
Med Guds frid i hela ditt jag.

Prövningar ger styrka - Jakobs Brev 1:5-6

Ordet för Idag 2007-08-21
Jakobs Brev 1:5-6

Tro
Prövning
Uthållighet

Att härdas ger styrka
Prövningar ger styrka
Är det så?
Ibland känns det inte så, när vi står mitt i prövningen
Men när vi tar oss ut på andra sidan så är det oftast så

Då måste vi komma ihåg
Vår tro
Att inte svikta i tron
Att be om hjälp
Att be vår Herre om hjälp
Att be våra nära om hjälp
Att se
Att inte tvivla
Att se att vi kommer starkare ut på andra sidan
Där prövningen gett vika
Där tvivlet bytts mot insikt och vetskap

Tro
Visa styrka i din tro
Tvivla inte
Herren vandrar vid din sida
Låt insikten fylla dig
Låt den inte lämna dig
Ge inte plats för tvivlet

Varje prövning är lättare med hjälp vid din sida
Varje prövning, som du med Herrens hjälp passerar, ger dig insikt om att du inte är ensam
Prövningen gör dig starkare
Härdad. Byggd av en större erfarenhet

Minns
Att du inte är ensam
Minns
Att Herren hela tiden är vid din sida
Han ger, finns, för just dig
Lyssna
Han talar med dig
Just dig.

Utför den uppgift Herren har format dig för....

Ordet för Idag - 2007-08-20
Jeremia 1:6-8

Herren har format dig
Herren har utvalt dig

Gå – dit Herren sänt dig
Utför den uppgift Herren har format dig för
Gör
Sätt inte upp egna hinder
Låt inte din omgivning hindra dig
Låt inte Jante bygga murar mot de stigar som Herren skapat

Gör – just det, som just Din kallelse är

Herren är med dig
Han har format dig
Han har utvalt just dig
Till just den uppgiften
Just för att du Är just så som Du Är

Var trygg i Insikten att Herren skapat och format
Var trygg i att Herren bär – just dig

Herren har skapat dig
Givit dig Dina förutsättningar att göra just Det
Det – som är din Kallelse
Det – som är din Uppgift
Var inte rädd
Gör
Herren hjälper
Är
Vid din sida

Matteus 21:28-31 (Lukas 18:9-14)

Ordet för idag 2007 - 0708014 - Tro & Liv

Matteus 21:28-31 (Lukas 18:9-14)

Minns.
Att Herren ser din tanke.
Minns.
Att Herren känner vårt innersta.
Minns.
Att vi skall göra det vi säger att vi skall göra.
Minns.
Att vi, var och en, skall göra just det, som Herren önskar.
Just det, som Herren ber oss, var och en.

Säg inte ja, för att sedan vandra på andra stigar..
Säg inte ja, för att sedan i lättja eller ögontjäneri låta bli..
Säg inte ja, av obetänksamhet, för att sedan bara glömma bort.

Vi är skapade ur Gott.
Vi är skapade för att Göra Gott.
Vi är skapade för att bygga Broar och visa Kärlek.
Vi är skapade för att Leva
Leva Tillsammans – som ett enda Folk.
Tillsammans.

Inte för att skapa murar.
Inte för att visa småaktighet.
Inte för att göra våra medmänniskor ledsna.
Inte för att stjäla och bruka våld i förhållande till vandra.

Säg Ja, till den kallelse som ropar
Följ stigen
Fostra
Lär

Säj Ja, till den kallelse som ropar
Visa kärlek, förlåtelse och förståelse
Visa din Tro
Lev, som du lär.
Låt Tro och Liv, gå hand i hand
Inte var för sig.
Utan hand i hand.
Varje dag. Varje stund
I Varje tanke. I Varje handling.

Herre
Hjälp mig
Led mig
Gör din stig tydlig för mig

Herre
Hjälp mig att leva som jag lär
Jag tror på ditt ord, din kärlek och din omsorg
Jag vill inget högre att vandra på din stig

Förlåt mig, när jag inte följer tanken
Förlåt mig, när jag säger Ja, men vandrar åt ett annat håll
Förlåt mig, när jag handlar tvärs emot

Herre
Led mig
Hjälp mig att leva som jag lär

Amen

Solen strålar sakta....

Solen strålar sakta
Värmer
Tillför
Fyller med kraft

Som eftertanken
av de kloka orden
De som lämnar
Avund och Uteslutande
Utanför

De som får oss att
Se
Med Klokskapens och Omsorgens ögon

De som lämnar det
omåttliga vid sidan om

Och istället fyller var och en
med Kärlekens Kraft
till sig själv
till varandra
och till var och en
i tillförande takt

Kor 12:20-27 (Ordet för idag 070809)

Kor 12:20-27

Igen finner vi orden om delarna i helheten. Igen finner vi orden om det som Gud har skapat. Delarna, de viktiga delarna, som gör den stora och goda helheten. Delarna, de viktiga delarna, som gör att helheten kan fungera på bästa sätt.
Kompletterande tillsammans.

Vi alla, kan inte göra samma saker. Vi alla, är duktiga på olika saker. Vi skall göra just det som är tänkt, finurligt tänkt och uträknat, att vi skall göra. Det vi har utrustats med – var och en. Utrustats med, för att helheten skall fungera på bästa sätt. Ingen är bättre. Ingen är sämre. Inget är större. Inget är mindre. Allt är av vikt.

Om vi av någon anledning ändå skulle finna att något eller någon är sämre eller mindre, så är det än mer viktigt att visa särskild respekt för detta, dessa, denna. Kanske i insikt om att ingen är bättre, eller större. I insikt om vi alla är lika. Lika mycket värda inför varandra och inför Gud. Lika viktiga inför varandra och inför Gud.

Vi är alla en enhet. En del av vår helhet.
För att helheten skall fungera, måste vi vårda delarna tillsammans.
När någon lider. När någon går sönder. När något trasslar. Måste vi alla se och dela det trasiga, sorgen, bristen. Laga tillsammans. I omsorgens tecken.
När någon gläds. När någon lyckas. Måste vi alla se och dela glädjen. Låta den växa tillsammans. Dela – för än större glädje. I omsorgens tecken.

Vi tillhör alla helheten. Vi är alla nödvändiga för att helheten skall fungera. Ingen kan väljas bort. Ingen kan motas ut i ingemanslandet. Då skadas helheten. Den får ett skrap, som tär.

Herre.
Hjälp oss att se.
Varje del i helheten.
Herre.
Hjälp oss dela sorgen och glädjen
Med varandra
Herre
Hjälp oss att fånga varandras förmågor
Till det bästa för varandra, var och en
Till det bästa för helheten
Amen

Nådens Gåvor - 10.e sönd e. Trefaldighet

Nådens Gåvor
Rom 12:3-8
Matt 18-18-22

Nådens Gåvor.
Dina gåvor - tilldelade av Gud.

Romarbrevet

Gud har Givit oss våra egenskaper och förutsättningar.
Format oss, skapat - som en väsentlig del av helheten.
Var och en har en uppgift i sammanhanget.
Var och en är skapad med särskilda förmågor.

Meningen är - att du skall göra det du är Skapad för.
Din roll i helheten.
Meninge är - att jag skall göra det jag är Skapad för.
Min roll i helheten.
Meningen är att vår nästa skall göra det han/hon är skapad för.
Dens roll i helheten.

Finn din roll. Utveckla den. Gör!
Var samtidigt varsam.
Låt även de övriga finna och utveckla sin roll. Göra!
Låt även de övriga ta del och vara en del av den helhet som vår Gud har skapat.

Det är återkommande och tydligt i vår bok - bibeln - att vi, var och en, är av väsentligt värde.
Att vi, var och en , har en uppgift.
Att vi, var och en, har unika gåvor - som en del av en fungerande helhet.
Som en del av ett fungerande arbetslag.

Låt var och en blomstra och växa med sina uppgifter.
Låt var och en visa och göra, del del av glädjen att få göra och bistå.

Har du funnit din roll?
Har du funnit de uppgifter Gud har Skapat dig för?
Kan du göra och utveckla detta med glädje?

Har du delat med dig och släppt in din nästa i Gemenskapen?
Eller har du blivit störd när någon "tagit" eller stört ditt revir? - När någon har klivit in på "ditt" område?

Har du då tänkt att det vara var ditt, eller har du förstått vikten av att dela med sig för att fler skall kunna få del av helheten - eller för att fler skall kunna bistå i uppgifter att få helheten än större?

Jag tror att Herrens önskan är att världens Alla folk skall vara ett enda folk - en enhet tillsammans.
Tillsammans!

Jag tror att det är detta vi har att arbeta för.
Att vi alla är en del av vår enhet tillsammans.
Ett folk.
Under Herrens ledning.

Finn din roll.
Utveckla den.
Gör.
Låt din nästa finna sin roll.
Utveckla den.
Göra.
Visa generositet mot varandra.
Hjälp och uppmuntra.
Bjud in.
Visa Kärlekens Kraft.
Gör.

Använd dina gåvor! - Nådens Gåvor - på det sätt som Herren Tänkt när han format dig för din plats i vår stora Gemenskap.

Gör!
Använd!
Med Kärlek och med Glädje!

Tack, Herre.
För de Gåvor du har givit mig.
Förlåt mig.
För min oförmåga att oftare nyttja dem på bästa sätt - för vårt allas bästa.
Tack, Herre.
För att du leder mig
på bästa sätt
för att jag skall kunna lära mig
att se mina gåvor
och använda dem rätt.
Amen

Matteus

Gud
Formar och Skapar
Fostrar och Förlåter

Gud
Vill att vi lever som han tänkt
Som han tänkt för oss
var och en

Gud
Vill
att vi visar varsamhet mot vår nästa
att vi förstår att vi inte skall sätta oss själva högre än någon annan
att vi förstår att även vår nästa,
och inte bara vi själva, kan göra misstag - igen och igen
att vi förstår att även vår nästa vill bli förlåten för sina misstag och tankefel,
precis som vi, var och en, vill bli förlåtna
för en ny dag
för ett nytt försök
för en en bättre dag

Herre
Led mig

på din stig
Idag
och varje
dag
Amen

Goda Förvaltare

Goda Förvaltare
9.e söndagen efter Trefaldighet = 5 augusti 2007
Ef 4:20-28
Lukas 12_42-48

Herre, Ge Mig Kraft att leva i Din Tanke.
Ge Mig Styrka att inte Svikta.
Låt Mig, varje enskild stund, inse att jag skall vandra varje steg utan hämnd, avund, ilska, snikenhet, trångsynt eller förbannelse mot någon eller något.
Låt mig istället, varje stund, vara en god Förvaltare av Ditt Ord, Ditt Handlingssätt - som varande min Livsregel.
Att leva i frid med människor, djur och natur. Att leva i frid med mig själv. Att leva i frid med företeelser och tankar.
Herre, Ge mig Kraft att vara en God Förvaltare - under hela min Stund här på jorden.

Amen

Var en God förvaltare, av det du har, det du kan, det du utrustats med.
Använd all din tanke, all din kraft till just det du är duktig på.
Det Herren har utrustat dig med.

Hjälp din nästa.
Med kärleken som ledstjärna.
Med omsorgen om allt levande på vår jord som prioritering ett på vår färd.
Utan första tanke på egen vinning.

Vi skall inte glömma oss själva och vårt eget väl.
Vi skall inte glömma våra barn, föräldrar och vänner.
Men kanske skall vi oxå lyfta blicke och se mer
- runt omkring oss.
Här nära, och strax bortanför.
Här nära, och långt där borta i främmande land.
Kanske skall vi inse vikten av
- och ansvaet för
- att vi, var och en, delar med oss av just det vi kan.
Just det - de unika gåvor och förutsättningar - vi,
var och en, har utrustats med.
I den unika individ vi är.
Här och nu.

Kanske skall vi oxå inse vikten av - och ansvaret för - att vi,
var och en,
delar med oss av platsen och tiden för att låta någon annan verka
och visa sina förutsättningar.
Som varande en viktig kugge för driften av Herrens Skapelse.
Framåt.
Dag för Dag.

En God Förvaltare börjar idag.
Inte imorgon.
En God Förvaltare.
Ser. Tänker. Är.
Ständigt i Herrens Fotspår.
En God Förvaltare.
Bygger hela tiden vidare på Hela vår bild
om vad som är Rätt.
Rätt Levnadssätt.
Rätt för vår nästa - i omsorg och kärlek.
Rätt för vår värld - i omsorg och kärlek.
Inte med början imorgon.
Utan med början nu.
Varje stund.
Alltid.
För allas välgång.
Tillsammans.

Herre, Fyll oss.
Fyll mig.
Med Kraft.
Att vara en God Förvaltare.
Idag, imorgon och varje stund under min tid på jorden.
Amen

Efesierbrevet 2:8-10

Efesierbrevet 2:8-10
Ordet för Idag - 2007-07-04

Räddade.
För att Herren förlåter.
Just för att du Tror.

Gud har skapat dig, just så som du är.
När du tagit emot.
När du Tror.
När du är med i Kristi Gemenskap.
Just då är du Räddad.
Du är Förvandlad.
Du är beredd att göra det Gud skapat dig för.
Du är beredd att göra de Goda Gärningar Gud Skapat dig för och tänkt att du skall Utföra.

Herre
Tack, för din förlåtelse.
Förlåt,
Min ofullkomlighet.

Tack, för att jag får en ny chans idag.

Herre,
Ge mig ett nytt uppdrag idag.
Att utföra
- för dig
- för min nästa
- för vår jord
- för denna dag

Herre,
Välsigna och skydda Världens Alla Folk
och särskilt alla de barn som har det tufft av olika skäl.

Amen

Jeremia 1:5-8 Du är Utvald, särskilt Formad.

2007-07-04 – Ordet för idag, 2007. Jeremia 1:5-8

Jeremia
Jeremia levde på 500-talet f.kr, under Judarikets sista tid. Förgäves kämpade han för rättfärdighet och trofasthet. Han försökte – utan framgång – väcka kungen till insikt.
Han skrev också till dem som förts bort att de skulle rota sig i det främmande landet,
eftersom återvändandet inte låg i deras livstid. [1]

Jeremia 1:5-8

Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig,
Innan du kom ut ur modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag;
att vara profet för folken.

Men jag svarade;
Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung!

Då sade Herren till mig:
Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig
och säg det jag befaller dig!
Låt dem inte skrämma dig,
ty jag är med dig och
jag skall rädda dig, säger Herren.

Du är skapad. Du är skapad och formad för något speciellt. Uttänkt. Just för dig.
Du är utvald. Specifikt utvald. Just du.
Herren utvalde dig. Herren formade dig. Till att vara just du. Till att vara just den specifika individ som just du är. Formad just så. Formad i moderlivet. Till en unik individ. Till att vara just du.
I moderlivet fick du ett uppdrag. Att utföra. Just utifrån dig, just utifrån hur du har formats. Just utifrån hur du har skapats.

För mig känns det tröstefullt. Att veta att jag skapats just så här. Att det funnits en mening med att skapa mig just så här. Med en del goda egenskaper, och med en del helt nippriga egenskaper.

Under alla de stunder när jag tvekat och våndats över mina negativa egenskaper, under alla de dagar jag upplevt tröstlöshet för att jag inte burit tillräcklig kraft för strid i livet – har jag glömt jag är skapad just så här. Uttänkt, just för mig. Ibland kan meningen vara svårsedd, men ur perspektivet och insikten att vi är skapade och formade, särskilt uttänkta, så måste det vara tröstefullt att inse att det faktiskt finns en mening även med de förutsättningar som vi inte alltid fyller en godartat funktion i våra liv. Det kanske är just det motstånd vi behöver för att försöka mer, skapa mer, göra mer. Det kanske är just det motstånd vi behöver för att ändra riktning, och tydligare se vad vi är skapade för. Det kanske är just det motstånd som gör att vi åstadkommer – i sinom tid – just det vi är tänkta att göra, vårt uppdrag här på vår jord, under vår tid i denna värld.

Vi skall inte protestera mot Herrens uppdrag. Vi skall göra just det som vi är utsedda för. Vi skall inte upprätta motstånd. Vi skall helt enkelt göra just det vi är kallade att göra. Just när vi är kallade att göra, just detta. Just detta, som Herren har bett oss att göra. Låt inte världen skrämma dig. Låt inte folket skrämma dig. Låt inte omständigheterna skrämma dig. Herren är med dig, Herren går vid din sida. Herren fångar dig och leder dig.

I hela tanken kring oss, kring dig, kring Gud - finns en ansvarsram, som utgår ifrån att var och en tar ansvar för sig själv och sina handlingar. Utan att döma vår nästa. I denna tanke tar Gud ansvar för det han skapat, när han hela tiden går vid vår sida, fostrar och leder det han skapat. Räddar oss, söker oss och är med oss.

Herre.
Tack, för att du har format mig
Tack, för att du tänkt ut en uppgift till mig
Tack, för att du leder mig i din riktning
Tack, för att du bygger styrka i mig för att utföra ditt uppdrag – just för det du utsett mig att göra
Tack, för att du är med mig
Tack, för att du räddar mig
Amen.

[1] Bibeln, Cordia 2001

Jesaja 50:4

2007-07-02
Jesaja 50:4 (Ordet för idag - 2007)

Herren Gud har gett mig en lärjunges tunga,
så att jag kan inge den trötte mod.
Varje morgon gör han mitt öra villigt
att lyssna på lärjungars vis.

Lyssna på texten.
Lyssna på ordet.
Lyssna på innebörden.
Av det budskap som når oss, varje morgon, varje dag och varje kväll.

Lyssna.
När lärjungen talar.
Uppmärksamt och eftertänksamt.
Nyfiket.
Strävande, längtande efter mer.
Låt orden fylla dig
De ord, som kommer från vår Gud.
De ord, som var och en har betydelse för vårt liv och tankesätt.

Herre
Fyll oss var och en med kraft
Att lyssna på Ordet.
Fyll oss var och en med kraft
Att inte tröttna.
Fyll oss var och en med kraft
Att lyssna uppmärksamt och eftertänksamt
På Skriftens alla ord.

Herre
Fyll mig med kraft
Att inte tröttna. Att bära mod. Att våga.
Att verka för dig och med dig, varje dag.
Amen

Att inte döma....

Välkomna till andakt, här idag, mitt i den vackra sommaren.

Vi inleder vår stund med en vacker sommarpsalm. En psalm som ofta spelas vid skolavslutningar. En psalm som talar om sommaren som kommer och är - och påminner oss om den nåd som finns. Vi sjunger - Den blomstertid nu kommer, psalm nr 199.


Fjärde söndagen efter Trefaldighet (2007-07-01)
Att inte döma

Sakarja 7:8-10
Romarbrevet 14:11-14
Johannesevangeliet 8:1-11

Alla ska stå till svars för sina egna handlingar
inför Gud.
Sluta därför att döma varandra.
Säg istället till er själva:
Vi ska aldrig mer göra något
som kan få en troende
bror eller syster att synda. (Romarbrevet)

Gud är den som dömer, fostrar och leder oss.
Det är inte vår roll – att döma.
Det är inte din och min roll.
Det är bara Guds roll.

När jag tänker efter så är det väldigt skönt, att det är så.
Just i detta, har vi bara ansvar för oss själva.
Inför Gud.

Vi har att stå till svars för våra handlingar, våra egna handlingar.
Inför oss själva – för att kunna stå till svars inför Gud.

Vi behöver inte, kan inte, skall inte - stå till svars för andras handlingar.
Ansvaret som faller på oss är bara våra egna handlingar.
Våra egna handlingar kan vi styra, dem kan vi påverka, dem kan vi förändra och göra något åt.
Just de handlingarna – som vi själva kan styra och förändra - måste vi själva ta ansvar för.
Inte för någon annans handlingar.
Bara våra egna.

När jag tänker efter igen, så är det verkligen väldigt skönt, att det är så det skall vara.
Det är verkligen en nog så mäktig uppgift.
Att ta ansvar för sina egna handlingar.

Det känns viktigt att begrunda vårt, mitt och ditt – var och ens - levnadssätt.
Det känns viktigt att se hur vi lever, verkar och gör.
Det känns viktigt att ständigt försöka leva så gott och hänsynsfullt som bara är praktiskt möjligt.
Det känns viktigt att leva just så som Herren har tänkt.

Jag kan begrunda ditt sätt och handlande, se hur det kan påverka mig, se hur jag kan påverka dig – men jag kan inte döma. Du kan på samma sätt begrunda mitt – men vi bör avstå från att döma.
Jag – och du - har istället att begrunda vårt egna sätt och handlande – och försöka göra bättring i allt det som brustit. Brustit - dag för dag, stund för stund. I tanke, i handling, i livets göranden

Det finns ord som tyder på att räkenskapens tid kommer när vår tid på jorden är ute. Att det är då vi skall avlägga räkenskap inför Gud. För mig kan det inte vara så. För mig måste det vara att avlägga räkenskaper inför Gud varje dag, varje stund.
Att leva med det.
Att tänka på hur vi lever.
Att begrunda. Igen och igen.
För möjlighet att förändra, göra bättring, försöka på nytt.

Att varje dag se. Lägga fram. Begrunda.
Att se hur jag, idag, har levt mitt liv.
Att se hur jag, idag, har verkat för att göra gott för människor och jord.
Att se om jag, idag, har dömt någon - fast det inte är min uppgift.

Att varje dag avlägga räkenskaper inför Gud blir ett sätt att Summera.
Att finna klokskap och råd.
Att finna en möjlighet, ett sätt, att börja om.
Igen.
På nytt.
Till en ny dag.

Alltså skall var och en av oss avlägga räkenskap
Inför Gud
Låt oss därför inte längre döma varandra
Istället skall ni se till att ni inte
kommer någon broder att snava eller falla.
(Romarbrevet)

Istället för att döma.
Låt oss hjälpa varandra.
Låt oss sprida vänlighet, hjälpsamhet och kärlek omkring oss
Låt oss sprida gott – i syfte att göra gott för vår nästa och för vår värld.
Så att vår nästa, och vi själva, inte hamnar i otakt med varandra eller med den tanke som Herren tänkte när han skapade oss för just den uppgift vi finns här för att göra.

Istället för att döma.
Kan vi försöka se hur vi på bästa sätt kan göra för att inte någon annan skall slira fel på sin vandring genom livet, att inte medverka till att fresta eller lura någon – medvetet eller omedvetet – att snava eller falla på livets vandring.

Den av er som är fri från synd
skall kasta första stenen på henne.
(Johannesevangeliet)

Berättelsen om kvinnan som begått äktenskapsbrott. Vars straff var stening.
Visst är det viktigt att följa lagens bestämmelser. Men det är också viktigt att vara barmhärtig och visa förlåtelse. Jesus är barmhärtig - förstår och förlåter – visar en stor empati. Herren är den som har att döma. Vår lott är inte att döma. Vår lott är att hjälpa varandra och göra gott, i denna värld som inte är så lätt att leva i alla gånger.

Nog är det så – att vi inte förmått klara alla våra hittillsvarande dagar utan att snubbla och slira fel.
Nog är det så – att vi inte kan hävda, utan att fara med en god dos osanning, att vi är fria från synd och skuld.
Nog är det så – att vi därmed inte kan, även om vi ibland förirrar oss och tycker att vi kan, kasta den första stenen och döma vår nästa.
Nog är det så att det är fantastiskt att det än finns tid att reflektera, summera och begrunda – för att kunna be vår Herre om förlåtelse och igen försöka leva en stund utan vånda för vår otillräcklighets skull.
Nog är det så att det finns trygghet i tanken kring ordet som vi läser i texterna från bibeln idag.

Herre.
Hjälp oss att minnas.
Att vi inte skall döma andra.
Hjälp oss att minnas.
Hur vi skall verka och leva.

Herre.
Tack, för din godhet.
Att ge oss en chans på nytt.
Att påminnas varje dag.
Om din tanke.
Om vårt ansvar.

Herre.
Tack, för allt det goda i livet.
Tack, för påminnelserna och de förnyade förutsättningarna.

Amen

Vi avslutar med en psalm i förtröstan och trygghet.
Psalm nr 249 – Blott en dag, ett ögonblick i sänder.

Herren välsignar oss och beskyddar oss
Herren låter sitt ansikte lysa mot oss och visar oss nåd
Herren vänder sitt ansikte till oss och ger oss sin fred
I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn
Amen

Midsommardagen 2007

Midsommardagen 2007

”Skapelsen”

Job 12:7-13
Apostlagärningarna 17:22-31
Matteusevangeliet 6:25-30

Herren skapade.
Allt på vår jord.

Han skapade
Himmel och hav.
Mörker och ljus.
Fiskar och sköldpaddor.
Fåglar och ormar
Han skapade dig
Han skapade mig

Han skapade
Allt på vår jord.

Han skapade
Tiden och platsen
Uppgiften för oss

Han skapade
Ordet
För oss att leva med
För oss att leva i

Han skapade
vår sommar och vår höst
Vår vinter och vår vår

Nu. Står vi här. Mitt i sommarens brus.
Mitt i den fantastiska Skapelsen.

Mitt i sommarens fantastiska värme och dess återkommande fantastiska sommarregn.
Mitt i fåglarnas kvitter, humlornas surr och traktorns brus. Med blomster som vi byggt vår midsommarkrans, klätt stången och lagt i längtans tanke under kudden.

Vi står här. Mitt i det som Herren har skapat. Mitt i vår Midsommardröm.

Midsommarnatten är lång och ljus. Flaggan hänger i topp runt i bygden. Det firas, och det gläds. Det äts och det njuts. Vi fylls av sommarens och värmens kraft. Vi fylls av kraft av samvaro från vänner och familj, av nära och kära.

Vi fylls också av kraft av ungarnas skrapade knän och skrattande befriande bus. Med skratten som kiknar och känns. Liksom vi gör av livets gråt av glädje, och också av dess gråt av sorg. Det känns inte alltid så, men när sorgen läkt och lagt sig till vila, så fylls vi ofta av en ny sorts kraft, en ny sorts styrka som gör oss redo på nytt.

Det finns många som söker sin helande kraft i naturen. Det finns många som söker den i Herrens ord. Det finns många som söker den i tystnad. Det finns också många som söker den i samtal. Det finns många som söker – utan att veta riktigt vad – och det finns många som vet precis hur det skall vara.

Gemensamt kanske är att vi söker den från den plats vi står, det läge vi står mitt i, var och en, just nu. Från det du är, skapat till, slipat till genom livets händelser, utvecklats till genom lycka och sorg – just nu, denna dag – denna skapelsens dag, vår Midsommardag.

För mig, här och nu, är det en trygghet att veta vem som skapat. Att han skapat. Midsommarnatten. Sommarens prakt. Och Ordets makt.

För mig är det en trygghet att läsa. Lyssna och läsa. Det ger mig styrka. Det tillför. Det helar och bygger. Det verkar och gör.

Det skapar, som skapelsen skapats.

Herre
Tack, för sommarens blomster och kvitter
Tack, för vinden i flaggan som hyllar vår Midsommardag
Tack, för ungarnas skratt och kiknande bus
Tack, för ljuset och sommarens lätta regn
Tack, för värmen och vattnet i havet för busande lek
Tack, för vilan och stärkande kraft
Amen

Lukas 12:22-34

Torsdag 21 juni 2007
Ordet för idag - 2007
Lukas 12.22-34
Oroa dig inte. Lägg tid och kraft på det som är Viktigt. Lägg övrigt åt sidan.

Om er Skatt finns i Himlen - Då kommer också ert Hjärta och era Tankar att vara där.

En underbar text. Så sann & så klok.

Visst måstevi arbete och skapa förutsättningar för bo och mat i magen. Visst måste vi "oroa oss" så att vi gör det vi måste. - Men inte så att vi jagar överflöd och "lyx" som inte skapar Gott för den Jord som vår Herre har skapat. Och inte så att oron tär och förgör, skapar oro i sig.

När vi följer i Herrens spår, vandrar vid hans sida - finner vi kanske att jagkten är alldeles onödig, att jakten är just tärande. När jakten på mer och oron för det inte nödvändiga fyller vår dag - hur skall vi då hinna ta oss tid för bön, samtal och tanke till vår riktiga Kraft. Till Han som håller om oss, håller i oss och styr oss dit vi ska.... Till han som förser oss med styrka. Styrka att klara just det faktiskt nödvändiga i våra liv. Det nödvändiga som Han har utsett oss för.

Det är dags att Stanna. Det är dags att Se.
Att tiden är kommen - just nu..
att göra
att verka
att se
att lyssna

på budskapet
på tanken
på uppmaningen
på Herrens Kraft.

Det är dags att förstå..

Hur litet det är värt att oroa sig för allt sådant vi inte kan göra något åt.
Låt Herren styra våra steg.

Hur mycket är är värt att finna trygghet och tillit.
Låt Herren styra våra steg.

Hur litet det är värt med Rikedom på Jorden, när Tryggheten ändå sätts på spel. När något ändå alltid saknas. När vi alltid jagar efter mer.

Hur mycket det är värt - att låta Herren styra våra steg.

Herre
Hjälp mig
Hjälp oss
Alla
Att sluta jaga flyktig Rikedom

Hjälp oss
Att lyssna till dig
Fyll oss med Kraft
Att aldrig Tvivla på din fantastiska förmåga
Att ge oss det vi behöver
Till oss alla
Varje dag.
Amen

Matteus 6:19-21

Ordet för Idag 2007
Onsdag den 20 juni 2007
Matteus 6:19-21

Samla inte Rikedomar här på jorden….
Samla dina Skatter i himlen….
För om din Skatt finns i himlen,
Då kommer också ditt hjärta och dina tankar att vara där.

Så lätt det är att tro att lyckan ligger i pengars rikedom. Ju mer desto mer.

Så lätt det är att tro att lyckan är gjord när man har dator, bil, hus och lyxig tv.

Så lätt det är att tro att allt blir bra och lugnt, bara jag tjänar lite, lite mer.

Så lätt det är att tro, att barnen blir lyckligast av alla om jag köper. Dyrt och Massor.

Så lätt det är att tro. Men så konstigt det blir, när något ändå fattas. När tomheten och jakten ändå finns kvar.

Då kan man undra. Vad som saknas. Varför det inte riktigt blev så bra.

Pengar och saker föder hets och jakt. Girighet efter mer. Girighet efter mycket. Det är en mänsklig natur. Begriplig, men märklig. Vi är olika – vi är giriga efter olika saker. Det är mänskligt, men märkligt märkligt.

Kan vi vara utan? Kan vi lägga hjärta och tanke på annan plats? Kan vi styra vår Girighet åt annat håll?

Vår Far står för Gott. För värme. För ledning. För föda. För omsorg.

När jag – vi – lyssnar och är. När vi ser att det bär. Så ser vi att det är just det som är av värde. Att finna just det som bär. Bär dig. Bär mig. Tryggt i sin famn.

Vi vinner oerhört mycket mer. Än miljon på miljon. Än Guld och Diamanter.
Vi vinner trygghet. Vi vinner lärdom. Vi vinner frid.

Låt dig nöjas, med det du har.
Stanna. Jaga inte pengars makt på jorden.
Vänd din blick och din tanke.
Mot himlens prakt.
Låt dig fyllas av Andens kraft.

Lukas 18:18-30

19 juni 2007 - Ordet för idag 2007
Lukas 18:18-30

Det finns bara en som är Gud och det är Gud. Och hans bud kan du redan; Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap. Du ska inte mörda. Du ska inte stjäla. Du ska inte ljuga eller vittna falskt. Visa respekt för dina föräldrar.

Tack, Gode Gud
För påminnelsen
Igen och igen
Om att du är God
Om dina självklara bud,
Som ser så lätta ut – men är så svåra att klara.

Du skall inte vara otrogen i ditt äktenskap – klarar jag nog bäst av buden. Om jag jämställer min roll som sambo, med en roll som hustru – att inte i tanke eller handling gå till någon annan, så är det budet ok i uppfyllelsegrad.

Med nästa – Du skall inte mörda – går det sämre. Jag mördar kraft hos människor genom ordval och handling. Jag mördar kraft genom att inte se, höra och förstå hela dig och hela din tanke. Jag sörjer min oförmåga. Jag ber om mod och kunskap att skapa bättring mot dig. Jag ber att jag lär mig att inte mörda mer.

Och nästa bud – Du skall inte stjäla – skapar svårmod. Vi lånar telefonen av vår arbetsgivare, vi får med oss en mapp, eller ett kuvert. Är det ok, eller en faktisk stöld. Finns det andra stölder som vi inte ser? En idé som någon annan sått, som jag gör till min, eller du gör till din – utan att ära den som sått? Tid och kunskap som tillhör någon annan, men som jag – eller du - nyttjar utan att se att jag – eller du - tar? Att stjäla lust och glädje från mig själv? Att stjäla lust och glädje från min nästa. Känns lika grymt som att stjäla pengar eller konkreta ting. Jag sörjer min oförmåga. Jag ber om mod och kunskap. Jag ber om tålamod att göra på ett annat sätt. Jag ber att jag lär mig att inte stjäla mer.

Du skall inte ljuga eller vittna falskt – är också svårt. När vi rättfärdigare oss själva genom att vrida på orden lite grann. När vi säger som det passar just där – och på något annat sätt just här. Jag ser att varje ord värderas av dig, på ett annat sätt än det görs av mig. Vitt, svart och grått – av samma ord, kommer något helt annat ut, av dig och av mig. Ett ord blir en lögn, eller tystnaden blir en lögn – av slarv, med avsikt, eller i brist på omsorgens ansvarstagande mod. Den lilla, kanske vita, smiter över gränsen, som är ljust, ljust går. Den riskerar att växa, ändra skepnad – från ljust till något annat, som blir det skira vitas absoluta motsats. Jag ber att jag lär mig att bara tala utan grå nyanser. Klart vitt, utan att skada, utan att lura – vare sig dig, mig själv eller någon annan som jag möter på min färd genom livet.

Det sista budet – påminnelsen – i dagens text hänvisar till mina föräldrar och respekten för dem. Den är lätt, men ändå väldigt svår. Den är lätt när vi tänker lika. Den är lätt när de ser. Den är svår när jag tänker fel, den är svår när jag talar fel. Den är svår när jag inte ser.

Dem – och min far i himlen – skall jag ära. Vårda. Visa omsorg. Tänk – så lätt jag glämmer, och tro mig vara mer. Jag ber om påminnelsen. Jag ber om insikt av vikt. Att minnas – varje dag, varje stund – budet som ber mig att visa respekt för er som bistått i uppgiften att göra Herrens plan möjlig. Att skapa mig – för uppgift i Herrens tjänst.

Buden.
Så lätt.
Så rakt.
Så enkelt.
Men ändå så ouppnåeligt svårt.

Vilken trygghet.
Vilken glädje.
Vilka under.
Att se.
Att förstå.
Att jag idag, denna nya dag.
Kan be om förlåt.
Kan be om att få försöka igen.
Försöka – mer – igen.
Att följa Herrens bud.
Vilken trygghet.
Vilken glädje.
Vilka under.
Att se.
Att förstå.
Att Gud är Godheten själv.
Han låter mig – försöka igen.