Jesaja 38:1-6 Herren ser.....

Ordet för Idag 2007-08-24
Jesaja 38:1-6

Herren hör bönen.
Herren ser våndan och längtan.
Herren ser den som gjort gott
Herren ser den som försökt
Herren ser den som tar Herrens ledning på allvar
Herren hör bönen.

Ge inte upp..... 1 kor 10:13

Ordet för Idag 2007-08-23
1 Kor 10:13

Ge inte upp.
Herren hjälper dig.

Vi drabbas, igen och igen, av frestelser i livet.
Frestelser, som stör vår frid.
Frestelser, som inte tillför värde av vikt
Var och en, av sin dos.
Var och en, på sitt sätt

Vi känns ibland inte mäkta.
Det tycks ibland att våndan är för stor.
För stor för att klara av.
Oöverstigligt stort.
Vi frestas att ge upp.
Vi frestas att tro att just vår festelse är den största av alla.
Vi frestas att tro att just vår vånda är den största av alla.

Då, igen
Måste vi stanna
Inse
Igen
Att var och en drabbas av frestelser, svårigheter och våndor
Att var och en drabbas, igen och igen.

Då, igen.
Måste vi stanna.
Inse.
Igen.
Att Herren alltid vandrar vid vår sida.
Vid Din.
Och vid min.
För var och en som bett honom.

Då, igen, skall vi se
Att Herren hjälper oss
Visar oss rätt, var och en, i vår vånda
I vår otillräcklighet.
I vår tvekan.
Visar oss rätt
Till den väg som krävs just nu
Just här. Just nu
För just dig. För just mig
För just oss, var och en
Som glömmer, som tappar sikten, som frestas

Minns.
Att vi alla drabbas
Av frestelsen
Att ingen är förskonad från frestelsens ihärdighet
Minns
Att vi var och en
Kan hjälpa och stötta varandra
Minns
Att Herren vandrar vid din sida
Minns
Att Herren leder dig
Minns
Att åkalla honom
Dag för dag, stund för stund



Herre

Jag minns att du har lovat
Att finnas vid min sida

Jag ber att jag skall minnas det även när frestelsen
frestar mig

Jag ber att jag då inte skall falla
Jag ber att jag då inte skall frestas
Så att jag faller in i frestelsens grepp
Fångas i frestelsens famn

Herre
Jag ber

Låt
Övermåttan,
Avgudarna,
Girigheten,
Egennyttan,
Och annat tillhörande Förfallets väg
Stanna på vederbörligt håll

Jag ber
Att jag kan vända frestelserna ryggen
Och istället vandra på stigen som tillför,

För dig, för mig och för andra på vår jord

Amen

Gör er Inga bekymmer - Filipperbrevet 4:6-7

Ordet för Idag - 2007-08-22
Filipperbrevet 4:6-7

Gör er Inga bekymmer
Ha tillit till Herrens Kraft

Tro
På reflektionens styrka
Samtalets Makt

Tro
Att reflektera över ordet
Skapar styrka
Att samtalet och bönen – till Herren – bygger styrka, insikt, glädje, trygghet
Att tron ger kärlek och värme
Tillför lugn till livet
Tillför kärlek till livet

Vi lär oss
Dag för dag
Livet skapar erfarenheter
I ordet och i samtalet kring erfarenheterna skapas ny klokskap
Och nya spår
Nya insikter
Om vad vi, var och en, kan påverka
Och vad vi – för nu – inte skall oroa oss över.

Låt insikten och klokskapen prägla ditt levnadssätt
Här och nu
Med Guds frid i hela ditt jag.

Prövningar ger styrka - Jakobs Brev 1:5-6

Ordet för Idag 2007-08-21
Jakobs Brev 1:5-6

Tro
Prövning
Uthållighet

Att härdas ger styrka
Prövningar ger styrka
Är det så?
Ibland känns det inte så, när vi står mitt i prövningen
Men när vi tar oss ut på andra sidan så är det oftast så

Då måste vi komma ihåg
Vår tro
Att inte svikta i tron
Att be om hjälp
Att be vår Herre om hjälp
Att be våra nära om hjälp
Att se
Att inte tvivla
Att se att vi kommer starkare ut på andra sidan
Där prövningen gett vika
Där tvivlet bytts mot insikt och vetskap

Tro
Visa styrka i din tro
Tvivla inte
Herren vandrar vid din sida
Låt insikten fylla dig
Låt den inte lämna dig
Ge inte plats för tvivlet

Varje prövning är lättare med hjälp vid din sida
Varje prövning, som du med Herrens hjälp passerar, ger dig insikt om att du inte är ensam
Prövningen gör dig starkare
Härdad. Byggd av en större erfarenhet

Minns
Att du inte är ensam
Minns
Att Herren hela tiden är vid din sida
Han ger, finns, för just dig
Lyssna
Han talar med dig
Just dig.

Utför den uppgift Herren har format dig för....

Ordet för Idag - 2007-08-20
Jeremia 1:6-8

Herren har format dig
Herren har utvalt dig

Gå – dit Herren sänt dig
Utför den uppgift Herren har format dig för
Gör
Sätt inte upp egna hinder
Låt inte din omgivning hindra dig
Låt inte Jante bygga murar mot de stigar som Herren skapat

Gör – just det, som just Din kallelse är

Herren är med dig
Han har format dig
Han har utvalt just dig
Till just den uppgiften
Just för att du Är just så som Du Är

Var trygg i Insikten att Herren skapat och format
Var trygg i att Herren bär – just dig

Herren har skapat dig
Givit dig Dina förutsättningar att göra just Det
Det – som är din Kallelse
Det – som är din Uppgift
Var inte rädd
Gör
Herren hjälper
Är
Vid din sida

Matteus 21:28-31 (Lukas 18:9-14)

Ordet för idag 2007 - 0708014 - Tro & Liv

Matteus 21:28-31 (Lukas 18:9-14)

Minns.
Att Herren ser din tanke.
Minns.
Att Herren känner vårt innersta.
Minns.
Att vi skall göra det vi säger att vi skall göra.
Minns.
Att vi, var och en, skall göra just det, som Herren önskar.
Just det, som Herren ber oss, var och en.

Säg inte ja, för att sedan vandra på andra stigar..
Säg inte ja, för att sedan i lättja eller ögontjäneri låta bli..
Säg inte ja, av obetänksamhet, för att sedan bara glömma bort.

Vi är skapade ur Gott.
Vi är skapade för att Göra Gott.
Vi är skapade för att bygga Broar och visa Kärlek.
Vi är skapade för att Leva
Leva Tillsammans – som ett enda Folk.
Tillsammans.

Inte för att skapa murar.
Inte för att visa småaktighet.
Inte för att göra våra medmänniskor ledsna.
Inte för att stjäla och bruka våld i förhållande till vandra.

Säg Ja, till den kallelse som ropar
Följ stigen
Fostra
Lär

Säj Ja, till den kallelse som ropar
Visa kärlek, förlåtelse och förståelse
Visa din Tro
Lev, som du lär.
Låt Tro och Liv, gå hand i hand
Inte var för sig.
Utan hand i hand.
Varje dag. Varje stund
I Varje tanke. I Varje handling.

Herre
Hjälp mig
Led mig
Gör din stig tydlig för mig

Herre
Hjälp mig att leva som jag lär
Jag tror på ditt ord, din kärlek och din omsorg
Jag vill inget högre att vandra på din stig

Förlåt mig, när jag inte följer tanken
Förlåt mig, när jag säger Ja, men vandrar åt ett annat håll
Förlåt mig, när jag handlar tvärs emot

Herre
Led mig
Hjälp mig att leva som jag lär

Amen

Solen strålar sakta....

Solen strålar sakta
Värmer
Tillför
Fyller med kraft

Som eftertanken
av de kloka orden
De som lämnar
Avund och Uteslutande
Utanför

De som får oss att
Se
Med Klokskapens och Omsorgens ögon

De som lämnar det
omåttliga vid sidan om

Och istället fyller var och en
med Kärlekens Kraft
till sig själv
till varandra
och till var och en
i tillförande takt

Kor 12:20-27 (Ordet för idag 070809)

Kor 12:20-27

Igen finner vi orden om delarna i helheten. Igen finner vi orden om det som Gud har skapat. Delarna, de viktiga delarna, som gör den stora och goda helheten. Delarna, de viktiga delarna, som gör att helheten kan fungera på bästa sätt.
Kompletterande tillsammans.

Vi alla, kan inte göra samma saker. Vi alla, är duktiga på olika saker. Vi skall göra just det som är tänkt, finurligt tänkt och uträknat, att vi skall göra. Det vi har utrustats med – var och en. Utrustats med, för att helheten skall fungera på bästa sätt. Ingen är bättre. Ingen är sämre. Inget är större. Inget är mindre. Allt är av vikt.

Om vi av någon anledning ändå skulle finna att något eller någon är sämre eller mindre, så är det än mer viktigt att visa särskild respekt för detta, dessa, denna. Kanske i insikt om att ingen är bättre, eller större. I insikt om vi alla är lika. Lika mycket värda inför varandra och inför Gud. Lika viktiga inför varandra och inför Gud.

Vi är alla en enhet. En del av vår helhet.
För att helheten skall fungera, måste vi vårda delarna tillsammans.
När någon lider. När någon går sönder. När något trasslar. Måste vi alla se och dela det trasiga, sorgen, bristen. Laga tillsammans. I omsorgens tecken.
När någon gläds. När någon lyckas. Måste vi alla se och dela glädjen. Låta den växa tillsammans. Dela – för än större glädje. I omsorgens tecken.

Vi tillhör alla helheten. Vi är alla nödvändiga för att helheten skall fungera. Ingen kan väljas bort. Ingen kan motas ut i ingemanslandet. Då skadas helheten. Den får ett skrap, som tär.

Herre.
Hjälp oss att se.
Varje del i helheten.
Herre.
Hjälp oss dela sorgen och glädjen
Med varandra
Herre
Hjälp oss att fånga varandras förmågor
Till det bästa för varandra, var och en
Till det bästa för helheten
Amen

Nådens Gåvor - 10.e sönd e. Trefaldighet

Nådens Gåvor
Rom 12:3-8
Matt 18-18-22

Nådens Gåvor.
Dina gåvor - tilldelade av Gud.

Romarbrevet

Gud har Givit oss våra egenskaper och förutsättningar.
Format oss, skapat - som en väsentlig del av helheten.
Var och en har en uppgift i sammanhanget.
Var och en är skapad med särskilda förmågor.

Meningen är - att du skall göra det du är Skapad för.
Din roll i helheten.
Meninge är - att jag skall göra det jag är Skapad för.
Min roll i helheten.
Meningen är att vår nästa skall göra det han/hon är skapad för.
Dens roll i helheten.

Finn din roll. Utveckla den. Gör!
Var samtidigt varsam.
Låt även de övriga finna och utveckla sin roll. Göra!
Låt även de övriga ta del och vara en del av den helhet som vår Gud har skapat.

Det är återkommande och tydligt i vår bok - bibeln - att vi, var och en, är av väsentligt värde.
Att vi, var och en , har en uppgift.
Att vi, var och en, har unika gåvor - som en del av en fungerande helhet.
Som en del av ett fungerande arbetslag.

Låt var och en blomstra och växa med sina uppgifter.
Låt var och en visa och göra, del del av glädjen att få göra och bistå.

Har du funnit din roll?
Har du funnit de uppgifter Gud har Skapat dig för?
Kan du göra och utveckla detta med glädje?

Har du delat med dig och släppt in din nästa i Gemenskapen?
Eller har du blivit störd när någon "tagit" eller stört ditt revir? - När någon har klivit in på "ditt" område?

Har du då tänkt att det vara var ditt, eller har du förstått vikten av att dela med sig för att fler skall kunna få del av helheten - eller för att fler skall kunna bistå i uppgifter att få helheten än större?

Jag tror att Herrens önskan är att världens Alla folk skall vara ett enda folk - en enhet tillsammans.
Tillsammans!

Jag tror att det är detta vi har att arbeta för.
Att vi alla är en del av vår enhet tillsammans.
Ett folk.
Under Herrens ledning.

Finn din roll.
Utveckla den.
Gör.
Låt din nästa finna sin roll.
Utveckla den.
Göra.
Visa generositet mot varandra.
Hjälp och uppmuntra.
Bjud in.
Visa Kärlekens Kraft.
Gör.

Använd dina gåvor! - Nådens Gåvor - på det sätt som Herren Tänkt när han format dig för din plats i vår stora Gemenskap.

Gör!
Använd!
Med Kärlek och med Glädje!

Tack, Herre.
För de Gåvor du har givit mig.
Förlåt mig.
För min oförmåga att oftare nyttja dem på bästa sätt - för vårt allas bästa.
Tack, Herre.
För att du leder mig
på bästa sätt
för att jag skall kunna lära mig
att se mina gåvor
och använda dem rätt.
Amen

Matteus

Gud
Formar och Skapar
Fostrar och Förlåter

Gud
Vill att vi lever som han tänkt
Som han tänkt för oss
var och en

Gud
Vill
att vi visar varsamhet mot vår nästa
att vi förstår att vi inte skall sätta oss själva högre än någon annan
att vi förstår att även vår nästa,
och inte bara vi själva, kan göra misstag - igen och igen
att vi förstår att även vår nästa vill bli förlåten för sina misstag och tankefel,
precis som vi, var och en, vill bli förlåtna
för en ny dag
för ett nytt försök
för en en bättre dag

Herre
Led mig

på din stig
Idag
och varje
dag
Amen

Goda Förvaltare

Goda Förvaltare
9.e söndagen efter Trefaldighet = 5 augusti 2007
Ef 4:20-28
Lukas 12_42-48

Herre, Ge Mig Kraft att leva i Din Tanke.
Ge Mig Styrka att inte Svikta.
Låt Mig, varje enskild stund, inse att jag skall vandra varje steg utan hämnd, avund, ilska, snikenhet, trångsynt eller förbannelse mot någon eller något.
Låt mig istället, varje stund, vara en god Förvaltare av Ditt Ord, Ditt Handlingssätt - som varande min Livsregel.
Att leva i frid med människor, djur och natur. Att leva i frid med mig själv. Att leva i frid med företeelser och tankar.
Herre, Ge mig Kraft att vara en God Förvaltare - under hela min Stund här på jorden.

Amen

Var en God förvaltare, av det du har, det du kan, det du utrustats med.
Använd all din tanke, all din kraft till just det du är duktig på.
Det Herren har utrustat dig med.

Hjälp din nästa.
Med kärleken som ledstjärna.
Med omsorgen om allt levande på vår jord som prioritering ett på vår färd.
Utan första tanke på egen vinning.

Vi skall inte glömma oss själva och vårt eget väl.
Vi skall inte glömma våra barn, föräldrar och vänner.
Men kanske skall vi oxå lyfta blicke och se mer
- runt omkring oss.
Här nära, och strax bortanför.
Här nära, och långt där borta i främmande land.
Kanske skall vi inse vikten av
- och ansvaet för
- att vi, var och en, delar med oss av just det vi kan.
Just det - de unika gåvor och förutsättningar - vi,
var och en, har utrustats med.
I den unika individ vi är.
Här och nu.

Kanske skall vi oxå inse vikten av - och ansvaret för - att vi,
var och en,
delar med oss av platsen och tiden för att låta någon annan verka
och visa sina förutsättningar.
Som varande en viktig kugge för driften av Herrens Skapelse.
Framåt.
Dag för Dag.

En God Förvaltare börjar idag.
Inte imorgon.
En God Förvaltare.
Ser. Tänker. Är.
Ständigt i Herrens Fotspår.
En God Förvaltare.
Bygger hela tiden vidare på Hela vår bild
om vad som är Rätt.
Rätt Levnadssätt.
Rätt för vår nästa - i omsorg och kärlek.
Rätt för vår värld - i omsorg och kärlek.
Inte med början imorgon.
Utan med början nu.
Varje stund.
Alltid.
För allas välgång.
Tillsammans.

Herre, Fyll oss.
Fyll mig.
Med Kraft.
Att vara en God Förvaltare.
Idag, imorgon och varje stund under min tid på jorden.
Amen

Efesierbrevet 2:8-10

Efesierbrevet 2:8-10
Ordet för Idag - 2007-07-04

Räddade.
För att Herren förlåter.
Just för att du Tror.

Gud har skapat dig, just så som du är.
När du tagit emot.
När du Tror.
När du är med i Kristi Gemenskap.
Just då är du Räddad.
Du är Förvandlad.
Du är beredd att göra det Gud skapat dig för.
Du är beredd att göra de Goda Gärningar Gud Skapat dig för och tänkt att du skall Utföra.

Herre
Tack, för din förlåtelse.
Förlåt,
Min ofullkomlighet.

Tack, för att jag får en ny chans idag.

Herre,
Ge mig ett nytt uppdrag idag.
Att utföra
- för dig
- för min nästa
- för vår jord
- för denna dag

Herre,
Välsigna och skydda Världens Alla Folk
och särskilt alla de barn som har det tufft av olika skäl.

Amen

Jeremia 1:5-8 Du är Utvald, särskilt Formad.

2007-07-04 – Ordet för idag, 2007. Jeremia 1:5-8

Jeremia
Jeremia levde på 500-talet f.kr, under Judarikets sista tid. Förgäves kämpade han för rättfärdighet och trofasthet. Han försökte – utan framgång – väcka kungen till insikt.
Han skrev också till dem som förts bort att de skulle rota sig i det främmande landet,
eftersom återvändandet inte låg i deras livstid. [1]

Jeremia 1:5-8

Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig,
Innan du kom ut ur modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag;
att vara profet för folken.

Men jag svarade;
Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung!

Då sade Herren till mig:
Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig
och säg det jag befaller dig!
Låt dem inte skrämma dig,
ty jag är med dig och
jag skall rädda dig, säger Herren.

Du är skapad. Du är skapad och formad för något speciellt. Uttänkt. Just för dig.
Du är utvald. Specifikt utvald. Just du.
Herren utvalde dig. Herren formade dig. Till att vara just du. Till att vara just den specifika individ som just du är. Formad just så. Formad i moderlivet. Till en unik individ. Till att vara just du.
I moderlivet fick du ett uppdrag. Att utföra. Just utifrån dig, just utifrån hur du har formats. Just utifrån hur du har skapats.

För mig känns det tröstefullt. Att veta att jag skapats just så här. Att det funnits en mening med att skapa mig just så här. Med en del goda egenskaper, och med en del helt nippriga egenskaper.

Under alla de stunder när jag tvekat och våndats över mina negativa egenskaper, under alla de dagar jag upplevt tröstlöshet för att jag inte burit tillräcklig kraft för strid i livet – har jag glömt jag är skapad just så här. Uttänkt, just för mig. Ibland kan meningen vara svårsedd, men ur perspektivet och insikten att vi är skapade och formade, särskilt uttänkta, så måste det vara tröstefullt att inse att det faktiskt finns en mening även med de förutsättningar som vi inte alltid fyller en godartat funktion i våra liv. Det kanske är just det motstånd vi behöver för att försöka mer, skapa mer, göra mer. Det kanske är just det motstånd vi behöver för att ändra riktning, och tydligare se vad vi är skapade för. Det kanske är just det motstånd som gör att vi åstadkommer – i sinom tid – just det vi är tänkta att göra, vårt uppdrag här på vår jord, under vår tid i denna värld.

Vi skall inte protestera mot Herrens uppdrag. Vi skall göra just det som vi är utsedda för. Vi skall inte upprätta motstånd. Vi skall helt enkelt göra just det vi är kallade att göra. Just när vi är kallade att göra, just detta. Just detta, som Herren har bett oss att göra. Låt inte världen skrämma dig. Låt inte folket skrämma dig. Låt inte omständigheterna skrämma dig. Herren är med dig, Herren går vid din sida. Herren fångar dig och leder dig.

I hela tanken kring oss, kring dig, kring Gud - finns en ansvarsram, som utgår ifrån att var och en tar ansvar för sig själv och sina handlingar. Utan att döma vår nästa. I denna tanke tar Gud ansvar för det han skapat, när han hela tiden går vid vår sida, fostrar och leder det han skapat. Räddar oss, söker oss och är med oss.

Herre.
Tack, för att du har format mig
Tack, för att du tänkt ut en uppgift till mig
Tack, för att du leder mig i din riktning
Tack, för att du bygger styrka i mig för att utföra ditt uppdrag – just för det du utsett mig att göra
Tack, för att du är med mig
Tack, för att du räddar mig
Amen.

[1] Bibeln, Cordia 2001

Jesaja 50:4

2007-07-02
Jesaja 50:4 (Ordet för idag - 2007)

Herren Gud har gett mig en lärjunges tunga,
så att jag kan inge den trötte mod.
Varje morgon gör han mitt öra villigt
att lyssna på lärjungars vis.

Lyssna på texten.
Lyssna på ordet.
Lyssna på innebörden.
Av det budskap som når oss, varje morgon, varje dag och varje kväll.

Lyssna.
När lärjungen talar.
Uppmärksamt och eftertänksamt.
Nyfiket.
Strävande, längtande efter mer.
Låt orden fylla dig
De ord, som kommer från vår Gud.
De ord, som var och en har betydelse för vårt liv och tankesätt.

Herre
Fyll oss var och en med kraft
Att lyssna på Ordet.
Fyll oss var och en med kraft
Att inte tröttna.
Fyll oss var och en med kraft
Att lyssna uppmärksamt och eftertänksamt
På Skriftens alla ord.

Herre
Fyll mig med kraft
Att inte tröttna. Att bära mod. Att våga.
Att verka för dig och med dig, varje dag.
Amen

Att inte döma....

Välkomna till andakt, här idag, mitt i den vackra sommaren.

Vi inleder vår stund med en vacker sommarpsalm. En psalm som ofta spelas vid skolavslutningar. En psalm som talar om sommaren som kommer och är - och påminner oss om den nåd som finns. Vi sjunger - Den blomstertid nu kommer, psalm nr 199.


Fjärde söndagen efter Trefaldighet (2007-07-01)
Att inte döma

Sakarja 7:8-10
Romarbrevet 14:11-14
Johannesevangeliet 8:1-11

Alla ska stå till svars för sina egna handlingar
inför Gud.
Sluta därför att döma varandra.
Säg istället till er själva:
Vi ska aldrig mer göra något
som kan få en troende
bror eller syster att synda. (Romarbrevet)

Gud är den som dömer, fostrar och leder oss.
Det är inte vår roll – att döma.
Det är inte din och min roll.
Det är bara Guds roll.

När jag tänker efter så är det väldigt skönt, att det är så.
Just i detta, har vi bara ansvar för oss själva.
Inför Gud.

Vi har att stå till svars för våra handlingar, våra egna handlingar.
Inför oss själva – för att kunna stå till svars inför Gud.

Vi behöver inte, kan inte, skall inte - stå till svars för andras handlingar.
Ansvaret som faller på oss är bara våra egna handlingar.
Våra egna handlingar kan vi styra, dem kan vi påverka, dem kan vi förändra och göra något åt.
Just de handlingarna – som vi själva kan styra och förändra - måste vi själva ta ansvar för.
Inte för någon annans handlingar.
Bara våra egna.

När jag tänker efter igen, så är det verkligen väldigt skönt, att det är så det skall vara.
Det är verkligen en nog så mäktig uppgift.
Att ta ansvar för sina egna handlingar.

Det känns viktigt att begrunda vårt, mitt och ditt – var och ens - levnadssätt.
Det känns viktigt att se hur vi lever, verkar och gör.
Det känns viktigt att ständigt försöka leva så gott och hänsynsfullt som bara är praktiskt möjligt.
Det känns viktigt att leva just så som Herren har tänkt.

Jag kan begrunda ditt sätt och handlande, se hur det kan påverka mig, se hur jag kan påverka dig – men jag kan inte döma. Du kan på samma sätt begrunda mitt – men vi bör avstå från att döma.
Jag – och du - har istället att begrunda vårt egna sätt och handlande – och försöka göra bättring i allt det som brustit. Brustit - dag för dag, stund för stund. I tanke, i handling, i livets göranden

Det finns ord som tyder på att räkenskapens tid kommer när vår tid på jorden är ute. Att det är då vi skall avlägga räkenskap inför Gud. För mig kan det inte vara så. För mig måste det vara att avlägga räkenskaper inför Gud varje dag, varje stund.
Att leva med det.
Att tänka på hur vi lever.
Att begrunda. Igen och igen.
För möjlighet att förändra, göra bättring, försöka på nytt.

Att varje dag se. Lägga fram. Begrunda.
Att se hur jag, idag, har levt mitt liv.
Att se hur jag, idag, har verkat för att göra gott för människor och jord.
Att se om jag, idag, har dömt någon - fast det inte är min uppgift.

Att varje dag avlägga räkenskaper inför Gud blir ett sätt att Summera.
Att finna klokskap och råd.
Att finna en möjlighet, ett sätt, att börja om.
Igen.
På nytt.
Till en ny dag.

Alltså skall var och en av oss avlägga räkenskap
Inför Gud
Låt oss därför inte längre döma varandra
Istället skall ni se till att ni inte
kommer någon broder att snava eller falla.
(Romarbrevet)

Istället för att döma.
Låt oss hjälpa varandra.
Låt oss sprida vänlighet, hjälpsamhet och kärlek omkring oss
Låt oss sprida gott – i syfte att göra gott för vår nästa och för vår värld.
Så att vår nästa, och vi själva, inte hamnar i otakt med varandra eller med den tanke som Herren tänkte när han skapade oss för just den uppgift vi finns här för att göra.

Istället för att döma.
Kan vi försöka se hur vi på bästa sätt kan göra för att inte någon annan skall slira fel på sin vandring genom livet, att inte medverka till att fresta eller lura någon – medvetet eller omedvetet – att snava eller falla på livets vandring.

Den av er som är fri från synd
skall kasta första stenen på henne.
(Johannesevangeliet)

Berättelsen om kvinnan som begått äktenskapsbrott. Vars straff var stening.
Visst är det viktigt att följa lagens bestämmelser. Men det är också viktigt att vara barmhärtig och visa förlåtelse. Jesus är barmhärtig - förstår och förlåter – visar en stor empati. Herren är den som har att döma. Vår lott är inte att döma. Vår lott är att hjälpa varandra och göra gott, i denna värld som inte är så lätt att leva i alla gånger.

Nog är det så – att vi inte förmått klara alla våra hittillsvarande dagar utan att snubbla och slira fel.
Nog är det så – att vi inte kan hävda, utan att fara med en god dos osanning, att vi är fria från synd och skuld.
Nog är det så – att vi därmed inte kan, även om vi ibland förirrar oss och tycker att vi kan, kasta den första stenen och döma vår nästa.
Nog är det så att det är fantastiskt att det än finns tid att reflektera, summera och begrunda – för att kunna be vår Herre om förlåtelse och igen försöka leva en stund utan vånda för vår otillräcklighets skull.
Nog är det så att det finns trygghet i tanken kring ordet som vi läser i texterna från bibeln idag.

Herre.
Hjälp oss att minnas.
Att vi inte skall döma andra.
Hjälp oss att minnas.
Hur vi skall verka och leva.

Herre.
Tack, för din godhet.
Att ge oss en chans på nytt.
Att påminnas varje dag.
Om din tanke.
Om vårt ansvar.

Herre.
Tack, för allt det goda i livet.
Tack, för påminnelserna och de förnyade förutsättningarna.

Amen

Vi avslutar med en psalm i förtröstan och trygghet.
Psalm nr 249 – Blott en dag, ett ögonblick i sänder.

Herren välsignar oss och beskyddar oss
Herren låter sitt ansikte lysa mot oss och visar oss nåd
Herren vänder sitt ansikte till oss och ger oss sin fred
I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn
Amen

Midsommardagen 2007

Midsommardagen 2007

”Skapelsen”

Job 12:7-13
Apostlagärningarna 17:22-31
Matteusevangeliet 6:25-30

Herren skapade.
Allt på vår jord.

Han skapade
Himmel och hav.
Mörker och ljus.
Fiskar och sköldpaddor.
Fåglar och ormar
Han skapade dig
Han skapade mig

Han skapade
Allt på vår jord.

Han skapade
Tiden och platsen
Uppgiften för oss

Han skapade
Ordet
För oss att leva med
För oss att leva i

Han skapade
vår sommar och vår höst
Vår vinter och vår vår

Nu. Står vi här. Mitt i sommarens brus.
Mitt i den fantastiska Skapelsen.

Mitt i sommarens fantastiska värme och dess återkommande fantastiska sommarregn.
Mitt i fåglarnas kvitter, humlornas surr och traktorns brus. Med blomster som vi byggt vår midsommarkrans, klätt stången och lagt i längtans tanke under kudden.

Vi står här. Mitt i det som Herren har skapat. Mitt i vår Midsommardröm.

Midsommarnatten är lång och ljus. Flaggan hänger i topp runt i bygden. Det firas, och det gläds. Det äts och det njuts. Vi fylls av sommarens och värmens kraft. Vi fylls av kraft av samvaro från vänner och familj, av nära och kära.

Vi fylls också av kraft av ungarnas skrapade knän och skrattande befriande bus. Med skratten som kiknar och känns. Liksom vi gör av livets gråt av glädje, och också av dess gråt av sorg. Det känns inte alltid så, men när sorgen läkt och lagt sig till vila, så fylls vi ofta av en ny sorts kraft, en ny sorts styrka som gör oss redo på nytt.

Det finns många som söker sin helande kraft i naturen. Det finns många som söker den i Herrens ord. Det finns många som söker den i tystnad. Det finns också många som söker den i samtal. Det finns många som söker – utan att veta riktigt vad – och det finns många som vet precis hur det skall vara.

Gemensamt kanske är att vi söker den från den plats vi står, det läge vi står mitt i, var och en, just nu. Från det du är, skapat till, slipat till genom livets händelser, utvecklats till genom lycka och sorg – just nu, denna dag – denna skapelsens dag, vår Midsommardag.

För mig, här och nu, är det en trygghet att veta vem som skapat. Att han skapat. Midsommarnatten. Sommarens prakt. Och Ordets makt.

För mig är det en trygghet att läsa. Lyssna och läsa. Det ger mig styrka. Det tillför. Det helar och bygger. Det verkar och gör.

Det skapar, som skapelsen skapats.

Herre
Tack, för sommarens blomster och kvitter
Tack, för vinden i flaggan som hyllar vår Midsommardag
Tack, för ungarnas skratt och kiknande bus
Tack, för ljuset och sommarens lätta regn
Tack, för värmen och vattnet i havet för busande lek
Tack, för vilan och stärkande kraft
Amen

Lukas 12:22-34

Torsdag 21 juni 2007
Ordet för idag - 2007
Lukas 12.22-34
Oroa dig inte. Lägg tid och kraft på det som är Viktigt. Lägg övrigt åt sidan.

Om er Skatt finns i Himlen - Då kommer också ert Hjärta och era Tankar att vara där.

En underbar text. Så sann & så klok.

Visst måstevi arbete och skapa förutsättningar för bo och mat i magen. Visst måste vi "oroa oss" så att vi gör det vi måste. - Men inte så att vi jagar överflöd och "lyx" som inte skapar Gott för den Jord som vår Herre har skapat. Och inte så att oron tär och förgör, skapar oro i sig.

När vi följer i Herrens spår, vandrar vid hans sida - finner vi kanske att jagkten är alldeles onödig, att jakten är just tärande. När jakten på mer och oron för det inte nödvändiga fyller vår dag - hur skall vi då hinna ta oss tid för bön, samtal och tanke till vår riktiga Kraft. Till Han som håller om oss, håller i oss och styr oss dit vi ska.... Till han som förser oss med styrka. Styrka att klara just det faktiskt nödvändiga i våra liv. Det nödvändiga som Han har utsett oss för.

Det är dags att Stanna. Det är dags att Se.
Att tiden är kommen - just nu..
att göra
att verka
att se
att lyssna

på budskapet
på tanken
på uppmaningen
på Herrens Kraft.

Det är dags att förstå..

Hur litet det är värt att oroa sig för allt sådant vi inte kan göra något åt.
Låt Herren styra våra steg.

Hur mycket är är värt att finna trygghet och tillit.
Låt Herren styra våra steg.

Hur litet det är värt med Rikedom på Jorden, när Tryggheten ändå sätts på spel. När något ändå alltid saknas. När vi alltid jagar efter mer.

Hur mycket det är värt - att låta Herren styra våra steg.

Herre
Hjälp mig
Hjälp oss
Alla
Att sluta jaga flyktig Rikedom

Hjälp oss
Att lyssna till dig
Fyll oss med Kraft
Att aldrig Tvivla på din fantastiska förmåga
Att ge oss det vi behöver
Till oss alla
Varje dag.
Amen

Matteus 6:19-21

Ordet för Idag 2007
Onsdag den 20 juni 2007
Matteus 6:19-21

Samla inte Rikedomar här på jorden….
Samla dina Skatter i himlen….
För om din Skatt finns i himlen,
Då kommer också ditt hjärta och dina tankar att vara där.

Så lätt det är att tro att lyckan ligger i pengars rikedom. Ju mer desto mer.

Så lätt det är att tro att lyckan är gjord när man har dator, bil, hus och lyxig tv.

Så lätt det är att tro att allt blir bra och lugnt, bara jag tjänar lite, lite mer.

Så lätt det är att tro, att barnen blir lyckligast av alla om jag köper. Dyrt och Massor.

Så lätt det är att tro. Men så konstigt det blir, när något ändå fattas. När tomheten och jakten ändå finns kvar.

Då kan man undra. Vad som saknas. Varför det inte riktigt blev så bra.

Pengar och saker föder hets och jakt. Girighet efter mer. Girighet efter mycket. Det är en mänsklig natur. Begriplig, men märklig. Vi är olika – vi är giriga efter olika saker. Det är mänskligt, men märkligt märkligt.

Kan vi vara utan? Kan vi lägga hjärta och tanke på annan plats? Kan vi styra vår Girighet åt annat håll?

Vår Far står för Gott. För värme. För ledning. För föda. För omsorg.

När jag – vi – lyssnar och är. När vi ser att det bär. Så ser vi att det är just det som är av värde. Att finna just det som bär. Bär dig. Bär mig. Tryggt i sin famn.

Vi vinner oerhört mycket mer. Än miljon på miljon. Än Guld och Diamanter.
Vi vinner trygghet. Vi vinner lärdom. Vi vinner frid.

Låt dig nöjas, med det du har.
Stanna. Jaga inte pengars makt på jorden.
Vänd din blick och din tanke.
Mot himlens prakt.
Låt dig fyllas av Andens kraft.

Lukas 18:18-30

19 juni 2007 - Ordet för idag 2007
Lukas 18:18-30

Det finns bara en som är Gud och det är Gud. Och hans bud kan du redan; Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap. Du ska inte mörda. Du ska inte stjäla. Du ska inte ljuga eller vittna falskt. Visa respekt för dina föräldrar.

Tack, Gode Gud
För påminnelsen
Igen och igen
Om att du är God
Om dina självklara bud,
Som ser så lätta ut – men är så svåra att klara.

Du skall inte vara otrogen i ditt äktenskap – klarar jag nog bäst av buden. Om jag jämställer min roll som sambo, med en roll som hustru – att inte i tanke eller handling gå till någon annan, så är det budet ok i uppfyllelsegrad.

Med nästa – Du skall inte mörda – går det sämre. Jag mördar kraft hos människor genom ordval och handling. Jag mördar kraft genom att inte se, höra och förstå hela dig och hela din tanke. Jag sörjer min oförmåga. Jag ber om mod och kunskap att skapa bättring mot dig. Jag ber att jag lär mig att inte mörda mer.

Och nästa bud – Du skall inte stjäla – skapar svårmod. Vi lånar telefonen av vår arbetsgivare, vi får med oss en mapp, eller ett kuvert. Är det ok, eller en faktisk stöld. Finns det andra stölder som vi inte ser? En idé som någon annan sått, som jag gör till min, eller du gör till din – utan att ära den som sått? Tid och kunskap som tillhör någon annan, men som jag – eller du - nyttjar utan att se att jag – eller du - tar? Att stjäla lust och glädje från mig själv? Att stjäla lust och glädje från min nästa. Känns lika grymt som att stjäla pengar eller konkreta ting. Jag sörjer min oförmåga. Jag ber om mod och kunskap. Jag ber om tålamod att göra på ett annat sätt. Jag ber att jag lär mig att inte stjäla mer.

Du skall inte ljuga eller vittna falskt – är också svårt. När vi rättfärdigare oss själva genom att vrida på orden lite grann. När vi säger som det passar just där – och på något annat sätt just här. Jag ser att varje ord värderas av dig, på ett annat sätt än det görs av mig. Vitt, svart och grått – av samma ord, kommer något helt annat ut, av dig och av mig. Ett ord blir en lögn, eller tystnaden blir en lögn – av slarv, med avsikt, eller i brist på omsorgens ansvarstagande mod. Den lilla, kanske vita, smiter över gränsen, som är ljust, ljust går. Den riskerar att växa, ändra skepnad – från ljust till något annat, som blir det skira vitas absoluta motsats. Jag ber att jag lär mig att bara tala utan grå nyanser. Klart vitt, utan att skada, utan att lura – vare sig dig, mig själv eller någon annan som jag möter på min färd genom livet.

Det sista budet – påminnelsen – i dagens text hänvisar till mina föräldrar och respekten för dem. Den är lätt, men ändå väldigt svår. Den är lätt när vi tänker lika. Den är lätt när de ser. Den är svår när jag tänker fel, den är svår när jag talar fel. Den är svår när jag inte ser.

Dem – och min far i himlen – skall jag ära. Vårda. Visa omsorg. Tänk – så lätt jag glämmer, och tro mig vara mer. Jag ber om påminnelsen. Jag ber om insikt av vikt. Att minnas – varje dag, varje stund – budet som ber mig att visa respekt för er som bistått i uppgiften att göra Herrens plan möjlig. Att skapa mig – för uppgift i Herrens tjänst.

Buden.
Så lätt.
Så rakt.
Så enkelt.
Men ändå så ouppnåeligt svårt.

Vilken trygghet.
Vilken glädje.
Vilka under.
Att se.
Att förstå.
Att jag idag, denna nya dag.
Kan be om förlåt.
Kan be om att få försöka igen.
Försöka – mer – igen.
Att följa Herrens bud.
Vilken trygghet.
Vilken glädje.
Vilka under.
Att se.
Att förstå.
Att Gud är Godheten själv.
Han låter mig – försöka igen.

Lukas 18:9-14

2007-06-18 Ordet för Idag

Lukas 18:9-14

Öppna ditt sinne. Lyssna på Herren.

Visa varsamhet i livet.
Visa varsamhet i sinnet.

Du är inte större än din nästa.
Rättfärdiga inte dina övermått, din egen godhet, din egen förträfflighet – så att du i något avseende ser ner på andra. Du är inte till någon del förmer. Du är inte till någon del större. Visa varsamhet, när du gör dig större än någon annan.
Visa ödmjukhet i stora mått.

Men – du är inte heller mindre
Gör dig inte så liten att du inte finns. Du är stor. Du är unik. Du är fantastisk. Du kan. Du kan göra. Du är utsedd att göra.
Visa varsamhet, när du gör dig mindre än någon annan.
Visa ödmjukhet i stora mått.

Två olika sidor.
Av dig. Av mig.
Av innerlig vikt.

”För den som upphöjer sig själv skall förödmjukas,
men den som ödmjukar sig själv skall upphöjas”

Herre
Hjälp mig idag
Att inte göra mig större än min nästa
Hjälp mig idag
Att visa ödmjukhet i stora mått
Amen

En ny dag.....

Tack, Herre
För denna nya dag

En ny dag
med nya händelser
en ny dag
med nytt liv

Tack, Herre
För att du finns med mig idag
hela denna nya dag
i en strävan att leva
som du tänkt att jag ska

Amen

Gud vänder händelser till Gott...

16 juni 2007
Romarbrevet 8:28-30

Vi vet att Gud kan använda varje händelse

till något gott för dem som älskar honom

och enligt hans plan får tillhöra honom.

Lev livet i Kärlek
Så kan varje händelse omvändas till gott.

Bemöt varje människa med kärlek och omsorg
Så bemöts du själv på motsvarande sätt

Lär dig själv att se det goda
i varje händelse som sker i ditt liv

Herren är med oss, stödjer oss, vandrar vid vår sida.
Han kan fånga oss, lyfta oss, glädja oss, vara med oss…
När vi tillhör, när vi lyssnar, när vi stannar.

Just då…
Kan vi se…
Vad han gör i våra liv

Just då…
Kan vi se…
Att han vänder …
Händelser till gott i våra liv…

Ibland kan vi blunda, smita iväg till annat och
glömma att se och lyssna.
Då kan vi förledas att tro – att ingen ser oss, att ingen leder oss,
att ingen bär oss över stock och sten.

Jag vet – nu – att han finns där. Jag hoppas att jag aldrig tvivlar mer.
Jag vet – nu – att han fanns där då, när det var så outsägligt tungt. Då, när mina fötter tog mig till kyrkan och mina forsande tårar tog mig därifrån. Han fanns, men jag såg honom inte. Jag var fångad i en annan kraft och Herren gam mig tid. Tid att våndas, tid att tänka, tid att vända. Tid att se vilken kraft som bär. Dag för dag – till tidens slut.

Lev som Herren tänkt.
Se som Herren ser.
Gör som Herren gör.

Och det Goda Gud vill, är att vi ska bli lika Jesus, hans son.

Gud bestämde nämligen redan från början att de

som tackade jag till att få tillhöra honom,

skulle bli lika Jesus, så att sonen skulle bli

den förstfödde i en lång rad med syskon.

Kanske är det att visa varandra vänlighet och omsorg – både inom och utanför kyrkans väggar.

Kanske är det att bry sig om även de som har det svårt – både inom och utanför kyrkans väggar.

Kanske är det att inte döma eller värdera – oavsett vad, eller vem.

Kanske är det att visa att vår Tro är en aktiv handling – som genererar även något för vår nästa.

Kanske är det att stå vid din nästas sida – till försvar, till glädje, till omsorg – oavsett vad det för med sig för dig.

Så gjorde Jesus. Så vill Herren att vi gör. Låt oss – var och en för sig, och vi alla tillsammans göra just det. Just det – att leva precis så som Jesus gjorde.

Det må vara alldeles omöjligt – kanske. Men vet vi det om vi inte på allvar – oavbrutet – försöker?

Har du idag reflekterat över din dag? Har du – idag – levt din dag som Jesus skulle ha gjort om han levt din dag idag?

Och dem som han i förväg hade bestämt skulle

bli lika sonen,

dem inbjöd också Gud att få tillhöra honom och

lät dem bli skuldfria inför honom.

Och de som blivit skuldfria inför Gud,

skall också få dela hans härlighet.

Det är min övertygelse att den som vandrar med Herren välkomnas av Herren. Ju mer vi vandrar, desto närmare når vi: som två stigar som går parallellt, men närmar sig sakta varandra. Vi lär känna. Det må vara att Herren redan känner oss – men jag känner ju inte honom, helt och fullt.

Ju mer jag vandrar, desto närmare når jag.

Förståelse. För vad som är vad.
Förståelse. För glädje och hopp.
Förståelse. För trygghet och längtan.

Ju mer jag vandrar vid hans sida – desto mer, större, blir min strävan, att leva just så. Lika Jesus.

I tro
I handling
I hjärta
I själ
Som en röd, eller kanske blå, tråd genom livet.

Herre.
Tack, för din ledning
Tack, för att du vänder livets händelser till gott

Tack, för att du lär mig att se
Tydligare
Att jag skall leva Lika Jesus
I tro
I handling
I hjärta
I själv
Genom varje dag, varje stund
Till tidens slut

Amen

Vila - Markus 6:31

14 juni 2007
Markus 6:31

Arbete och undervisning. Kontakter med människor. Aktiv tanke. Samtal. Inspirationen flödar och livet är aktivt. Jesus och hans lärjungar var aktiva i sitt spridande av ordet. Då säger Jesus att de skall vila.

Just det är viktigt. Att vila.
Hörsamma uppmaningen – glöm inte att vila!
Det är fantastiskt att göra, verka och rusa vidare – rida på framgångens våg…
Men vilan är nödvändig.

Jesus sade; ”Kom så drar vi oss undan till en öde plats där ni kan vila er lite.” (Markus 6:31)

Just det är viktigt. Att vila.

Vila
- för att vilan bygger upp kraften på nytt
- för att vilan ger möjlighet till reflektion
- för att vilan ger möjlighet till förkovran och samtal

För att vilan helt enkelt är helt nödvändig.

Så är det med fysisk träning. En aktiv idrottsman eller idrottskvinna som tränar oavbrutet bryter ner sin kropp. Nöter sönder den, nöter ut den. Uppbyggelsen sker i vilan – helandet av muskler och en ny längtan att skapa mer. Vilan kan frustrerar – bygga längtan för mer – men skapar och bygger förutsättningar för en aktiv fortsättning.

Vilan är också nödvändig i vårt arbete. Vi arbetar under många timmar under en dag, vi koncentrerar oss, sliter på kropp och tanke. Gör vårt ytterst att göra vårt bästa. Vi sätter spik och isolering på rätt plats, vi redovisar skatt på rätt sätt, vi ger rätt medicin och rätt råd, vi hjälper barnen på bästa sätt. Det tar kraft – som kräver vila för avi skall orka igen. Och igen. Och igen.

Precis som för arbeten måste vi bygga genom vila. Hela oss såväl fysiskt som psykiskt – för att klara vårt nästa uppdrag.

Samma sak gäller i vårt förhållande till vår tro. Att vila – att vila i – för att växa i tro. Vi lever i en fantastisk tid – men också i en fruktansvärd tid. I vissa avseenden bättre än förr – och i vissa sämre. Vad som bedöms som vad kan inte jag – eller du – yttra oss om. Det är alltför stort och alltför subjektivt.

Att vila i tron kan vara att inse vad som är vad, och hur vi kan förhålla oss. Att vi kan förlika oss och acceptera. Att vi kan handla och påverka. Att vi alltid kan göra – att vi alltid efter en stunds vila och reflektion kan finna ett sätt att göra – påverka – utifrån Tron. Den tro som präglats av Herrens tanke.

Vila är bön.
Vila är Gudstjänst.
Vila är reflektion.
Var för sig, och tillsammans
Vila är alternativet – till det du alltid annars gör.

Om du ”alltid” ber med andra – kan vila vara att be ensam. Om du ofta springer – kan vila vara att paddla kajak. Om du arbetar med medicin eller siffror, kan vila vara att snickra på huset.

Vila kan vara att sova i hängmattan – men också att springa ett maraton. För att bli bättre måste du avstå ibland. Du måste betrakta från håll – och sedan öva igen.

Ibland är vilan förskräckligt frustrerande. Då kan man undra om den gör nytta – men det gör den nog ändå. Den tvingar mig till tanke. Den tvingar mig till en annan aktiv handling.

Herre
Tack, för vilan
Tack, för att du berättar för mig att vilan är viktig.
Tack, för att du påminner mig om det igen.

Herre
Lär oss
Påminn oss
Att ta hand om varandra
Så att vi inte bränner sönder oss,
Vare sig till kropp eller till själ.

Lär oss
Att inse vikten av att vila

Amen

Jag sprang Sthlm Marathon i lördags.
Det var stort och fantastiskt
Jag njöt av känslan att ha gjort detta

Alla råd säger Vila
Men på måndagen tyckte jag mig ha vilat nog
Jag hade fel.

Jag gjorde fel när jag sprang på tisdagen.
På onsdagen kändes något inte rätt
På torsdagen var jag riktigt ordentlig förkyld
Dagens bibelord säger Vila.
Tänk, om jag lyssnat
Då kanske jag hade sluppit denna pina…

Kallelsen till Guds rike....

17 juni 2007 - Andra söndagen efter Trefaldighet

Kallelsen till Guds rike

Femte Mosebok 7:6-9
Romarbrevet 8:28-30
Johannesevangeliet 1:35-46

Välkommen att lyssna och tala om Herrens ord och Herrens kraft
– denna dag, här tillsammans –
i Herrens öppna rum.

Jag ber dig - att du stillar dig.
Jag ber dig - att du samlar dig i ditt lugn.
Jag ber dig - att du lämnar dina bekymmer utanför, för en stund.

Jag ber dig – att du läser, reflekterar över och tar till dig dagens texter, och dagens ord, - reflekterande och närvarande här - utifrån just ditt förhållande till Gud som just du befinner dig i just nu.

Låt Herrens kraft verka, i dig och i ditt liv.

Du skall veta att det är Herren, din Gud,
som är Gud,
den trofaste Gud som håller sitt förbund och visar godhet i tusen släktled
mot dem som älskar honom och håller hans bud.

Herren är här, mitt ibland oss. Han har utvalt de sina. Han är mitt ibland oss.

Vi behöver inte vara perfekta, men vi behöver överlämna oss till honom. Vi behöver lyssna till vad han har att säga – när han kallar oss till sitt rike. Vi behöver lyssna på uppmaningen – när Jesus säger; Följ mig.

Det är en uppmaning som heter duga. Det är en uppmaning som kan leda till den goda världen. Den uppmaningen vill jag följa! Så gott jag bara kan. Dag efter dag.

Att följa honom - är att vandra med honom, att leva med honom, att se honom, att låta honom verka i mig – och därmed i förlängningen också verka i andra. Att följa honom gör en stor skillnad, dag för dag, i jämförelse med att inte följa honom.

När, jag följer Herren – ger det en effekt i mitt liv. Det ger en annan handling. Det ger ett annat levnadssätt. Det ger en längtan och en tanke att mer, och mer, leva såsom Jesus levde. Det ger en längtan att mer och mer leva med kärlek, utan dom. Med omsorg. Utan att slå först, eller slå tillbaka när någon gjort illa. Med kärlek till människor och med kärlek till världen – för att Herrens tänkt oss att vi skall leva så.

Att leva så är värdefullt. Att leva så är viktigt. Värdefullt och viktigt för mig. Värdefullt och viktigt för mänskligheten. Värdefullt och viktigt för kyrkans fortlevnad. Värdefullt och viktigt för naturen.

Det tar tid, och vi slirar dag för dag. Ibland är det hopplöst svårt, men det är ändå värdefullt. Det är viktigt. Man kan undra hur man egentligen kan leva på något annat sätt. Man kan undra på vilket sätt det tillför att göra illa, att svara skarpt, att inte visa kärlek, kärlek och åter kärlek - att inte göra och visa gott. Man kan undra varför det egentligen är nödvändigt att i något hänseende hävda sin rätt. Man kan undra varför det är svårt att visa enkel kärlek och omsorg i förhållande till sin nästa på ett sådant sätt att alla får plats med sina kunskaper och färdigheter i varje enskild miljö. Man kan undra på vilket sätt det tillför att skapa splittring och förstöra, istället för att ena och visa omsorg. Omsorg om människorna du möter, omsorg om människorna som du på ett eller annat sätt påverkar. Omsorg om naturen – luft, mark och vatten - som vi hela tiden tär på genom våra levnadssätt, genom våra handlingar, dag för dag.

Följ mig! - säger Jesus.

Vad innebär det för dig, att Följa Jesus?

Innebär det att du gör det själv, tyst och stilla hemma i din kammare?

Innebär det att du gör det i hela ditt levnadssätt?

Innebär det att du har det med dig varje stund, varje dag?

Innebär det att du fylls av kraften från Herren, varje dag?

Eller innebär det att du väntar, och väntar – på att den skall nå dig – där borta sen?

Följer du Jesus uppmaning?

Min uppmaning till dig är….

Följ Jesus. Väx med Jesus. Lev med Jesus.

Jag ser… att det ger trygghet….
Jag ser… att det ger värde…
Jag ser… att det fyller världens folk med kraft och kärlek…
Jag ser… att det tillför oändligt mycket gott
Jag ser… att ju fler steg jag vandrar, ju fler steg vi alla vandrar…. tillsammans med Jesus.. .. desto närmare kommer vi dit vi ska. Till den tid, till den plats, där Herrens hela frid råder över alla, för alla. Herrens Frid - För alla - oavsett vad, oavsett var.


Herre.
Hjälp oss att se - att vi skall Följa dig
Hjälp oss att se – att vi alla varje dag skall Följa dig.

Hjälp oss att växa med dig och leva med dig.
Varje dag
Till tidens slut
Amen

Skolavslutningstid & sommarlov

Skolavslutningstid och sommarlov

Sommaren är här.
Värmen är ljuvlig - tycker jag - även om många plågas av den. Jag ber att de finner svalka för sin plåga. För miog ger värmen glädje. Det för mig ut i Guds underbara natur. Ut med springfötter, ut med gräsklipparen, ut med promenadtakten och ut med frukostbrickan. Det är - för mig - livgivande och ofantligt tacksamt att få insupa värmen, och ljuset.

Jag kan - särskilt i denna vackra tid - se vilket otroligt vackert land & landskap vi bor i. Jag kan se hur otroligt bra vi - de flesta av oss - har det. Jag kan se att vi har ofantligt stora skäl att glädja oss över allt det fantastiska vi har, här hos oss.

Men ibland krampar sorgen hårt om mitt hjärta. Som när jag läser i tidningen att studenvagnar har vält och flera av de glada studentungdomarna skadats svårt, eller att två ungdomar dött för att de somnat och förgiftats av gaserna de när för romantikens eller känslans skull tänt värmeljus. Sorgen fångar mig oxå starkt när en ung man sprider sjukdom omkring sig när han söker sexuell tillfällig njutning - jag lider med de många, många kvinnor - unga tonårstjejer - som lurats och riskerar livslång medicinering för en stund med en man utan samvete.

Vår värld kan verkligen vara outsägligt vacker, men oxå bära med sig en sådan mängd sorg.

Våra liv består av så otroligt många - små och stora - glädjeämnen, som vi måste minnas när det är vår tur, eller någon näras tur, att drabbas av någos som gör så ont.

Vi alla drabbas. Sjukdomar, olyckshändelser, skilsmässor, sorger. Vi alla drabbas av livets gång. Några hårdare än andra, men vi alla drabbas - av livets gång.

Livets gång är lycka och sorg. Livets gång är sol och regn. Livets gång är framgång och motgång.

Med Herrens Kraft och omsorg om varandra - skall vi vandra genom livet.

Jag ber idag för alla ungdom som har ett sommarlov att disponera med klokskap. Jag ber att de tar livet på allvar även när skolavslutningsglasen höjs till skål. Jag ber att de hjälper varandra när något går på tok.

jag ber att vi alla ber - ser - handlar - när vi ser att risken finns att någon av alla dessa ungdomar med livet framför sig i någon avseende tar skada. Jag ber att vi finns - aktivt - till hands för den som behöver vår kraft.

Herre.
Jag ber.
Styrk oss i denna uppgift.
Ge oss handlingskraft.
Amen.

Herre, följ mig idag.....

5 juni 2007
Apg 2:38-39

Lämna synden och vänd om till Gud…
Ni skall då få Guds heliga Ande som gåva.
Det gäller alla som tackar ja – till inbjudan att få tillhöra Herren.

Var och en kan välja stig i sitt liv. Stigarna är många och vi tvingas välja dag för dag, stund för stund. Ibland är valen lätta, men ibland hamnar vi på kanten till fel. Det kan vara smått och på sitt sätt obetydligt – men det kan också smitta till något annat.

När vi tackar Ja till att vandra på Herrens stig bör vi kanske följa den tanken…ordentligt.

Att lämna synden och vända sig till Gud innebär många och långa samtal. Samtal med och om Herrens själv. Samtal om vad som är vad och om hur det är möjligt att undvika att slira in på stigar som inte är riktigt rätta. Gränsdragningar, bedömningar, bön, undervisning, samtal. Inte en gång, utan gång på gång.

Jag märker att ju mer jag läser, talar och lyssnar – desto mer vill jag … läsa, tala och lyssna. Det ger en vilja att ”leva mer” i det goda. Att vara och att verka. Att se och att göra, utan att slira. Att medverka i det Kristna livet i syfte att verka för en bättre tid, ett bättre liv, med Herrens tanke och gärning som det viktiga och riktiga i vågskålen.

Jag ser att jag ”slirar” i tanke och handling – varje dag.

När jag avslutar min dag, i samtal med Herren – och konstaterar att jag igen på något sätt har brustit. I smått eller i stort, eller i något som ter sig smått, men ändå är alltför stort – har jag igen brustit. Det är en vånda! Men samtidigt är då tillhörigheten till Herren en möjlighet.

En möjlighet att stanna. Reflektera. Konstatera brister. Be om förlåtelse. Och gå vidare. Igen och på nytt.

Vi måste också visa våra medmänniskor att vi har förstått att vi har felat. – för att klara våra mänskliga relationer. Det får inte försummas. Lika lite som vårt samtal med Herren får försummas.

Herre.
Följ mig idag.
Håll mig nära dig.
Låt mig inte slira iväg på syndens stig.
Låt mig stanna i varje val – och finna de rätta tankarna och handlingssätten.
Varje gång!

Herre.
Följ mig idag.
Håll mig nära dig.
Amen.