Tankar för dagen....

Låt oss vandra i ljuset tillsammans...

2012-02-06T18:52:00.001+01:00

Men om vi vandrar i ljuset,
liksom han är i ljuset,
då har vi gemenskap med varandra,

och blodet från Jesus, hans son,
renar oss från all synd. (1 Joh 1:7)

Låt oss ändra texten, eller i tanken och i handlingen. Låt oss istället tänka, säga och känna, som i att göra - när vi vandrar i ljuset, inte med ett men eller med ett om, utan när - som att vi faktiskt gör.

När vi vandrar i ljuset - just där han är. Då har vi gemenskap med varandra. Då vandrar vi i ljuset tillsammans.

I ljuset vandrar vi, tillsammans med han som lyfter oss, ser oss, renar oss och omsluter oss. Han, som skapar trygghet och närvaro. Tillsammans vandrar vi, i kärlekens spår. Kärlekens spår, de ljusa, de lätta och de trygga.

Tack, Herre
För att du vandrar vid min sida.
Genom de ljusa tiderna,
allteftersom.
Amen

Herren Gud är sol och sköld.

2012-02-03T04:59:00.002+01:00

Herren Gud är sol och sköld.
Herren ger nåd och ära,
dem som lever ostraffligt
vägrar han ingenting gott.
Ps 84:12 

Herren Gud är sol och sköld.

Han glädjer och han skyddar.

Han finns omkring oss, nära, nära.

Håller om.

Skyddar.

Herren ger nåd och ära.

Han ser oss. Förstår oss. Förlåter. Höjer oss. Är med oss.

Han håller om, och han håller i.

Han släpper inte taget om oss.

Dem som lever ostraffligt vägrar han ingenting gott.

Den som ser och hör honom hittar rätt.

Den som inte glömmer eller bortser omsluts i evighet av godhetens kraft.

Den som ärar honom får sin belöning.

Med överväldigande kärlek.

Tack, Herre, för att du är min sol och min sköld.

Tack, Herre, för all din nåd.

Tack, Herre, för alla vackra spår.

Tack, Herre, för att du är med mig på min vandring genom livet.

Amen

I Ordet var liv

2011-10-26T01:30:00.001+02:00

I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Joh 1:4

Allt blev till genom ordet. I ordet var liv. Livet var vårt ljus. Som kom av ordet.

När jag lämnar ordet, inte ser det, så ser jag inte heller livet. Då saknar jag ljuset i livet. Mörkret tar överhanden. Det sänder hela sitt väsen över mig. Det mörka. Det utan hopp. Misströstan växer i mig, utan att ljuset kommer in. Det får inte plats, att värma min själ.

Jag får inte plats, i livet. Det finns inga ord, som får mig att se, längta och vara. Det finns inget ljus, som ger mig liv. Jag vet inte längre vad jag är.

Jag är bara ett tomt skal. Utan uppgift och utan sammanhang. Jag är helt utan glädje.

Gode Gud.

Hjälp mig att se.

Ordet. Ljuset. Livet.

Amen

Joh 1:1-5.

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Låt mig åter glädjas2011-10-24T10:02:00.002+02:00


Låt mig åter glädjas över att du räddar,
håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.
Ps 51:14



Tack, Herre, för att du idag låter mig glädjas.
Åter.
För att jag idag orkar lyfta mina händer mot dig.
Mina händer och mitt hjärta.

Tack, Herre, för att du ser mig, hjälper mig att hålla mig uppe
och ger mig ett villigt sinne.

Tack, Herre, för att du lägger undan sorgen för en stund, räddar mig
fångar solen, färgerna och glädjen
Om än bara för en kort sekund.

Tack, Herre
för att du är med mig
och håller mig uppe

Amen

Lita inte till våld2011-10-21T09:35:00.000+02:00
Lita inte till våld,
sätt inte ert hopp till rövat gods.
Om än er rikedom växer,
förtrösta inte på den.
Ps 62:11
 
 
 
Lita inte till våld
Våldet kan aldrig vara lösningen. 
Vare sig det rör ordet eller handlingen
Våldet kan aldrig skapa kärlek, omsorg och framgång
Våld skapar bara rädsla och mer våld
Det behöver vi inte mer av
Vi behöver förtröstan och kärlek
Det ges med omsorg och närvaro
 
Sätt inte ert hopp till rövat gods
Rövat gods är någon annans
Inte ditt
eller mitt
Någon annan gods kan inte
ge mig hopp
 
Om än er rikedom växer, förtrösta inte på den
Rikedom som ting 
räcker med det nödvändiga
 
Rikedom som kärlek
behöver vi mer
 
Ickevåld och omsorg.
Står för en bättre värld
 

Herre vänder sitt ansikte till dig

2011-10-15T12:20:00.000+02:00

Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.

(4 Mos 6:26)

Till dig, vänder han sig.

Han ser dig.

Han omfamnar dig.

Ger dig.

Sin fred.

Den som ger värme

och trygghet.

Tack, Herre.

För att du vänder dig till mig

ser mig

och ger mig

din fred.

Tack, Herre.

För att du är

med mig.

Amen

Vakta ditt hjärta...2011-09-02T11:10:00.000+02:00
Mer än allt annat - vakta ditt hjärta,
ty hjärtat styr ditt liv. (Ords 4:23)
 
 
 
 
 
 
 
I hjärtat finns min känsla och min grund.
Den påverkar min tanke och min handling.
Den leder mina steg. 
 
Jag vaktar mitt hjärta. 
Jag lyssnar och hör. 
Det tillhör min dag. 
 
 
Tack, Herre, för att du finns.
I mig.
Med mig.
Nära mig.
I hela mitt liv.
 
Tack, Herre, för att du är.
I mig.
Med mig.
Nära mig.
I hela mitt liv.
 
Tack, Herre, för att du verkar.
I mig.
Med mig.
Nära mig.
I hela mitt liv.
 
Amen
 
 
Andra som talar om bibelordet...
Inget nytt under solen...
Vallakyrkan...
Sandvikengården...

Du gjorde vägen fri...

2011-09-01T08:13:00.001+02:00

Du gjorde vägen fri framför mig

och gav stadga åt mina steg.

Ps 18:37

Du gjorde vägen fri

Framför mig

Du gav stadga åt mina steg

Du lärde mig att se

Framtiden

Du höll mig i din famn

Du lärde mig att hoppas

Känna tillförsikten

Du höjde min dag

Tack, Herre

För din innerliga kraft

Tack, Herre

För att du ser mig

För att du hör mig

För att du omsluter mig

På alla sidor

Amen

Allt har sitt ändamål...

2011-07-25T07:35:00.000+02:00

Allt vad Herren har skapat är underbart,

och allt vad han har befallt sker i rätt tid. (Syr 39:16)

Herren skapar det som behövs.

När Herren skapar, är det rätt tid för just detta.

Dessa ord, som alla Herrens ord, kräver tanke. Den kräver en aktivt, begrundande tanke. Den kräver också en insikt om världens ondska. Och om vad som är vad. Så att man inte tror att allt i världen skapas av Herren.

Ibland ter det sig som om livets vägar är helt obegripliga.

Herrens vägar är det dock inte, när vi väl lyssnar.

Vi lever i tro....

2011-06-21T07:51:00.002+02:00

"...vi lever i tro, utan att se." 2 Kor 5:7

Vi lever i tro.
Här och nu.
Utan att se helhet och det som komma skall.

Vi lever i tro.
På det som är.
Med trygghet och omsorg.

Vi lever i tro
Om honom.
Om varandra.
Om oss själva.

Utan att se.

Gode Gud

Hjälp oss att se.

Dig.

Varandra.
Oss själva.

Helheten.
Tryggheten

hos dig.

Amen

Kärleken är...

2011-06-20T20:29:00.001+02:00

1 Kor 13:4
"Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst."

Gode Gud.
Dessa ord gör just nu så ont.
Så ont, så det värker i mitt hjärta.
I min längtan att hitta åter till den man jag älskar

Gode Gud
Hjälp oss över de hinder
som står i vår väg

Gode Gud
Hjälp mig
Hjälp oss
Vidare på rätt stig
tillsammans

Amen

Heliga Trefaldighets dag - Missionsdagen

2011-06-18T21:52:00.000+02:00

Söndag den 19 maj 2011 är den Heliga Trefaldighets dag. Den är även kallad Missionsdagen. Den infaller 56 dagar (8 veckor) efter påskdagen. Temat för Heliga Trefaldighets dag är; Gud - Fader, Son och Ande.

1 Mos 18:1-8

Apg 4:5-12
Nästa dag samlades de högsta styresmännen samt de äldste och de skriftlärda i Jerusalem. Översteprästen Hannas var där liksom Kajafas, Jonatas och Alexandros och alla av översteprästerlig släkt. De lät föra fram apostlarna och frågade dem: "Genom vilken kraft eller i vems namn har ni gjort detta?" Då fylldes Petrus av helig ande och svarade dem: "Ni äldste och folkets ledare, när ni i dag ställer oss till svars för en välgärning mot en sjuk och vill höra hur han har blivit botad, då skall ni veta, ni alla och hela Israels folk, att det skedde genom nasarén Jesu Kristi namn. Tack vare honom som ni korsfäste och som Gud har uppväckt från de döda står den här mannen frisk framför er. Jesus är stenen som föraktades av er husbyggare men blev till en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss."

Joh 11:18-27
Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma. Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om." Jesus sade: "Din bror kommer att uppstå." Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen." Då sade Jesus till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" Hon svarade: "Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen."

.... jag längtar åter till orden om orden. Om tankarna kring orden för dagen....

Han sörjer för er...

2011-06-18T10:21:00.008+02:00

...och kasta alla era bekymmer på honom,
ty han sörjer för er.
1 Pet 5:7

Jag oroar mig
Jag våndas
Jag finner livet svårt
Nästan oöverstigligt svårt

Jag stannar en stund
Jag lyssnar på uppmaningen i dagens ord

"Kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er".

I detta ligger tilliten att förstå. Förstå att det ordnar sig. Förstå att jag bör ta ett steg tillbaka. Lägga oron åt sidan. Och låta mig fångas i hans famn. Han sörjer för mig. Han håller om mig. Omsluter mig. Såväl när livet flyter, som när det tynger mina dagar.

Tack, Herre
För att du visar dig för mig
Nu
När livet känns tungt

Tack, Herre
För att du är med mig
Nu
När jag tvivlar på mig själv

Amen

Du känner....

2011-06-18T01:43:00.006+02:00

Jag känner dina gärningar. Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga. Din kraft är ringa, men du har bevarat mitt ord och inte förnekat mitt namn. Upp 3:8

Jag kan inte somna. Timme efter timme passerar och jag undrar. Jag undrar kring några av livets varför. Och hur.
Min ton för livet är låg. Jag tvivlar. Förtvivlar. Jag undrar. Jag finner inte något svar.
Plötsligt kommer en bön över mig. Jag har inte bett på flera månader. Jag har tappat det, på något vis.
Jag känner min enorma litenhet. Min oförmåga. Jag ber om kraft. Jag ber om herrens kraft. Jag går sedan hit, till denna plats, och möts av dessa ord.

Jag känner dina gärningar. Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga. Din kraft är ringa, men du har bevarat mitt ord och inte förnekat mitt namn.

I orden finner jag hans närvaro. Jag har varit borta. På mitt eget håll. Jag har vandrat utan att tala med honom. Utan att lyssna. Jag har gått omkring som om han inte riktigt fanns. Plötsligt behöver jag honom. Då finns han där. Kvar. Han har väntat på mig. Att jag skall komma tillbaka. Och se, med rätt ögon igen. Och lyssna.

Ja, Herre, du känner mina gärningar.
Jag, som inte har talat med dig. Jag, som inte har lyssnat.
Tack, Herre, för att du väntat.
Tack, för att jag får tala med dig.
Tack, för att du lyssnar.
Herre, lär mig.
På nytt.
Att lyssna på dina ord.
Att vara i dina ord.

Amen

Gör er inga bekymmer...

2011-03-16T11:11:00.003+01:00

Gör er därför inga bekymmer för morgondagen.
Den får själv bära sina bekymmer.
Var dag har nog av sin egen plåga.
(Matteus 6:34)

Herre.
Styrk mig i uppgiften att leva dagen och livet idag.
Utan rädsla och oro för det som kommer sen.

Herre.
Lär mig att glädjas för det som är här och nu.
Utan oro, utan men och utan rädsla.

Herre.
Fylls mig med din närhet och
hjälp mig att se att du alltid vandrar vid min sida.

Herre.
Påminn mig, när jag glömmer.

Amen

Godhet & trofasthet, fred & rättvisa...

2010-11-11T22:00:00.003+01:00

Godhet och trofasthet möts,
fred och rättvisa omfamnar varandra.

Ps 85:11

Godhet.

Godhet står för omsorg och vänlighet. Liksom för närvaro och medmänsklighet.

Trofasthet.

Trofasthet står för närvaro och medmänsklighet. Liksom för omsorg och vänlighet.

Godhet och trofasthet vandrar gärna tillsammans.

Fred.

Fred står omsorg, kärlek och hänsyn. Men fokus på omsorg, kärlek och omsorg,

Rättvisa.

Rättvisa står för rätt och vist. Tillsammans. Nästan som i lika till alla, fast det aldrig någonsin kan bli så. Rättvisa står för rätt och vist, som att alla skall få vara med i det som är rätt och vist.

Jag håller mig tätt intill....

2010-08-30T20:11:00.004+02:00

Jag håller mig tätt intill dig,
din hand ger mig stöd.

Ps 63:9

Strax intill.

Om jag står där strax intill dig.

Så vet jag att du finns.

Där.

Nära.

Strax intill.

Så vet jag att du håller om mig.

Skyddar.

Inte bara med din hand.

Men med hela ditt väsen.

Håller du i mig.

Håller du om mig.

Om jag blundar en kort sekund, tvekar.

Så vet jag att du står kvar.

Jag vet att du alltid står kvar.

Och håller i mig.

Med din hand.

Det är en trygghet.

Att veta.

Att du alltid finns.

Här nära.

Strax intill.

Jag vill tacka dig...

2010-08-17T07:31:00.004+02:00

Jag vill tacka dig, Herre, min Gud,
av allt mitt hjärta
och alltid ära ditt namn
Ps 86:12

Tack, för att du finns här i min närhet
Tack, för att du omsluter mig
Tack, för att du vandrar vid min sida

Du är.
Här nära.

Stilla din harm....

2010-08-16T05:08:00.003+02:00

Stilla din harm, låt din vrede slockna,
reta inte upp dig, det leder bara till ont.
Ps 37:8

Ett djupt andetag.
Ta ett djupt andetag.
Sätt dig ner.
På din egen kant.

Sätt dig ner.
Vänd ditt sinne till stillheten.
Vänd ditt sinne till omsorgen.
Låt vreden tystna.
Låt vreden slockna i ditt sinne.
Tyna bort.
Sakta.

Vreden bygger ont.
Den tär och förtar.
Den gör oss onda och tvära.
Den skapar sorg och förtvivlan.

Låt vreden tystna.
Låt den sakta tyna bort från ditt sinne.
Låt den läka ut,
i tystnad och med stillheten vandrande genom dig.

Sätt dig ner.
Fånga värmen i ditt liv.
Låt vreden tystna.
Sakta och i stillsam tystnad.

Kom till ro, min själ,

2010-08-14T23:37:00.004+02:00

Kom till ro, min själ,
Herren har varit god mot mig.

Ps 116:7

Kom till ro.
Inse hans kraft.
Inse att han har dig i sin famn.

Kom till ro.
Se hans omsorg om din själ.
Se hans väl om ditt allt.

Kom till ro.
Kom till ro.

Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud...

2010-07-25T09:00:00.005+02:00

Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud,
sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet.

Psaltaren 86:15

Låt oss vara detsamma.
Barmhärtiga. Förlåtande. Hänsynsfulla.
Mot varandra och mot oss själva. Mot naturen.
Och mot vår värld. Mot allt det Gud har skapat.
I handling och i tanke.

Låt oss oxå vara sena till vrede.
Låt oss tänka till ett varv extra, innan vi låter vreden frodas i oss.
Tänk om, när den når dig.
Vreden och våldet får aldrig växa.
Låt oss lära oss att leva utan våld och vrede.

Låt oss vara rika på kärlek.
Rika på kärlek till livet, till Gud, till varandra och till oss själva.
Låt oss tro på kärleken som livets kraft.

Och låt oss vara överfulla av trofasthet.
Mot varandra, mot Gud och mot livet själv.

I ödmjukhet, närvaro och med Gud och hans son som medvandrare i våra liv.

Herre.

Hjälp oss att vara barmhärtiga,
sena till vrede,
rika på kärlek och
att vara trofasta.

Hjälp oss
att följa kärlekens spår

Amen

Möt ont med gott...

2010-07-22T07:28:00.005+02:00

Ni har hört att det står i Moses lag; "Om ett öga skadas, måste den skyldige betala med sitt eget öga. Om en tand skadas, ska han betala med sin egen tand". Men jag säger; Möt inte våld med våld. Slår någon dig på ena kinden, så vänd också den andra mot honom.

Matteus 5:38-39

Ja. Det handlar om att möta ont med gott. Det handlar om avstå att ta del av, eller att avstå från att föra våldet vidare. Jesus säger att vi inte skall möta våld med våld. Vi skall inte hämnas, vi skall inte slå tillbaka. Vi skall istället visa omsorg och kärleksfull kraft i retur mot den som slår, hånar och därmed visa att kärleken och omsorgen går före våldet.

Vi skall aldrig kräva vår "rätt", genom att slå tillbaka på samma sätt. Det finns inga skäl att göra det. Att slå. Att håna. Att skada någon annan. Vi har istället att visa att det är oerhört mycket mer värt för oss alla att visa att omsorgens och kärlekens kraft är den vi vill skall verka i vårt samhälle. Det gör vi genom att göra just så.

Be för dem som sårat dig.

Hjälp dem som skadat dig genom bön och aktiv omsorgsfull handling. Ja, det är lättare att visa omsorg om någon som visar kärlek i förhållande till dig. Men, de som sårar, slår och förstör, saknar kärlekens kraft är just de som behöver den. Du kan bistå i uppgiften att ge den till dem. Att visa den för dem. Omslut dem med kärlekens kraft, istället för med våldets och vredens kraft.

Låt ditt ljus brinna...

2010-07-10T15:02:00.007+02:00

Ni är det salt som bevarar världen från förruttnelse.

Men till vilken nytta är salt om det har förlorat sin kraft?

Ni det ljus som lyser upp världen. Ni liknar en stad uppe på ett berg.

En stad uppe på ett berg är synlig för alla.

När man tänder en lampa så täcker man inte över den,

utan tvärtom ställer man den så att den lyser för alla i huset.

På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna,

så att de ser allt gott ni gör och hyllar er Far i himlen.

Matteus 5:13

Matteus 5:14-16

Salt. Kryddor utan arom, utan kraft, bär inte den nytta som den kan göra om den har sin kraft kvar. Och ljus. Kraft. Som i ledstjärnor.

Vems ansvar är det att se till att de människor som har kraft får ha kvar den? Att de orkar vara fyllda av rätt styrka även sen?

Jag kan se att det är var och ens ansvar. Att vi inte kan blunda för detta, utan faktiskt måste göra.

Det är mitt ansvar att se till att min kraft inte dör. Att jag orkar, att jag kan använda mina gåvor till glädje och styrka för andra.

Det är oxå mitt ansvar att se till att de människor som finns omkring mig inte dräneras på sin kraft. Att de orkar göra, att de orkar använda sina gåvor på bästa möjliga sätt, att de ses för just det de är och att de får leva och verka till glädje för andra.

Det är mitt ansvar att inte ta bort deras glöd.

Precis som det är ditt ansvar att se till att du orkar. Och att jag orkar. Det är ditt ansvar att inte ta bort dina medmänniskors glöd.

När du inte ser min kunskap, så kväver du mig en aning.

När du inte ler mot mig i retur, så tar du en bit av min kraft.

När du stirrar stint och inte hör att jag bidrar, så blir jag mindre själv.

När du ser min kunskap, så höjer du mig och gör mig mer till den jag är.

När du ler mot mig i retur, så fylls jag med tillförsikt och vill göra mer för dig och de dina.

När du ser med vänlighet och hör att jag bidrar, så gör jag gärna mer för världen även nästa gång.

Det är mitt ansvara att fortsätta vara en eldsjäl.

Det är ditt ansvar att hjälpa mig av stanna kvar.

Jag mötte en man...

2010-07-10T14:32:00.004+02:00

Jag mötte en man som log vänligt när han vandrade genom dagen.

Han visar vänlighet och omsorg mot alla han möter.
Även när någon felar.
Han förlåter sin nästa för de tokigheter som uppstår.
Allt eftersom.

Det är som om han verkligen vet att det ibland blir tokigt,
fast man egentligen inte menar det.
Men, som att det ändå är ok på något vis.

Det är som om man hela tiden får en ny chans.
Ja. Man får ju tänka till, förstås.
Och han kan nog säga att "hallå, hur tänkte du nu?"
Eller kanske är det så att han får oss att säga just så till oss själva.

Men han förlåter och visar vänlighet och omsorg.
Och han ägnar sig inte, på något sätt alls, åt någon form av hämndverksamhet.
Det är stort.

Han är liksom bara med oss, och jobbar hela tiden på att lotsa oss lite rätt - eller snarare rättare.

Har du oxå mött honom?
Han är en hejare på reflektioner.
Han är riktigt duktig på möten.
Han skapar nytt och nödvändigt i våra liv.
Det är stort. Och coolt.

Just så borde vi alla vara mot varandra......

Tro. Hopp. Kärlek.

2010-04-22T17:39:00.002+02:00

Tro. Hopp. Kärlek.
Störst av allt är kärleken.

1 Kor 13 kap

A ...

Gud. Ge mig sinnesro...

2009-08-19T16:21:00.002+02:00

Gud
Ge mig sinnesro.
På morgonen när jag vaknar.
Under dagen.
Och på kvällen när jag åter skall komma till ro.
Ge mig frid i mitt sinne.

Gud
Ge mig förstånd. Ge mig kunskap.
Så att jag kan acceptera det jag inte kan förändra

Gud
Utrusta mig med mod
För att klara livet
allteftersom det går.

Gud
Stå vid min sida

Gud
Ge inte upp om mig

Amen

Guds nåd....

2009-06-04T00:03:00.002+02:00

Guds nåd
Ge mig förstånd
att förstå vreden

Guds nåd
Ge mig förstånd
att förstå varför

Guds nåd
Ge mig styrka
att inte brytas ner
av människors vrede

Amen

Låt oss välja Jesus som förebild i våra liv....

2009-06-03T16:10:00.004+02:00

Låt det hindra oss från att tänka tankar om hämnd när något går snett eller någon gör oss illa.

Låt det leda oss på kärlekens väg.

Låt det göra oss till vänliga och omsorgsfulla människor.

Låt det göra att vi ställer oss på den utsattes sida, på fredens sida och på omsorgens sida - när konflikternas ansikte visar sig.

Låt det göra att vi gör vårt yttersta för att ingen skall slås ut, drunkna i sorg och förtvivlan eller på annat sätt inte må bra i sitt liv.

Låt det göra att vi ser den som far illa - oavsett vems felet är.

Och störst av allt...

2009-06-03T08:39:00.008+02:00

...är kärleken...

Och störst av allt

är kärleken...

Och störst av allt

är kärleken...

...

Som kanske ...

Kärleken till ordet

Kärleken till Jesus och allt det han står för

Kärleken till medmänniskorna

Kärleken till livet

Kärleken till naturen

Kärleken till omsorgen

Kärleken till vår nästa

Kärleken till den rena luften

Kärleken till alltet

....

Att tro på Jesus Kristus ger hopp...

2009-05-27T15:50:00.003+02:00

Lita på kraften som finns i detta

Lita på att du bärs av den kraften

Lägg tid på att gå in i trons kraftfält

Det tillför

Kraft

För att vi tror...

2009-05-26T11:08:00.001+02:00

...finns tröst och hopp....

Det gamla är förbi - något nytt har kommit....

2009-05-26T10:58:00.004+02:00

2 Kor 5:17

"Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit."

...med möjlighet till en ny start.
...en ny dag.
...nya kontakter.
...nya möjligheter.

Det gamla är förbi.
Det är tid att börja om på nytt, med nya dagar, möjligheter och kontakter - fulla av glädje och tillförsikt.

Det gäller för dig. Det gäller också för din nästa.

Herre...led mig rätt...

2009-05-25T22:59:00.005+02:00

Herre
Led mig rätt
Låt mig välja rätt stigar genom livet
Led mig rätt

Herre
Jag irrar
Jag hittar inte rätt
Led mig rätt

Herre
Lär mig se
var den riktiga stigen startar
och hur den går
Led mig rätt

Amen

Vad man sår får man skörda....

2009-05-23T09:12:00.009+02:00

Ur Galaterbrevet kap 6.

(vers 4-5) Var och en skall pröva sina handlingar och söka skäl till stolthet enbart hos sig själv och inte hos andra. Var och en måste själv bära sin egen börda.

(vers 9) Låt oss inte tröttna på att göra det som är rätt. När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger upp.

.........

Ja, mycket utgår ifrån oss själva. Vad vi gör och hur vi försöker. Ibland ter det sig hopplöst, men vi måste då försöka igen. Oavsett vad, så får vi inte ge upp. Vad är livet då, när vi ger upp? Men ibland ställer man sig oxå frågan vad livet är värt, när det är så stretigt. Varför blir det så tungt för några, och ser så lätt ut för andra?

Sinnesro - acceptans - mod - förstånd....

2009-05-22T18:43:00.001+02:00

Gud
Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden
Amen

Pingst...

2009-05-22T17:52:00.006+02:00

Pingst firas till minne av den heliga Andens utgjutande över lärjungarna. (Apg. 2:1-13). Många människor lät döpa sig och församlingens antal steg med flera tusen personer.

Pingstdagen infaller 10 dagar efter Kristi himmelfärdsdag (som infaller 40 dgr efter påsk).

Ordet pingst (pentekoste) betyder 50 dagar efter påsk. Pingsten är en fortsättning på påsken och påminner oss om att kyrkan inte firar Jesu död utan den uppståndne Herren.

Pingsten betecknas ofta som kyrkans födelsedag. Det var då som Jesu lärjungar började att organisera en församling och missionera. I kyrkoårets ordning innebär pingsten påsktidens avslutning.

Precis som vid påsk firas även en judisk högtid samtidigt. Den judiska högtiden Shavout firar minnet av att Gud gav judarna de tio budorden på Sinai berg. Det tog 50 dagar för israelerna att gå från Röda havet till Sinai berg där de fick lagen.

Herren bistod dem....

2009-05-20T14:27:00.005+02:00

Markus 16:20 - Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Ja, gå ut och tala.
Herren står vid din sida.

Tala som det är sagt, och som det är tänkt.
Tala med omsorg och kärlek.
Tala utan fördömanden.
Tala med insikten om att människorna är unika och fantastiska.

Gå ut och tala.
Gå ut och verka.
Sprid kärlekens budskap.
Herren står vid din sida.

Kristen djupmeditation...

2009-05-20T11:12:00.001+02:00

...fyller kraft...

Har du provat?
Då vet du att det är fantastiskat.

Om inte - gör!
Det är väl värt försöket.

Kristi Himmelsfärds dag

2009-05-19T17:41:00.012+02:00

Temat och tidpunkten (40 dagar efter påsk) för Kristi himmelsfärdsdag är hämtade från Apostlagärningarna (Apg. 1:6–14). I denna text upphöjdes Kristus till himlen. Han steg upp till sin tron i himlen och sitter på Faderns högra sida. Han har givits all makt i himlen och på jorden. Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek. Kristus är närvarande i ordet. Alla som tror på honom har fått uppdraget att föra ut budskapet om honom till envar den möter.

Markusevangeliet 16:19-20. När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Så enkelt. Lärjungarna gick ut och predikade, som de blivit uppmanade, och Herren bistod dem. Han visade. Han bekräftade genom tecken. Så enkelt och så fantastiskt, eller hur?

Lukasevangeliet 24:49-53. Bida er tid. Jesus sade: Jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.

- Ja, bida er tid tills ni är rustade för er uppgift. Bida er tid, och rusta er med kraft. När tiden är emot oss, när styrkan brister, när vi inte riktigt kan det vi önskar - då skall vi bida vår tid. Då skall vi reflektera, be, meditera, så att Herren hör vår längtan och rustar oss med kraft..

- Det är många ibland oss som ibland inte är färdigt rustade för vår uppgift. Vi möts av svårigheter, som känns helt oöverstigliga. Ibland är de stora och ibland är de mindre, ur andras perspektiv. Men - de kan ändå te sig alldeles oöverstigliga för den som drabbas. Det kan vara skilsmässor, dödsfall, fysiska eller psykiska skador, trassel i relationer hemma eller på arbetsplatser eller något helt annat. Det kan vara frågor som inte kan lösas enkelt, som kräver sin tid.

Vi möts av dessa från tid till annan. Jag tror inte att någon är förskonad från detta. Vi möts av dem på olika sätt, och vi hanterar dem på olika sätt - men ingen är förskonad. Då - skall vi bida vår tid. Vi skall inte ge upp. Men ändå ge upp en stund. Vi skall helt enkelt stanna och reflektera. Begrunda vad som har hänt, ta lärdom, fånga rätt och nya vägar. Vi skall bida vår tid, tills vi är rustade för vår fortsatta uppgift. Bida tid, och rusta med kraft. Då skall vi reflektera, be, meditera, så att han hör vår längtan och rustar oss med den kraft vi behöver.

Tack, Herre
För att du hör vår längtan och rustar oss med kraft

Tack, Herre
För att du ger oss de tecken vi behöver
så att vi inte tappar vår tro på allt som är värdefullt

Tack, Herre
För att du hör vår bön

Amen

Liten...

2009-05-19T11:26:00.007+02:00

Varje gång jag försöker göra, tillföra
slås jag ner
och krymper i kraft

Jag kommer inte upp
jag krymper mer och mer för varje försök
att tillföra till annat och till andra

Jag är rädd
Jag blir räddare för varje nytt slag
varje nytt mot
varje ny vrede som når mig

Jag är så rädd
att jag inte törs gå utanför min dörr
Jag är så rädd
att jag inte törs svara eller tala

All min kunskap försvinner
All min kraft likaså
Jag har förstått
att jag ingenting kan
och inget kan bidra med till andra

När jag tittar mig i spegeln ser jag något
så litet, så litet
helt utan kraft och glädje

Hur kunde det bli så?

Herre, hjälp mig
Jag behöver styrka....

Dagarna går vidare, nästan som om inget har hänt...

2009-04-25T09:03:00.004+02:00

Det har gått en tid, på detta kyrkoår.
Vi har firat Advent.

Ett nytt kyrkoår. Ett omtag, med nya tag.
Vi har firat Jul. Ett verkligt omtag. För visst var det så, när han föddes. Eller något väldigt nytt. Men det visst vi – eller de som då levde – inte än.

Sedan blev det nyår. Ett omtag igen.
Dagarna går vidare, nästan som om inget har hänt.
Fast mycket har hänt.
Mycket smått, och mycket stort.

Dagarna går vidare, nästan som om det inte betydde något alls att vi misslyckas igen och igen i våra föresatser att skapa bättring i olika mått. Miljön. Vännerna. Bekantingarna. Jobbet. Kyrkan. Och allt det andra.

Knut hade namnsdag.
Då lyssnade vi på härlig gospel
Det skärpte och gladde
Sinnet och takten.

I början av februari mötte jag några fantastiska kvinnor i ett stilla samtal.
Vi lyssnade, talade och reflekterade.
Dessa kvinnor bär verkligen mycket klokskap i sina led.

Sen kom fastan. En tid för tanke, reflektion, stillhet. En tid för att avstå från något av överflödet. Kanske ett tv-program, kanske övermåttet av mat, kanske från något av det materiella välståndet – till förmån för någon annan, till förmån för din hälsa i fysisk mening och/eller till förmån för din hälsa i andlig mening.

Då mitt i fastan firande vi Världsböndagen. Då samlades kollekt för utbildning till kvinnor. Utbildning som kan ta människor ur fattigdom. Utbildning som kan åstadkomma riktiga underverk i människors liv. Jag ber för att kollekten kommer väl till pass. Att den skapar förändring i positiva mått.

Vi firade Maria Bebådelsedag häromveckan. Det var då 9 månader kvar till Jesu födelse, eller snarare vårt firande av Jesu födelse. Änglarna besökte Maria och vi förundras över det som hände. Vi betraktar tanken som om den gick att förstå. Men gör den det?

Söndagarna avlöser varandra. Vi firar nytt. Vi firar födelse. Vi firar andrum. Vi firar Marias graviditet. För att strax därefter fira påsk. Påsk, med död som borde vara sorg i övermått, men som egentligen bara kan vara innerlig glädje.

Det tar tid att förstå alla svängningar genom kyrkoåret. Genom kyrkoåret och dess texter, genom dess handlingar och dess tankar. Genom dess färger och rutiner. Tvåtusen år har vi gjort så. Igen och igen. Söndag efter söndag. Ändå har vi inte lärt oss klart. Är det inte märkligt så säg.

Den tredje söndagen i påsktiden är temat ”Den gode herden”. Herden, som samlar oss. Herden, som ser efter oss. Låt oss lita på att Herden finns för oss.

Låt oss lita till detta..................

Sök...

2009-04-23T08:30:00.009+02:00

Det sägs att den som söker Gud bara kan finna honom genom att själv låta bli att stå i vägen.

Fånga tiden, tanken, stillheten, närvaron....
Reflektera över nuet.
Reflektera över livet och dess olika stigar.

Kanske inser du att man helt enkelt inte kan vandra utan honom.

Det finns anledning att tro att det är så ..................

Eftertanke....

2009-04-23T07:56:00.006+02:00

Torsdag 23 april 2009
Uppenbarelseboken 7:13-17

En stunds eftertanke
som för mig åter till mig själv
och till min egen handling

En stunds eftertanke
som får mig att se ur ett annat perspektiv

Det som faller på mig måste jag få en möjlighet att rätta
- medmänniskorna måste bistå i detta

Eftertanken. Rekapitulationen. Nystarten.
Den tiden är här.

Stanna där du är.
Låt tiden fånga uppgiften.
Låt Herren leda dig rätt.

Hasta inte.
Stanna där du är.
Låt Herren leda dig rätt

..................

Hon blir arg...

2009-04-22T10:35:00.012+02:00

Hon blir arg och jag hukar mig
Till slut törs jag inte tala
Jag ber om hjälp

att komma loss från vredens rädsla

Tystnaden möter mig

Jag försöker igen

med tystnad som svar

tills vreden igen kommer loss

Jag släpper taget

sörjer

men släpper taget

Jag ger upp

och vreden har vunnit sitt slag

Kanske är det så att jag gör bättre nytta på en annan plats?

Jag läser 1 Petrusbrevet 2:22-25...

Jag finner texten;

Han överlät sin sak åt honom som dömer rättvist.

Jag finner tröst i orden och ser att det inte är jag som skall döma.

Jag kan bara överlåta, och söka ledning i detta.

För att inte fångas i vredens och sorgens grepp.

Vad är ett samtal....

2009-04-22T09:52:00.001+02:00

Jag ställer en fråga. Jag lyssnar på svaret. Jag funderar, värderar, undrar mer, undrar
annat. Jag är nöjd, och lägger det till ro, eller jag talar vidare om saken.

Varför frågar jag? För att jag tycker att jag ska? För att jag måste? För att jag är
intresserad? För att jag vill veta? För att jag måste veta?

Varför svarar jag? För att jag tycker att jag har något att berätta? För att någon intresserar
sig, och jag vill dela min tanke utifrån den frågan, min fråga eller annans fråga. För att det
tilltalar.

När väljer jag att inte svara? När det blir för tungt, för personligt. När jag inte vill dela
med mig, eller inte kan, eller inte tycker att jag har något att dela med mig av. - och
framförallt när det upplevs som ett villkor, ett krav för vidare samtal. När allt ligger hos
mig, och jag måste ’betala’ för att få tala vidare.

Ett samtal bygger på förtroenden. För mig kan inte förtroenden vinnas genom påpekandet
att jag måste ge för att få. För mig vinns det genom det ömsesidiga samtalet. Om
ömsesidigheten och respekten inte finns, så kan? – ska? – bör? – får? - inte förtroendet
växa. Ibland vill människor tala, även om jag inte ger av min eventuella/personliga
problematik. Jag kan kanske ge annat, än sådant. Specifikt vad det är, måste tiden och
förhållandet till den enskilda individen utvisa. Det kan inte särskilt nämnas, eller värderas,
vad det skulle kunna vara.

Du väljer – eller känner - om du litar på mig. Du väljer om du vill tala med mig. Jag
lyssnar gärna, väldigt gärna, men du kan inte kräva något specifikt i retur. Returvalet är
mitt, mitt och bara mitt. Precis som ditt val att tala med mig, bara kan vara ditt. Jag kan
inte tvinga dig.

Du kan önska och be direkt till mig, men du skall också vara medveten om att det i sig
kan resultera i att jag går. Du kan önska och be om något, i bön och tro, och hoppas att du
skall bli bönhörd.

Kanske vinner vi framgång om vi agerar med intresse och kravlöshet?
Kanske vinner vi framgång om vi ser varandra och lyssnar noga….?
Visa varsamhet mot din nästa.

Tala om varför du går.
Tala om varför du stannar...

Tro...

2009-04-22T09:48:00.000+02:00

Om vi tror, så kommer vi längre
Om vi tror, så strävar vi dit
Om vi tror att vi kan, så kan vi

Om vi omvandlar drömmen från fantasi till verklighet.
Om vi tror att vi kan….
så kan vi….

Höj blicken över det omöjliga.
Tro.
Gör.

Hur skall vi veta att det är möjligt, innan vi ens har försökt?

Det sägs...

2009-04-22T09:40:00.002+02:00

Det sägs att drömmar kan förverkligas.
Det sägs att drömmar är till för att förverkligas.
Det sägs att människans möjligheter bara begränsas av hennes fantasi..

Trettonde söndagen efter trefaldighet...

2009-04-22T09:35:00.003+02:00

Romarbrevet 12:16-21 och Matteus 7:12; ”Medmänsklighet”… Där finner jag ord...att begrunda.

Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa.

Så måste det naturligtvis vara. Att bemöta alla lika. Att se att vi inte är förmer. Att se att andra är viktiga att se, att träffa, att umgås med. Att inte tro att vi är förmer, större, än någon annan.

Lever vi så? Lever vi i insikten och med tanken om att vi skall bemöta alla lika, värdigt, att även möta de som vi av någon anledning inte finner lika goda som vi.

Vilka skulle det egentligen vara? Vilka är de som vi finner ringa, som vi finner oss för goda för att umgås med? Visst måste vi väl ha lärt oss att vi alla är lika mycket värda? Visst måste vi väl ha lärt oss, att vi inte är förmer än någon annan? Hur ser vi på vår granne? Hur ser vi på barnen? Hur ser vi på invandrarna? Hur ser vi på de sjuka? Hur ser vi på de arbetslösa? Hur ser vi på alkoholisterna eller de som på annat sätt nyttjar droger? Inser vi, att de är fantastiska unika människor, eller ser bara det till det yttre och dömer hårt efter detta?

Är du förmer än dessa? Är jag förmer än dessa? Hur skulle vi kunna vara det? Guds barn. Är vi inte alla precis lika stora, precis lika mycket värda, fantastiskt unika -- precis väldigt, väldigt viktiga - var och en för sig, och speciellt tillsammans i församlingen. Lemmarna som gör helheten. Varje lem är unik, och oerhört viktig för helheten. Varför glömmer vi några av dem?

Hur kan jag få näring, kunskap, insikt – om jag inte umgås med mina medmänniskor?
Hur kan jag få för mig att jag kan begränsa mig och mina medmänniskor, genom att välja bort människor av en viss sort?

Jag tänker på min prioritering av min tid – vi hinner inte möta alla människor, vi måste göra en prioritering. Hur gör jag denna prioritering? Gör jag den utifrån det som tilltalar mig mest här och nu. Det kända, det som jag vet tilltalar mig? Eller gör jag det med tanken att se hur…vad…om…på vilket sätt…jag kan lära mig av de som jag normalt sett inte väljer att möta?

Var inte självkloka.

Vad menas med detta? Självklok. Att jag vet, utan att ta hänsyn till andra? Att jag vet själv, utan att lyssna på andra? Att jag är förmer, än andra?

Kan jag leva med andra människor – med bara min egen kunskap, min egna sanning?

Hur gör jag, för att se att andra kan mer…annat…än jag?

Hur gör jag, för att lära mig att andra kan ha rätt – t o m väldigt mycket mer rätt - än jag….?

Hur gör jag, för att lära mig att ta till mig andras unika klokhet och inte bara inbilla mig att min sanning är den enda sanningen?

Löna inte ont med ont.

Så - detta önskar jag verkligen att jag kan hörsamma. Löna inte ont med ont. I detta ligger, för mig, ett viktigt tankesätt i tanken kring medmänskligheten. Löna inte ont med ont. Löna ont med gott. Ge medmänniskan respekt, vänlighet, omsorg... även om den personen inte ger oss det. Även om vår medmänniska inte ger oss gott just nu, så är sannolikheten otroligt mycket större att den gör det i framtiden – om vi inte fortsätter i agg, i bråk, i krig….utan faktiskt stannar, vänder, och ler. Sprider vänlighet omkring oss.

Detta innebär inte – kan inte innebära - att vi skall låta oss hunsas, eller att vi skall låta människor fortsätta att göra oss och andra illa. För mig innebär det att vi skall tala, vi skall tala till rätta i ett ömsesidigt samtal, vi skall fånga, försöka lösa problematiken, men vi skall inte löna onda ord och handlingar, med onda ord och handlingar i retur. Vi skall löna varje ord och handling, med vänlighet och respekt i retur. Det känns, för mig, ofantligt viktigt att ha detta med sig... i tanken...i görandet... i de handlingar...i de ord vi sprider omkring oss.

Tänk på vad som är riktigt för alla människor.

Riktigt. Det som är riktigt för alla människor. Detta säger mig att vi måste vårda vår nästa. Detta säger mig att vi måste se, lyssna, vara med, göra gott, för andra människor. För de unika individerna. Det ger mig kravet att se de unika individerna, och ta reda på vad som faktiskt är riktigt - och därmed också viktigt - för alla människor.

Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er.

Ibland hamnar vi i fullständigt omöjliga situationer. Krig. Bråk. Frustration. Människor vägrar att lyssna på konstruktiva argument, och vi kommer inte vidare. Eller – kan det vara så att skulden ligger hos oss själva. Kan det vara så att vi är de som vägrar att lyssna på de konstruktiva argumenten. Hur stor del i striden har vi själva? Hur stor del i världens krig har vi själv? Är vi verkligen så oskyldiga som vi ofta gör gällande? Är det verkligen så att det är de andra som inte förstår, kan, vill, förmår… eller ligger en stor del…kanske t o m den största delen – och därmed också det faktiska ansvaret – på oss själva.

Just på mig, i kriget med min nästa. Just på mig, i kriget med människorna runt omkring mig. Beror det kanske just på mig, när jag hamnar i irritation eller bara ett uns av negativ tanke i förhållande till min nästa.

Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet; Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren.

Rollen som dömande instans. Rollen som rättsskipande instans. Vems är den? Den är inte min. Jag äger inte rätten att döma, jag kan därmed inte heller äga rätten att skipa rättvisa eller utkräva hämnd. Endast Gud äger den rätten. Att döma, att skipa rättvisa. Vi behöver inte. Vi ska inte. Vi skall bara vårda, göra vårt absolut yttersta, visa vänlighet och värdighet i förhållande till andra, och i förhållande till oss själva.

Men är din fiende hungrig, genom honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Visa vänlighet och värdighet. Bemöt inte ont med ont.

Varför är din fiende din fiende egentligen? Av hunger, av rädsla för dig, av rädsla för skada, av rädsla för brist på tak över huvudet, av rädsla för straffet från något man har gjort eller inte gjort.

Om jag vore hungrig, hur skulle jag vilja att min fiende gjorde mot mig. Kanske ge mig en kram och en tallrik varm soppa? Kan jag kanske göra detsamma mot någon som är hungrig….?

Om jag vore stressad och irriterad, hur skulle jag vilja att min fiende gjorde mot mig. Kanske ge mig avlastning och vänliga förstående ord? Kan jag kanske göra detsamma mot någon som är stressad och irriterad….?

Om jag vore arg…bar stora mängder agg, hur skulle jag kunna skaka av mig detta…kanske om någon såg till att jag bara stannade, lugnade, talade, och såg att min sanning som gjorde mig arg…inte var riktigt rätt. Kanske genom lyssnade samtal. Kanske genom en dos tid och tålamod. Kan jag kanske göra detsamma mot någon som är arg…?

Om jag vore trött, hur skulle jag kunna skaka av mig detta…Kanske om någon gav mig en säng, eller soffa – och samtidig omsorg om mina fantastiska barn. Kan jag kanske göra detsamma mot någon som behöver….?

I Matteus 7:12 finner vi orden…. Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem…Det känns som ord som talar om medmänsklighet. Om omsorg om vår nästa – utifrån hur vi själva vill bli behandlade.

Vad vill jag att människorna skall göra för mig? Jag tror att jag vill möta vänlighet, omsorg. Jag tror att jag vill möta mänsklig glädje. Jag tror att jag vill möta intresse och samtal.

Jag tror att jag vill möta någon som håller i mig, eller hjälper mig upp när jag snubblar…eller rasar helt och hållet….

Jag tror att jag vill möta någon som hjälper mig rätt, när jag är ute och virrar på felaktiga spår.

Jag tror att jag vill möta dig, min medmänniska, som gör mitt liv, min tid på jorden glad, omvårdande och positiv …

Sådant vill jag att människorna skall göra för mig.

Sådant vill jag lära mig att göra för dig…och alla de andra som vandrar på vår jord.

Så lätt, men ändå så väldigt, väldigt svårt.

Så självklart, men ändå så väldigt omöjligt?

Eller …

Är det verkligen svårt eller omöjligt?

Är det inte bara helt självklart, att vi skall ägna vårt liv åt att glädja och stödja varandra….?

Hur lär jag mig, att möta ont med gott?

Hur lär jag mig, att bemöta alla lika respekterande och vänligt?

Hur lär jag mig, att hålla fred, fullständig fred – och lättare kunna ge liv och värme – till min nästa?

Hur lär jag mig, att inte vara självklok och sätta mitt vetande, min sanning, över någon annans?

Hur lär jag mig, att inte vredgas över andra?

Hur lär jag mig, att inte döma ... inte tro att jag äger rätten att skipa rättvisa, när jag inte ens äger rätten att döma?

Hur lär jag mig, att låta Gud skipa rättvisa när rättvisa behöver skipas?

Hur lär jag mig, att behandla min fiende som en vän – som den fantastiskt unika människa han faktiskt är?

Hur lär jag mig, att sprida glädje och omsorg till vår värld?

Augusti 2005....

Jag mötte en vän.

2009-04-22T09:28:00.005+02:00

Jag mötte en vän. En ny människa. En fantastiskt unik människa. Han var alldeles unik. Han hade tilldelats alldeles unika gåvor, som ingen annan hade. En del av dessa gåvor förmådde han använda på ett sätt som tillförde fantastiskt till andra människor. Han visade omsorg om sin nästa, han visade kärlek till sina vänner. Han strålade. Han fanns, levde, var tillsammans med oss, mig, på ett sätt som ingen annan någonsin varit. Han förmådde, förmår, föra fantastiska samtal i fantastiska ämnen. Han förmår dyka i ordet, i tanken, i livet. Han förmår våga. Han förmår våga vara öppen och ärlig, i insikten om att Gud vakar över honom och att han lagt sin trygghet i Guds famn.

När jag tänker på honom, så tänker jag att det är fantastiskt när ví lyckas använda våra gåvor, våra godaste egenskaper, på ett sätt som ger stor glädje till vår nästa.

Hur kom det sig att jag fick möta honom?
Jag valde att stanna och lyssna. Jag valde att bara vara närvarande i samtalet, att göra mitt yttersta för att se och höra på honom. Det var verkligen inte svårt, när jag väl bestämt mig för att stanna, se, och lyssna. Jag är så ofantligt glad, att jag valde att stanna, se och lyssna. Utan detta, så hade jag missat denne vän. Denne fantastiske vän.

Jag inser att jag, just i den stunden, lika gärna hade kunnat välja att susa vidare i den vanliga farten. Jag inser att jag, om jag gjort just så – hade missat en like, en tvillingsjäl, som jag inte vill vara utan…inte vill förlora ur sikte…En kort sekund. Ett kort beslut. Tack, för att också du, just där just då, valde att se just mig och våga kliva in för påbörjandet av ett magiskt samtal.

Må Gud ge mig det jag behöver för att ge honom det han behöver i vår fantastiska relation… må Gud ge oss näring och omsorg.

Ja, Herre, jag har dig kär...

2009-04-22T08:36:00.006+02:00

Onsdag den 22 april 2009
Johannes 21:15-17

Ja, Herre, jag har dig kär.

Det verkar som jag tvekar ibland. Det verkar som om jag inte vågar ibland. Det verkar som om jag tänker fel ibland. Men - visst har jag dig kär. Jag behöver dig verkligen. Jag behöver verkligen din kraft och din omsorg, varje dag. Jag klarar mig helt enkelt inte utan dig. Skulle jag säga något annat vore jag verkligen ute och cyklade.

Och visst är jag ute och cyklar ibland. Inte så att jag tror att jag förnekar dig och mitt behov av dig, men kanske att jag ibland tror att jag klarar mig själv mer än jag faktiskt gör.

Tack, Herre, för att du inte ger upp om mig.
För att du finns vid min sida trots min stora otillräcklighet.

Tack, Herre, för att du låter mig inse att så är fallet.
Att du står vid min sida, så att jag kan försöka igen.

Amen

Sätt av 20 minuter om dagen....

2009-04-20T12:46:00.004+02:00

Välj en lugn plats

kanske ett eget rum, en strand

eller en sten i naturen

Sätt dig till rätta

Slut ögonen

Andas

Andas lugnt

Låt tankarna flyta

som dem vill

Låt dem vara

Låt dem gå den väg de önskar

Låt dem bara gå

Andas

Vänd blicken inåt

Andas

Låt tankarna gå, utan att fånga dem

Sitt kvar

Tills tiden har nått sitt slut.

Fatta ett avgörande beslut...

2009-04-20T09:51:00.001+02:00

Fatta ett avgörande beslut.

Idag.

- Att göra Gott för dig.

Vem älskar ....

2009-04-20T09:35:00.004+02:00

Vem älskar du mest idag?

Servera en stor portion kärlek till den personen idag

- utan krav på motprestation.

Sen...

servera också en portion kärlek till en person

som du inte riktigt kan förlika dig med.

Stå för dina värden....

2009-04-20T09:33:00.003+02:00

Var den du är

Var ärligt mot dig själv

Var den du är - i förhållande till andra

Stå för dina värden

- när du är väl förankrad i dina värden

Känn ...

2009-04-20T09:29:00.002+02:00

Känn möjligheterna
Känn omsorgen

Var närvarande
Se glädjen hos människor
Se kunskapen

Känn omsorgen

Tolka signalerna i positiva termer

Känn omsorgen

Tro...

2009-04-17T20:36:00.003+02:00

..att du kan...

Tro...

att du är unik
i en positiv ton.

Tro...

att du är viktig

och värd.

Tro...

att du är unik.

För det är du.

Tro...

2009-01-28T21:13:00.003+01:00

Tro
Att nåden når himmelskt långt
När sinnet är inställt på kärlekens bud

Tro
Att förlåtelsen finns
När insikten och reflektionen är närvarande

Tro
Att du kan leva utan att rikta vrede mot dina medmänniskor

Tro
Att fred är möjligt

Herre
Tack, för att du ger mig hopp
Amen

Kärleken är lagen i dess fullhet....

2009-01-25T10:48:00.005+01:00

Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen.

Buden Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv.

Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.

(Romarbrevet kap 13)

Guds hus - Söndag efter nyår...

2009-01-03T16:45:00.004+01:00

Söndag efter nyår - 4 januari 2009
Guds Hus

Epistel; Heb 3:1-6
Evangelium; Luk 2:42-52
Psaltaren; 84:2-5
GT; 1 Sam 3:1-10

1 Samulesboken, i Gamla Testamentet, kommer direkt efter den fantastiska boken om Rut. Orden i 1 Sam. 3:1-10 hanlar om att Herren tilltalar Samuel, som till slut hör och förstår. Samuel svarar; Tala, din tjänare hör. I kapitlets forstättning berättar Samuel för Eli om Herrens dom över Eli och hans söner. Eli förlikade sig med Herrens dom genom orden; "Han är Herren, han gör vad han vill."

I Lukasevangeliets 2 kapitel talas inledningsvis om Jesu födelse. Maria lindar sin lon och lägge rhonom i en krubba. En ängel visar sig för några herdar i närheten. Med ord med sig i bagaget som - "Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt" besökte de Josef, Maria och det lilla utvalda barnet.

Åren gick och när Jesus var 12 år gammal gick Maria, Josef och Jesus till Jerusalem för påskfirandet. Det hade gjort förr, så det var inte något nytt utan istället en trygg och inarbetad tradition. De firade och gladdes.

När de lämnade Jerusalem stannade Jesus kvar i templet. Ressällskapet missade helt enkelt att Jesus inte hade anslutit. När detta uppmärksammades blev föräldrarna alldeles ifrån sig av oro. Efter tre dagar fann de honom i templet. Nyfiken, engagerad, frågvis och aktiv gav han glädje i templet. Han hade hittat sin plats.

Men - för föräldrarna skapade tilltaget oro. Han bannades och han följde med sina föräldrar hem. Han var en god son och lydde dem i allt.

För Jesus var det inte konstigt att vara kvar i templet. Han förstod inte sina föräldrars oro. För honom var det så självklart. Han var helt enkelt hemma i sin faders hus.

Maria tänkte och begrundade. Hon förstod. Och hon bevarade händelserna och orden i sitt hjärta.

Jesus hade verkligen hittat sin plats. Godhetens plats. I Guds hus. Han växte. Han blev visare. Han vann människors välbehag. Och han vann Guds välbehag.

Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot

Jag förtärdes av längtan

till Herrens förgårdar.

Nu jublar min själ och min kropp

mo den levande Guden.

Sparven har funnit ett rede

och svalan ett bo för sina ungar;

dina altaren, Herre Sebaot,

min konung och min Gud.

Lyckliga de som bor i ditt hus

och alltid kan sjunga ditt lov.

Ps 84:2-5

Herre

Led oss till ditt hus

Till det du har byggt

För vår allas skull

Led vårt sinne till godhetens plats

Till den plats där längtan

efter din stora omsorg gör

oss, var och en, till större och bättre

människor

Amen

22.a efter Trefaldighet - Frälsningen

2008-10-18T16:31:00.008+02:00

22.a efter trefaldighet - 2008-10-19.
Frälsningen.

GT Jesaja 2:2-5
Epistel 2 Pet 1:2-8
Evangelium Joh 12:35-43
Psaltaren 62:10-13

Ps. 62:10-13

Bara en vindfläkt är människorna,

de dödliga endast ett bländverk.

Läggs de i vågskålen höjer den sig,

ja, de är lättare än luft.

Lita inte till våld,

sätt inte ert hopp till rövat gods.

Om än er rikedom växer,

förtrösta inte på den.

Ett har Gud talat,

två ting har jag hört;

att Gud har makten,

du, Herre, är trofast

Du lönar var och en

efter vad han har gjort.

Läs den igen.

Och sedan en gång till.

Säg mig sedan - vad betyder orden för dig?

Jag tänker kring texten....

Herren lönar var och en, efter vad han eller hon har gjort.

- tillsammans med att bara han kan döma.

Inte jag, inte du, inte någon annan.

Vi lönas efter vad vi gör, efter de förutsättningar som vi har.

Så måste det nog vara, att vi lönas efter vad vi gör, utifrån de förutsättningar vi var och en har.

Jag kan bidra, göra, tillföra - utifrån mina gåvor och kunskaper. Och det är oxå min skyldighet att göra det, kan jag tänka. Att jag måste dela med mig av det jag kan, för andra, till andra - för att stå till deras tjänst, när jag kan, förmår och bör. För visst måste jag kunna det? För visst är det min skyldighet? För visst måste det vara så att det är just så Herren tänkt, när han skapade mig med just de förutsättningarna som just jag har?

Ibland slirar vi, tänker att det får någon annan göra, eller att det inte är mitt ansvar. Men kanske är det just mitt ansvar. Att besöka en behövande, att bidra med min kunskap fast jag inte tycker att jag riktigt kan eller vill. Även om det inte ger mig rikedom eller gods eller upphöjelse av de levande på vår jord.

Det räcker att Herren ser våra tag, och vår omsorg om vår nästa.

Jag läser vidare i episteltexten (Andra Petrusbrevet 1:2-8), där frågan om begäret uppmärksammas. Begäret efter mer. Begäret som vi ständigt uppmärksammar, utsätts för och nästan inte kan hålla oss borta ifrån. Det kräver en ständig tanke. Det besöker oss igen, och igen, i olika former och skepnader. Jag tar åt mig uppmaningen - att till tro foga styrka, till styrkan foga kunskap, till kunskapen foga självbehärskning, till självbehärskningen foga uthållighet, till uthålligheten foga gudsfruktan, till gudsfruktan foga omtanke och till omtanken foga kärlek.

Jag strävar efter att hålla begäret borta, och att sprida kärlek i stora mått på min färd genom livet. Jag lyckas ibland, och misslyckas ibland. Jag försöker igen.

Herre

Lär mig att se just det som är viktigt.

Just det som just jag är tänkt att utföra.

Här och nu.

I din tjänst.

Amen

Kristi Förklaringsdag

2008-07-01T21:19:00.005+02:00

Kristi Förklaringsdag

6 juli 2008

Tema; "Jesus Förhärligad"

Andra Mosebok 40:34-38
Uppenbarleseboken 1:9-18
Lukasevangeliet 9:28-36

Jesus är höjd till skyarna
Av sin far, och av hans efterföljare
Höjd till skyarna
- i tanke, i ord och i handling

Förhärligad
Höjd
ur många perspektiv

Petrus, Johannes och Jakob föll i sömn när Jesus bad.
Man kan undra över deras uthållighet.
Men - de vaknade, och de såg Jesus härlighet.
De såg hans förvandlade ansikte, hans vita och lysande kläder

Strax därefter en röst - Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom.

De såg och de hörde
Jesu härlighet
och Herrens tydliga ord.

Detta är min son, den utvalde.
Lyssna till honom.

Skräckslagna, förundrade, fundersamma, längtande, tigande - vandrade lärjungarna vidare vid Jesu sida. Var sak har sin tid.

Tack, Herre
För att du givit oss din son
att lyssna på
att följa
att tillbringa tid och reflektion tillsammans med

Tack, Herre
För att du givit oss din son
att lyssna på
Amen

Människan är....

2008-06-25T11:12:00.004+02:00

Människan är till sin natur rationell och förnuftig.
Människan bär frihet och möjlighet att välja mellan ont och gott.

Det är svårt ibland, men valet och den aktiva handlingen är var och ens. Var och ens handling, som en rättighet och skyldighet.

Ibland påverkas vi stort av andras handlingar och våra valmöjligheter blir färre och annorlunda, men visst är valen fortfarande våra egna?

Utgångspunkten måste vara att människan är medveten och råder över sina egna handlingar, och därtill även ansvarig för de handlingar hon gör.

Människan är unik och viktig. Oersättlig, såväl rent faktiskt som i ekonomiska mått. Ingen annan människa får äga, kränka eller skada en annan människa. Så måste det vara.

Varje människa är unik och oersättlig. Varje människa har samma värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk och religiös tillhörighet eller andra förutsättningar i livet. Människovärdet är knutet till existensen, ingenting annat.

Människan har såväl fysiska, psykiska som andliga behov. Varje individ har olika behov, i olika tid och i olika skeden genom livet. Dessa behov skall värnas, i varje stund. Av var och en, och för var och en.

´
Den enskilda människan bär ansvar för sitt liv, sina resurser, sina beslut och handlingar. Ansvaret gäller såväl de egna som de gemensamma resurserna, ansvaret gäller också våra medmänniskor. I ansvaret ligger rättvisa i förhållande till oss själva och till varandra, till livet och till vår jord - där ligger också måttfullhet, mod och praktisk klokskap, men även om omsorg och kärlek. Vi behöver begrunda och handla efter detta, i varje stund av våra liv. Detta gäller t ex i kyrkan, i arbetslivet, med familjen och med vännerna, i ensamhet, tillsammans och även i frustrationens ensamhet och sorgetimmar.

I måttfullhetens tanke, av hänsyn till natur och till varandras fortsatta varande på vår jord bör vi, var och en, fundera kring konsumtionssamhället. Vilka varor behöver vi egentligen? Är det något vi kan vara utan? Kan vi använda våra medel, våra resurser på annat sätt - som bättre ger plus till oss själva, varandra och till vår jord?

Människan strävar efter social samvaro och gemenskap. Hon mår bäst av att leva i en gemenskap som präglas av omtanke, ansvarstagande, medmänsklighet och kärlek. Huvudregeln - vad du vill att människor ska göra mot dig ska du också göra mot dem - är en god och viktig tanke, som vi bör bära med oss varje dag. Denna tanke gäller i alla led, och för varje person. Omtanke, ansvar, kärlek - till dig själv, och till din nästa.

Varje människa är av vikt, såväl för sig själv som i den större gruppen. Vi är beroende av varandra, vi kan inte utvecklas i ensamhet. Vi behöver ingå i olika gemenskaper för att bli sedda och kompletterade. Vi behöver utvecklas tillsammans med andra, i olika konstellationer. Utan detta kan vi inte växa. Vi behöver betona varandra, och vi behöver betona gruppen. De båda är av vikt - för just individ och det kollektiv vi tillhör.

Människan är till sin natur rationell och förnuftig - men ibland väljer vi fel, begår misstag. Ibland gör vi det medvetet och ibland missar vi en tanke i vårt rationella och förnuftiga tankespår. Vi är ofullkomliga, och vår värld är ofullkomlig. Vi begår alla misstag. För detta måste vi kunna förlåtas. Vi måste också kunna förlåta de, runt omkring oss, som begår misstag. Vi måste kunna hjälpa, hjälpas, att åter hitta rätt och fatta rationella, förnuftiga och omsorgsfulla beslut - för oss själva, för varandra och för vår värld. Vi måste hjälpas åt. Inte i översitteri, inte i beslut över varandra där vi tar bort varandras egna förutsättningar och val.

Vi måste hjälpas åt - i syfte att göra denna plats till en bättre plats för oss alla.

Herre

Hjälp oss

att skapa gott för varandra

Hjälp oss

att leda oss på rätt stigar

Hjälp oss

att inte göra misstag

som skadar oss själva, varandra och vår jord

Tack, Herre

för att vi får vandra med dig

Amen

6.e söndagen efter Trefaldighet - "Efterföljelse"

2008-06-22T20:57:00.005+02:00

29 juni 2008
6.e söndagen efter Trefaldighet
"Efterföljelse"

1 Kung 19:19-21
1 Kor 9:19-26
Lukas 9:51-62

Välkommen.
Att ansluta till vägen som leder till målet.
Något uttrycker det som en tävling.
Där vi försakar allt för att nå målet.
Eller kanske är det en starkt vald livsstig,
som inte känns som ett försakande.

Välkommen.
Att ansluta till vägen som leder till målet.
Vik inte av.
Tveka inte.
Vandra med oss.
Tag med dina vänner.
Tag med alla du möter.
Berätta om det goda livet.
Berätta om det som är av vikt.

Välkommen
Att ansluta till vägen som leder till målet

Låt oss följa Honom
dit han leder oss.

Herre

Led oss rätt

Låt oss inte svikta

Låt oss tydligt se

Vilken väg vi skall vandra

Lär oss att vandra på den väg

som leder oss till målet

Dag för dag

utan sidospår

Amen

Låt oss hela denna vecka, när söndagens tema är Efterföljelse, fundera kring söndagens texter och hur det påverkar våra liv. Här och nu, och i de kommande dagarna vi har framför oss. Hur påverkar de oss, och vårt levnadssätt?

Den helige Johannes Döparens dag..

2008-06-22T11:07:00.004+02:00

Söndagen 22 juni 2008
Den helige Johannes Döparens dag...
Den högstes Profet

Johannes.
Särskilt utvald för en uppgift.

Johannes skulle gå före
för att bana väg för Herren

Bana väg för Herren
Så att hans folk skulle få veta
att fräslningen är här
med förlåtelse för deras synder

Johannes var utvald för en särskild uppgift
Precis som du, och jag, är
utvalda för en särskild uppgift

Skapade unika
Utvalda och skapade
unika

Låt oss alltid minnas just det.
Att vi är unika, utvalda och skapade
av Gud.
Att han ser oss, och omsluter oss.
Låt oss stanna hos honom, och tillbe honom.

Herre
Tack, för din omsorg
Tack, för din skapelse
Amen

Denna söndags texter finner du i;

Jesaja 42:5-9

Apostlagärningarna 10:37-38

Lukasevangeliet 1:67-80

Frid....tappa inte modet....

2008-06-19T07:16:00.004+02:00

Johannes 14:27

Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er.

Jag ger er inte det som världen ger.

Känn ingen oro och tappa inte modet.

Idag är en ny dag, med glädjeämnen och med prövningar.

Vi möter människor som vi inte förstår, vi våndas och vi blir missförstådda.

Men vi möter oxå människor och värden som tillför - tillför omsorg, kärlek och värde i några olika sorters mått.

Låt oss förhålla oss, på rätt sätt, till alla livets företeelser och till livets alla möten.

Kanske kan vi göra livets allt, till just tillförande - när vi förhåller oss "rätt" till dem.

Låt oss göra vårt yttersta för att ta emot och bära den frid vi givits.

Låt oss känna trygghet i detta och avstå från livets oro.

Låt oss lägga våra liv i Herrens händer.

Herre

Hjälp oss, led oss, stöd oss

att ta emot det du ger oss,

den frid du ger oss

Hjälp oss, led oss, stöd oss

att skaka av oss livets oro

och istället se att du bär oss

hela vägen

Herre,

hör vår bön

Amen

Sorg....

2008-05-05T08:00:00.002+02:00

Gör det du måste.

Sörj.
Lid.
Bearbeta.
Tala.
Tig.

Men glöm inte livet och dina nära.

Klok "levning" förlänger livet....

2008-04-25T13:55:00.007+02:00

Hur stressade får vi vara, innan olyckorna händer? Innan vi går sönder? Innan hälsan slår slint i vår kropp? Innan vi förstör för oss själva, och för andra?

Du kör i 80 km/h på en 70-väg, lite för fort, men bara lite - men var går gränsen, och vad leder det till? Du kör för fort. Fortare än du får. Fortare än vad som är lämpligt, men du tror att du klarar det. Men gör du det, egentligen?

Du kör för fort, men bara lite - samtidigt ligger det bilar bakom dig som vill köra om. De stressar och hetsar lite. Det är lite kurvigt, lite smalt och lite möten. Din stressnivå går upp.
Jag, som kör "bara lite" fel, blir stressad av de som ligger nära där bakom, och inte riktigt kommer om. De som ligger bakom och inte kommer om, blir stressade av det. Det är förutsättningar som kommer till. Som stör, som jag inte riktigt kan räkna in. Eftersom jag inte helt kan se hur de spelar roll.

Samma sak gör jag genom resten av livet. Jag "kör" lite för fort, stannar inte vid riktigt alla stopptecken och ser inte hela bilden klar. Det finns förutsättningar som kommer till, som stör, som jag inte riktigt kan se och därmed inte helt hantera.

Ett av dagens stora samhällsproblem, stressen, når oss ständigt. Pockar och drar.

I trafiken är den påtaglig. Där skapar den olyckor vare sig vi är laglydiga eller trafiksyndare - eftersom det finns några av varje sort. Vi skapar stress omkring oss i båda riktningar. Och vi har inte full kontroll på varandra. Det finns inte tid till det.

Samma sak är det i samhället i stort. Stressen fångar oss, och hindrar förekomsten av samtal och möten. Ingen har tillräckligt med tid - eller tar sig den tiden - att se varandra, att se problemställningar och att fånga dem tillsammans. För visst är det så, att vi hela tiden påverkas av varandra, av varandras liv och föreställningar - som vi inte riktigt kunna räkna in i den bild vi skapar om oss och vår livssituation? Eller är bilden och alla förutsättningar klara?

Varför kan vi inte tillsammans ge livet en riktig chans? Genom att följa livets hastighetsbegränsningar - genom de mått där vi egentligen mår bra?

Istället för att köra för fort, såväl i bilen som i livet, kan vi följa den takt som vi mår bra av och som vi egentligen är avpassade för. Det skapar en bättre miljö, det skapar lugn i trafiken, det skapar bättre hälsa för var och en.

Livssäkerhet är något som vi kan skapa tillsammans. Att komma fram helskinnad dag för dag, genom livet, måste vara målet med livets händelser oavsett vad det gäller för företeelser. Då är det ju ganska dumt att medvetet sänka sina chanser till detta genom att köra genom livet för fort.

Klok "levning" förlänger livet och ger det kvalitet. Det bygger omsorg och välmående, såväl för oss själva, som för andra. I det kloka kan ligga olika ingredienser. Några viktiga, riktigt viktiga ingredienser är;

- en god dos själslig vård, stillhet
- en god dos nyttigt inmundigad kost
och
- en god dos motion.

Men vad är detta?

Själslig vård. Stanna en stund. Reflektion, meditation och mental omsorg. Gör det goda för ditt intellekt och gör det goda för ditt inre lugn.

Nyttig kost. Ät rätt. Det finns många goda råd, och du måste finna ditt rätt och din rätt. Det som håller din kropp i rätt form och i rätt fas, den som gör att du mår riktigt bra - inte bara tillfälligt lustfyllt, utan oxå bra på sikt.

Motion. Springa, cykla, promenera, golfa, åk skidor - eller precis det som är bra för just dig. Motion, är att röra på sig en stund om dagen. Det behöver inte vara på löparbanan, men det behöver röra din kropp. Det behöver inte pina, det räcker att njuta.

Stanna en stund. Det tillför till ditt liv, och kanske oxå mitt......

Bönen - Bönsöndagen 27 april 2008

2008-04-24T08:08:00.010+02:00

Bönsöndagen
2008-04-27

Bönsöndagen infaller den femte söndagen efter påsk - och 35 dagar efter påskdagen.

Matteus 6:5-8
Det är tid för bön.

Det är visserligen alltid tid för bön, men idag skall vi uppmärksamma den lite särskilt.
I Matteus text för idag talar Jesus om bönen – som ett samtal mellan dig och Gud, inte som något som skall skyltas med, eller skryta med. Utan något förtroligt, er emellan - oss emellan.

Det känns viktigt, tycker jag, att samtalet med Gud, bönen, är just det innersta och viktiga. Det som berör, det som spelar roll, det som gör ont, det som gläder, det som skaver, det som tillför – för var och en.
Just, det personliga - även om det personliga också kan röra stora frågor, såväl som det som bara rör dig själv egentligen.
Be - och ära! Till Gud. Be om stöd och ledning, be om förlåtelse och tacka. Och ära han som finns vid vår sida.

För Jesus var de osjälviska motiven av vikt. Inte att göra saker för att få egen uppmärksamhet som t ex att be i det offentliga när man inte annars gör det i sin egen kammare, i sitt innersta jag.
Där brister vi emellanåt. Vi, kanske alla lite till "mans" emellanåt, kan tro att det "tar" mer, när det hörs eller syns - men just den tanken visar sig vara felaktig. Där får vi ta ett steg tillbaka från tid till annan, och reflektera, samtala och vara i vår egen stillhet - med Gud. Inte själva, sålunda, utan med Gud.

Gud vet precis vad vi behöver, innan vi ens behöver be om det, så vi behöver inte tala högt, eller upprepa, eller formulera med fina ord. Det räcker med en bön från hjärtat. Såklart kan också den vara uttalad i offentlighet, upprepad eller vara formulerad med fina ord – men huvudpoängen är; menar du vad du säger? Kommer din bön från hjärtat?
Ibland behöver vi också formulera oss i det offentliga, med fina ord, eller med vardagliga, stapplande ord - men vi måste ställa oss frågan varför. Vilket är syftet, respektive gång?
Ibland kan vi inte formulera oss. Alls.

Kanske är det så att vi, i vårt hjärta, inte kan formulera några ord, alls. Vi blir bara tysta, förblindande tysta – men även i detta kan vi be. Det gör inte något att vi inte finner några ord. Det är det fina i kråksången här.

Vi kan vara tysta. Med en tyst ordlös bön, i sorg eller glädje, eller frustration eller vånda eller i sprudlande lycka. Vi behöver inte formulera särskilda ord. Vi kan, men vi behöver inte - så.

Det ÄR INTE det utåt sett fina och välstädade som Gud ser. Han ser, och hör, din bön, din längtan, din närvaro och ditt innersta jag. Men glöm inte att ställa dig i hans led, i hans sfär. Glöm inte att lyssna, tala, vara - just med Gud. Låt inte dina tankar lämna honom, och hans omsorg om dig, om oss.

Ibland slår tvivlet oss. Om världen, om oss själva, om annat. Glöm inte! Att - när ditt tvivel landar i dig, eller du söker honom att tala med – då lyssnar han. Stanna då en stund. Lämna världen utanför en liten stund och överlämna dig till ditt samtal med Gud. Var där närvarande, i ditt samtal med Gud, inte på väg någon annanstans. Han är där, närvarande - då är det naturligtvis av stor vikt att vi är där också.

Vi tillber Gud, och ser att det är på hans väg vi skall vandra. Vår far, som är i himlen - tillber vi, med en önskan om helgande om hans namn, med en bekräftelse om att hans vilja är det vi vill ansluta oss till. Vi tillber Gud, som vi ber om, och längar efter gemenskap med.

Låt mig be en bön. Om du håller med i dessa ord, läs då gärna med. Tyst eller högt, avgör du själv. Det som betyder något – finns i ditt hjärta.
Vi läser från Matteus 6:9-13. Vår Far i himlen, vi ber att du skall bli ärad….

Vår fader, du som är i himlen.

Låt ditt namn bli helgat.

Låt ditt rike komma.

Låt din vilja ske,

på jorden så som i himlen.

Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
Och förlåt oss våra skulder,

liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Och utsätt oss inte för prövning,

utan rädda oss från det onda.

Jesus säger; Ja, om ni förlåter den som har gjort fel mot er, så er Far i himlen också förlåta er. Men om ni vägrar att förlåta andra, kommer han inte att förlåta er era synder.

Så – stanna en stund. Fundera över livets prioriteringar. Tala med Gud om dem, som i ett samtal mellan två som verkligen bryr sig om varandra. Varje dag, varje vecka, varje stund av värde i ditt liv.

Gud hör vår bön.
När den kommer från vårt hjärtas röst.

Herre
Tack, för att du hör vår bön
I vår längtan, i vår glädje och i vår sorg.
Amen

Mitt samvete är rent.... (Ords 20:9)

2008-04-22T13:44:00.005+02:00

Vem kan säga:

Mitt samvete är rent,

jag är fri från min synd.

Ords. 20:9

Ja, vem kan säga så?

Kan du, i denna tid, i denna dag?

Kan jag?

Har vi tänkt, som den vi är skapade att likna?

Har vi verkat, med det bästa för andra i vår tanke?

Nej, det brister än.

Låt oss försöka, än lite mer.

Låt oss se, låt oss verka, låt oss göra än mycket mer.

Herre

Hjälp oss rätt

på vår vandring genom livet....

Hjälp oss rätt

Amen

Idag längtar jag...

2008-04-21T11:11:00.004+02:00

Idag längtar jag efter ett samtal, säger hon.
Bara ett enda.
Där någon talar med mig en stund.
Där någon lyssnar, ser mig och försöker förstå vad jag säger.
Eller än hellre, där jag får lyssna, se någon och få tillfälle att bry mig om.
Idag längtar jag efter ett samtal, säger hon, istället för denna ständigt kompakta tystnad.

Ja, det finns människor i vårt land som har det alldeles tyst omkring sig.
Tyst, som i att ingen ringer. Tyst, som i att ingen bryr sig om. Tyst, som i ingen utveckling i livet.
Köksklockan snurrar sakta vidare. Ett stilla tick-tack, som i att dagarna trillar på. Men utan kontakt med människorna runt omkring. Barnen är utflugna. De ringer ibland, men har fullt i sina liv. Sambon är ute, men det är tyst när han är hemma. Vännerna har liksom bara försvunnit. Syskonen likaså.

Förslagen är många. Engagemang, föreningsliv, arbetskamrater, studier. Men det fungerar liksom inte.

Vad gör vi för dessa? Vad gör kyrkans folk? Vad gör traktens människor? Vad gör jag?

Gud
Led oss till de ensamma
Led de som inte är ensamma, till de ensamma
Led oss, så att vi ser och hjälper varandra..
Amen

Predikaren 7:30 Gud gjorde människan enkel...

2008-04-21T10:33:00.005+02:00

Dagens bibelord - Predikaren 7:30

Detta är vad jag kom fram till:

Gud gjorde människan enkel och rak,

men hon hittar på alla möjliga konster.

Så sant, så sant.

Visst kan vi många konster.

Sådana som vi kanske inte riktigt borde.

Men ibland finner vi oxå vägen till det enkla och raka.

Det gör onekligen livet lättare.

Hur lever du, just idag, i tanken som Gud tänkte sig när han skapade oss?

Att Växa i Tro.....

2008-04-14T13:00:00.007+02:00

Femte söndagen i påsktiden
Söndagen infaller 28 dagar efter påskdagen.
Temat är ”Att växa i tro”.

Texter för denna dag;

Hosea 11:1-4
Första Johannesbrevet 4:10-16
Johannesevangeliet 16:5-11

Hosea 14:5-9
Första Johannesbrevet 3:18-24
Johannesevangeliet 15:10-17

(2008-04-20)
Jesaja 57:15-16
Galaterbrevet 5:13-18
Johannesevangeliet 17:9-17

Dag för dag växer barnen – och även du och jag.
Dag för dag växer världens folk. Var för sig, och tillsammans.
Dag för dag växer gräset, träden och blommorna.
Dag för dag växer kärleken, hatet och utanförskapet.

Allt levande växer, och är beroende av hur det möts och vilken näring det får. Känslor, kärlek, människor, liv – och vår tro…

Barnen. De soliga, glada, underbara små ungarna. De som busar och lever rövare, de som vägrar, övar, pressar, leker och pinar. De som sträcker sina små armar efter sina föräldrar och syskon för närhet och kärlek. De som längtar och ber efter uppmärksamhet. De som längtar efter att växa, att bli stora, att få göra mer och mer – i vår värld. Tillsammans med andra.

Barnen. Vad behöver de för att växa? Kanske behöver de näring. Näring, som mat och vätska, som omsorg, som tak över huvudet, som trygghet och kärlek. Ja, visst är det så. De strävar och längtar efter näring, för att kunna växa. Precis som blomman där ute, så behöver de sin näring – för att kunna växa. De behöver få göra, och öva. De behöver få sin uppmärksamhet – från sig själva, från sina vänner och från sina föräldrar. Ibland blir det svårt och tungt, men ibland bygger det kraft. Allt eftersom man lär sig, så växer man. Allteftersom man tillförs näring, så växer man. Näring, som mat, som kärlek, som uppmärksamhet, som uppgifter, som att någon ser vad de gör, och ser dem för vad de är.

De vuxna. Precis som du och jag. Behöver också näring, för att kunna växa. Var och en behöver ses, var och en behöver mat, vätska och omsorg. Var och en behöver någon sorts uppmuntran, och var och en behöver ses och uppskattas. Utan allt detta, är det svårt att växa. Ibland alldeles omöjligt.

Den som inte ses, eller den som är ensam – får svårare att växa, än den som uppmärksammas. För inte så länge sedan skrev Ove Sommar i Sändaren om barnen. Han skrev om killarna, som tilläts ta plats och busa och stoja, medan tjejerna igen, och igen, skulle vara tysta och snälla. Hur skall tjejerna kunna växa, när de begränsas och tystas, igen och igen?

Att växa i tro. Handlar också det om näring. För hur kan vi växa utan näring?

Näring – som ord och tanke. Näring – som handling och omsorg. Näring – som närvaro i tron.

Att växa. Dag för dag. Genom att tillföra och fånga sådant som ger näring.

Tanke, bön, reflektion, att se och lyssna, att inte bara stanna i sig själv, utan att se allt runtomkring – och också att uppskattas av de grupper av människor du rör dig i.

Barnens ljus

2008-04-14T10:32:00.002+02:00

Underbara ungar.
Med bus.
Med kraft.
Med vilja att ses.

Med tjat.
Med egen vilja.
Med vilja att ses.

De utvecklas.
Därifrån de finns.
Med vilja att ses.

Någon i Sverige eller kanske i Pakistan.
Med trygghet och tak över huvudet .
Eller Med avsaknad av allt
Även här
Strax intill

Underbara ungar
Med bus
Och med skratt
Med vilja att ses

Ni, underbara ungar
När vi vuxna missar.
Fråga, be igen.
Vi vill se er

Ni, vuxna
Med omsorg om barnen
Påminn – oss själva och varandra, låt oss se.

Låt oss se barnen.
Grannens, våra egna och världens barn
De behöver vår omsorg och vår tanke

Låt oss, liksom vår Herre gör
Stå vid deras sida
Inte bara ibland
Utan i varje steg

Låt oss alla tända ett ljus.

Ett ljus för barnen som är här.
Ett ljus för barnet eller barnen i din tanke.
Ett ljus för dina barn.
Ett ljus för mina barn.
Och ett ljus för världens barn.

Maria Bebådelsedag - 25 mars 2008

2008-03-25T16:26:00.002+01:00

Maria.
Kära Maria.

Tänk, vilken kraft.
Tänk, vilken tillit.

Vilken tro, hon bar
Vilket fullständigt fantastiskt under.
Marias Ja.

En kvinna. En ung kvinna.
Bara gör, som Herren ber.
Bara Är, för Herrens verk.

Maria
Får bud
Lyssnar
Accepterar
Gläds
Och ger hela världen ett fantastiskt under

Tänk, så utlämnade vi måste ha varit
Så utspridda
Så utlämnade utan ledning
Man väntade
Det var ju sagt, hur det skulle bli

Folket skulle vara utlämnat till dess hon som skulle föda fött

Man väntade
Det var ju sagt, hur det skulle bli

Han skulle träda fram som herde
Med Herrens kraft

Och folket skulle bo
I trygghet

Abraham trodde
Sviktade inte
Var förvissad

Bara det
Är tryggt

Att veta
Att undret kommer
Att veta
Att inte svikta
Inte tveka

Bara det
Är ett under

Bara det
Är tryggt

Maria
Fick bud
Lyssnade
Accepterade
Gladdes
I trygghet

Folket
Fick bud
Lyssnade
Tvekade
Tvivlade
Vände och vred

Herre.
Hjälp oss
Att förstå
Det fantastiska undret
Som finns
I att veta
Hur det är.

Vad som är
Av vikt
Av yttersta vikt

Amen

Hur långt är ditt liv?

2008-03-05T21:29:00.003+01:00

Att njuta av livet
Att sätta det lätta före det tunga
Att se livet, framför sorgen

Att vårda sig själv och sin kraft
Att vårda sin nästa och dennes kraft
Att vårda naturen och dess kraft

Att vårda sin fysiska kropp
Genom motion
- och rätt sorts kost
Att vårda sin mentala kropp
Genom kultur, reflektion, andlig medvetenhet
- mental motion

Stanna en stund.
Får jag föreslå att du stannar i två veckor, eller kanske tre.
Att du stannar alldeles ensam en stund.
Och ser på dig själv och ditt liv.

Stanna.
Stanna, innan tiden är förbi

Stanna, och se, på dig själv och ditt liv

Var alldeles ensam
Med dig själv, och ditt liv

Ser du, vad du vill se?

Hur långt är ditt liv?

....

Gud - Ge mig sinnesro....

2008-03-02T08:55:00.002+01:00

Gud
Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden

Sinnesro
Bönen.
Den som beds över världen.
Av man och av kvinna.
Dag för dag.
Världen över.

Tag den med dig.
Be den om morgonen
Be den om kvällen
Be den, dag för dag.
Med insikt och omsorg
Om dig själv.
Om den värld du lever i.
Om din nästa.

Sinnesro.
Ro, och lugn.
Stillhet i sinnet.

Inte i rusande irritation och kvävande sorg.
Inte i stress.
Inte i frustration.

Utan i sinnesro.
I ro, och i lugn.
Med stillhet i sinnet.

Gud
Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra

Vad är det jag inte kan förändra?
Var lägger jag mitt krut?
Vad är det jag inte kan förändra?

Det som varit kan inte förändras.
Det som kommer kan.
Det som sagts kan inte suddas bort.
Det kan inte riktigt backas.
Det som är sagt, det är sagt.
Men det kan mildras, det kan blekna.
Det kan talas om, och det kan förlåtas.
Och vi kan lära oss till nästa gång.

Till det som varit kan vi ändra förhållningssätt.
Vi kan se det, vi kan samtala om det, vi kan förhålla oss till det, och vi kan förlåta.
På så sätt kan vi förändra, även det som varit.
Men vi kanske inte kan ändra, förändra, det som är förbi.

Ett liv.
En anställning.
En dom.
Ett övergrepp.
En sorg.

Ibland blir det dags att släppa.
Släppa taget.
Och gå vidare igen.

Hur är det hos dig?Är det något du sörjer?
Är det något du söker upprättelse för?
Vad kan du göra?
Kommer du att göra det?
Kan du göra det?
Tjänar det något till?
Vad vill du skall ske?
Kommer det att ske?
Kan du göra, så att det sker?
Kanske kostar det bara mer?
Kanske är det dags att släppa?

Kanske är det just en sådan sak – som inte kan förändras.

Gud
Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan

Är det så?
Eller kan jag förändra?
Kanske ligger det bara hos mig.
Hur ser jag det?
Kan jag förändra? Är det möjligt, eller skall jag ge upp?
Kan jag förändra, det som är fel?
Kan jag se, att något är fel, och bringa mod, att försöka ändra?

Vad kan jag påverka?

Kan jag påverka förhållningssätt?
Hur? Vems? Vilkas?
Kan jag påverka freden, ickevåldet, orättvisor, utsatthet?
Hur? Vems? Vilkas?
Kan jag påverka utsläppen, miljöfrågorna, vägnätet, skolgången?
Hur? Vems? Vilka?

Ja, visst kan jag påverka. Visst kan du påverka.
Vissa saker är gjorda i ett nafs.
Vissa tar tid.
Men ge inte upp.
Ge inte upp för inställningen att det inte går.
Det tar tid. Påverkan. Insikt.
Ge inte upp.

Gud
Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden

Accept.
Mod.
Förstånd.

Lägg inte tid, kraft och påverkan.
Där du vet och tror att det kommer att misslyckas.
Lägg tid, kraft och påverkan
Där den kan göra nytta.

Förstånd.
Att inse loppet kört.
Att lägga ner, och gå vidare på nya spår.

Accept
Mod
Förstånd
För liv och framåtkraft.

Gud
Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden

Kampen mot ondskan

2008-02-24T13:16:00.003+01:00

Tredje söndagen i fastan
2008-02-24
Kampen mot ondskan

Jag läser texten för idag.
Markusevangeliet 9:14-32
Jag läser texten. Och gör det igen.

Det är berättelsen om fadern som bad Jesus om hjälp att driva ut en ande ur sin son. En ande som bråkar och ställer till. En ande som plågar, igen och igen.

Det är också berättelsen om Jesus, som frustrerades över oss. Som lite suckande frustreras över oss. Suckade över människorna som aldrig lär sig att riktigt tro. Oss människor, som tvivlar, igen och igen.

Men han finns där ändå. Hos oss, för oss. Jesus finns där ändå.

Ja, Jesus finns där, trots tvivel.
Han hör vår bön. Här hör han faderns bön, för sonen. Han hör hur han ber.

Jesus säger; ”Allt är möjligt för den som tror.”
Och pojkens far ber. Han tror, och han ber.

Då finns vår herre där. Och gör. För den som ber.

Till sina lärjungar som våndas över sin brist, sin oförmåga, sin längtan att göra mer säger han i tröst: ”Den sorten kan bara drivas ut med bön.”

I tröst, och för lära hör vi; ”Den sorten kan bara drivas ut med bön.”

Vi ser, att någon ondska kan drivas ut med handling och någon kan drivas ut med bön.

Så låt oss göra, och låt oss be.
Ja, låt oss göra, och låt oss be.

I allt där ondskan finns. Låt oss göra. Låt oss göra, med fred i sinnet. Med omsorg och kärlek.

Låt oss uppmärksamma, låt och visa, låt oss fånga tillsammans. Ibland är det svårt att veta hur. Så att tanken inte blir hämnd eller mot.
Men låt det då inte vara, stanna som det är.
Om det skadar och förgör.
Finn ett sätt.
Och gör.
Låt det bara inte vara.
Utan gör.
Just det, kan vara det som tillför.
Fred och vänskap.
Just det, kan vara det som tar bort.
Ondska, våld och orättvisa.
Det börjar i det lilla.
Fred och vänskap börjar i det lilla.
Även ondska, våld och orättvisa börjar där.
Fånga.
Just det.
När det är.
Fånga glädjen.
Där.
Låt den växa sig stor.
Fånga ondskan, våldet, orättvisan.
Just där den är.
Uppmärksamma.
Fånga.
Släpp den inte sen.
Låt den stanna, krympa.
Förtvina.
Håll i den hårt.
För den skall vi be.
Hålla i. Hålla om.
Tala om.
Be om.
Så skall den stanna, krympa. Förtvina. Försvinna.
För det skall vi be.
Igen, och igen.
Så, låt oss be.

Så låt oss göra, och låt oss be.

Herre
Hör vår bön

Hjälp oss att se
Hjälp oss bidra med gott till vår värld
Hjälp oss att alltid möta ondskan med kärlek
Hjälp oss att alltid möte vrede med glädje
Hjälp oss att alltid möta våld med insikt och omsorg,
med rätt och med rätt

Hjälp oss att se
Att vi kan göra, och vi kan be

Hjälp oss att se
Att det bara kan gå om vi alltid möter ont med gott
Alltid
Oavsett vad

Herre
Hör vår bön
Hjälp oss att se
Att det börjar i oss

Låt oss tro
Låt oss be
Låt oss göra
Låt oss inse

Amen

Noomi & Rut - kvinnor med omsorg

2008-02-24T12:06:00.005+01:00

Noomi och Rut.
Kvinnor med omsorg om varandra.
Kvinnor med omsorg om tidens rätt.

På den tid då Israel styrdes av domare blev det en gång hungersnöd i landet.
Människor bröt upp och sökte sig till nya platser. De sökte sig till nya främmande platser för att skaffa sig ett bättre och lättare liv. Precis såsom många människor gör idag, när livet blir för svårt.

De flyttade från Betlehem, i Juda, till Moab. De flyttade från väster om Döda havet, till öster om. Han, Elimelek, och hon, Noomi, och deras två söner, Machlon och Kiljon. De slog sig ner i Moab och levde vidare i sina liv.

Kanske brukade de jorden, sålde och köpte, köpslog om gods av olika slag, umgicks med grannar och vänner, delade måltider, firade årsdagar och sörjde när tidens tand värkte i deras liv. De levde vidare, sådär som vi gör, allteftersom, tills makens liv en dag tog slut. Kanske dog han i strid. Kanske dog han av sjukdom. Kanske dog han av en olyckshändelse.

Oavsett skälet till att hans liv tog slut, ändrades livets förutsättningar för de som var kvar. Sönerna, Machlon och Kiljon, fann varsin hustru. De kom från det området där de nu bodde. Öster om vattnet, öster om bergen. De kom från Moab. Hustrurna, Orpa och Rut, ingick sedan i familjernas hushåll, stretade i den tidens liv och levde tillsammans. Som livet då var. Lite annorlunda än vårt. Lätt ibland, och slitsamt ibland. Men alltid annorlunda än vårt.

Det gick en tid, en tid av alla deras liv. Ett liv med bruk, köpslående, umgänge, måltider och årsdagar. År, efter år. En tid med liv, en tid med glädje och en tid med sorg.

Sedan kom döden emellan, igen.

Sönernas tid, Machlon och Kiljons tid var ute. Kanske dog de i strid. Kanske dog de av sjukdom. Kanske dog de av olyckshändelser.

Oavsett skäl till att deras tid var slut. Så ändrades livets förutsättningar för de som var kvar. Det var nu bara kvinnorna kvar. Noomi, Rut och Orpa. Vi ser inga barn. Vi ser inga män. Vi ser inga släktingar vid deras sida. Vi hoppas och tror ändå, att det fanns några vid deras sida. Där och då. Där de levde, stretade och brukade i sina liv.

Noomi, den äldste av de tre, modern i huset, fann att det var tid för att återvända hem.
Hem, till sitt Betlehem, i Juda, på andra sidan havet, på andra sidan bergen. Väster om.

Förutsättningarna var nu bättre där. Som det nu var. Tre ensamma kvinnor. Noomi, som den äldste och kanske ledande av de tre. Noomi, en på sitt sätt ensam kvinna, i främmande land. Så de började sin vandring, åter hem. Men Noomi insåg strax att det som var hennes hem, inte vara Ruts och Orpas hem. Hon såg att de kanske skulle få det lättare kvar, här i det som var deras hem. Här i det som var deras land. Det moabitiska kvinnornas hem, här i Moab. Strax öster om havet.

Orpa stannade i Moab. Rut stannade vid Noomis sida. Hennes hem, hennes kärlek, hennes omsorg och hennes liv fanns vid Noomis sida. Ett val, som påverkar. Ett val, som skapar värde för fler. Ett val, som ger återverkningar på framtidens regenter och landens utveckling. I Ruts linje, några generationer senare, finner vi Kung David. Om inte Rut vandrat vid Noomis sida, hade historien sett annorlunda ut. Inte bara för Rut, eller Noomi. Utan kanske också för dig och för mig. Och för hela vår värld.

Noomi och Rut vandrade hem, till Juda land, till Noomis Betlehem.

Där var det skördetid. Noomi och Rut saknade försörjning, och Rut gav sig ut för att plocka rester efter skörden. Hon gav sig av för att på andras fält plocka rester av det som lämnats kvar. Det var ett farligt uppdrag. Hon var utsatt. Ensam och utsatt, i en allt annan än enkel tid. Ensam och kvinna. Utan skydd.

På fältet mötte henne vänlighet. Hon möttes av någon som hört att hon i godhet och omsorg stannat vid sin svärmors sida, hon möttes av någon som insåg vem hon var. Hon möttes av någon som såg sin roll i ansvaret för sin nästa. Även när detta nu var en kvinna från fjärran.

Må Herren löna dig för vad du har gjort, ja må Herren, Israels Gud, ge dig allt vad du förtjänar, när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar.

Så lät beskyddarens tanke. Omsorgen tryggade. Det gav lättnad i livet för Rut och för Noomi.

Det var Boas mark. Boas hörde till Noomis makes släkt. Boas mötte henne med vänlighet och omsorg. Han lät henne plocka resterna efter skörden, han bad skördarna hålla omsorgens uppsikt över henne, han lät hennes äta och dricka.

Rut bodde hos Noomi, hjälpte henne, fanns vid hennes sida. Noomi fanns också vid Ruts sida. Höll henne i sin omsorg, vårdade och gav henne av sin klokskap och ledning. Rut fortsatte sin skörd av resterna på Boas åkrar. Dag efter dag, tills skörden var klar. I tysthet, men nära. Utanför, men ändå i kretsen av skydd.

Tiden gick. Noomi önskade trygghet för sin Rut. Hon gav henne råd att visa sin trofasthet till Boas. Boas, som hade ett ansvar för Noomi och för Rut, genom släktens band. Men inte ännu sett och tagit det. Han fångade det, så snart han såg.

I berättelsen hör vi att någon annan stod före i ansvarsledets ordning, men Boas lotsade och ansvarade. Han tog sin roll. Rätt. Ordningen tog form. I ansvar, utan utnyttjande. I tidens ordning. På det sätt som föreskrevs då. I tidens rätt.

Tiden gick. Rut fick Boas. De fick en son. Som fick en son. Som fick en son. Som hette David. Kung David. Smord till kung. På Herrens uppmaning. Med Herrens beskydd.

Rut, Noomi och Boas. Människor med livsmod, som ger livsmod. Som ger omsorg om varandra. Människor som sätter spår. Historiens spår. Vardagliga spår. Omsorgens spår.

Rut. Just detta var en historia om Rut. Hon var en kvinna med rätt. Hon tog ansvar. För Noomi. För sin nära och kära. Det gav gott, för henne, för Noomi, för Boas och säkert för många, många fler.

Herren vandrade vid deras sida. I deras nöd och i deras glädje.
I omsorg och med stöd.

Rut.
Historien om gott.
Historien om rätt.
Historien om omsorg och kärlek.

2008-02-24

Se där....

2008-02-17T11:27:00.004+01:00

Se där
Solen skiner
Det är kallt
Snöfritt
Skönt, tycker några
Förskräckligt, tycker andra

Vi färdas genom landskapet
Tysta
Sida vid sida

Vi ser
Vattnet i älven
Fruset
Eller flödande i sakta mak

Vi ser
Rådjuren
Betande
Stilla
Tryggt

Jag ser dem, med mina ögon
Du, med dina
Alldeles olika
Fast vi ändå ser just samma sak

Vi ser
Landskapet
Som flyter fram

Öppet
Rent
Fritt

Vi ser
Inga vapen
Ingen bostadsbrist
Inget utanförskap

Vi ser bara
Ett oändligt vackert öppet landskap
Som om det bara var just det som fanns

Öppet
Rent
Fritt

Jag ser vårt landskap, med mina ögon
Du ser ditt, med dina
Alldeles olika

Jag ser vårt vackra landskap
Men vet att det döljer så mycket sorg

Det gör ont att veta
Att där, i allt detta vackra, finns så mycket ondska, så mycket sorg

Så många människor
Så många barn
Så många kvinnor
Och så många män
Som far illa

Här
Strax nära
Där
Strax bortanför

För att vi inte hittar sätt
Som gör
Att vi fångar, ser
Och tar ansvar
För varandra

Vad gör vi, för vår nästa, idag?

Gud skapade världen..... (1 Mosebok)

2008-02-08T14:40:00.004+01:00

Gud skapade världen.

Han skapade ljuset, och satte gränsen mot mörkret.
Han skapade himmel, hav och vatten och satte gränsen mot jorden.
Han skapade grönskan, örter och träd.
Han skapade sol och måne, han skapade dag och natt.
Han skapade levande varelser av olika slag. Fyrfota, fåglar och kryp.
Han skapade också människan.

Mannen och kvinnan.
Till sin avbild, och som varande över de övriga varelserna.
Han skapade i tanke på gott.
Han såg att det han skapade var gott.

Men han planterade ändå kunskapens träd, där, mitt i allt det goda.
Han planterade det just där.
Mitt i.
Som en frestelse.

Redan från början fanns den där.
Frestelsen.
Risken att dras till det förbjudna,
det som skapar blygsel, rädsla, egna personliga värden och vandring på en annan sig än den som tillför värden till livet.
Till det goda livet, som tillför värden till alla – tillsammans.

Gud skapade himmel och jord.
Han formade Adam från jorden på marken.
Han formade Eva från Adams revben.
För att de skulle vara tillsammans, i en god värld.

Frestelsen blev för stor.
De åt av trädet.
De åt av det som var planterat just där.
För dem att inte ta del av.

Varför planterade Herren trädet just där?
Varför utsatte han dem för den prövning,
som han bör ha sett att de inte klarade av?
Varför utsatte han sin egen skapelse
för denna frestelse?

Eva föder Kain, Abel och Set.
I Kain finns vi ondskan, kanske som ett resultat av avundsjukan och missunnsamheten mot sin bror.
Eller kanske som ett resultat av en frustration och sorg.
Kain var inte sedd.
Kanske var det just det, som gjorde att Kain dödade sin bror.
Herren såg honom inte.
Han utsatte honom för frestelsen, för synden, och Kain mäktade inte stå emot den själv.
Kanske var det prövningen, att inte vara sedd, att bli ratad, som gjorde Kain liv till utanförskap.

Set, Evas tredje son och Kains bror, föder Enosh.
Enosh föder en son, som föder en son, som föder en son.
Många generationer senare, i Sets led neråt, finner Noa sin väg till jordelivet.

Noa som själv fick tre söner med sin hustru; Sem, Ham och Jafet.

Nu har många år gått sedan Gud skapade världen. Människor har levt, i glädje och sorg. De har format sina liv efter de förutsättningar som då rådde och tillsammans med de människor de mötte. Herren har vandrat i deras liv, alltsedan de började åkalla Herren, vid Enosh.s tid. Vid Set.s sons tid på vår jord.

Vid Noas tid insåg Herren att ondskan spritt sig stort.

Det verkar som han inte riktigt räcker till. Som att han inte når, inte förmår se – var och en som behöver hans ton. Han frustreras och räds, han längtar tillbaka till från början. Han ångrar sin skapelse.

Borde han inte bara ha ångrat skapelsen av kunskapens träd?
Borde han inte bara ha ångrat skapelsen av frestelsen?

Han ångrar sin skapelse, och lägger sin kraft på förstörelsen.
Han ber Noa om hjälp för att inte förstöra allt. Noa, som personifierar den goda kraften. Kraften som lever i godhet.
Det som ändå visar att något gott fanns i allt det skapade.

Noa bygger sin ark av goferträ. Han inreder och bestryker med beck. Han samlar sina anhöriga – man och kvinna, han samlar jordens levande arter – hane och hona. Han samlar växter, örter och all slags föda.

Herren täcker jorden med vatten.
Högt över alla breddar.

Herren utplånade allt som fanns på jorden.

Eller nästan allt.
Kvar blev Noa och de som vandrade vid hans sida.

Gud utplånar allt, men skapar ändå förutsättningar för att börja om på nytt.
Han river ner, men skapar en grund för att också bygga nytt.
Han gör sitt yttersta för att riva ondskan, för att på nytt försöka bygga det goda.

Såg han det så?
Var det Guds tanke?

I berättelsen låter det som om Gud plötsligt uppmärksammade Noas belägenhet. Som om han inte tänkt, eller som om han glömt bort honom.

Gud lät en vind blåsa över jorden och vattnet började sjunka undan.

Det vände för Noa, det vände för livet ombord och det vände för tidens gång.

Något nytt var på väg.

Det började på toppen av berget Ararat, där arken blev stående när vattnet sjönk undan.

Berget Ararat.
I östra Turkiet.
En slocknad vulkan.
Nu – 5 165 m öh.
Högt och ståtligt.

Noa, vän av Gud.
Noa offrade och tillbad.
Sin Gud.
Som fört dem tryggt till land igen.

Gud drabbas av insikt.
Ånger.
Igen.

Han lovar sig själv - att aldrig mer förbanna marken för människans skull.
Han lovar sig själv - att aldrig mer förstöra allt levande, som han nu hade gjort.

Så länge jorden består
Skall sådd och skörd, köld och värme
Sommar och vinter, dag och natt
Aldrig upphöra att skifta. (1 Mos 8:22)

Men han ser.
Han förstår.
Att människans onda uppsåt kommer att härja på vår jord.

Varför fångar han inte detta?

Står ondskan utanför hans kontroll?
Eller är den nödvändig, för livets gång?

Tillhör den Guds plan, eller står den utanför hans kontroll?

Gud välsignar Noa och hans söner.
Han ber honom vara fruktsam och föröka sig.
Han ger, igen, människorna makten över djuren.
Som ett högre väsen.

Han instruerar om födan, och han hotar med straff när människor dödar människor.
Straff, utgjutande av människoblod. Av människor, gjorda till Guds avbild.

Gud lovar.
Han ingår ett förbund med Noa, hans söner och deras efterlevande.
Aldrig mer.
Aldrig med skall alla varelser utplånas av flodens vatten.
Aldrig mer skall en flod ödelägga jorden.

Livet går vidare. Noa bygger ett nytt liv. Han blir åkerbrukare. Han var den förste som anlade en vingård.

Men – vad skapade detta? Frestelser, som drabbar någon annan. Berusning av vinet. Utslagenhet. Som Noas son Ham blev vittne till. Oförskyllt.
Ham berättade för sina bröder, Sem och Jafet, om vad han sett. De skylde Noa, för att ingen fler skulle se. Det ter sig gott.

Men varför förbannar Noa Ham? För att han oförskyllt råkat se Noas nakenhet, hans utslagenhet. Och varför straffas Ham genom sin son Kanaan? Vari ligger logiken i detta?

Noa går ur tiden, efter 950 års vandring på jorden. Hans söner, deras söner, och deras söner vandrar vidare på vår jord. De sprider sig, i generation efter generation, ut över jordens land. I tiden efter flodens tid.

Hela jorden hade samma språk och samma ord. (1 Mos 11:1)

Några människor flyttade österut, och fann en dal i Shinar. Där slog de sig ner, och byggde sin stad. Där byggde de också ett torn, som skulle nå upp till himlen – så att alla skulle se deras stad, så att alla skulle hitta dit, så de skulle slippa vara skingrade över hela jorden.

När Herrens såg detta slog han sönder deras tanke om enhet, genom att ge människorna olika språk och genom att skingra alla människor över jordens yta.

Varför skapar Herren splittring?
Varför slår han sönder enheten, och det som byggs i syfte att samla?
Är inte enheten god?
Bygger Herren hinder för närheten och enheten?
Skapas ondska i enheten, eller skapas livets goda genom splittringen?
Hur skall bilden ses?

Sem lever vidare i sin tid. Han föder söner, som föder söner, som föder söner. De lever och verkar, i generation efter generation. I Sems led föds Abram. Abrams hustru hette Saraj. Abrams far, Terach, utvandrade med sina närmaste. De lämnade Ur i Kaldeen, för att färdas till Kanaan. Så långt kom de inte. De stannade i Harran.

Terach – far till Abram, Nachor och Haran.
Haran – far till Lot. Haran dog i Ur, medan de alla var kvar i Kaldeen
Abram – gifte sig med Saraj.
Nachor gifte sig med Milka, dotter till Haran.

Läser jag rätt? Gifter sig Nachor med Milka, dotter till Haran. Haran, som är bror till Nachor? Gifter sig Nachor sålunda med sin brorsdotter?

De lämnade Ur, i Kaldeen – för att utvandra till Kanaan. De kom inte så långt. De stannade och fortsatte sitt liv i Harran.

Terachs livstid blev 205 år. Terach dog i Harran. (1 Mos 11:32)

En ny tid, och nya händelser visar sig.

Herren talar till Abram.

Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar. Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelsen som du har fått.

Abram lyssnar, tror och gör.
Han tar med sig sin brorson Lot, och sin hustru Saraj. De vandrar till Kanaan.
När de nått den heliga platsen vid Shekem – Orakelterebinten – byggde Abram ett altare åt Herren, som uppenbarat sig för honom.

Abram blev kvar en tid i Kanaan, men blev allteftersom tvungen att flytta. Det blev hungersnöd, och familjen blev tvungen att flytta till Egypten. Nästan där blev Abram rädd. För egyptierna och för deras farao. Han utgav sin hustru för att istället vara sin syster. Hon fördes till faraos hov, och som tack fick Abram får och kor, slavar och slavinnor, åsnor och kameler. Herren vredgades för Sarajs skull. Han lät plågor drabba farao, som insåg vad som var vad – och befallde sina män att föra Abram, med familj och ägodelar, ut ur landet.

Abram, Saraj och Lot lämnade Egypten. De var nu rika, i överflöd. Deras hjordar och deras herdar krockade och de blev tvungna att dela sig. Lot valde Jordanslätten och Abram valde Kanaan.

… Så skildes de från varandra. Sedan bodde Abram i Kanaan och Lot i städerna på Jordanslätten. Lot hade sina tältplatser ända bort mot Sodom. Människorna i Sodom var onda och syndade svårt mot herren. (1 Mos 13: 11-13)

När Lot och Abram skilts åt lovade Herren land åt Abram. Land åt honom, och hans ättlingar för all framtid.

….fortsättning följer……strax….

Låt oss fångas ....

2008-02-06T07:46:00.001+01:00

Det snöade häromdagen
Det lyste upp
Vackert och ljust
En kvällspromenad långt ute på landsbygden gjorde sig möjlig

Det var så ljust
Att vi glömde reflexvästen

Nu har snön smält bort.
Kvar är lite hal is, på sina ställen
Det ljusa har bytts mot kompakt mörker

Vårt vinterväder i denna tid är, trots att vi går mot
vårens ljusare tider,
grått, regntungt, ruggigt

Låt oss inte förvillas av mörkret
Dagen är fylld av glädje

Glädje i möten
Med människor

Glädje i händelser
Som tillför kraft

Låt oss inte nedslås av mörkret
Låt oss fångas av den positiva kraften

I glädje över
Livets,
Fredens och
Människans
Alla möten

Herre
Lär oss se
Det positiva i livet
Lär oss
Att inte låta mörkret härska
Utan låta ljuset fylla oss med kraft
Amen

Jesaja 9:2, 9.6

2008-02-06T07:02:00.001+01:00

Allvis

Härskare

Gudomlig

Hjälte

Evig

Fader

Fredsfurste

Det är dags för en förändring...

2008-02-05T08:02:00.001+01:00

Det är dags för en förändring

Vårt liv här är kort
Tillfälligt
Vi ser att det ofta är svårt att bryta upp från den vardagliga tryggheten
Vi stannar i vår vardag fast vi finner den otillräcklig
Vi ser att otrivsel, otillräcklighet - skapar ohälsa
Vi ser jakten efter materiella värden, eller mammons ting, som inte tillför

Det är dags att bryta
Medan tid är

Bryta med det som skapar ohälsa
Ohälsa för den fysiska kroppen
Ohälsa för den andliga kroppen
Ohälsa för vårt förhållande till vår levande jord,
var för sig, och tillsammans

Nu är tiden här
För att skapa förändring

Tid att skapa, byta, bryta
Bryta överflödet och generera hälsa

Var för sig, och tillsammans

Rörelse, Föda, Andlig närvaro
Kropp och själ
I en väl vägd ordning
Det är dags för förändring

Förändring
I det lilla
I vardagen
I det större
För oss själva
För jordens väl
För vårt allas väl

Vad består din i?
Vad kan du, och jag, och vi
göra
som är en förbättrande förändring?

Yvs inte över morgondagen,

du vet inte vad den bär i sitt sköte.
Ords 27:1

Jag längtar till den stund - när vi alla vill oss alla väl....

2008-01-11T08:09:00.001+01:00

Var inte vred
Vi är oeniga
Vi når inte fram
Vi lyssnar inte klart
Vi ser bara vårt eget perspektiv
Kanske blir det bättre om vi tar ett steg tillbaka, lugnar oss och försöker se den andres perspektiv – tillsammans med vårt eget.
Kanske finns det en poäng i den andres ord…
Kanske har vi båda rätt…

Höj inte rösten mot mig
Vi svarar med ondskans makt
Med vrede, sorg och frustration
Med rädsla att inte räcka till, eller att inte få rätt, eller bara inte att höras
Vi kanske tror att om vi höjer rösten, så hörs vi bättre
Kanske hörs det bättre i lugnet, och med vänlighet i rösten…

Höj inte handen mot mig
Vi kanske tror att det tar bättre om vi sätter tydliga gränser
Vi kanske tror att vi verkligen visar var gränsen går, och att jag bestämmer,
så skapar detta Rätt för framtiden
Vi kanske tror att det inte tar utan hårda maktmedel
Kanske skapar det bara mer ont, sorg och frustration…
Kanske skapar det vilja till hämnd…

Tala inte om mig – tala med mig
Vi frustreras, vi tolkar, vi pratar om varandra
Kan vi verkligen lösa problemet, när vi inte pratar med varandra?
När vi inte pratar Med just den som vi är oense med…
Hur kan någon annan tolka vad som har sagts?
Kanske visar det sig – att vi bara talar förbi, inte lyssnar klart.
Kanske visar det sig – att vi har rätt, båda två.
Kanske visar det sig – att det tillför så oerhört mycket mer.
Att tala Med varandra – inte Om varandra, när oense råder oss emellan.

Var inte vred
Var inte vred
Jag vill dig väl
Jag vill vilja dig alltid väl – i varje enskild stund.

Jag längtar till den stund – när vi alla vill oss alla väl.

Gode Gud, Älskade Gud....

2007-12-06T20:04:00.001+01:00

Gode Gud
Älskade Gud
Låt oss längtande människor inte gå ensamma genom livet
Fyll oss med tillförsikt
Hjälp oss att finna den väg som leder till ett bra liv
För oss
Med din ledning
I din tanke
För ditt ord
Och i gemenskap med andra
I kärlekens tecken

Vi behöver dig

Vi längtar

Vi våndas

Vi frustreras verkligen när vi inte riktigt hör din röst

Gode Gud
Älskade Gud
Låt oss längtande människor inte gå ensamna genom livet
Längre än en kort, kort stund

Vi behöver dig

Vi längtar

Vi våndas

Vi frustreras verkligen när vi inte riktigt hör din röst

Vi vill bara inte vandra alldeles ensamna genom livet

Det är så frustrerande tungt när vi inte känner din närhet...

Gode Gud

Älskade Gud

För oss dit, där möten sker

Möten med dig

Möten med människor

Amen

Sätt värde.....

2007-11-28T12:08:00.001+01:00

Sätt värde....

Sätt värde på din tid.
Sätt värde på ditt liv.
Sätt värde på din kunskap.
Sätt värde på dig själv.

Låt den nyttjas.
Låt den fångas.
Låt den glädja.
Låt den göra nytta.

Men låt den inte utnyttjas - till sådant som inte är tänkt...

av dig
av Herren när han skapade
dig...

Herre
Lär oss
Lär mig

att...

Sätta värde på min tid.
Sätta värde på mitt liv.
Sätta värde på min kunskap.
Sätta värde på mig själv.

Hjälp oss
Hjälp mig
att...
Låta min tid, mitt liv, min kunskap nyttjas, fångas, glädja och göra nytta.

Låt den göra den nytta du tänkt
när du skapade och formade
just mig
just oss.

Låt oss inte slösa bort det vi har
det vi kan göra
eller det vi kan ge till andra

Amen

Låt inte budskapet stelna...

2007-11-22T07:41:00.001+01:00

Reflektion med anledning av artikel i
Trots Allt nr 4/2007 - "Låt inte budskapet stelna"

Är varje läsare av Bibeln en tolk?
Ser vi religionens hela struktur som en pågående skapelse?
Som ändras allteftersom tiden går?
Som ändras allteftersom olika människor kliver in med sina tankar, handlingar och reflektioner?
Men ändå med grundstrukturen - ordet - kvar alldeles oförändrat?

Grundstrukturen.
Traditionerna.
Kvar i grunden.
Men ändå långsamt ändrade med hänsyn till tidens gång. Tidens samtal och tidens människor.

Att låsa in sig i dåtidens texttolkning och förutsättningar känns vanskligt och kanske fegt. Det känns klokare, och modigare att samtala vidare om livet, utifrån skapelsetanken om att allt skapat skall vara gott. Vi bör där anbringa mod för att möta allt det som inte är gott, för att tillsammans förmå mota det i dörren.

Låt oss bära med oss alla de texter som finns i vår Bibel - och låt oss samala och tolka utifrån den goda tanken och utifrån tanken att vi lever i en föränderlig värld, som ändå är densamma som den en gång var.

Låt samtalet aldrig stanna. Låt det utvecklas, svänga, vridas utan att spetsas - låt det hela tiden byggas med tanken om omsorg och kärlek till sammans.

A..
...............

Kristi Återkomst - 1 Tes. 5:9

2007-11-21T09:13:00.001+01:00

Ordet för idag 2007-11-21
Kristi Återkomst
1 Tess 5:9

Gud har bestämt att vi skall bli räddade.
Det skall vi minnas!

Det skall vi lära varandra.
Inte döma. Inte kränka.
Inte såra.
Inte skada.

Vi skall uppmuntra.
Höja
Glädja
Vi skall förlåta
Visa omsorg
Stöjda
Vara med
Se
Finnas till hands

Vi ser livet med olika ögon.
För en del av oss är det en daglig strid.
För en del en oehörd gåva.
För en del är varje människa alldeles unik i fantastiska mått.
För en del unika - i besvär och oförsonlighet.

Att bli räddad
Från oförsonligheten
Till glädjens och omsorgens stig
Från vreden
Till de öppna, seende kärleksfulla stegen
Från oförmågan
Till viljan och makten att låta kärleken styra varje tanke och handling
under dag som natt
Från hatet och sorgen
Till livet med Jesu handlingssätt i ständigt minne

Att bli räddad
Till det godaste gott
för all vår tid...

*** ***

Tänd ett ljus....

2007-11-20T20:55:00.001+01:00

Tänd ett ljus
För din tro
För din väntan på det som komma skall
För din bön

Tänd ett ljus
För din bön
Kanske om dig själv eller dina nära
Kanske om dina, eller din grannes barn.
Kanske om lycka, glädje eller sorg långt borta eller strax nära

Tänd ett ljus
Tänk din tanke
Be din bön
För just det som finns hos dig
Just här
Just nu

Om du saknar ett ljus
Be din bön ändå
Stanna till
Just här
Just nu
Där du står
Just nu

Herre
Lär oss att stanna
Just där vi står
Och be en bön till dig
Om just det vi längtar efter
eller tänker på
Just nu
Amen

Kristi Återkomst .... Johannes 3:16

2007-11-20T09:02:00.001+01:00

Kristi Återkomst
19 nov 2007
Ordet för idag; Johannes 3:16

När du verkligen älskar någon är du beredd att betala ett högt pris för att kärleken skall vara besvarad - för att du skall få finnas kvar i den kärleken och omsorgen.

Var och en måste vara villiga att offra - en bekväm och trygg tillvaro, pengar, tid, omsorg, mm - för att hjälpa andra att ta emot Guds kärlek.

Var och en som tror - bör ansvaret att sprida tron vidare till sina medmänniskor på jorden.

Att sprida kärleken och dess budskap, till sin nästa - bör inte vara så svårt, eller hur?

Ju fler vi är, desto större känns hoppet bli.

Om en bättre värld.
Om mer kärlek och omsorg, enligt budskapet från vår Herre
Om mindre Ondska
Om att tiden för Kristi Återkomst snart är här.

Låt oss alla.
Ta del
Av uppgiften
Att sprida budskapet
till våra medmänniskor

.................................................

Vaksamhet och Väntan

2007-11-13T16:55:00.001+01:00

Vaksamhet och väntan
Söndagen före Domsöndagen
18 november 2007

GT: Jesaja 51:4-6
Epistel: 2 Kor. 13:5-9
Evangelium: Lukas 5:22-30
Psalm; 139:1-18

Det finns någon som ser mig
När jag vandrar
Oavsett var jag vandrar

Det finns någon som hör mig
När jag talar
Eller tänker
Oavsett hur, eller vad, jag formar mina ord

Det finns någon som vet så mycket mer
Än jag
Inom alla områden
Som finnas kan

Det finns någon som tar hand om mig
Omsluter mig
När jag släpper in
Omsorgens & kärlekens kraft
I mitt liv

Denne någon väntar vi på
Medan livet pågår
Vi väntar
Med vaksamhet

Vi väntar
Med insikt
Om att han
Redan är här
Mitt ibland oss

Välkommen du Kristus i mitt Liv...

2007-11-12T08:39:00.001+01:00

Välkommen
Välkommen du Kristus i mitt Liv
Välkommen du som tillför glädje
Välkommen du som lägger värme och kärlek i mitt hjärta
Välkommen du som gör
att vi kan känna trygghet och glädje i allt

Glädje i att lida
Glädje i att tjäna
Glädje i att tro
Glädje i att ge
Glädje i att veta att du är här

Välkommen
Välkommen du Kristus i mitt Liv
Välkommen du som får mig att försöka likna dig
Välkommen du som får mig att försöka förstå coh förlåta min nästa
Välkommen du som får mig att förstå
att jag här och nu
måste göra mer
för min nästa och för vår gemensamma jord
Skapad av dig

Välkommen du som får mig att känna glädje

Glädje i att lida
Glädje i att tjäna
Glädje i att tro
Glädje i att ge
Glädje i att veta att du är här

Amen

Vaksamhet och Väntan....

2007-11-12T08:33:00.001+01:00

I sin undervisning sade Jesus vid flera tillfällen att han skulle lämna världen och komma tillbaka vid ett senare tillfälle. Komma tillbaka - för att sprida glädje och kunskap på vår jord. Bland alla folk.

I vår väntan, på hans återkomst, har vi att leva vårt liv.
Här och nu.

Det gör vi alla.
På olika sätt.
Några i lugn.
Några i stress.
Några i ensamhet.
Några tillsammans.

Vi alla bär, mer eller mindre, en längtan att göra, leva, verka - leva livet - tillsammans.
Tillsammans - i en gemenskap - är något av det som är tänkt. Så.

Vi är skapade för att vara tillsammans.
I livet.
Genom livet.
I väntan - samtidigt som vi gör, eller har att göra - livet bättre och bättre.
Var och en för sig.
Och tillsammans.

Vi strävar efter bättre.
I mer omsorg, kärlek till vår nästa.
I mer empati.
Med mindre hämnd och mer förståelse - för förlåtelse mellan varandra.

Vi arbetar tillsammans - för en bättre värld - medan vi med vaksamhet väntar på
den bättre världen
i all vår längtan efter det godaste gott.

Herre

Vi väntar
på din återkomst

Under tiden
ber vi dig
leda oss

Rätt

Amen

Tack, för människans kraft

2007-11-10T22:24:00.001+01:00

Tack, Herre
För människans kraft
Tack, Herre
För det unika hos oss, var och en
Tack, Herre
För att vi lär oss, dag efter dag, att se just det
Tack, Herre
För att vi lär oss, att låta varandra vara just så

Unika
Fantastiska

Amen

Herre - vi tackar dig stort....

2007-11-06T11:36:00.001+01:00

Herre
Vi tackar Dig stort….
för all den Tid
som Vi får vara hos Dig….

Du har Tillfört så mycket….
Värme
Kunskap
Omsorg

Du har Tillfört så mycket….
Trygghet
Tanke
Kärlek

Herre
Vi tackar Dig stort….
för all den Tid
som Vi får vara hos Dig….

Du har Tillfört så mycket….
Förlåtelse
Förståelse
Förmaning

Du har Tillfört.
Det Vi Sökt.
Det Vi Behövt.

Herre
Vi tackar Dig stort….
för all den Tid
som Vi får vara hos Dig….

Du har Tillfört
Just det, som bara Du Har
Som bara Du Kan
Som bara Du Är

Liv.
Kärlek.
Omsorg.
Hopp.

Herre
Vi tackar Dig stort….
för all den Tid
som Vi får vara hos Dig….

Amen

Förlåtelse....

2007-11-04T14:26:00.001+01:00

Förlåtelse...

Jesaja 64:6-9

Herre
Förlåt oss
Förlåt vår otillräcklighet

Likt Vinden Sveps vi med
Med i det som vi skall hålla oss borta ifrån
Ifrån Ondskan, Hämnden
Hämnden som utesluter Kärleken och Omsorgen
Omsorgen och Kärleken som hindrar oförrätter att Växa
Som hindrar Hämnden att få utlopp

Låt oss...hindra oss...

från att Svepas med...
tillsammans med våra synder...

Låt oss lämna dem och istället
Svepas med av
Kärleken och Omsorgen

Kärleken och Omsorgen
som gör så Gott
Mot oss Själva
Mot vår Nästa
Och mot allt det som
vår Herre har Skapat

Låt oss Svepas med
Av Godheten själv
Av vår Herre, vår Skapare

Amen

Möt ont med Gott....

2007-11-03T17:11:00.001+01:00

Möt Ont med Gott.

Varje tanke om förbättring av förhållandet mellan människor bygger på vänlighet i förhållande till varandra. När detta misslyckas uppkommer misshälligheter av olika mått. För att undvika detta krävs vänlighet. Vänlighet i alla led. Och vänlighet som motvikt mot all form av ondska i vårt samhället. Vänlighet, i form av kärlek och omsorg. Vänlighet, i form av uppmärksamhet.

Att möta ondska med vänlighet är svårt. Känslan av ”rättigheten” att bemöta ondska med motsvarande mått, infinner sig starkt. Känslan av rättfärdigandet av hämnden gör sig starkt gällande. För att förhindra att använda sig av den ”rättigheten” krävs en stark närvaro. En stark medvetenhet om att det är en ”rättighet” som skadar mer än den tillför. Den kan ge en tillfällig tillfredsställelse. Men den visar sig snart vara just tillfällig. Den leder inte framåt, på det sätt som omsorgen, vänligheten och kärleken gör.

Frågan är. Hur når vi dit? Hur når vi till det förhållningssätt som ger oss insikten att vi alltid skall möte Ont med Gott? I såväl tanke, som i handling.

Detta når vi genom närvaro. Medvetenhet. Närvaro i nuet, och medvetenheten om vårt förhållningssätt i förhållande till varandra. Liksom om insikten. Insikten om att Gott, föder Gott, som föder än mer Gott.

När vi älskar våra medmänniskor - såsom vi skall älska oss själva, så gör just den kärleken att många synder blir förlåtna. Att vara goda mot varandra, att visa medkänsla mot varandra blir en väg som gör det oerhört mycket lättare att möta Ont med Gott, varje gång någon misshällighet möter vår väg.

Matteus 6:12
Efesierbrevet 4.32
1 Petrus brev 4:8
Matteus 18:21
Matteus 6:14
Matteus 5:39
Efesierbrevet 1:7

Vi ger ofta ifrån oss Ursäkter, istället för – eller tillsammans med - ett förlåt. Ursäkter, istället för att stå för det som är gjort.
Ursäkterna ges som ett försök att rättfärdiga våra (fel)handlingar. Vi skyller ifrån oss, på någon eller något som gjort att vi måste fatta ett felaktigt beslut. Ett beslut som skadat något, eller någon. Ett beslut som egentligen var felaktigt, och som sannolikt inte skulle ha fattats så under andra omständigheter. Genom ursäkten – förklaringen - gör vi ett allvarligt försök att skjuta ifrån oss skulden på andra omständigheter.

Det rätta måste vara att tänka igenom handlingen och orden – innan den genomförs eller orden uttalas. Tänka igenom, för att försöka i så stort mått som möjligt, fatta kärleksfulla beslut innan – istället för att inse efter att handlingen skett i brådska och utan tillräcklig eftertänksamhet. Att möta Ont med Ont, sker oftast i vredesmod och utan kärleksfull eftertänksamhet. Att möte Ont med Gott, sker med kärlek och omsorg – om såväl oss själva, som om vår nästa….

Med just detta kan vi skapa en bättre värld. En bättre värld för dig, för mig, och alla våra medmänniskor. En bättre värld, där vi alla tar ansvar – med kärlek och omsorg – för varandra.

Den tiden har börjat. Tiden när vi bryr oss om varandra. Mer och nära. Den tiden behövs, i dagens tid med våld och utanförskap. Den har börjat hos mig, den har börjat hos dig. Den har börjat hos oss tillsammans. Ibland syns den inte så tydligt, för vi är ibland lite ovana. Men vi vandrar på den stig som för oss rätt. Eller – vi söker efter den stig som för oss rätt.

Den tid har börjat. Som Herren har skapat. Format. I Glädjens om Omsorgens Tecken. Med kärlek till oss alla – för oss alla att dela med oss vidare av.

Låt oss så göra.
Dela med oss.
Av all den Kärlek som vi får.
Av vår Herre.
Som finns just här.
Mitt ibland oss.

Tack, Herre
För att du
Dag för dag
Hjälper mig att se
Att tiden har börjat

Tiden för Kärleken

Tiden för att sprida Kärleken
Vidare
Precis så som du ger den till oss
Är det vår uppgift att ge den
Vidare
Till var och en som söker
Kärleken

Till dig

Amen

Alla Helgons Dag .....

2007-11-02T07:52:00.001+01:00

Helgonen
2007-11-03
Alla Helgons Dag

Jesaja 60:18-22
Hebreerbrevet 12:1-3
Matteusevangeliet 5:13-16

Alla Helgons Dag
Dagen för alla våra helgon
Helgon. Människor som ”förverkligat” sig själva. Människor som har blivit just det som Gud har ämnat dem att vara.
Helgon.
Människor. Som, för oss, kan verka som förebilder. Som vi kan se upp till.
Och arbeta för att vi skall bli som dem.
I vår önskan att bättra oss.
Och göra rätt här, under vår tid, på jorden.

Hebreerbrevet.
Härda ut. Förlora inte modet.
Befria oss. Själva. Ifrån det ok vi bär.
Befria oss från all synd och gör istället det som vi är utsedda att göra.
Gör istället det vi är ämnade för.
Vi - var och en här.

Vi vet vad som väntar när vi härdar ut.
När vi gör vårt yttersta och försöker.
Göra gott, av vår tid här.

Matteusevangeliet.
Må ljuset lysa över er alla som gör det ni är ämnade för.
Må ljuset lysa starkt över er, så att ni ser att göra mer.
Må ljuset lysa starkt över er, så att alla era medmänniskor ser vad ni gör.....

Helgonen - 1 Kor 15:49

2007-10-31T15:01:00.001+01:00

Helgonen
Ordet för idag - 2007-10-31
1 Kor 15:49
Så länge vi är på jorden är vi jordiska människor.
Såsom Adam var.
Född.
Som en människa, med mänskliga tillgångar och brister.
Som en människa, med goda gärningar och förundrande felsteg.

Vår jordiska kropp slits ut, med tiden, och dör.
Den finns en tid, en begränsad tid.
Då vi har vår plats här, för att göra just det som vi utrustats för – just med våra unika gåvor. Gåvor att nyttja rätt.

Nyttjar du dina gåvor rätt?
Nyttjar du just dina unika förutsättningar på - ett för dig, dina medmänniskor och för denna jord – rätt sätt?

Nu – är tiden att göra just det.
Stanna.
Där du är just nu.
Fundera.
Där du är just nu.

Din tid är här.
Just nu.
Gör av den just det du är skapad för.
Inte något annat.
För att du har tid.
Vi vet inte hur lång tid vi har tilldelats.
Här och nu.
Med vår jordiska kropp.
Vi vet inte.

När vi dör blir vi himmelska.
Som Kristus är.
Oförstörda.
Hela.

Då vet vi.
Att vi aldrig mer dör.
Då vet vi
Att vår kropp inte mer är till hinder, utan är full av härlighet
Då vet vi
Att vår kropp är full av styrka och kraft
Då vet vi
Hur lång tid vi har tilldelats
En himmelsk evighet har vi där tilldelats
I trygghet och fullständig omsorg

Himmelske Gud
Fantastiske Gud
Tack, för Ordet för idag
Det tillför, dag för dag
Amen

Jag älskar....

2007-10-31T07:34:00.001+01:00

Jag älskar dig
Du är fantastisk
Snäll
Ärlig
Hederlig
Omsorgsfull

Det är viktigt
Tryggt
Varmt
Att veta att du finns
Nära mig

Du är generös
Visar kärlek
Låter mig göra själv
Men finns vid min sida

Du gör livet meningsfullt
Rädslan att förlora dig, och livets meningsfullheter
gör att jag än mer försöker
Nå dig
Vara med dig
Nära dig

Tack, Herre
För att du vandrar vid min sida
Amen